Översiktkarta (del) av Torne lappmark och Finnmark

av Dr. Oscar Albert Johnsen ( Den grovt prickade linjen är den svenska pretentions gränslinjen genom Finnmarken, uppmätt 1747-48).

På kartan är utsatt  bl.a. namnen på de olika lappbyarna som förekommer i våra dokument. (Köngämä älv är felmärkt skall vara Muonio älv. Den förra benämningen av älven börjar från Lätäseneno, c:a en mil ovanför Karesuando och uppåt).

Dokumentation om ägande och  brukande av mark och fiskevatten i Torne lappmark från 1554.

Vi följer därefter i huvudsak byn Suonttavaara. Byn hette i början Ingeres by år1553 och fick sitt nuvarande namn Suonttavaara (Sondawara) i början av 1570-talet (1573). Suonttavaarabornas viktigaste fiskevatten var bl. a. Mannajärvi, Salmijärvi, Palojärvi, Liedasjärvi, Kelottijärvi, Karesuando, Tullingisuando och Luongasjärvi.

De första skattebetalarna

[Tidig historia (-1500)] [De första skattebetalarna (1500-talet)]
[Enontekis tingslag (1639-1907)] [Avvittringen]

År 1539 infördes systematisk dokumentering av befolkningen i norr. Skatteplikten i Lappland infördes år 1553.

Så långt som lappmarksbyarnas jordeböckers vittnesbörd når har de varit av skattenatur. Den enskilda jordäganderätten grundlades ursprungligen genom bosättning och uppodling på "allmänningarna", vilka för i i tiden betraktades som herrelöst land.

Med tiden ökade konungamaktens anspråk på bestämmanderätt över allmänningarna. Ett uttryck för sådana anspråk är Gustav Vasas brev den 20 april 1542, där det deklarerades att allt herrelöst land tillhörde kronan. Detta plakat var dock utan tvivel i första hand menat för att påskynda Norrlands kolonisation och uppodling. Någon avsikt att tillägga konungen eller kronan några privaträttsliga befogenheter till de obebyggda vidderna fanns nog inte vid den tidpunkten.

Nybyggarna skulle liksom i äldre tid utan vidare efter frihetstidens utgång få skattemannarätt till sina intagor.

Inte heller under fortsättningen av 1500-talet eller första hälften av 1600-talet skedde några större rättsliga förändringar. Så småningom inträngde emellertid en uppfattning att kronan var den ursprungliga ägaren till all jord i Sverige.

Suonttavaara by, som ingick i Enontekis socken, Torneå lappmark, betalade sin skatt till staten, mestadels med skinn. Deras huvudsakliga näring var vildrensjakt och fiske. Nedan visas ett utdrag ur Fogderäkenskaper för Torneå lappmark år 1578.

Sondowara
Till en Konung schatta.

Per Henriksson	Reenshud	1	stk.
Olof Persson	Rödräff	1	stk.
	Mård	1	stk.
Mikkel Olsson	Gedd	2	lispund
	Reenshud	3	stk.
Miel Nilsson	Kårsräff	1	stk.
	Reenshud	?	stk.
Per Larsson	Dalar	?	stk.
	Reenshud	1	stk.
Jon Thomasson	Bäffuer	1	stk.
	Gedd	?	lispund
Mikkel Nilsson	Rödräff	1	stk.
	Biörneschind	1	stk.
	Gedd	1	lispund
Nils Larsson	Bäffuer	1	stk.
	Reenshud	1	stk.
Nils Nilsson	Reenshud	3	stk.
	Gråschind	1/2	timber
Henrik Persson	Bäffuer	1	stk.
	Uther	1	stk.

(Ur Jöns Karlssons Räkenskap Torneå lpm. och Wästersjön 1578)

År 1551 gav Gustav Vasa i två stycken brev där lapparnas rättigheter till mark och vatten betryggas:

Den andra utgivna brevet handlade om birkarlarnas och andras i Norrbottenin boende rättigheter i Västersjön (Ishavet).

" som ther um byggie och  och boo, udi vårtt konungzige hägn, värn, frid, beskydd och beskern och besynnerligen till att hegne, frijde, beskydde och förstvare them, theres hustrur, barn, hion, godz, ägedeler, och alth thet them tij(ll)kommer, rörligt och orörligt för alth öffvervoldh..." Gustaf den Förstes Registratus XXII, 1551, 331-332.

"...samme våre birkarler och landzköppmen, som med theris reener till sådane fiske dragendes varde, icke göre våre siöfinner eller lapper på theris ägne estskijlte fiske och landgrund, som in för theris äger ligge, någer hinder eller förfong, utenn bruke theris fiske i oppenbare haffed, som andre göre etc". Konung Gustaf den förstes registratur 1551,. 333-334.

Kungligt brev, dat. Gripsholm den 28 Maj 1550.

Till Henrik Claesson (Horn), Jöns Knutsson (Kurck) och Isak Nilsson (Banér) m. fl. uppräknade befallningsmän och fogdar i Finland, angående Jämsä sockenmäns klagomål över ingrepp på deras utmarker, samt om östra Tavastlands uppodling. 

Vår gunst etc. Vetteher Hendrich Claesson, Jöns Knutsson, Isac Nilsson, Göstaff Fincke, Jöns Västgöte, Anders Västgöte, Jöns Skriffvere, Nils Ingesson, Ravald Halvardsson; att våra undersåtar, meniga män i Jemse socken uti Tavasthus län, hava haft deras bud hos oss, nämligen Nils Kercke och Peder Pedersson Cavatilast, vilka klagevis oss förstå låtit hava, vad oskäl dem vederfaras både av Norrebotns Lappe och Savolaxebo bönder uppå deras gamla erämark och fiskevatten, som I av denna deras här innehållna klagemål vidare förnimmas varda.

Så är vår vilja, att I nu samma deras klagemål granneligen vill rannsaka, förskaffandes dem så mycket som rätt är. Och efter vi förnimma, att den erämarken en väldigt stor skog är, och att där väl står råd till att göra goda hemman, där folk kunna bo uppå, är oss undervist, som vi och dagligen förmärka utav de klagomål oss förekommer om jorderätter, att folket icke väl kan rymmas där i landet uppå de hemman, att I vill finna råd därtill, att en part av den menige hop måtte taga sig för och röja och bygga uppå berörda erämarken (obebott område), synnerligen att en hop måtte rycka upp och göra hemman på alla sidor utav den ryska gränsen,( för bevaknings skull) oppå det här in på riket något övervåld göra ville och vårt land där egendom och så till förmering och förbättring komma måtte etc.

Det I alla dock var för sig synnerligen, där I befallning hava, oppå det flitigaste beställa vill.

(Ur Gustaf I:s Registratur)

Till Jöns Håkansson angående fisket i Vesterhavet, om sjöfinnars och birkarlars beskattning, samt om Löfångers prestegård. Dat. Stockholm 20 April 1551.

Vår gunst tilförende etc. Vi hava utav din skrivelse, Jöns Håkansson, förnummit, att du uti förlidna vinter hava varit vid Vesterhavet och bestellt om de fiske, eftersom vi dig befallt hava etc. Så ändock vi av den skrivelse icke fullständigt berättat är, huruvida förbemälde Vesterhavet tillstår heller huru om förberörda fiske alldeles bestått är, låta vi dock oss oppå denna tid med din berättelse uti så måtto väl benöja, efter du förtröstar oss om vidare och yttermera besked, när du framdeles uti höst själv till oss komma kan.

Vidare som du föregiver uti din skrivelse om den årliga skatt, som de sjöfinnar och birkarlar dig uppå våra vägnar lovat och tillsagt hava etc. så äre vi tillfreds, att förbemälda sjöfinnar och birkarlar måtte samma skatt utgöra, eftersom de nu själva tillbjudit hava, synnerligen till dess man kunna väl komma den väg till gångs in åt Vestersjön, därom vi och med dig förhandla vill, när du själv till oss kommandes varda. Du vill oss dessförinnan beflitiga dig noggrant om alla lägenheter utspana och förfara, så att vi därom besked då måtte få etc.

Ytterligare äro vi tillfreds, att du må behålla den Löffångers prestegård du begärer till att hava det lappefolk uppå, som all vår renredsskap årligen färdig hålla skole, dock med sådana villkor, som du själv tillbjuder, som är, att du skall förskaffa dig en Cappelan, som förbemälde Löffångers sockens inbyggare med Guds ord och annan tillbördig tjänst uti alla måtte väl förstå kan, och efter att du samma lapper och renredskap hålla vill, så måtte du ock tänka till att skaffa oss därmed någon fördel och profit, vetandes dig härefter rätta etc...

(Ur Gustaf I:s Registratur).

Anm. av utgivaren;

Till denna fullmakt, som är avskriven ur "Lappmarken 1588" bl. Norrlands räkenskaper 1553 i SKA     ( Prof. Grotenfelts aktsamling), hänför sig nedanstående anteckning:

Till Nils Orawains

Att han skall vara Fogde över Torneå och Kemi Lappemarker, därest över alla Westersjö Finner som är boendes i Lofoten, och sedan över dem som bo vid all Sjösidan, därifrån och intill Whårånger, såsom och över dem som bo i Whårånger;

Är och nödigt att förbemälde fullmakts brev, bliver förmält och uttryckt, att han skall årligen oppbära av dem, den skatt som de äldre K:M: och Sweriges Crona skyldiga och pliktiga, eftersom de och deras föräldrer (förfäder) av ålder utgjort för de skogar, mark och sjöar och Träsker (således ej för havsfisket) som de bruka, vilka Konung:e Mttz: och Sueriges Crona underligga och tillgivna Såsom uppköpta för en skäligt värde de skinn av förbemälte lapp och Sjöfinner, som kunna H:K:M: tjänligt vara, och de hava råd till.

Anm. av utgivaren; Här ifrågavarande nya fullmakt utfärdades den 14 Nov. 1589. (SKA. Sandbergska samlingen Fol. 24718).

Särskilda räkenskapsfrågor 1589.

Till Minnes som fogden skall Äntligen bestyra hos Överheten förrän som han drager ifrån Stockholm anno 1589;

Wester sjö Lapper ville inte låte kalla sig vid det namnet, utan vill heta wester sjö finnar, för den orsak skull som Skrivaren berättar, att när som så händer, att det skrives från K: M. eller ifrån Ståthållarna, och kallar dem westersjö Lapper Så händer det så, drager efter dem varest de kunna finna några Lapper och kräver dem och icke oss; Därför skall skrivas westersjö finnar och inte Lapper.

( I marginalen är antecknat; härpå är K: M. fullmakts brev till fogden, och däruti kallas de Westersjöfinnar).

Suomen lappalaiset vuoteen 1945

Boken skriven av T. I. ITKONEN utgiven 1948 ( andra delen).

.............

Flyttningar

Från år 1595 flyttade Suonttavaara by (Inghritt by, Leppejärvi) till Enontekiös östliga delar och till nordliga Muonio (år 1559 blott till Kelottijärvi). År 1671 tillhörde till Suonttavaara även Kelottijärvi och Tuulinkisuvanto. Suonttavaara innefattade även området vi Muonioälv och till Ounasjoki övre del. År 1671 hörde dit också 11 sjöar samt Karesuando (älven).

Kommentar: Förflyttningarna torde ha gällt vildrens jägarnas dito. Dessa följde vildrensflockarnas årliga av naturen medfödda instinkter att vandra mellan vinter och sommarbetes områden. De förflyttade sig i nordöstlig  och sydvästlig riktning. Tamrens innehavet var ännu år 1605 knappt 5 stycken per person i medeltal i Suonttavaara by. Dessa användes bl.a. som lockrenar vid vildrensfångst.

Från del 1

Av samma författare T. I. ITKONEN

Från äldre tider var tamrenskötseln ej utvecklat i området och hade inte heller någon betydelse i näringsutövningen, utan det var av jakt och fiske man livnärde sig av. Fiske- och jaktlappar benämndes vid 1500- 1700- talet och ännu vid 1800-talets början som metsälappalaisiksi ("skogslappar") eller som Grape skriver i sin avhandling 1803: "Outa- eller Skogsbygd-Lappar. År 1740 skrivs, att de torneålappar, vilka bor nära Ruukeja och Över Torneå är innehavare av ett mindre antal renar och är skogslappar. De anträffades också i Jukkasjärvi och Enontekiö området.

Redan från 1500- talets dokument framgår, att i Enotekiös Suonttavaara by och söderut boende lappar, aldrig har varit nomadiserande dito, men jägare och fiskare (Wiklund, Le Monde Oriental 1911, s. 108). Vid 1800-talets början levde i Enontekiö 8 familjer av sådana lappar, som ej till sommaren flyttade över fjällen, fastän de bodde på olika platser under sommar och vinterhalvåret (Grape, 1803 s. 286.)

Fellman berättar att skogslappar anträffades blott i Enontekiö. De ägde blott ett litet antal renar och levde i oudassa (låglänt skogstrakt) och skiftade där sina boplatser. De idkade även fiske och jakt (J. F. del. III s. 205, 515-6). De kunde också som fastboende idka annan boskapsskötsel och bruka jorden.

Ur Nils Oravains Räkenskap Torneå lappmark och Wästersjön 1582

Alle mand obenbarlig bestodtt och her effter ville bekiende, att thz land kommer
koningen aff Dannemarch, som de her till dags, aarligenn haffuer giffuitt Sin skatt.
      Mend Somme siiger siig, att ij fordom thiid haffuer hafftt nogen priuilegier, aff koning
Hagenn wdgiffuitt. Orsagen fordj att de skulle were norig[es] land till en vernn, och aduar-
sell, nar landzens fiender waar for haanden, dog att alliguel giffue hannem aarlig skatt, och
quit och frij derfor besidde kronens thage march.
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
   

Ur Nils Oravains Räkenskap Torneå lappmark och Wästersjön 1590

Ur Olof Olssons Räkenskap Torneå lappmark och Wästersjön 1600

Ur Handlingar rörande Skand. Hist. Del 39 s.173.

Tanke Sedel för Mårten Påwelson, vad som han uti Lapmarken skall bestelle. ( Den 4 December 1603).

Först skall han taga av Cronans renar uti Torneå Lappmark tvåhundra trettiotvå stycken, samt oxar, men mestendeles vajor, och dela ibland Lapparne uti Kemi Lappmark, somliga en och somliga två efter lägenheten, vilka renar de skola hava till hälften av Cronan, så att vi av fostret hava halvparten.

...................................

Till det fjärde; Efter vi det förnimma, att uti Kemi är ett träsk vid namn Muonioniska, vid vilket finnes god lägenhet att bygga och bo, Därför så skall han göra sin flit att de det kan bliva besatt, och de som dit vill vela draga och där bo, skola njuta sex års frihet och sedan göra oss och Cronan skatt uti Smör och fisk, eftersom de framdeles kunna bliva skattlagda. Detsamma skall han göra annorstädes där som platser finnes, som lägliga är att bygga och bo oppå, Så att Cronan må bliva på egendom förberettet och icke förminskat.

Till det femte; Efter vi förnimma det Birkarlarne driva ett vedervärdigt leverne uti Lapmarken, så att oansett att de hava deras Äkta hustrur, Så taga de likväl deras koner där vitt uti Lapmarken, och än det som så mycket grövre är, köpa de av Lapparne deras döttrar och ligga först med den ena, sedan med den andra, uti uppenbar hor, därutöver Gud må land och folk straffa.

Därför så skall han, vilka han med sådan hordoms last kan beslå, låta hava för rätta och låta slå huvudet av dem; och de Lapper, som således deras döttrar bortleja och sälja, de skola straffas till livet utan all nåder.

......................

Till det Nionde; Så skall han rannsaka så väl uti Kemi Lappmark som hela Öster Botten igenom, vilka de älvar äro, där Pärlor tages. Och tillse Bönderna som samma Älvar bruka och äga att de framdeles samla etthundrade Musleskaler, vilka han skall sända så hela hit till oss.

( Avtryckt ur Waaranen: Urkunder II, s. 64 ff. Det s. d. daterad frihetsbrevet för dem "som vill bo uti Lappemarken uti Kemi socken" är tryckt ibid. s. 66 i anslutning till mom. 4 i nästföregående Tenke Zedel).

Karl den IX skrev ett öppet brev år 1603, år 1603 där det fastställs att i Kemi socken varande Muonioniska sjöområde finns lämpliga områden för fasta boställen och att det finns hugade personer som vill bosätta sig där.

I brevet fastställs dock att det redan finns sjöar där som är skattlagda åt enskilda personer sedan tidigare. Ingem har dock rätt att hindra sådana nybyggare som vill bosätta sig där. De som anser sig ha rätt till fiskerierna måste också flytta dit och bosätta sig där.

Nästföljande år sändes brev till fogdarna att försöka nybyggare att bosätta sig i Idiuomaan, Muonionniskan och Enontekiö och andra ställen som man vet att det där finns lämpliga boställen.(17).

17. Malmgren 1870, 10-11. Enligt brevet kommer det fram att kronan försöker stärka sin rätt till övre lappmarken. Det nämns också att så länge bosättarna betalar skatt till kronan har ingen rätt att köra dem bort därifrån (Rettighet). Det framkommer också att kronans område ej skall vara öde och obebodda. De som nämns att de redan betalar skatt för vissa fiskesjöar däruppe kommer från Pello och Övertorneå.

Ur Olof Amundssons Räkenskap Torneå lappmark 1606

Trana fastställer att han inta kan se något annat än den 1606 (1611) given jordabok är sådan att mantalet och tionde dokumenteras. Vad gäller mantalet anser han att varje lapp som fyllt 17 år och är frisk skall betala full skatt och det gäller så länge som han kan prestera och är duglig att göra detta. Men därefter när han blir gammal och svag kommer hans mantal att minska och som det även framgår av skattelistorna.(143).

143. Isak Fellman framhåller dock att en sådan påstående om "mantalets"födelse som Trana här framhåller är i strid med den uppfattning som han dokumenterat i tidigare arbeten att lappskatt betalades även före 1602 och därefter som personlig skatt. (Ty af man-talet utgick Lappskatt såväl före som efter 1602).

Konungs Brev

Fullmakt för Isac Beehm att läggie Gräntzerne emellan Kemi Lappmarck byer och Ryssland. Af Stockholm den 13 Augusti 1608.

Vi Karl etc............

Konungen har befallt vår Stormäktighets Ståthållare att försvara våra gränser, och vår Stormäktighet haver givit honom befallning att icke tillstädja Tsarens och Storfurstens folk eller tjänare att draga in i Kemis Lappmark eller utöver Enare träsk och Älven, som de hittills gjort have, med våld till att taga någon skatt eller där att bruka något fiske eller annan djur eller fågelfänge, eller låta sig bli där.

Och vår Stormäktighet haver tillsagt vår Stormäktighets Ståthållare och befallningsman Isac Behm och vår Stormäktighets Befallningsman och Ståthållare i Torneå och över Westerbotten Baltzer Bäck, att de skola icke tillåta att Tsaren och Storfursten i Ryssland skall tränga sig in uti vår Stormäktighets land vidare, och Wi Carl den Nionde etc. hava befallt efter våra Stormäktighets stora befallning, att var Tsarens och Storfurstens tjänare med våld vill tränga sig över våra Stormäktighets gränser, då skola de styra våld med våld.

Där de hava sig efterrätta, Datum ut supra.

(Ur Waaranen: Urkunder II, s. 387 ff.)

K. B. WIKLUNDS AVSKRIFTSAMLING

ang. LAPPSKATTELAND 1. 1645-1715 vol. 519

Landting i Härnösand den 30 januari 1656

Wart omtalat att de skada och förfång finnarna på Skogarna och eljest, de tiggelappar tillfoga Allmogen. Resolution vart pålagt Lendz- och Tolfmän, det de med all makt skola jaga sådana Tiggerlappar ur Socknarna vid sina 40 daler böter tillgörandes den som detta försummar.....

Ting i Lule Lappmark den 22 januari 1656

Förmanades och Lapparna att de som icke komma tillstädes och göra sina pålagor (skatta) och är borta uti tre års tid, skola mista sitt land och Cronan kännas vid dem, sedan sättas andra Lappar uti samma land igen.

Åsele den 2 januari 1684

Dito inlämnade sig Finnen Nils Andersson i Gafsehle en utredning, huru långt är på alla sidor kring om hans Torp, dat: Gafsehle den 5 augusti 1683. av Landmätarens dräng Swen Scieder gjord, varigenom han förmenar sig vara trängd av Finnen Mats Påhlsson som satt sig neder med Herr Guvenörens lov invid Gafsehl hällan väster om Gafsehle Torp, begär få uttaga sig 2 skatteland Jord, allenast han samma land, som Finnen Mats Påhlsson nyttjar, får bruka. Och såsom man härutinnan intet göra kan, innan den allmänna Jordrefningen (avvittringen) sker, ty opprättas detta till dess den här i Landet kommandes varder.

Vesternorrlands läns renov. domb. n:o 5. 1684

Lycksele den 10 januari 1684

Erich Pedersson i Uhmebyn waeder härmed förbjuden det han icke prejudicerar eller något intrång tillfogar Finnen Johan Philipssons på dess inrymnda Skog och Fiskerivatten, som löper emot Kongl. Majt:s allernådigaste utgångna och publicerade Plakat, vid 40 m:r Sölf:r Myntz straff, samt förlust av Arvode sin.

Åsele den 2 januari 1688

Finnarna i Gafsell som efter Kongl. Plakatet given i calmar 1673, satt sig neder under fjället att skatta som lappar, måste det göra varefter sin hushåll, eljest ser ett underslag, det Cronans Befallningsman tager i observance..........

Enontekis den 3 februari 1660

Mickel Jönsson från Pello begärde att få behålla ett Boställe vid Wondes träsk och eftersom han är arvinge därtill på sin hustrus vägnar, så tilläts honom be:te Boställe.

Enontekis den 4 februari 1661

Mats Pedersson i Sundvara kärade till Peder Hindersson i Kylesuando om några landsägor, efter be:te Peder Hindesson tillförende hade bodt uti Juxänge neder på Landet, dock blevo de härom förlikta det att Peder Hindersson skall giva Mats Pedersson 2 Riksdaler och varför behåller han sitt nya Boställe utan något vidare klander.

Enontekis den 8 februari 1666

Mickel i Sundawara besvärade sig att han haft köpt en fjärde part uti ett träsk bemäld Idiwaimo, och nu ville arvingarna därpå klandra, Beslöts efter det 3 Cap: i Jord B. att arvingarna lösa igen börd sin, efter därpå icke är fasta Brev ågivet.

Gefleb. läns renov. dombok n:o 16, 1667

Enontekis den 11 februari 1667

Flera mål mellan Torneborgare och Tornebönder å ena sidan och lappar å andra sidan om fiskevatten i Lappmarken, vilka synas uppfattas som ren privategendom t.ex:

Olof Pedersson, länsman i Peldojärvi, kärande till Hendrik Mattson ifrån Övertorneå, om ett Träskefiskeri Kätkösuoando- och Perila Järvi, förmenandes sig vilja honom därifrån tränga, förmedelst ett brev som Baltzar Bäck 1609 hade utgivit. Men alldenstund Hendrik Mattson och hans förfäder av urminnes hava brukat bemälte Träsk, och där efter gjort Taxan, Beslöts det Hendrik Mattson och hans med participant bruka uti Kätkösuoando Träsk en halvpart, och lapparna bruka den andra halva delen.

Enontekis den 16 februari 1671

Dato, lät framlidna Peder Hinderssons efterleverska Agneta Hindersdotter i Tullingisuoando, första gången oppbinda de ängesland under Tullingisuoando lydande, som hon av Peder Ersson ibidem efter skriftens lydelse av den 6 mars 1669, och av Olof Hansson i Sundawara, efter brevets innehåll, daterat 1670 in Februario, sig tillhandlat och under possession föremått haver.

Sedan blev emellan samma Peder Ersson och Agneta Hindersdotter inför rätten även överenskommet, att hon, ehuru det ej står i nyssnämnda skrift, låter henne med sig i halva Tullingisuoando Träsk framgent att fiska, till hennes eget gagn och bästa.

Dato, lät Måns Mårtensson i Muonioniska andra gången oppbinda halvparten av Fiskerierna i Karisuonen (Karesuando) och dess underliggande Träsker, samt att Ängesland och tillfällen njuta be:te Karisuonen med alla andra ägor som han av Henrik Nilsson i Enontekis och Sondawara by den 7 Februari 1670 förhandlat haver.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1671

Sondawara by

Den 6 februari 1671

Lät Mons Mortensson Maunu  i Muonioniska för andra gången oppbjuda (befäster i Tings Rätten), halvparten av Fiskerier i Karesuando Skattland och dess underliggande Träsker, samt all Ängsland och tillfällen till bete. Karesuando med alla andra ägor, som han av Henrik Nilsson i Enontekis och Suonttavaara by den 7 februari 1670 förhandlat haver.

(Utdrag ur Dombok Torneå Lappmark )

Enontekis Tinglag år 1671

Inom Sonda Wara by brukade fisketräsk bl.a.

Jocka Järfwi (Jokujärvi), brukar Henrik Nilsson, Mikkel Nilsson.

Palla Järfwi (Paljasjärvi), brukas av några bönder ifrån Öfwer Torneå, och derföre Landt Skatten prästera.

Kiälto Järfwi ( Kelotijärvi), brukar Nils Hansson, Henrik Houa och Anders Houa.

Karisoua Elf (Karesuando älv), Henrik Nilsson och Mons Mortensson.

Rådos Järfwi (Ruodosjärvi) och Tullingisuando ( Kuttainen älven), av Per Eriksson, Per Persson och Per Henriksson Asas änka, hustru Agneta.

Luongas Järfwi, brukar Per Persson allena.

Enontekis den 4 februari 1674

Länsman i Paldojärvi Olaf Pedersson framträdde en dom av dato den 3 Februari 1660, angående om en bonde ifrån Torne och Pello by bemänd Miciell Jönsson, vilken hade lovat att sätta sig nedan och bo i Lappmarken, och bruka med samma Lapp i Lag uti Wondesträsk detta bemälte Bonde Michell Jönsson icke haver efterkommit, att sätta sitt Boställe i Lappmarken utan om våren i bästa fisketiden reser han dit och brukar fisket så länge det påstår, och sedan reser han utför till Övertorneå igen. Alltså tillsade och utlovade Befallningsman med sin skrivelse förbinda bemälte Bonde, det han härefter avstår att bruka något fiske i Lappmarken, vid böters tillförelse.

Annamas (?) Danielsson Borgare i Torneå fullmäktige gjord av hustru Ingrid Micelsdotter ifrån Övertorneå och Joxingi by, Kärande till Nils Larsson i Sundowara, tillika med hans consiorter vilka bruka uti ett träsk bl.a. Kalutojärvi (Kelottijärvi), utan vilket träsk denna hustru Ingrid bör bruka 1/3. Begärandes bemälte arvingar ville henne utlösa och betala för sin andel; Härtill arvingarna svarade sig ingalunda vilja köpa hennes del, utan begärde att hon må själv dit komma och bruka sin del. Vilket och av Rätten erkändes skickligt att hon tillika med sin dotter reser dit opp och sin del i bemälte träsk brukar.

Elin Jacopsdotter i Suandowara Kärade till sitt syskonbarn Nils Larsson, som framlade att han vill tränga henne ifrån några träsk, som hon är med honom tillika arvinge till. Beslöts att de skulle bruka lika mycket i bemälte träsk, efter de äro lika bördiga därtill, såsom fullkomligen berättades.

Gefleb. läns renov. Domb. n:o 22 1674.

Enontekis den 4 februari 1674

Jöns Jönsson i Kuivakangas haver efter Befallningsmans berättelse oppdragit  Befallningsman ett träsk bemälte Tullingisuoando som Jöns hade betalt utlagor före till 30 D. Samma träsk oppdrager Befallningsman till Peder Eriksson i Suandowara, vilken skall behålla samma träsk till dess Jöns Jönsson det igenlöser för bemälde 30 daler Smt.

I Enontekis tingsrätts handlingar från den 6 februari 1671 kan man läsa att Mons Mortensson (Maunu, birkarla-släkt) den 7 februari 1670 har köpt hälften av lappskattelandet Karesuando och fastställt det lagligt i tingsrätten. Från denna handling uppenbaras att området lagligen har köpts innan nybyggarplakaten trädde i kraft och att förvärvet gällde ett lappskatteland.

Senare köpte Maunu även Hendrik Nilsson Ojas, från Suonttavaara, lappskatteland den 6 februari 1675. Nu blev Maunu ägare till ett andra lappskatteland.

Asas nybygge innefattade Idijärvi, Mertajärvi, Tullingisuvando och Palojärvi. I tingsrättens handlingar står klart och tydligt att Asa-släktens lappskatteland var av gammal hävd tillerkända och att släkten hade flyttat till området långt före tillkomsten av lappmarkens nybyggarplakat. Asas nybygge hade inte fått skattefrihet, varför det måste ha varit skattebelagt arvsland.

Från Enontekis tingsrätts handlingar den 4 februari 1661 står att läsa att släkten Karist och Asa tvistar sinsemellan om sina lappskatteland:

Enligt Enontekis tingsrätt den 11 februari 1667, hade Per Hendriksson Asa ärvt sin mors rätt till skatteland:

Vidare läser vi från Enontekis häradsrätt den 6 februari 1671:

Förutnämnda Per Henriksson Asas änka, Agneta från Tullingisuoando hade köpt av Per Eriksson Kuttainen och Olof Hansson Oja, ängeslägenheter, och befäst det i lagfartsboken.

Från Enontekis Häradsrätts protokoll den 6 februari 1691 kan man läsa att Mikkel Persson Asa löser, med stöd av arvsrätten, ut Per Kuttanen och dess köpta del av Idivupoma.

Från Enontekis häradsrätts handlingar den 5 februari 1681, läser vi även följande:

Nils Nilsson Niva blev ägare av lappskattelanden på följande dokumenterade sätt:

Som tidigare är konstaterat av Maunus nybygges redovisning, köpte Mons Mortensson Maunu två olika lappskatteland från Karesuoandoområdet med dess älvar, fiskesjöar, ängeslägenheter och jaktmarker. Från Enontekis Häradsrätt den 5 februari 1675, läser vi följande Testamente:

Testamentet blev lagligen befäst den 5 februari 1677.

I Enontekis Häradsrätt den 26-27 januari 1698 befästes att Nils Nilsson Niva har ingått äktenskap med änkan efter Mons Mortensson Maunu, Margareta Thomasdotter och som testamenterar sin del av egendomen till Niva:

Nils Nilsson Niva befäste testamentet i Enontekis Häradsrätt under åren 1701 och 1709.

Enontekis Häradsrätt förkunnar den 10 februari 1710, att Nils Nilssons Hustru Margareta Thomasdotter har avlidit och med stöd av Testamentet förflyttas Mons Mortenssons i Karesuoando och ända till Idijärvi skatteland till Niva, såväl även den av hustruns arvslott efter hennes fader i Muonionniska.

Vesternorrlands renov. Domb. n:o 1680.

Jukkasjärvi den 28-30 januari 1680

Två lappar, som flyttat hit från Rounala, pålades av Rounalabornas klagomål att flytta tillbaka och skatta där.

 Klement Olofsson Nicka från Sundawara om 2/3 av Tämmingi Träsk i Siggevara, som Johan Olofsson i Koivokylä i Övertorneå olagligen sålt till Henrik Nicka, ehuru Klement O. var närmast till inlösningsrätten; Klement O. tilldömdes rättighet att lösa Träsket av Henrik Nilsson för samma pris, som denne betalat.

Av ett annat mål framgår, att Klement O. i lång tid brukat detta träsk och skattat för det tillsammans med Michel Ersson i Kuivakangas.

Vesternorrlands renov. Domb. n:o 2. 1681

Enontekis den 5 februari 1681

Vardt slutit och för gott funnet, att Olof Hindersson Nyman i Sondawara, får lov och tillstånd, att härefter idka och bruka sitt Fiskeri, uti Hwottqackajauri, tillika med Anders Carist, delandes samma Träsk sinsemellan i Tvenne jämlika lotter, och presterandes utlagor där av, till Kongl.Majt. och Kronan, efter yttersta råd och lägenhet, väl förståendes, att bemälte Olof Nyman och Anders Carist i dess anseende intet skola befatta eller göra sig delaktig uti Sockojauri, de andra av lappar till prejudikats och förfång, så länge dessa, Olof Nyman och Anders Carist, besagde Hwottsucka Träsk bruka och poseidera.

Jukkasjärvi den 20 januari 1682.

Rätten utsåg synemän för utredning om råmärken mellan Tingevara och Siggevara byar angående Torneträsk.

Vesternorrlands renov. domb. n:o 3. 1682.

Enontekis den 30 januari 1682.

Nils Pedersson Carista uppbjöd sin andel, 7/16 i Träsket Idijärvi, varvid hans halvbrors äkta son Nils Matsson Carista erbjöd sig att tillsammans med länsman i Sundawara Måns Mårtensson köpa andelen. Det dömdes, att den förre fick köpa den, men Måns Mårtensson (som ej var släkt med N.P.C.) fick tillsvidare betala och inneha 7/32 ur Träsket mot att framdeles, då N.M.C. det kunde, låta honom inlösa även hans del.

I en långvarig tvist om slåtter mellan lappredikanten Olof Sirma och Länsmannen i Sondavara Måns Mårtensson uppvisade Sirma Landsh. Johan Graans resol. den 24 juli 1678 och Landsh. Hans Etercks(?) förklaring den 20 mars 1681; "det bör och skall Herr Olof Sirma åtnjuta höslaget vid de närmaste tillydande pertinantier till kyrkan för 3 stycken kor". Det dömdes, att Sirma skulle ha de bekvämt belägna slåttern för 3 kor, men det som Måns Mårtensson i förmåga av Kungl.Majts. plakat från den 28 september 1673 "till sin tarv och nytta uti Skog och mark, merendels köp, själv rödjat och uppgjort haver, förrän Herr Olof å denna orten till Predikant förordnat blev", det skulle han behålla "såsom en envärdeligt och välfången Egendom, och efter 15 år skattläggas för densamma. Slutligen förliktes de på så sätt, att Sirma skulle slåttern för 3 kor så länge, tills hans åhörare uppröjt så mycket skog och mark å närmast belägna trakter, som behövdes att föda 3 kor på.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1682

...........Länsmannen i Sondawara, Mons Mortensson i förmåga av Kongl. Majts. allra nådigaste Plakat, daterat Kalmar den 28 september 1673; till sin tariff och nytta uti skog och mark, merendels köpt, själv rödjat och uppgjort haver, förrän Olof Sirma å denna orten till Predikant förordnat blev, det prövar Rätten icke mindre skäligt  och billigt vara att  Mons Mortensson i förmåga av Högbemälte Kongl. Majts. allra nådigaste Plakat klanderlöst och utan någons tilltal eller förebringande pretention, åtnjuter och possiderar, för sig, sin hustrus barn och efterkommande såsom en ovärderligt och välfången egendom, förut benämnda upprödjade skog och mark, dock enär 15 år är förlupen och tiden expriera, bör och skall Mons Mortensson eller dess arvingar och efterkommande, prestera den Skatträttighet till Kongl. Majt. och Cronan, efter lägenhet och yttersta förmåga.

30 januari 1682 köper Mons Mortensson 7/32 av Idijärvi.

Vesternorrlands läns renov. Domb. n:o 4 1683.

Jukkasjärvi den 29 januari 1683

Sedemera förekom Erik Tomasson ifrån Muonioniska, begärandes att få upptaga nytt Boställe här i Lappmarken, beläget under Jukkasjärvi på Låute Suoando, vid Lainio, helst för hölands skull, emedan ingen samma Land eller Boställe brukar, och fördenskull begärandes att åtnjuta där på några års frihet, Kongl. Majts. Allernådigaste Placat likmätigt, Daterat Kalmar den 27 september 1673, vilket Rätten honom icke förvägra kunde, dock att han är denna by behjälplig med Skinn- och annan inbördes tunga efter yttersta förmåga.

Vesternorrlands renov. domb. n:o 6. 1685.

Jukkasjärvi den 30 januari 1685

Lappen Jöns Nilsson, tillåtes att få bo med Jon Eriksson, vid Våska vuoma och Sautojärvi, allenast han därför gör Kongl. Majt. och Cronan sin rättighet, vilket och byamännen efterlåto, och sade, att de bägge, kunna hava där god lägenhet, att bo, och söka sin näringsmodell.

Erik Jönsson i Tärändö och Övertorneå Socken förkom sig besvärandes över Michell Eriksson Ulatti, i det han skall hava gjort honom förnär med sina gillrar (fångst anordninar), på det land han haver köpt av en Lapp, som sedan givit sig till Soldat, Häifwä Juncka vid namn; Michell förklarade sig således, att bemälte Land, är inom Lappmarkens Rå, och ligger intill hans Boställe, förmodandes sig vara närmare det att bruka än som Bonden; Alltså förliktes de nu inför Rätten sålunda: Att de bägge bruka bemälte Landh tillhopa, uti sämja, även att Erik Jönsson, hjälper till att utgöra Lappskatten.

Jukkasjärvi den 27 januari 1686

Jon Ersson från Tingevara kärade till Per Persson ibidem, emedan han ville tränga honom från hans föräldrars egendom i skog och fiskevatten vid Sautojärvi, och begärde, att han skulle få åtnjuta sina föräldrars gamla hävd. Per Persson sade sig ha köpt nämnda skog och fiskevatten av J, E:s faster. Resolverades, att J. E. skulle betala till P.P. 47 daler 16 öre k.m. och sedan behålla sina föräldrars gamla egendom.

Vesternorrlands läns renov. domb. n:o 8. 1687.

Enontekis den 7 februari 1687

Nils Olufsson från Suondawara tilltalade Tolvmannen Måns Mårtensson ibidem angående ett Fisketräsk Matalajärvi, som Nils pantat hos honom för 6 år sedan och som han nu ville lösa igen; beviljades.

Enontekis den 6 februari 1688

Vart resolverat och samtyckt att Peder Eriksson Kuttainen inlöser av Olof Tomasson i Muonioniska, Mowta järvi (Mertajärvi) och halva Ida Wuoma (Idivuoma) för 30 daler kopp:mt; hans hus, som han haver därpå uppsatt, bör Peder Eriksson till Olaf Thomasson efter mätesmanna dom och värdering, Tolfmännernas Måns Mårtensson och Ander Thomasson veterligen betala.

Vesternorrlands renov. domb. n:. 9 1688

Jukkasjärvi den 26 januari 1688

Dito framkom Lars Hindersson ifrån Över Torne Socken och Tärendö fullmäktiget av andra sina grannars, Och sig besvärade över åtskilliga lappar här vid Jukkasjärvi, som bruka Kendo eller Keolenda Järvi och Parakka Suoando, som Tärendö borna förmena sig vara berättigade till, uppvisandes bemälte Lars Hindriksson Häradshövdingens Herr Hindrich Winblad givna skrivelse till Tärendö borna vid Över Torneå Sockens Tingsställe.den 5 mars 1687; av innehåll att lapparna icke måtte hädan efter bruka bemälta Träsk och Skogsmark.

Tillfrågades honom alltså vilka Lappar han här vid Jukkasjärvi sig besvärar över? Då han svarade över de Lappar som bo vid Wuollas Järvi. Vartill lämpliga gamla och ålderstigna män här i Jukkasjärvi svarade och sig således förklarade att det är Lapparnas gamla bruk och hävd. Men Tärendö borna allenast för skäligt lega hava några gånger haft lov jämte dem det bruka. Viljandes nu Lapparna på sådant sätt göra sig till dess rätta ägare, och icke dess mindre oppvisande en gammal Laga dom att underskriven av en vid namn Jacop Burman tillika med år 1618 den 12 Februari av medhåll att bemälte Kedlanda Järvi och Paraka Suoando är lapparnas egendom och bör därför till Kongl. Majt. och Cronan skatten erlägga. Tärändö bornas fullmäktige begär att de kunde få syn och rannsakning, förmenades sig sina gamla brev och Råå tecken som dem åtskilja kan. Häremot Lapparna protestera och säga sig intet vilja göra häruti med någon omkostnad emedan det skall vara deras eget.

Resolutiv:

Efter Tärendö bornas begäran kan dem efter Lag och Kongl. Majt. förordningar därest ibland annat förmäles att honom givs vitsord som tillskjutes vill gånga icke förvägras Laga Syn och rannsakning och pålägges dem med alla sina skäl att komma tillstädes näst kommande Ting.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1688

Kyrkoherde här i Juckas Jerfwi Välärde Herr Samuel Rehn, besvärade sig högeligen över åtskilliga bönder ifrån Över Torneå socken och Alkula by, i synnerhet Lars Larsson Nåppa med hans kamrater, som fiska inunder Prästgårdens- och Kyrkostranden, och dess vik, samt de närliggande; var igenom icke honom allena, utan likväl en del Skattelappar icke ringa präjudice och förfång, i besagda Fiskeriets idkande tillfogas. Gamla män här i byn berättade att bemälte bönder hava begynt bruka Fiskerier härstädes, av den tillfälle, att enär forna tider Birkekarlar eller handelsbönder reste hit till Lappmarken, med deras gods köpmans varor, då Torneå Stad ännu inte funderat var, då skola de haft med sig några stycken nät, med vilka de så länge fiskat, som de där medan deras handel pågått, sitt tillhåll haft hava.

Dock skola merbenämnda Fiskevatten varit dem då tillåtet av Lapparna för en billig lega, att nyttja och bruka till behagelig tid, men ingalunda att göra sig där av någon hävd, havandes i så måtto bemänte Birkekarlarnas arvingar, var efter annan gjort sig där uti legitimerade och delaktiga. Tillfrågandes Lars Eriksson Nåppa, huruledes han med sina kamrater haver kommit så långt inom Lappmarks rå att fiska? Var till han svarade sig det inte veta, utan föregiver, det han med sina kamrater, årligen har måst utgöra fiske Taxan för bemälte Träsk till Cronans Befallningsman nere i Torneå.

Vesternorrlands renov. domb. n:o 9. 1688

Jukkasjärvi den 26 januari 1688

Kyrkoherden här i Jukkasjärvi Vällärde herr Samuel Rehn, besvärade sig högeligen över åtskilliga bönder ifrån Över Torneå Socken och Alkula by, i synnerhet Lars Larsson Nåppa med hans Camrater som fiska inunder Prästegårds och Kyrkostranden och dess vik, samt därom närliggande varigenom icke honom allena, utan i ett en del Skattelappar icke ringa prejudice och förfång i besagda fiskeriets idkande tillfogar. Gamla män här i byn berättade bemälte bönder hava begynt bruka Fiskerier här sammastädes, av det tillfälle att enär forna tider hava Birkarlar eller handelsbönder rest till Lappmarken med deras gods och köpmansvaror då Torneå stad ännu intet funderat var, då skola de haft med sig några stycken nät, med vilket de så länge fiskat, som de där medan deras handel påstått sitt tillhåll haft hava, dock skolandes merbemälte fiskevatten varit dem då tillåtet av lapparna för en billig Laga, att nyttja och bruka till behaglig tid. Men ingalunda att göra sig där av någon hävd havandes i så måtto bemälte Birkarlarnas arvingar var efter annan gjort sig därutinnan legitimerade och delaktiga.

Tillfrågades Lars Eriksson Nåppa huruledes han med sina Camrater hava kommit så långt inom Lappmarkens Råå att fiska? Vartill han svarade sig det intet vela utan föregiver det han med sina Camrater årligen har måst utgöra Fiske Taxan för bemälta Träsk till Cronans Befallningsman neder vid Torneå. Dessa stridiga parter blevo omsider sålunda vänligen förlikte, att de av så bemälte fiskevatten bruka hädanefter alla tillhopa; Sammaledes och ett fiske Träsk Sautosjärvi presterandes den där avgående Taxan till Kongl. Majt. och Cronan efter proportion.

Jukkasjärvi Tinglag 1688

original sida 1049 b:

Desse stridiga parter blefwo omsijder sålunda wänligen förlikta, att de oftabemälte fiskevatten bruka hädanefter alla tillhopa, sammaledes och ett fiske Träsk Sautos Jerfwi presterandes den där avgående taxan till Kongl. Majt. och Cronan efter proportion. 

Vesternorrlands renov. domb. n:o 11. 1689.

Jukkasjärvi den 30 januari 1689

Bemelte Pastor Herr Samuel Rehn tilltalte Finnen Peder Olufsson ifrån Niemis och Över Torneå Socken om ett fiskeriträsk Sautosjärvi bemält härvid Jukkas Järvi kyrka eller Prästbord närbeläget, frågandes honom qvo Jure legitmo, eller med vars lov och minne han med andra sina under samma adharenter har underställt sig för detta, tid efter annan, i år från år idka och bruka fiskeri i besagda Träsk?

Vartill ovannämnda Peder icke annat svara eller förklara kunde än skulle merbemälte Träsk av gammalt dess förfäder och honom med flera arvingar blivit tillhörigt och i Booligh possession kommit, emot årlig skatt av 1 Lpd torra gäddor. Men såsom oppå vidare frågan och hållen inqvisition, denne Peder inga giltiga skäl för denna gången producera eller framta kunde, huru han till oftabemälte Träsk är legitimerad och berättigad vorden.. Och ty blevo omsider efter någon vidare diskussion bägge Parterna, nämligen Herr Samuel Rehn och Finnen Peder Olufsson sinsemellan sålunda med handeband om Träsket Sautosjärvi förlikta att de bägge, jämte andra där under lydande och anhöriga Skattelappar till närmare sakens upplysning och cognoscerande fiska tillsammans av en halvpart vardera proportionaliter emot de andra för berörda intresserade lappar, så att ingen den andra i någon måtto härutinnan prejudicerar eller något förfång tillfogar, presterandes halva skatten vardera för detta Träsk.

Och inga andra ingalunda skall intränga sig i samma Träsk medelst något fiskeri idkande förrän som sagt är några goda skäl eller gamla avsagda domar framdeles oppvisas torde som denna Rätten att gott underrättelse till sakens bättre erkännande vid handen giva kunde.

Jukkasjärvi den 29 januari 1690

Dito, besvärade sig Abraham Arendsson Grape över Tolfmannen (i Siggevara) Nils Johansson, för det han ligger för när Jernbruket vid Kengis om Sommaren, och med sina renar fördärvar deras äng och äta opp deras höstackar; Ty tillsades Tolfman Nils Johansson, att han om Sommaren begiver sig med sina renar ifrån Jerngruvan två gamla miler, i anledning av Bruks Privilegiernas innehåll.

Klockaren i Jukkasjärvi Lars Johansson klagade över att inte lapparna uppfyllde sitt löfte att ge honom 3 gråskinn av röken i klockarlön och betalning, för det han lär deras barn läsa. De samtyckte nu att ge honom 16 öre kopp.m:t eller ett par lappskor eller handskar av röken för det han lär barnen läsa och i klockarlön ge honom 4 gråskinn eller 8 öre k.m:t av röken.

Jämtlands renov. domb. n:o. 1 1690

Enontekis den 7 februari 1690

Samma Dato föregav Mickel Persson Ossa (Asa) i Såndawahra (Suonttavaara) det han efter Befallningsmans Sedel får opptaga sig ett Boställe i Pälla Jerfh (Peldojärvi), för vilket på en lång tid inga utlagor äro erlagda och presterade; Alltså emedan det intygades det Nils Andersson Karist, som bemälte Boställe tillförende besuttit icke infunnit sig på 6 års tid med oppbörden eller gjort någon rättighet till Cronan; Ty hemställer bemälte Boställe under Cronan, och oppdrages Mickel Pehrsson Asa i Såndawara det samma att bruka och possidera och göra därav skatt till  Kongl.Majt. och Cronan.

Dito framträdde Pehr Ersson i Såndawara en Köpesskrift på ett Köpt Träsk med namn Tullion Suando (Tullingisuando) för Trettio daler Kopparmynt av Sahl. Befallningsman Arendt Grape det han förhandlat av Jöns Jönsson i Kuivakangas begärandes det han finge hädanefter besagda Träsk klanderlöst bruka, vilket honom av Rätten admitterat och tillåtit blev, så länge ingen laghgiltigt exception häremot infaller.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1690

.............Samma Dato föregav Mikkel Persson Asa i Sondavara, det han efter befallningsmannens sedel får upptaga sig ett Boställe i Peldojärvi, för vilket på en lång tid, inga utlagor äro erlagda och presterade; Alltså, emedan det intygades, det Nils Andersson Karist, som bemälte Boställe, förut suttit, icke infunnit sig på 6 års tid vid uppbörden, eller gjort någon rättighet till Cronan; Ty hemfaller bemälte Boställe under Cronan, och uppdrages Mikkel Persson i Sondavara det samma bruka och possidera, och göra därav skatt till Kongl. Majt. och Cronan.

Dito framträdde Per Eriksson i Sondavara en Köpeskrift på ett köpt träsk, vid namn Tullingi suando, för Trettio daler kopparmynt, av Salige Befallningsman Arent Grape, det han förhandlat av Jöns Jönsson i Kuivakangas, begärandes, det han finge hädanefter besagda träsk klanderlöst bruka, vilket honom av Rätten admitterat och tillåtet blev, så länge ingen laggiltig exeption häremot infaller.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1691

Mikkel Persson här i Enontekis anhöll, det måtte honom tillåtas att inlösa sin arvsrättighet uti ett träsk, Idivuoma, som Per Kuttainen nu för tiden possiderar och det till sig tillhandlat för 30 daler kopparmyt; Häremot Kuttainen ej neka kunde, utan enär Mikkel kommer med penningarna, skall träsket honom efterlåtas.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o 2. 1691

Enontekis den 6 februari 1691

Michell Pehrsson här i Enontekis anhöll, det måtte honom tillåtas att inlösa sin arvrättighet uti ett träsk Idiwuima, som Pehr Kuttainen nu förtiden possiderar och det sig tillhandlat för 30 d:s Kopparmynt; Häremot Kuttainen ej neka kunde, utan enär Michell kommer med penningarna skall träsket honom efterlåtas.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o 3. 1692

Jukkasjärvi den 27 januari 1692

Dato förekom Pehr Olsson i Niemis och Över Torneå Socken, besvärandes sig över några lappar som bruka Sautus Träsk, att de ej presenterat den där avgående Taxa till Kongl. Majt. och Cronan, ehuruväl han föregiver sig utgjort 1 LP gäddor uti skatt årligen; Att så pålägges vederbörande participanter i besagda Träsk; Att de hädanefter utgöra 1½ LP gäddor till Kyrkoherden, så att full skatt bliver årligen utgjord till Cronan, men då detta icke bliver godvilligt efterkommet så skola de bliva förlistlige sin gamla hävd i träsket, och andra redliga Skattlappar tillsättas.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o. 3. 1692.

Jukkasjärvi den 27 januari 1692

Vart resolverat och för skäligt erkänt, det bör och Olof Clementsson i Lainio förnöja och avstilla Markus Erikssons Arvingar ifrån det lov och lago den för detta i några år bortåt åtnjutit förmedelst fiskeriets idkande uti Temimingi Järvi, Mada Järvi och Rova Järvi, vilka fisketräsk honom Markus Eriksson varit och ännu äro av ålder tillhöriga, och blevo efter efterskrivna förordnade, dem emellan att liqvidera nämligen: Länsman Hendrik Joensson, Tolfman Mikel Anundsson och Nils Mickelsson, men där de igenom sådant medelt inte kunde förlika, stånde dem fritt att avvänta Rättens utslag i saken vid nästhållande Laga Ting, vid Gudh.

Enontekis den 3 februari 1692

Mickell och Hendrik Persson finna sig besvärande över Pehr Kuttainen, att han utan lov och minne skall slagit deras Änges stycken på Ollisoda Saaren Suu 5 små fläcker, och vart avsagt att Nils Månsson och Mickel Persson skall jämka dem emellan, och om Kuttainen befinnes hava slagit andras Ängeslegor, tar då Änges ägaren höet, och sedan lagföres Kuttainen till nästa Laga Ting.

Testamente och arv

Upplästes en sådan skrift upprättat av alla arvingar, underskriven av goda Trovärdiga män den 25 januari 1692, lydandes; Att alla vederbörande arvingar äro förnöjda och tillfreds ställda av Nils Nilsson Nifva, deras arvs pretention angående, utav framlidna Mons Mortenssons Maunus Kvarlämnade egendom uti löst och fast, att ingendera ifrån den dagen skulle hava makt vidare på dess arv att klandra och åtala; Vilken upprättat förlikningsskrift nu av Rätten approberad, och för Giltighet erkänt blev, uti alla sina klausuler, så att ingen därå äger vidare qwällia.

Nils Nilsson Nifva ärver även framlidna hustrus del (Margareta Thomasdotter Mämmi) i Muonioniska. Hans andra hustru var Sigrid Henriksdotter Asa.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o. 4 1693.

Jukkasjärvi den 18 januari 1693

Olof Mickelsson Törnqvist framkom för Rätten, besvärande sig över Pehr Persson i Siggevara, att han skall åbott och brukat Olof Mickelssons Arveägor i Sautosvuoma i 28 års tid och ej gjort någon Skatt därav till Kongl. Majt. och Cronan, har ock för några år sedan därifrån alldeles flytt och begivit sig neder till Socknen i Tärändö by, vill Olof Mickelsson fördenskull opptaga sin faders ägor i bemälte Sautusvuoma, och Skatten härföre erlägga och prestera.

Pehr Persson kunde uppå tillfrågan häremot inte neka, bekände och att Olof måtte vara den rätta arvingen till merbemälte Sautosvuoma, men säger sig hava där oppbyggt några hus, jämväl och Hemmanet något meliorerat (renoverat) och förbättrat; Så alldenstund Pehr Persson tillstår sig hava bebott Sautovuoma uti samfälte 28 års tid utan den ringaste där avgående Skatt till Kongl. Majt. och Cronan, och nu härifrån boflyttat; Alltnog prövar Rätten skäligt att Olof Mickelsson hädanefter tillträder och possiderar bemälte Hemman och därav erlägger till Cronan utlagorna efter sin yttersta förmåga, samt betala Pehr Pehrsson för dess oppbyggda hus och omkostnad 20 D:kmt. varom de bägge ville vara tillfreds, och utlovade Olof med handeband (handslag), att skola besagda 20 dal. till honom Peder genast betala, varmed de togo avträde ifrån Rätten.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o 5. 1694.

Jukkasjärvi den 24 januari 1694

Hendrik Eriksson ifrån Lådwijk, begär Rättens tillstånd att i förmåga av Kongl. Majt:s Allernådigaste Plakat av den 27 september 1673, få upptaga sig Boställe på Keino Suoando, därest Per Persson tillförende hava  bott i tvenne år, och det sedan avstått och lämnat uti Ödesmål. Alltså bliver honom Hendrik Ersson beviljat sig där att nedsätta till Hans Grevl. Exiell. Herr Landshövdingens vidare Confirmation och godkännande.

Olof Mickelsson Tornqvist i Siggevara oppbodh sitt Hemman Sautusvuoma, första gången, varpå ingen av Arvingarna Klandrade.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o 5. 1694.

Enontekis den 30 januari 1694

 Hustru Agnes Mickelsdotter, Sal. Per Hinderssons Änka, förkom begärandes att få bliva till Sytningsgq eller förgångna antagen till dödedagar hos sin Son Mickel Persson Asa och lovandes honom 1/4 del i sin Not och Fiskerivatten uti Palojärvi, och 1/3 del av hennes Äng uti Swodis Joki (Wondis), Sotkajoki och Silo Suoando;  Så alldenstund hennes Son Mickel Persson utfäster och besvär sig att försörja henne så framt han efter Gudh behagar henne överleva skulle, troligen och väl som en lydig och Gudsfruktig Son anstår efter yttersta förmåga sköta, försörja och uppehålla till hennes dödedagar. Samt och sedan hennes livstid fulländat är låta henne hederlige till graven befordras; Alltså blev och allt detta av Rätten consenterat, stadfäst och förgott erkänt, likmätigt det 31 Cap. Jorde.B.

Enontekis den 30 januari 1694

Jacop Jonsson tilltalte Måns Mårtenssons arvingar om ett Ängesstycke vid Wyasari beläget under Kalasari Jänka, viljandes sig det tillerkänna som ett Legitimerat possissor, men emedan Herr Amiralen och Landshövdingen, Wälborne Herr Hans Clerck, har behagat härutinnan resolvera den 2 mars 1682, att Måns Mårtensson eller dess Arvingar så väl detta som flera Ängesstycken som han kultiverat, uppbrukat och av stubb och rot uppröjt, skola må oklanderligt få nyttja och bruka sig till gagn och godo, helst efter det lappen Jacop sådana Ängesstycken sig till igen nytta eller fördel bruka kan, utan den som där av hästar och annan Boskap föda måste som dessa andra finnar, som på hans Kongl. Majt:s Allernådigast tillät alla de sig här i Lappmarken nedsatt haver.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1694

Gamla hustru Agnes Mikkelsdotter, Saliga Per Henrikssons Änka, förekom, begärandes att få bliva Sytningz eller för Gånga, antingen till döds dagar, hos sin son Mikkel Persson Asa och lovandes honom 1/4 i sin not och fiskevatten uti Palojärvi, och 1/3 av hennes äng uti Svånda Joki, Sotka Joki och Silo suando.

Så alldenstund hennes son Mikkel Persson, utfäster och lovar, sig att vilja henne, så framt han efter Guds behag, henne överleva skull, trofast och väl som en lydig och Gudfruktig son anstår efter yttersta förmåga sköta livnära och uppehålla, till hennes döddagar. Samt och sedan hennes livstid fulländat är, låta henne sedligen till graven befodras; Alltså blev och allt detta av Rätten Consenterat, stadfäst och för gott godkänt, likmäktigt det 31 kap. JordeB. L. L.

Utdrag ur "Jordebok öfver Lappmarken i Wästerbottns Höfdingedöme pro Anno 1695 och alt framgent etc. etc.

Jordebok varefter Räntorna av Lapp Allmogen i följande Lappmarker för år 1695 och allt framgent böra uppbäras, som det över Hans Kongl. Maj:t allernådigast underskrivna Reglemente av den 8 Juli 1695 vidare uttyder, nämligen:

Norra fögderiet

Torneå lappmark

Siggevaara by i Jukkasjärvi: 3 skattefria och 60 betalande. Högsta belopp 5 daler, lägsta 1:16. Byns hela skatt 165 daler. Skattlanden angivna.

Tingevaara by: 3 skattefria och 72 betalande. Högsta skattebelopp 6 dlr, lägsta 1:16. Byns hela skatt Dlr 191:16. Skattlanden angivna.

Raunola by i Enontekis: 5 skattefria, varav 2 länsmän och 2 skjutsare. Betalande 31. Högsta skattebeloppet 4 daler, lägsta 1 daler. Byns hela skatt Daler 76:16. Alla fjällappar. Inga skattland angivna.

Peldojärvi by: 2 skattefria, 12 betalande. Högsta skattebeloppet 4 daler, lägsta 1 daler. Byns hela skatt daler 30: 16. Skattlanden angivna.

Sundovaara by: 2 skattefria, 15 betalande. Högsta skattebeloppet 6 daler, lägsta 1 daler. Byns hela skatt 50 daler. Skattlanden angivna.

Jorde och Uppbördsbok Över Torneå Lappmark anno 1695

Skattland inom Suonttavaara by

Källor: Domböcker och skattelängder (RA, KKA, KA, HLA)

Insynade och skattebetalda lappskatteland

Jukkasjärvi den 21 januari 1696

Finnarna Henrik i Witqzangi (Vittangi) och Lars i Kwoxsuoando tvistade om slåtter. Hendrik skulle hädanefter bruka och bärga den övre delen om sin Gård till Ängesland, och Lars däremot den nedre delen om Hendriks Gård, Kuåxssuando bemält.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o 7. 1696

Jukkasjärvi den 21 januari 1696

Det framkom för Rätten Olof Mattsson ifrån Över Torneå Socken och Kiexisvara begärandes att få opptaga ett Boställe och sätta sig inom Lappmarks Rååmark här i Jukkasjärvi, på de Ägor som Jon Andersson fordom innehaft och brukat haver; Alltså blev av Rätten honom Olaf Matsson beviljat sig husligen där att nedsätta, Och det i förmåga av Kongl. Majt:s Allernådigaste Plakat om Lappmarks bebyggande, daterat Kongqör (Kungsör) den 3 september 1695.

Enontekis den 27 januari 1696

Hendrik Asa och Olof Thomasson kärade till Samuel Olsson här i byn, för det  han utan deras tillstånd fördristat sig att bygga och bo på deras Ägor vid den östra ändan, eller norra delen vid Idivuoma träsk, som de och deras förfäder possiderat och varit tillhörigt, skolandes Samuel tillfogat dem stort prejudit och förfång uti deras fiskerivatten. Så emedan allmogen intygade att Idivuoma med dess underliggande lägenheter i Skog och Mark väl tillräcker åt dem alla tre, så att de därav kunde subsistera och någorlunda bliva behållna.

Allt därför vart resolverat, det Samuel medelst allmogens nu givna ja och Consens får tillstånd på den nedre eller södra ändan vid samma Träsk sig husligen att nedsätta likmätigt Kongl. Majt:s Allernådigaste Plakat om Lappmarks bebyggande av den 3 september 1695, dock med sådan Condition och förord att han uti ingen måtto gör de andra Skattlapparne något inpass på deras Bruk och wånor i Skog och Fiskevatten, vid den straff som lag förmår.

Sedemera framkom Olof Thomasson ifrån Muonioniska och ävenledes anhållandes att honom och så måtte i regard av Högst bemälte Plakat efterlåtes ett Boställe Allt därför gavs honom lov och tillstånd efter allmogens gottfinnande och samtycke, det han upptager sig Boställe på den östra eller norra sidan vid omtvistade Idivuoma Träsk på samma sätt och Condition som förbemält är, välföreståendes att han ingalunda prejudicerar de andra Skattelapparna uti någon måtto vid lika straff tillgörandes.

Enontekis den 27 januari 1696

Det framkom för Rätten Kapellan Herr Olof Sirma och besvärade sig över sin fattigdom, i det han haver inga Fisketräsk under detta Capellans Sätet här i Enontekis, undantagandes ett träsk Manngi Järvi bemält, som han med sina egan medel till sig löst för 6 Richdaler, begärandes att Byamän eller hans åhörare ville samma Manninge Träsk i Capplans hjälp och understöd för så många penningar som han därföre givit haver, utlösa, och honom sina erlagda 6 Richqdaler restituera; Vartill allmogen gåvo deras goda samtycke, lovandes att de tillkommande vinter (om Gud vill) skola giva honom 1 par vackra Lappskor eller handskar vardera som Häradsfogden vid Uppbördstiden lovade att vilja på Sirmas vägnar emottaga och honom tillställa.

Vesterbottens läns renov. domb. n:o 8. 1697

Enontekis den 12 februari 1697

Henrik Hinderson (Hetta) från Matarengi i Över Torneå fick tillåtelse att taga upp ett nybygge "på sina Förfäders Land och Fiskerivatten vid Ounas Järvi", på samma villkor som ovan nämndes under Ume Lappmark.

Norrbottens läns renov. domb. n:o 1. 1698-99.

Enontekis den 26-27 januari 1698

Ehuruväl Olof Nilsson Sirka ifrån Kittilä förmedelst den undfångne Härads Rättens Interlocutorie Dom, Daterat Sodankylä den 25 Februari A:o 1696, förmenar sig vara berättigat till, att bruka med Mickelh Kyrös Söner uti Träsket Wondis Järvi, likväl emedan det av gamla män, nämligen Anders Thomasson i Raunala och Nils Håtti, uti Ed intygade att bemälte Träsk av ålder varit brukat av Mickel Kyrö, och andra Peldojärvi lappar, och att det intet lydde under Pallasjärvi där blott Sirka efter domen 1682 den 27 Februari, äger halvparten uti, utan ligger en Mil närmare Peldojärvi och inom dess råå, där Jöns Mickelsson Kyrö nu skattar före, och intet uppå Kittiläs bygd råå; Alltså kan Rätten intet döma honom Olof Sirka vara berättigat att fiska uti berörda Wondisjärvi, utan brukas så väl härefter som härtill, av Mickel Kyrös Söner.

Enontekis den 12 februari 1697

Lars Guttormsson i Raunula bevisade genom vittnen, att träsket Ruskojauri (Rostojärvi) tillhört hans förfäder och honom själv, som för sig och två barn och svåger skattar för det. Olof Andersson ibidem förbjöds fiska där; han hade särskilt fiskat i viken Airowara Lahti.

................Wardt Resolverat och samtyckt att Per Eriksson Kuttainen inlöser av Olof Thomasson i Munioniska, Mertajärvi och halva Idivuoma, (Skattland), för 30 daler koppar mynt; Hans hus som han därpå uppsatt, bör Per Eriksson till Olof Thomasson efter mätesmannens order, nämligen Tolfmännerna Mons Mortensson och Anders Thomassons värdering, betala.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1696

Henrik Asa och Olof Thomasson, Kärande, till Samuel Olsson här i byn, för det han utan deras lov och tillstånd fördristat sig att bygga och bo på deras ägor, vid den östra ändan, eller norra delen vid Idivuoma träsk, som de och deras förfäder possiderat och varit tillhörigt, Skolandes Samuel tillfoga dem stort prejudtz och förfång uti deras fiskevatten, Så emellan Allmogen intygades att Idivuoma med dess underliggande lägenheter i skog och mark väl tillräckligt åt dem alla tre, så att de därav kunde subsistera, och någorlunda bliva behålldne;

Allt därför var Resolverat, det Samuel, medelst Allmogens nu givna tillåtelse och Consens, får tillstånd på nedre eller södra ändan vid samma Träsk sig husligen att nedsätta, likmäktigt Kongl. Majts. Allernådigast Plakat, om lappmarkens bebyggande av den 3 september 1695, dock med sådan Condition, och förord, att han uti ingen måtto gör de andra Skattlapparna någon inpass, på deras Bruk och wåndor i skog och fiskevatten, vid straff som Lag förmår.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1697

Det framkom för Rätten, Henrik Henriksson Hetta, född av ärliga föräldrar i Matarengi och Över Torneå socken, givandes tillkänna, huru som han är föranlåten vorden, att uppsöka sig något Boställe här i Lappmarken, anhållandes för den skull, att honom gives lov och tillstånd sig husligen att nederlåta, medelst åkers upptagande och ängars upprödjande på sina förfäders land och fiskevatten vid Ounasjärvi, viljandes samma land så Exolera och bruka, som annorstädes i Kongl. Majts. Provinser vanligt är;

Varför i kraft och förmåga av Högstbende: Kongl. Majts, Allernådigaste publicerade och utgångne  Plakater och Förordningar, av den27 september 1673, samt och dess renoverade av den 3 september 1695; Angående Lappmarkens bebyggande, Gives honom Henrik Henriksson Hetta tillstånd, Att uppsöka och hugga sig om något honom tjänligt och nyttigt Boställe här i Torneå Lappmark, havandes sedan att åtnjuta de friheter och förmåner, som mer Högstbente Kongl. Majts. Plakater förmår och innehåller, dock varandes bemälde Henrik allvarligen åtvarnad och förbjuden, att inte allenast lägga sig på överflödigt svedjande, varigenom skogen utdödes, Och skogselden lätteligen förorsaka kunde; Utan förpliktar och förbundne sitt Boställe med nödvändiga hus att bebygga, Och efter all möjlighet upprödja åker och äng, icke tillfogandes de nästliggande, eller andra redliga Skattlappar något men eller prejuditz uppå deras välfångna Skatte ägor, vid straff som Lag förmår.

Lappmarks domb. I. 1689, 1699-1705

Jukkasjärvi den 7-9 februari 1699

Jöns Eriksson Stålnacke lät första gången klanderlöst uppbjuda det hemman eller Boställe, som han den 28 oktober 1698 sig tillhandlat av Länsmannen Olof Mickelsson Törnqvist för 160 daler km. och under Siggevara by beläget är. Denna t. var Länsman i Siggevara.

Ur Lappmarkens Domböcker I.

Häradstinget i Enontekis Lappmark. Anno 1699 den 1 februari, sid. 155-156.

.......Anbelangande Per Ersson Kuttains i Swondowara andragna besvär, över den ena sin Måg, Anders Andersson, i det han skall vilja tillägna sig part uti dess ägor, så i land som vatten, där likväl Per Kuttainen själv dess lilla Åker och Äng av Cronans Allmänning uppbrukat, och ett Träskefiskeri sig av en lapp tillhandlat, vars nya bruk han till sitt och de sinas uppehälle skall nödigt hava, dock på det Mågen må någon hjälp bekomma, vill han ett Skiälsland med Åker och Äng därunder honom godvilligt upplåta.

Mågen Ander Andersson som nu själv ej tillstädes är, synes böra låta sig åtnöja med det som Svärfadern honom godvilligt av sina Nybruk unnar, emedan han härefter allena själv för Skatten stå och svara vill, och för det övriga själv besluta sig Ägor att uppteckna eftersom där å Orten väl utrymme skall finnas. Dock skulle han veta sig med skäl hava något att pratendera av sin Svärfader, kan han sådant vid nästa Ting angiva, då därpå utslag följa skall..........

Ur Lappmarkens Domböcker I.

Häradstinget i Jukkasjärvi i Torneå Lappmark. Anno den 4 februari 1702, sid. 47-49.

...........  Så kom till Rätten ärlig och beskedlig Joens Erichsson Stålnacke, och uppviste en köpesskrift, utgiven och underskriven den 28 oktober 1698, av Olof Michielsson Törnqvist, varuti han tillstår och bekänner sig hava försålt till bemälda Jöns Stålnacke sin gård vid Sautosjärvi, husen med dess dörrar och gångjärn, samt allt vad som under bemälte gård hörer, Ängesland och Fiskevatten till 3/4 delar, samt Flakaland och gitter, såsom han brukat, för Etthundrade Sextio daler kmt. som Törnqvist bekänner sig riktigt bekommet hava;

Sammanledes är ock Finnen Josep Larsson sedemera betalt för den 1/4 delen av samma hemman, som han brukat, så att Jöns Stålnacke till hela hemmanet Soutosjärvi är ägare. Så emedan bemälte köpesskrift, är trenne gånger lagligen uppbjuden, nämligen den 8 februari 1699, den 1 februari 1700 och den 4 februari 1701, och sedemera Natt och år Lagstånden utan något klander, varken då, sedan eller nu. Fördenskull i förmåga av det 1 och 10 Cap. Jorda B. L.L. dömes samma köp fast och oryggeligen att stånda, och aldrig återgånga utan Jöns Erichson och hans efterkommande böra samma Boställe för sig och de sina, nyttja, bruka, behålla och besitta nu och i tillkommande tider, varemot honom årligen den till Kongl. Majt. och Cronan Swerige; årligen Skatten att utgöra och betala.

Samma dag insinuerades i Rätten en Förlykningz Skrift, underskriven av Länsmannen Hindrich Joensson i Siggevara, varuti han bevittnar till Bonden Michiell Ratu ett Träskfiskeri vid Lains (Lainio) beläget Satas Järvi, Tullpacka och Jurwa Järvi bemäld samt Kurkmaka Suu, med mera, som skall vara brukat av Michiel Ratus förfäder, Män soom Landshövdingen Wälborne Herr Johan Graan den 31 juli 1678.

Ur Lappmarkens Domböcker I.

Häradstinget i Enontekis i Torneå lappmark. Anno den 10 februari 1702, sid. 56-57.

......... Alldenstund Härads Rättens dom, av den 27 januari 1698 innehåller och förmår, det skola Michiel Kyrös Söner, allena vara berättigade till Fiskebruket uti Träsket Wuondisjärvi; Och Olof Nilsson Sirka i Kittilä intet hava därsamma städes beställa; Fördenskull finner Härads Rätten skäligt, det bör Michiel Kyrös Söner, Michiell och Jöns, i samma Träsk vara tycka delaktiga, och fiska där sammastädes varom annan, eller och som tyckas synes, Fiska tillhopa, och dela arvoden sinsemellan, därmed Jöns som åbor sin Faders Boställe, tillfreds är; Men Satangijärvi vad vidkommer, som är beläget på Jöns Skattland, Så bör Jöns allena därtill berättigad vara, där Michiell inga särdeles skäl, däremot har att producera och framta.

Ur Lappmarkens Domböcker I.

Häradstinget i Enontekis Lappmark. Anno den 7 februari 1703, sid 94-95.

......... Samma dag framkom för Rätten Ärlig och beskedlig, Måns Eriksson här i Sondawara, givandes tillkänna huruledes hans Fader Erik Månsson i samma by, icke gitter på dess Boställe Karisoanda oppehålla och föda alla sina Barn där sammanstädes, särdeles sådan de blivit Myndiga, och största delen sig i äktenskap inlåtit; Ty haver Måns sig utrett ett nytt Boställe, icke långt härifrån Enontekis kyrka Wikori Koskenniemi (Maunu) bemäld varest skall finnas sådana tillfälle, som för en åbo är Nödige; Derest för detta, suttit en utgammal och ofärdig Lapp Jöns Nilsson Åija vid namn, den Måns för några år sedan till sig tagit, och till döda dagar försörja lovat, Emot den försäkran, av hans Son Jacop Jönsson Åija, som Skattar för samma Land, att Jöns skall i medler tid få bruka Fiskeriet uti några vid Wikorikoskenniemi liggande Träsk.

Ty i förmåga av Kongl. Majt:s Plakater om lappmarkens bebyggande av år 1673 och 1695, efterlåtes honom Måns Eriksson till Boställe Wikorikoski, med de därvid lydande ägor, havandes han att sätta sig till underdåning efterrättelse Högst bemälte Kongl. Majt:s Plakater, samt bygger sig nödiga hus, och efter Frihetsårens förlopp, som räknas ifrån 1702 till 1718 will Gudh, Skattar till Kongl. Majt. i proportion av de ägor som han hävdar och brukar.

Ur Lappmarkens Domböcker II.

Häradstinget i Enontekis i Torneå Lappmark. Anno den 7 februari 1707, sid. 81-81.

......... Michell Persson Asa och Henrich Persson Asa i Sondawara by, bevilljade och samtyckte, det Klockaren här i Enontekis, Michell Johansson, må husligen nedsätta sig uppå deras Skatteland vid en ort Märtajärvi vid Idewuoma, var jämte dess Svärfader Henrich försäkrade, det Klockaren, hans Måg, skall till hälften få nyttja och bruka, uti de honom tillhöriga och under samma Skatteland lydande Träskefisken.......

Häradstinget i Enontekis i Torneå Lappmark. Anno den 8 februari 1709, sid. 72-73.

***

Lapp Allmogen af Koutokeino by, förbiudes här med wid 40 Mark Silfr. mts. straff och förlust af arfwoda sino, at tilfoga Erasmund Nilsson i Sondawara intrång eller Åwärkan uti det mindra Riggasjärfwii och Norra Warckejaur, emedan samma träsk efter Protocollet af den 11 Februari 1704 hörs under Sondawara by. Och där några Koutokeino Lappar här efter sine fiskewåner der sammanstädes utkasta, så tillåtes Erasmund, dem till widarmähle optaga till lagligit utslag.

***

.......Det framkom för Rätta Per Olofsson ifrån Muonioniska by och Torneå Socken, och gav tillkänna, huru såsom hans fader Olof Thomasson icke har tillfälle, att låta honom förbliva oppå sitt hemman i Muonioniska. Per ej heller för sin bräcklighets skull till Soldat duglig, begärandes allty, att få avtaga sig Boställe här i Torneå Lappmark och Peldojärvi by, vid en ort Angre råå, därest Påhl Serresson tillförne bott, som farit över till Norge, och igenom dess skrift av den 21 februari 1707 samma ort, oppdragit till Per Olofsson, vilken och påtager sig tillkommande år 1710 will Gud, betala så stor Skatt som Påhl Serresson tillförene utgjort, Nämligen Två Dahl. Silf. mynt.

Så emedan Peldojärvi by, är till större delen lämnat öde, eftersom för detta, åtskilliga lappar, hava där sammanstädes bott, men nu för tiden ganska fåå, så att Kongl. Majt. svårligen lider i dess inkomster, ehuru väl utrymmet skall å den orten finnas, Ty i anledning av Kongl. Majt:s Plakater om Lappmarkens bebyggande av den 27 september 1693 och 3 september 1695, efterlåtes Per Olofsson, att husligen nedsätta sig vid Peldojärvi och Anger råå, där han bör oppbruka åker och äng uppå de ställen som han icke tillfogar Lappmannen Per Eriksson intrång, vilket Nämndemannen Jöns Michelsson Kyrö och Nybyggaren Henrik Henriksson (Hetta), uti Per Erikssons närvaro, skola nästkommande Sommar utse och honom tilldela, vilka orter och ställen, nästkommande år, bör låta annolera och Inprotokollera; Sedan 3:ne frihets år till husens oppbyggnad och ägornas oppbrukande äro förelupna, Nämligen 1710, 1711 och 1712, will Gud, bör Per Olofsson högre skatt sig påtaga, och det i proportion av de ägor som han brukandes varder, men överflödigt svedjande bliver honom förbjudet.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tinglag den 9 Februari 1709

Den 9 februari hölts widare Laga Ting uppå Enotäckis Tingsställe.

Nybyggiaren HenrikHenriksson Hätta i Pelldojärfwii, gaf för Rätten tilkänna, huruledes hans hustru Agnes Andersdotter, Ao. 1707 uti Mari Månad är med döden Afgången, med hwilken han Afladt fem stycken barn, Nembl. Sönerna Henrik och Per, och döttrerne Anna, Margrete och Agnes, dem han nu för deras Möderne afwittra will, inläggiandes en Specifikation på all sin Ägendom af huus, boskap, fiskeredskap, Koppar, båtar, Ståhlbåga (Pilbåge) och Räfsaxar, hwilket alt blef på det nogaste wurderdt och bestiger tilhopa 224 dlr. Kopp. mt., hwilka Persedlar fadren påtager sig at inlösa, och betalar barnen med Penningar för deras trediedeel deraf, efter det 17 Cap. Giftmålabalken L.L. som bliffwar 74 dlr. 21 1/3 öre. Kopparmynt, och löpar upå en broderslått 21 dlr. 10 öre och på hwar Syster 10 dlr. 22 öre/:liikmätigt det 1 Capit. Erfdab. L.L.:/ hwilka Penningar fadren bör sina barn tilställa wid deras myndiga Åhr, i medlertiid lofwade han utan betalning eller afkårtning af deras Arf, dem efter råd og lägenheet Kläda och föda.

Enontekis Tingslag den 10 september 1710

Ursprunglig text:

Bonden och Nyggiaren Samuel Olsson beswärar sig öfwer Nils Nilsson Niva som skal förwägre honom dehl uti Arfwet, hvilket hans Afledne hustru Margrete Thomasdotter ärfdt efter sin fader Thomas Madsson i Mononiska, bestigendes till 17 dlr. Kmt., jemte en liten bägare om 4 lod Silfwer, stödiandes sig där wid, at han åhr 1690 den 7 Februari uppå Tinget uti Hödwlborne hr. Landzhöfdingen Striiks näwaro, blifwit på Nils Nilssons Antecessor Matrimoni Mons Mortenssons samt dess moster Margrete Thomasdotters begiäran, lagligen till Arfwinge Confirmerader och antagen.

Men som Nils Nilsson Niva här emoth upwiiste en annan Transaction giordes emillan sig och sin Afledne hustru Margrete Thomasdotter wid Tinget 1695, hwar utinnan dee Resiproce Testamentera den öfwer blene alt deras Aflinge, hwar Samuel intet hade at klandra, efter han sin förre alt åthbekommat, utan menar at det som nu så lunda ärfteligen war boet tilfallit, icke Kan räknas för Aflinge; Tii förliiktes Parterne sålunda sins emillan at Samuel bekommer af Nils den lilla bägaren om 4 lod, då dee i alla tiider detta måhl angående, skola wara Åtskillde, hwilken deras förliikning blef medelst lagligen Confirmerader. (25)

25. Enontekiö Tingslag 17.2.1710, Mfr 662, s.97, Transkribert Lenvik Bygdemuseum 1994: Dag A. Larsen og Kåre Rauø, Dombok Torneå Lappmark, Jukkasjärvi og Enontekis tinglag 1700-1714, s.176.

Mads Thomasson Mämmi och Margret Olofsdotter Tulkilla hade tydligen 5 barn, som ärvde äganderätt till mark och vatten efter sina föräldrar i Muonioniska. Ett av barnen var Margret Thomasdotter som var gift först med Mons Mortensson Maunu och när hon blev änka gifte om sig med Nils Nilsson Niva. Enligt dåtidens lag ärvde hon minst 1/9 av ägorna då hon hade fyra bröder som troligtvis fick 2 delar mot hennes en del var.

Det är på plats att påminna om att alla platser, ägor, marker och vatten har varit och är fortfarande enligt lag arvsberättigade eller med grundlag skyddade äganderättsliga områden.

Sammandrag av Nivas-släkts dokumenterade äganderätt till mark och vatten:

Mons Mortensson Maunu köpte halva delen av fiskerierna i Karesuando och därtill hörande sjöar samt alla ängar och platser i nämnda Karissouan uppräknade dokument som han av Henrik Nilsson (Oja) från Enontekiö och Suonttajärvi hade den 6.2. 1675 inhandlat och ingen hade erinran däremot. I 1671-års fiskelängd kan man se att Henrik Nilsson (Oja) ägde del av Jockajärvi, samt fyra småsjöar som kallades Hehtajärvet, Kelottijärvi samt del av Karesuando älven.

Mons Mortensson Maunu hade tidigare köpt, den 7.2. 1670 enligt köpebrevet, av Henrik Nilsson halva av dennes skatteland och nu resten, och därför fick han genom köpet äganderätt till stora mark- och vattenområden i Suonttavaara Lappby och även Karesuando älven förflyttas till hans enskilda egendom. (33).

33. Mauno Hiltunens historiska pro gradu-tutkimus, Enontekiön Lapin asutus, maanomistus ja nautinta 1500-luvulta 1800-luvun alkuun, Oulun yliopisto historian laitos 26.10.1978, s.61. "Dato. läth Mons Mortensson i Mounioniska andre gången opbjuda, halfparten aff fijskieriejen i Karissouan och dess underliggiande Träsker, sampt all Ängeslandh och tillfällen widjdh bete. Karissouan medh alle andre Ägor, som han aff Henrik Nilsson i Enontäches och Sonda Wara by de 7 Februarij 1670 förhandlat hafwer".

I tillägg kan man se i Enontekis Tingslag handlingar från den 30 Januari 1682 att Mons Mortesson som släkting löste av Nils Persson Karist 7/32 av Idijärvi (Enontekiö Tingslag 30.1.1682, Mfr 653, vol 3, s.691 b).

Sålunda blev Mons Mortensson Maunus tidigare ägande skatteland från Karesuando till Idijärvi och Margrete Thomasdotters av fader ärvda ägor i Muonioniska överförda till Nivas släkt.Till dessa ärvda markers rättsligt befästanden  finns noggranna domstols och insyningslängder bevarade.

Häradsrätten i Enontekis i Torne Lappmark. Anno den16-17 februari 1711, sid. 49.

Anno 1711  den 16 och 17 Februari utlystes ordinarie Ting i Torneå Lappmark uppå Enotähkis Tingställe närwarande Cronones Befallningzmann Welbetrodde Salomon Steigman med fölliande Nämdemän;

Nils Nilsson (Niva), Anders Andersson, Henrik Mikkelsson Kyrö, Johan Hansson och Per Nilsson i Pelldojärf.

1.

Utlystes Ting och Tingsfred.

2.

Oplästes några Kong. Mayts. Placater och Förordningar som denne Landzorten synes angå.

3.

Anders Andersson Hoppari i Sondawara beswärade sig öfwer Mikkel och Henrik Asa, hwilka tilägna sig fiskebruket uti Sondajärfwi, för hwilket träsk Hoppari skall draga skatten. Mikkel och Henrik wora af siukdom hindrade, och nu icke tilstädes, utan Mikkels Son Mads Mikkelsson och Henriks måg Erik Persson föregåfwo, det dee och deras föräldrar hafwa för detta Oklandradt fiskat i Sondajärfwi. Gamle Ländsmannen Per Eriksson i Pelldojärf och Olof Nilsson Håtti i Sondewara samt Nämdeman Johan Hansson i Rånulla berättede, at träsket Sondejärf lyder under Sondajawodmas skatteland, som een Lappman Olof Hansson benemd (Orginal side 40):

längst för detta åbodt, efter hwilkens död, dess Måg Olof Olsson Åja kom, som för sin fattigdom skulld, nödsakades efterlåta Mikkel och Henrik Asa, at fiska iemte sig i Sondajärfwi, hwaremot dee hulpo honom Åhrligan en Carolin i Skatten, men sedan Aja war död och ingen åbo på Sondejawodma, tilägnade dee sig hela träskets bruk.

Hwarföre och emedan denne Anders Hoppari bewiisar, sig ifrån 1707 skattadt för Sondjawodma, och nu utlofwar, at förutan dee Fyra Caroliner som han före erlagdt till Kongl. Maytt. och Cronans uth legra, utgifwa een Ortt Åhrligen;

Så finner Tingsrätten billigt at sluta, det fiskebruket uti Sondajärfwi, waremot Henrik och Mikkel kommer att niuta Sex mark Kopparmynt förskoning på sine utlagor, som den tiden En Carolin synes hafwa gällit, Men där Anders Hoppari, med goda will efterlåta dee andra at fiska med uti ofwanberörda Sondajärf, stände till deras inbördes förening.

***

....... Oppå Nämndemannens Jöns Mickelsson Kyrös i Peldojärvi och dess broder Mickel Mickelsson i Kittilä, begäran, förordnades Hindrick Hindricksson Hetta i Peldojärvi och Clas Nilsson Sirkka i Kittilä, att dela ängeslandet dem emellan, som deras framlidna fader Mickel Jönsson possiderat, uti tvenne lika lotter, dock så, att vardera åtnjuter de ägor som äro belägna närmast intill Boställen. Men Nybruken behåller den som där ålagt arbetet. Berörda gode män skola och göra sin flit, att jämka Träskefiskens bruk dessa bröder emellan, det bästa de kunna och gitta.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1707

Mikkel Persson Asa från Suonttavaara, har enhälligt överenskommit med Klockare Mickel Johansson Närfvä, att han får utse ett Boställe inom deras skatteland Mertajärvi i Idivuoma, där han får tillsammans med svärfar Henrik Persson Asa njuta till hälften var i fiskerier.

Kommentar: Vid Nybygges ansökan gjordes vanligtvis ej mer än en skrivelse att till denne hörde rätt till husbehovsfiske i nämnda sjöar. Släkten äganderätt till Fiskesjöarna hade tidigare befästs så de behövde ej befästas på nytt. Från detta uppkom benämningen " Fiske tillsammans med byamännen". Bevisligen bor det ättlingar i byarna  till de gamla släkten än idag och som har samma rättigheter kvar.

Det finns skäl att påminna om att alla platser, mark och sjöar har varit och är ännu enligt lag arvsberättigade eller har starkast grundlagskyddat äganderätt.

Ur Lappmarkens Domböcker II.

Häradstinget i Jukkasjärvi i Torneå Lappmark. Anno den 10-12 februari 1713, sid 59.

Amund Persson i Siggevara som igenom sina renar låtit fördärva och förtära för Gruvfogden i Svappavara, Erik Jönsson, tre renlass hö, dömndes detsamma med lika hö återbetala, samt plikta Tre Mark Silvermyt för det han hemligen återtagit den ren som Stålnacke invräkt, likmätigt det 10 Captitlet Byggningsbalken.

Häradstinget i Jukkasjärvi i Torneå Lappmark. Anno den 8-9 februari 1714, sid.44-45.

Finnen och Nybyggaren Michel Grelsson i Siggevara by, uppå Bostället Ulatti boende, förekom och gav tillkänna, hurusom hans Son Michel Michelsson, ogifter, om sina Trettio år vid pass, överkom  spår eller fiätt efter en björn nästlidna Simonis Juda dag, uppå sin faders och Nämndemannens Hindrich Erikssons Skatteland på södra sidan av älven. På den den norra sidan av samma älv uppå bemälte personers  Skatteland har och Lappmannen Jöns Nilsson samma tid, blivit varse fiätt efter en annan Björn, vilket han kungjorde för bemälte Nämndeman; vars son Carl har till hustru Ullatsdotter Kerstin; vilken kom uti Ullatz hus, och dem det kungjorde...........

Häradstinget i Jukkasjärvi i Torneå Lappmark den 9 feb. 1714, sid. 56.

Allenstund det befinnes, att  Johan Nilsson Keysare och hans Son Johan Johansson, hava förlidna höst lagt sig med sin Renmacht uppå Nybyggarens Jöns Stålnackes änkas Margareta Michelsdotters Skatteland vid träsket Lintojärvi, och igenom sina Renar låtit dels förtära, dels förtrampa Sexton Renlass hö, som Påhl Andersson Mahärra och Jöns Sagare besiktad, och befunnit till så stort kvantum. Fördenskull dömes Johan Nilsson Keysare och hans Son Johan, att förskaffa Stålnackes änka Sexton Renlass hö igen i själva Persedlen, oppå annor händelse, stånda för den skada, som Stålnackes änka på sin boskap medelst brist av foder varder tagandes.

Norrbottens läns renov. domb. n:o 6. 1713-16.

Enontekis den 4 februari 1715

I ett mål om ett tik höres som vittnen Kyrkovärden Måns Ersson och hans broder Nils Ersson i Sondavara, "bägge beskedliga Bönder, dock såsom Nybyggare under lappskatt under denna församlingen boendes"............

Vesterbottens läns renov. domb. n:o. 16 1717-20.

Enontekis den 7- 8 februari 1718

Bonden och nybyggaren Olof Olofsson Baas företrädde berättandes hurulunda han sig vid Mottiajärvi husligen nedersatt, vilket under Lappmarks Råå skall ligga, uppvisandes del hos tvenne Dokumenter daterade de 27 september 1710 underskriven av Mats Hindersson i Marjosari och bevittnat av Comminister i Över Torneå Herr Hindrik Tornberg: Vartinnan Mats Hindersson cederar åt berörda Baas dess fjärde del uti Motjäjärvi träsk, som ligger under Lappmarks Råå, emot en avgift om 8 Daler Smyntz. värde, som han åtnjutit förbehållandes sig dock med dess arvingar att samma igen lösa, när han därtill mäktig bliver, det andra befinnes av den 12 mars i Över torneå1701 underskrivet av Erik Isaksson samt Andres Burman, varutinnan bemälde Bönder cedera dess delar i berörda Träsk, som ligger i Lappmarken åt Mickel och Hendrik Johnsson Asa uti Enontekis, vilka nu befinnes vara döda, och det för 2:ne st. Ranor som bönderna bekommit på deras vägnar av Borgaren Anders Burman, vilka delar och Baas sig nu tillöst haver efter arvingarnas berättelse nu inför Rätten;

Begärandes för den skull meromnämnda Baas att honom skriftligen måtte lämnas tillstånd att få njuta samma dess Boställe oklandrat, då han vill efter Kongl. Mtz. befallning i rättan tid skatten erlägga. Befallningsman Wällärde Petter Pipping berättade att detta träsket ligger innanför Lappmarks Råå, vilket Allmogen intygade med Läns och Tolfmän, ty lämnades Olof Baas följande Exractum protokoll och Härads rättens Resolution.

Såsom det befinnes av Befallningsmannen Wälärde Petter Pippings med nämndemän och Länsmäns intygar häruti Enontekis samt Contracterna av den 12 mars 1701 och den 27 september 1710, att Motjajärvi land och strand varest Olof Baas sig för 3 år sedan husligen nedsatt, har varit, är och förbliver under Lappmarks Rååmärke; och han själv sig påtager efter förordningarna och Plakaten Cronans skatt att draga: Ty gives och honom härmed tillstånd av denna Rätten att tillföljd av Kongl. Majt:s Allenanådigaste Plakater daterat Kalmar den 27 september 1673, samt den 3 september 1695, därsamma städes åker och äng upprödja samt landet till Kongl. Majt. och fäderneslandets vinst kultivera och förbättra, men ingalunda igenom olovlig skogshyggen utdöda.

Norrbottens renov. domb. n:o 8. 1720-22

Jukkasjärvi den 11-17 januari 1721.

Såsom Tolfman Mickel Hindersson Mattis samt Lappmannen Lars Olsson Wetta intyga och bevittna jämte flera av Allmogen att Lars Andersson Lalla skall lida ett stort övervåld och intrång uppå dess skattland utav Anders Olsson Gunnar, som och nu förlidna sommar skall förstört Lallas stabur och brukat dess båt olovandes, vartill Anders Olsson så mycket mindre neka kunde som han inför sittande Rätt svor i Fahnens Namn, varför icke alla Ting skulle i fjällen vara frilämnade. Fördenskull dömes Anders Olsson efter det 28 cap: Konungetz B:L:L: att plikta 40 smt. Smt till treskiptes, samt återgälda den skada till Lars Andersson Lalla som han igenom dess förvållande tagit uppå dess egendom. Och för det han obetänkt sannerligen inför sittande Rätt svurit uti Fanens Namn uppsåtligen skall han erlägga till Kyrkan 2 daler 16 öre Smt. samt där hos sitta i Stocken 2 Söndagar å rad till följe av Kongl. Majt:s Stadga 1687 § 5.

Norrbottens renov. domb. n:o 8. 1720-22.

Jukkasjärvi den 11-17 januari 1721.

Såsom efterhållen rannsakning igenom Läns- och Tolfmans samt Allmogens såväl som Tabors bärgq invånare med Jöns Mickelsson Sagares intygan det befinnes att Wettisjärvi träsk ingalunda är någon allmänning som Hindrich Ersson i Keinosuoando söker påstå, och sålunda klanderlöst vill fiska varest honom lyster uti berörda träsk utan att det samma tillhörer, jämväl Nils Johansson Kejsar med dess Son Johan som för landet däromkring erlägga tillbörlige Kungl. Majt:s och Cronans utlagor:

Fördenskull bör Hindrich Ersson vid straff som lag förmår, allenast bruka dess del uti Wettisjärvi som på dess hustrus vägnar honom tillkommer, men ingalunda åverka Nils Johansson Kejsares Warp och fiskeställen, vilket parterna till efterrättelse antyddes.

Jukkasjärvi den 15-20 anuari 1722.

Nybyggar Sonen Olaf Larsson ifrån Kocksuoando företrädde, angivandes sig vilja opptaga Kocksuando Boställe, som nu på en lång tid, nästan 13 år legat öde alldeles, samt dessföre efter förflutna frihets år vederbörligen Cronans utskylder erlägga, erbindandes därför jämväl borgen och löftesman efter förordningarna och som Befallningsman Petter Pipping härvid intet fann att påminna, lade Rätten till Läns- och Nämndemäns beprövan huru många Frihets år han till dess Cultiverande skulle behöva som för ortens svaga villkors skull och berörde Boställes utiråkande Ödesmål tilldöma honom 15 års frihet för alla skatter och utlagor, så att han i anseende där till första gången kommer att Taxeras år 1736, vilket dock Herr baron och Landshövdingens vidare approbation underkastas skall.

Så emedan detta Kocksuoando efter noga gjord undersökning förnimmes lyda inom Lappmarks rör och råmärcke så till dess skog och mark som fiskevatten, varder berörda Olof Larsson av Härads Tings Rätten efterlåtet likmätigt Kongl. Mtq. Allernådigaste Plakater av den 20 September 1673 samt den 3 September 1695, förnämnde Kocksuando här inom Lappmarkens råå belägen ödesboställe, fullkomligen upptaga husligen bebygga, samt dess tillhörige Jordemån med åkers upptagande och ängars rödjande så excolera och uppbruka, som det sig uppå denna orten göra låter, dock förbjudes att olaga och överflödigt svedjande varigenom skogen kan utdödas, vid bot som lag förmår. Men efter förflutna frihets år, bör denne Olof Larsson fullkomligen som andra Nybyggare skattläggas, med vilken han över att göras lik och tillfölje därav bliva fri för Knekte skrivning i alla tider.

Jukkasjärvi den 15-20 januari 1722.

Det besvärar sig Ella Nilsdotter, avlidna Anders Pickarainens Änka över Bonden Hans Hansson i Tärändö, det skall han göra henne stort intrång och förfång uppå dess fiskevatten Kentavuomanjärvi samt uti dess skog och gilder mark:

Fördenskull bliver han vid 40 Smt. vite förbjuden att vidare berörda Änkan uppå dess land och strand att förfördela likmätigt denne Rättens resolution av 1691.

Jukkasjärvi den 15-20 januari 1722.

Det hade väl Nybyggaren Mårten Jonsson uti Vittangi låtit instämma Bonden Johan Hindersson ifrån Tärändö, för det han emot deras Contrakt som i original uppvistes, skall förlidna sommar fiskat uti de till honom pantsatta fiskevatten Herra Mucka, Kynsin Kiskomajärvi och Sattamucka; men som berörde bonde nu tillbjöd sig vilja lösa sitt vatten igen, emot den bekomna pantskillingen återställande och Mårten Jönsson även väl därmed visste sig nöjder, fördenskull lät och Härads Tings Rätten därvid förbliva.

Norrbottens renov. domb. n:o 9 1723-28.

Enontekis den 23-24 januari 1723

Såsom Capellan Herr Johan Wegelius intet skall hava något rum vid Prästebordet, ty begärandes han uti Allmogen och Befallningsmans närvaro, att han kunde få njuta, vilket intygades av Kyrkoboken och avlidna Herr Olof Sirmas egenhändiga qvittens av den 13 februari 1697, att Mannajärvi träsk med dess tillhörigheter skall bliva köpt under Capellans bordet till Ewärderlig egendom.............

Dombok Torneå Lappmark Jukkasjärvi Tinglag år 1723

....för det att han skall tränga honom af dess landh Spallkiorda eller Attiawara, hwar till Nicki fuller sökte inwända att det wore hans Landh, mensom det blef i anledning af Kongl. Mayttz. resolution af den 25 May 1720 almogen företydt den 45 §, att dhe hafwa tillståndh och frihet den samma såssom en Crono Allmäningh bruka till Renarnes betande widh deras flyttningar fram och tillbakars;

Men det Land och Marck, som dhe af ålder skattat före, må ingen hafwa mackt at tränga dem ifrån, wider both som Lag förmår. 

Norrbottens renov. domb. n:o 9. 1723-28.

Jukkasjärvi den 15-21 januari 1729

Det tvistade Anders Pålsson med Brodern Jöns Pålsson Maherra till Carl Hindersson uti Moscajärvi, att som han ämnar bortsälja sina hus därsamman städes med åker och äng, varför han efter Befallningsman Pippings attest av den 10 februari 1714 årlig Cronans skatt erlagt. Så påstodo dessa bröder att han intet må bortsälja deras fiskevatten med skog och mulbete; varutinnan som de sålunda förliktes att Maherras söner intet förvägra honom försälja dess hus, åker och äng, så blev Hendrik Hendriksson företytt, som köpet ämnar ingå med Brodern Carl Hindersson, att han på intet sätt berörda skattlappar förfördelar, utan där hos på de ställen som sig göra låter, omgärdar sitt hö för renarnas skull. Och som Nils Jonsson Pissis hustru Margareta Knutsdotter sade det hon jämväl härmed nöjd vore, efter dess mans utlåtande och befallning; Ty lämnades vederbörande här över detta Extractum till fullkomlig efterrättelse.

Norrbottens renov. domb. n:o 9. 1723-28

Jukkasjärvi den 15-20 januari 1726.

Tolfman Eric Jönsson Stålnacke i Satusjärvi, Hendrik Hendriksson i Moskajärvi, Mickel och Jöns Pålssöner Maherra, Jöns Ullat, Carl Hindersson Keinosuoando, Markus och Mickel Hindersson ibidem med flera, besvära sig över lapparna ifrån Caitum Olof Tomasson, Per Pålsson Tunga, Amund Amundsson Unnari, Jon Ersson Skiekarsson ifrån Caitum, Mickel Larsson Skickar ifrån Jokkmokk med mågen och Sönerna Knut Andersson Tolfman ibidem, Knut Mickelsson Caitum, Lars Larsson Jokkmokk, för det de icke allenast skola medelst deras Renars oaktsamma vårdande fördärvat, nedertrampat och förspilla Nybyggarnas höhässjor uppå deras vanliga skattlagda ängar och myror, utan skola och berörda Luleå Jurisdiction tillhöriga lappar så tränga dessa ovannämnda denna orten tillhöriga Cronans underdåniga skattdragare uppå deras flakaland, skog, gildremark, Mulbete och vatten, att de förgiva sig intet mera skola mäkta de vanliga utskylden draga så framt här uppå intet laga Correction följandes varder;

Anhållandes fördenskull om denna Rättens föreskrift till vederbörande domhavande och Befallningsman var under de skola lyda: Fördenskull har man meromrörde Kärandes anhållan icke förvägra kunnat, utan förorsakas medelst detta hos Herr Domhavande och Befallningsman av Luleå Lappmarks Jurisdiction tjänstvänligen begäran, det behagade de en sådan allvarsam anstalt foga att föremälda Caitum och Jokkmokk byars Lappmän icke allenast måtte laga straff för detta deras egenwilliga framfarande undergå, utan och där hos tillsägas och med eftertryck tillhållas på intet sätt hädanefter denna Jukkasjärvi samlingsplats tillhöriga skattdragare vidare missfirma, vilkenJustice och bewågne handräckning till rättvisans befrämjande man Erbödig är med all Reciproqve tjänst att bemöta anhållandes där hos tjänsteligen om den Lovliga Rättens i Jokkmokk gunstige recipissi.

Norrbottens renov. domb. n:o 9. 1723- 28.

Jukkasjärvi den 16-21 januari 1727.

Såsom den Köpesskrift vilken Nybyggaren Hendrik Hendriksson sig och med dess Broder Carl Hindersson i Keinosuoando om Moscajärvi hemmanskap och Nybygge, är ord ifrån ord med första Uppbud och Inteckningen den Höga Kongl. Hov Rätten i underdånig ödmjukhet tillhanda försänt den 24 April innevarande år: Fördenskull varder densamma nu här av Protokollet sluten i följe av Högbemälte Kongl. Rättens utfärdande Universale av den 12 november år 1712. Vilket nu uttryckligen här infört varder.

Jukkasjärvi Tingslag den 13, 14, 15, 16, 18, 19, 20 och 21 januari 1731.

§ 19

Anno 1731 den 18 januari blev faste brev beviljat och meddelat Henrik Henriksson uppå Moskajärvi hemman under Lappskatt, som han köpt av Karl Henriksson ifrån Keinosuando för 150 dlr. Kmt. , varandes Köpeskriften där å lagfaren första gången den 16 januari 1727, andra gången den 15 januari 1728 och tredje gången den 15 januari 1729, som härmed i protokollet antecknat varder till framdeles efterrättelse.

Jukkasjärvi Tingställe den13 januari 1737

NB

Extra judicialiter som utslutes av domboken till den höga Kongl. Hov Rätten

Till Luleå och Jokkmokks Härads Tings Rätt

S. T. Den högt ärade och Lovliga Härads Tings Rätten, äro undertecknad förmyndare och släkt nödsakade ödmjukligen föredraga, hurusom min broder och farbror, framlidne Per Mikkelsson Ulatti från Jukkasjärvi Tingslag och socken, med hustru Karin Mikkelsdotter, för många år sedan, kommit att emottaga avlidne Lappmannen Reution skatteland och Boställe, samt därför årlig skatt betalt, vid underhörigt Tingsställe och Jokkmokks uppbörds plats, utan att där uppå någon veterligen rest till Kronan eller någon annan blivit innestående som av dokumenten framgå, och således intet råkat i skattevrak eller Krono.

Denne Per Mikkelsson blev död 1716 omtränt vår tiden, var på änkan Karin Mikkelsson förestod hemmanet till 1718, då Bruks Karlen Karl Hansson under flyktings åren äktade henne, som satt med en son Per och dotter Karin vid namn, vilkas fäder ännu lärer vara oklart och hos förenämnda Styvfader Karl Hansson innestående, var på förteckning förmodas vara avlevererat till Herr befallningsman Wälbetrodde Lars Wallman. Omkring 1729 gifte sig sist omrörde Per med Karin Olofsdotter i Lansjärv och Över Kalix socken, uti vilken äktenskap honom föddes tvenne söner som ännu leva, av vilka den äldsta Karl vid namn, säges vara fem år gammal.

Nu blev denne Per Persson (Per Mikkelssons son), som var rätta Jordägaren, död 1735 om sommaren, ifrån vilken tid omrörde dess änka levat med barnen i huset, hos oftaberörde Karl Hansson uti minsta värde, befarades dag och timma att bliva utkörda och ifrån dess faders land och Boställe drivna.

Fördenskull som vi ej utan tårar kunna anse detta tillståndet, och deras välfärd oss om hjärtat ligger, varandes okunniga huruvida barnens övriga förmyndare, Hans Klemmetsson i Sautosjärämä med Israel Mikkelsson i Nattavaara, åsatta att deras rätt bevaka, är härmed vår allra ödmjukast bönfallen till Herr Häradshövdingen och den Lovliga Härads Tings Rätten, att Karl Hansson ej allenast tillställer omrörda barn deras tillständiga fäders arv i det lösa, utan och tillåter dem såsom rätta skattägande med Modern sitta  odrivna på sin fasta grund och fädernes ort, skola vi där hon icke blir försörjd, vara ansvariga för alla utlagor vad namn de hava må, till dessa omrörda Pers söner; Karl och Olof, komma till sin ålder att stadga, så varken Kronan eller någon annan i dess tillständiga andel, skall under den tiden, komma att lida, i avvaktande av nådgunstiga bönhörelse och rättvist utslag, framförde;

Ädle och Högaktade Herr Häradshövdingens Underdånigaste i Ödmjukaste tjänare

Jöns Mikkelsson Ullatti ( de omyndiga barnens förmyndare och fader fader Broder).

Mikkel Larsson Ullatti (de omyndiga barnens farfars Broders son ).

På begäran hastigt uppsatt, Keino Suando den 8 januari 1737, av Karl Sadelin.

oli kykyjensä mukaan maksanut Kruunun verot ja maksut, sen vuoksi ja kun laki ja kuninkaalliset asetukset nimenomaisesti säätävät, että kaikkien kiinteistöjen tulee pysyä sen

käsissä ja asumuksena, jolle ne vanhastaan ovat kuuluneet, pysytetään Nils Karist omaamassaan oikeudessa yksin esteettä ja haitatta käyttää ja pitää mainitut kaksi Iomojänckää ja yksi Walaxkenta ollen hänellä vapaus maksua vastaan luovuttaa ne tai useimmat niistä kerralla sille, jonka kanssa hän parhaiten voi sopia. 

Tämän mukaan asianomaisten tulee laillisen rangaistuksen uhalla ojentautua, mikä tuli selvästi tulkituksi.

voimaantuloon asti. Sen 1 §:n 1 momentti kuului: ”Alla utom bygdelagen belägne skogar och ödemarker, äfwensom de inom bygdelagen från enskilta lägenheter afrösade skogsmarker och holmar samt genom afwittringar tillkomne, eller framdeles uppkommande öfwerloppsjordar tillhöra Kronan, derest ej enskilt man, eller menighet, kan bättre rätt till dem wisa.”.

Norrbottens renov. domb. n:o 21. 1746

Jukkasjärvi den 14 januari 1746.

Suondavvaara byamän kärade till en del Jukkasjärvi lappar om intrång, som dessa senare gjorde på deras tillständiga skattland Pessingi. Jukkasjärvi lapparna sade att de endast sökt sin näring på sitt därtill gränsande skattland Pallokoma, och anhöllo om syn på gränsen mellan Suondavaraborna och dem. Synemän utsågs.

Norrbottens renov. domb. n:o 39. 1760

Enontekis den 18 februari 1760

S:O: Inställde sig Nils Larsson Hurri emot Jon Jonsson Labba, och androg, det Labba, som är Jukkasjärvi Lapp, skall i flera år med hela  sitt bo uppehållit sig oppå hans Skattland emellan Paljasjärvi och Rikaasjärvi, vilka inom Enontekis Rå ligga; Och emedan Will renarne därigenom ifrån Hurris skattland bortskrämde blivit, och Labba även därstädes både skjutit och fångat vad Willt han överkomma kunnat, så påstod Hurri, det Labba måtte påläggas, att genast därifrån avflytta, samt därhos ersätta honom rättegångs kostnaden med 12 dlr. Krmt.

Labba svarade det han både förlidit och innevarande år skall sökt och erhållit Fjärdingsmannens Lars Nilsson Marakatts samt Nils Andersson Marakatts tillstånd, att någon tid få bo och vistas på deras Skattland Luongasvuoma kallad, eftersom därstädes ett fördelaktigt Renmossa land vara skulle, Men då Labba strax efter sistne Jul skulle begiva sig dit, samt därunder kommit till Rickasjärvi, skall han sett sig nödsakad, att där kvarbliva, eftersom ganska litet snö funnits vid Luongasvuoma, och renarna således torde vid ditkomsten hava skingrat sig att beta efter svampen, som honom mycken skada tillskynda kunnat, dock skall Labba då icke vetat, att samma land tillhört Hurri;

Men som han numera därom förvissad blivit, så försäkrade Labba, det han med första ersättning för rättegångs kostnaden tillagd varder, eftersom By Länsmannen Henrik Henriksson Palocka skall lovat Labba, att vid Rickasjärvi någon tid förbliva.

Sedan Labba på Härads Rättens fråga tillkänna givit, det han med hela sitt bo ännu vistas vid Rickasjärvi och Sundavaara Lapparne även påstått, det Luongasvuoma icke hörde Lars och Nils Marakatt enskilt till, utan vore Byns samfällda Land, så berättade Palocka, det han aldrig tillåtit eller kunnat tillåta Labba, att få vistas vid Rickasjärvi, utan som Labba sagt sig vara på flyttning stadd, som orden lytt, så hade Palocka allenast yttrat sig, "det Labba kunde väl på en eller 2 dagar därstädes slå läger":

Även påstod Fjärdingsmannen Marakatt, det han icke lovat Labba, att få vistas vid Luongasvuoma: Som ock Nils Andersson Marakatt, vilken nuförtiden uppehåller sig i Norge, skulle sällan komma hitöver, så att ovisst vore om Labba någonsin hans tillstånd därtill undfått; men Labba förblev vid sin förra gjorda berättelse, och förmente, det Palocka och Marakatt borde deras utsagor med Ed styrka.

Sedan Nämnden tillkänna givit, det Paljasjärvi och Rickasjärvi ej mindre än det stället varest Labba nu vistas, ligger inom Enontekis Rå, det ock Labba vidgick: så

Avsades

Alldenstund Jon Jonsson Labba icke kunde neka, det han strax efter sistlidne Jul utan Nils Larsson Hurris tillstånd flyttat uppå den senares skattland inom Enontekis Rå, samt att han därstädes intill närvarande tid sig uppehållet, ehuru Labba uti Jukkasjärvi Lappmark sitt eget skattland haver: Fördenskull och emedan Hurri påstår, det han därigenom i en och annan måtto skall förfördelad blivit: Ty prövar Härads Rätten skäligt pålägga Labba, att inom Fjorton dagar ifrån detta dato vid Tio daler Silv.mynts vite flytta med sitt bo inom Jukkasjärvi Rå tillbaka; Och förbjudes jämväl Labba vid lika vite av Tio daler Smt., att hädanefter med sitt bo vistas inom Enontekis Rå,, innan han därtill vederbörande Skattlappars tillstånd erhållit: Och skall Labba för den Hurri härigenom förverkade kostnad, till honom Åtta daler kmt. betala.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1762

Uppdelning av Vikuriniemi nybygge mellan bröderna Johan och Nils Monsson Maunu och där står bl.a: Fiskevatten fördelas således att Vakuvalda träsk är samfällt. Vakuvalda varsi nyttjar Nils Monsson var Tredje år. Ifrån 1762 fiskas Seita vuopio, Rikas järvi och Kockoi järvi, höst fiske. Från år 1763 fiskas Vikainen, Kousis vuopio, Pitkä vuopio, Sirra järvi, Vuolapa järvi och Vakuvalda varsi.

Året 1764 nyttjas Tarpoima vuopio, Pajo vuopio, Rautojärvi och Kocko järvi till sommar fiske men Lätsen eno och Koto eno sommar fiske är samfällt. Vikuri koski och Ainatti joki benyttjar Nils Monsson sig utav.

Lagfarts och Intecknings protocoll wid laga Winter Tinget i Enonteckis Lappmarck den 17 Februarii 1764

No. 1

S.d. Ingafs följande Testamente Lit. B - Fol. 1.

Efter upläsande häraf erkände Per Persson Kausari och hans Hustru Anna Hansdotter med godt och sunt förstånd, at de et sådant förordnande om deras Egendom giordt, som ofwanbde. skrift ord ifrån ord innehåller; I anseende hwartil, och sedan Protocollet blifwit för kausari och hans Hustru upl. och af dem widk.; Så

Afsades

at detta warder uti Härads Rättens Protocoll infördt; åliggandes den af bemte. Makar, som den anra öfwerlefwer, ofwanbde. Testmente, inom den tid Lagen i 18 Cap. Ärf Bn. föreskrifwer, för domhafwanden åter at upwisa, så fram de dess innehåll wilja til godo niuta. Åhr och dag som förr skrifwit står.

På Härads Rättens wägnar.

Orginal side (Fol. 1a)

Såsom den Högste behagat undertecknade med ingen Lifsfruckt wälsigna; Altså har jag Per Persson Kausari af fri wilja och med berädt mod, förmedelst welat Testamentera till min Kiära hustru.........forts.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1765

Åhr 1763 den 1. Aug., blef til ödmiukaste följe af den Wällofl. Härads Rättens förordnande, det så Kallade Idewuoma Nybygge emellan Per Johansson Riska och Johan Samuelsson Riska, af undertecknade uti 2ne jemgoda delar, så i Hus, Åker, Äng och Rödningsland som fiskewatn fördelt, och erhölt Johan Samuelsson Riska på sin andel följande:

Efter uppräknande av Hus, Åker och Äng och Rödnings Land, Hårdwall följer 

                                                                            Summa:        21                    6

Följande myrslogor har Johan Samelsson Riska af nyo upröjt:

                                                      Summa:       3                      8

Fiske watn

1. Fierdedelen uti Idijerfwi, neml. Kendän idästasta Lausi etälän pähän asti Luodipohian puoli jerfwi, hwaremot annat Åhr at fiska.

2. Alainen fadi jerfwi ja Kuorto jerfwi, så ock 2ne Ajaka lommolda, hwart annat Åhr at fiska.

3. Kari jerfwistä och Koulus jerfwi, fierdedelen.

4. Sylas (Siilas) jerfwi och Sylas (Siilas) lompolo, halfwa delen, Kieppi wuopio, Fadi jerfwi, Ide jerfwen perä, Kuorto jerfwi, Ajaka lombolet, Anondi jerfwi och flere små Träsk ther intil.

Följande Fiskawatn hafwa tilförene tilhört Lappmannen Per Henriksson Ifwari, hwilcken för sin fattigdom ofwerrest til Norrige, då desse fiske Träsk kommo under Idewuoma Nybygge och nu blefwo fördelte, neml. Ruoxu jerfwen Kopta Lachti, eller Anondi waran randa, Petsaisen palsista, Rais jerfwen Salmen Ruoxu jerfwen ayacka waran eller Lounaian puoli.

At således wara fördelt, intyges med namn och bomärcke underskrift. Åhr och dag, som förr skifwit står.

Nils Monsson Magnus (bomärke)            Olof Olsson Mämmi (bomärke)

..............

Fotnot: Läst av Kåre Raudø och Dag A. Larsen, Lenvik Bygdemuseum från microfilm. De blott svensktalande och skrivande tingsrättssekreterarna hade svårt att stava rätt de finska benämningarna på platserna. Sedan vet vi att de norska tydarna av mickrofilmen ej heller kunde finska och ej var bekant med de platser som här var aktuella.

Mestadelen av de i dokumentet uppräknade platserna påstår den svenska staten att de har "blivit" ägare till (med undantag av ströängarna).

...............

Lit. G.

År 1763 den 1. Aug., blef til ödmiukaste efterlefnad af then Wällofl. Häradsrättens förordnande, af undertecknade Laga delning förrättadt uppå thet så Kallade Idewuoma Nybygge, emellan Per Johansson Riska och Johan Samuelsson Riska så i Hus som Åker, Äng, Rödnings land och fiskewatn, och erhölt bemte. Per Johansson Riska å sin andel, som följer:

(Vi tar inte upp här Hus, Åker, Äng och Rödnings land. föreningens anm)

                                                                              Summa:        21            6        2            1

Följande Myrslogar, har Johan Samelsson och dess Son Per Johansson Riska å nyo röjdt och upbrukat.

(Fol. 20a)

                                                                            Summa        7                2

Fiske Watn.

1. Idi jerfwen Kändän edustasta asti, Nord Östra helften, får fiskas hwarannat År som är fierde parten.

2. Ylinen fadi järfwi och Sari lommol fierdedelen.

3. Kare järwestä och Koulus jerfweste fierdedelen.

4. Sylas (Siilas) jerfwestä och Sylas (Siilas) lombolestä halfparten.

Följande fiskewatn hafwa tilförene hört lappmannen Per Henriksson Iware til, hwilcken för dess fattigdom ofwerfarit til Norrige; men efter dess bort resa kommit under Idewuoma Nybygge; Och blefwo samma fiskewatn nu, emellan Johan Samuelsson Riska och Per Johansson Riska fördelte och Kom Per Johansson å sin andel at undfå.

Ruoxu jerfwen perä och Rais jerfwi, så ock the små Giädd Träsken Jieri jerfwi och andra intil Kieppi wuopion suuhun asti;

Alla desse Fiske Träsk äro så fördelte, at uti dem, hwart annat Åhr bör af delägarena fiskas.

At således wara befunnit och fördelt intyga underskrefne med namn och Bomärcke. Åhr och dag som förr skrifwit står.

Nils Monsson Magnus (Bomärke)            Olof Olsson Mämmi (Bomärke)

Orginal side (Fol. 20b)

***

Orginal sida (Fol. 3a)

S.d Ingafs och Uplästes följande Delnings Instrument Lit. G.

By Länsman Henrik Henriksson Pallocka, Jon Nilsson Magga och Anders Andersson Keisare berättade, at Wallaisenruto om 7 Ruckor färdig äng och 5 Ruckor rödningsland, Juonujänckän sälckä suowa 2 Ruckor, Rautawuoma och Alalombolen 14 Ruckor samt Kortsaisen juomujänckän om 3 Lass wore på Pallokas skattland, Matalajärfwenpä och Heinälombolen 3 Lass, Labbaskat och Kawalaisen wäsi rannan 12 Ruckor på Maggas och Nils Hurus Skattland samt Pitsijocki alaspäin om 2 Lass på Keisares Skattland belägne; Och emedan Pallocka, Magga och Keisare woro sinnade, at Nybyggen framdeles uptaga, i fall de sine Renar mista skulle: Ty påstodo Pallocka, Magga och Keisare, det ofwanbde. ängar, hwartill de såsom Skatt Lappar fram för någon annan berättigade wore, icke måtte Per Johansson Riskas och Johan Samuelsson

Orginal saide (Fol. 3b)

Riskas åboende Nybyggen underlagde warda.

Per Johansson Riska och Johan Samuelsson Riska Swarade, at alla dessa ängar blifwit under deras Nybyggen bärgade, alt sedan samme Nybyggen för ungefär 100 åhr sedan aldraförst uptogos; och anhöllo altså at wid sådan deras rättihet bibehållne warda.

I öfrigit hade de nästgrätsande Byemän ej något der wid at påminna, det alla förenämde Lägenheter under Per Johansson Riskas Nybygge at förblifwa måge; Och

Afsades

Hwad angår Pallockas, Magga och Keisares påstående, at blifwa bibehållne wid ofwanbde. på theres Skattland belägne ängar, så finner Härads Rätten samma måhl wara af den beskaffenhet, at Pallocka. Maggi och Keisare måge derom med Per Johansson och Johan Samuelsson efter föregången stämmning lagligen utföra, det bästa de Kunna.

Och emedan wid de öfrige för detta Nybygge utsynte

Orginal side (Fol. 4a)

Lägenheter ej någon annan påminnelse, än förbemelt är, giord blifwit: Ty skulle Per Johansson Riska bewis deröfwer utur Protocollet undfå, på det han om införsel uti samma Nybygge må Kunna sig anmäla.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag År 1767

Den 16 Februarii

8de

Åhr 1760 den 10 September hafwa underteknade thet de ägor som Per Johansson Wasares Nybygge Kellotajerfwi höra och befunnit som följer.

Huus: Et pörte, Et fähuus af Torf och et Rök Huus af Torf

Åker: Et skiäls Land öppen Åker och mera tilfällen till Åkerjord af Stenrig och sand jordmon.

Orginal side (Fol. 13b)

                                                                                                                                Summa 9

Således wara Synt och besicktigat intyga på ofwanskeet Åhr ort och datum.

Olof Olsson Mämmi (bomärke)    Henrik Eriksson Palojocki (bomärke)

Äfwen fiskar Wasare med andra uti Kellottijerfwi, Wondosjerfwi med fleres små Abbor- och Gädd träsk, som intyges Enonteckis den 12 December 1759.

Nils Monsson Magnus (bomärke)        Lars Thomasson Tomma (bomärke)

Orginal side (Fol. 14a)

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag År 1767

Den 16 Februarii

Orginal side (Fol. 9a)

Underteknade giöra härmed witterligit det wi af råd och godt betänckande updrage härmedelst ägande och besitnings Rätten af wårt arfwe skatte Hemman i Muonioniska 1/8 Mant. til wåre söner Olof och Nils Madssöner; Emot det de icke allenast betala til wåre öfrige Arfwingar deras Arfs Andelar af 2000 dlr. Krmt., hwilcket är hela Hemmanets wärde utan ock skola bemelte wåra Söner Olof och Nils oss i wår återstående Lifstid wäl skiöta, föda och försörja samt efter ändat Lifslöp hederligen till grafwen befordra. 

Ägande jemwäl wåre Söner Olof och Nils frihet at med ofwanbde. Hemman få Lagfara och Lasta derå taga. Til yttermera säkerhet warder detta med wåre Namns och Bomärckes underskrift bekräftadt.

Enonteckis den 15 Februarii 1765.

Mads Eriksson Mattila (bomärke)               Ella Persdotter i Muonioniska (bomärke)

Med föregående mine Kära Swärföräldrar förordnande är jag min Hustrus Ella Madsdotters wägnar til Alla delar nöjd. Åhr och dag, som ofwan.

Nils Monsson Magnus (bomärke)

(Kilde: Orginal dombok, rull ES 3497, og renovert dombok CD 1344).

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1767

År 1760 den 12 och 16 september hava undertecknade synt och besiktigat Mertajärvi Nybygge som änkan Ella Mortensdotter nu åbor och befanns som följer: Följande Fiskevatten nyttjas till hälften med Gunnares Nybygge: Idijärvi södra sidan, Kätkujärvi, Kortojärvi, Pousujärvi, Mertjärvi Sundackijärvi, Wuoxendannajärvi, Idijoki, Kortejärvi, tvenne Hannukanjärvi, Palkojärvi och Ahvenjärvi.

Enontekis lagtima Häradsrätt den 16 februari 1769

Olovlig vildrensfänge

§ 18

S. D. Inställde sig By Länsman Olof Olsson Mämmi och Hendrik Nilsson Niva, bägge i Suonttavaara, emot Anders Andersson Nikodemus samt Anders Jonsson Suoro i Ruonala och påstodo det svaranden måtte förbjudas att hädanefter idka något vildrensfänge å Suonttavaara mark; Varmed ock de övriga Suonttavaara borna sig förente.

Svarandena, tillika med flera närvarande Rounala bor, förbehöll sig att å Pessingi få på sätt som hitintills skett med Suonttavaara borna samfelt vildrens fänge idka; Men efter mycket tvistande anhöllo Suonttavaara borna om anstånd med saken till nästa Ting, att emellertid få efterse om icke någon Dom må finnas som Ruonala borna allt fänge å Pessingi och Suonttavaara övrig mark förbjuder; Och emedan svarandena förklarade sig vid samma ansökning icke hava något att påminna; Ty prövade Rätten skäligt detta mål till nästa Ting att uppskjuta;

Åliggandes parterna, i brist av vänlig förening att utan vidare stämning sig då åter infinna, samt hava med sig alla sina skäl och bevis; Och det vid fem dalers silvermynts vite; Som genast avsades.

******

14. - 16.2. 1769

Mickel Matsson Kokko och Jöns Jönsson Niemi från Muonioniska hade stämt Anders Andersson Nikodemus och Anders Andersson Suora. Käranden påstår att svaranden oftat gått över lappmarksgränsen och fångat Wilt på Muonioniskas område. De svaranden säger att de hädanefter ej skall gå över gräsen till Övre Torneås område. Tingsrätten fastställer ett bötesbelopp på 5 Daler om så ser igen.

Jukkasjärvi Tingslag den 12 februari 1777

S. D. Till detta Ting har Bruks Patronerna Herrar Abraham Steinholtz och Erik Daniel Christiernin, såsom innehavare av Torneå Bergverk, instämt Kyrkoherde Wördige och Wällärde Herr Olof Sandberg samt Skolmästare Wällärde Per Grape, att avstå:

Wacko ängarna, ängarna omkring Kurravaara och Wuolosjoki, Wallolantto, Kortetjärvi, Pussijärvi, Pussinauto, Mickos myran, Sakara vuopio, Sinasjärvi, Kirkovärdinjärvi, Sikakieli, Puonujoki, Sadikojänkkä, Paurangilompolo, Eriksmyran, Luspanlantto, Mäkerajänkkä, Kosken alanen jänkkä, Kusasjärvi, Wirikojänkkä, vilka av ålder skola lytt under järnverken; men därifrån dels som lån, och dels på annat sätt till Herr Kyrkoherden och Skolmästaren lämnade, så att de på sådant sätt av dem innehas.

.............. Efter att Svarandena förklarat missnöje emot föregående utslag, äskade Tings Rätten upplysning av vad art och beskaffenhet Bruken till deras natur vara månde; Varvid Herr Bruks Patron Christiernin åberopade 1673 års Resolution, att de ägor, som under Bruken i Lappmarken nyttjas, äro för Frälse att anse; Gav likväl på närmare efterfrågan vid handen, att deras Bruk, Svappavaara Kopparverk tillika med det nyligen utsynte Masugns ställe, där Vuolosjoki Kopparverk förut stått, voro under frihetsår.

........... Bengt Olsson, kom hit till orten i Svapavaara Kopparverk år 1738, och genast därefter hade dåvarande Skolmästaren i Jukkasjärvi, Engelmark, kommit till vittnet, som då var Gruvfogde, och begärt få nyttja Wacko och Puonujoki ängar, såsom till Bruket lydande, då vittnet underrättat sig att de äldsta levande arbetare, vilka förut varit vid Wuolosjoki, att ej allenast samma ängar hört till Bruket, utan ock, att de dem för Brukets räkning bärgat; Varför och vittnet anmält detta, både hos då varande Bergmästaren Stockenström, samt hos Bruks Inspektören Fellenius, som bifallit, att Engelmark skulle få bruka samma ängar, till dess Bruket dem av nöden behövde, varpå och Engelmark skriftligen tillstånd erhållit;    Uppläst och vidkänt.

....................

§ 13

Av Prästerskapet i Församlingen blev förständigat, att genom skogseldar hade tid efter annan nästan alla renbetes trakter till längre avstånd ifrån kyrkan blivit förbrända, så att, utom Sautus och Luspa bergen, båda belägna vid pass en mil från kyrkan, föga vore något ställe, där Prästerna, så väl som Borgenskapet marknads tider, och Allmogen själv vid sina kyrko resor kunde i nejden hava bete för sina renar, och att således nödigt vore, att dessa trakter blevo fredade och till detta behov endast upplåtna:

Församlingens ledamöter tillspordes därför, om icke de ville lämna dessa trakter, nämligen Sautus och Luspa bergen till renbete för Pastor och Skolmästaren i Församlingen, så att ingen lapp måtte äga frihet att där bo eller ligga med sina renhjordar, i synnerhet som de, såsom flyktande, alltid hade tillfälle att söka sig andra betesställen, då däremot Prästerna hade nödigt, att hava sina renar på visst avstånd för vinterkörslors skull. Härtill samtyckte Allmogen samfällt, och sade att ingen satte sig däremot, anhållande Prästerna, att detta måste varda i visitations Akten intryckt.

Och som Nämnd och närvarande Allmogen efter uppläsande härav vidkändes en sådan förening vara avtalad och slutet, som berörde Protokoll innehåller, alltså fann Tings Rätten skäligt, ej allenast den samma gilla och stadfästa, utan ock att utsätta ett vite av en Riksdaler, till den som detta avtal bryter, som utom Herr Kyrkoherdens och Skolmästarens tillstånd hädanefter till betande haver och håller sina renar å bergen Sautus och Luspa, undantagandes de tillfällen, som Protokollet tillåter, vilket till vederbörandes efterrättelse årligen kungöras bör.

Enontekis Tingslag den 15 februari 1780

Tvist om arvsrätt till Hemman

§ 4

S. D. Efter stämning yrkade Olof Olsson Baas i Palojoensuu att fadern Olof Olsson för flera år tillbaka skall avstått till honom 1/3 i Hemmanet därstädes, varpå ock sonen skall byggt hus, samt nedlagt både arbete och kostnad däri; men beklagade att fadern nu alldeles drivit honom ifrån Hemmanet, det som sonen påstod att till hälften få tillträda.

Fadern Olof Olsson svarade att han väl lovat sonen någon del i hemmanet om han beskedligen sig förhöllo, men sade tillika det sonen sedemera skall visat sig vara olydig.

Tings Rätten underrättade Käranden, att frågan om Palojoensuu Krono hemmans besittning, antingen helt och hållet eller till någon del, hörer till Konungens Befallningshavandes upptagande; men i fall Käranden därstädes icke skulle vinna någon lott i hemmanet, äger han om ersättning för sitt nedlagda arbete och kostnader med fadern efter stämning utföra bäst han gitter.

Intrång i fisketräsk och vildrensfänge

§ 6

S. D. Till detta ting har Nils Johansson Riska och Johan Hendriksson Niva, instämt Olof Persson Kuttanen, för det denne med fiskande gjort dem intrång uti Riska träsk, det de efter avhandling med Nils Larsson Hurri innehaft.

Kuttanen svarade att han efter avhandling med Anders Andersson Marainen, hjälpt honom fiska i berörda träsk, samt påstod efter vice versa stämning att få delaktighet i skedda vildrens fängen.

Däremot åter Riska och Niva anförde att Kuttanen med dem så mycket mindre vore delaktig uti någon vildrens fänge som han såsom löser nybyggare icke hade rättighet till jakt, allra minst på de ifrån nybyggen avlägsna ställen.

Nekandes i övrigt att Marainen haft lov giva Kuttanen fiske rättighet i Riska träsk.

Marainen närvarande hördes och sade att han aldrig lämnat Kuttanen tillstånd fiska i Riska träsk; Och kunde Kuttanen på tillfrågan varken styrka detta föregivande eller utsago om vilrensfänget.

Varför avsades:

Som Olof Persson Kuttanen icke kunnat i bevis leda, det han med Riska och Niva uti någon vildrens fänge deltagit; Alltså varda och dessa ifrån hans tilltal härutinnan frikände; Och skall Kuttanen som utan bevisligt lov gjort Riska och Niva intrång uti Riska träsk, ersätta deras lidande med 24 skilling, samt betala rättegångskostnaden med sexton skilling.

Jukkasjärvi Tingslag den 7 februari 1780

Olaglig försäljning av Hemman

§ 4

S. D. Klagade Hans Hansson i Lainio att sedan brodern Erik Hansson orätteligen sålt deras ärvda fäderne Hemman i Lainio till Mads Mikkelsson därstädes, så skall denne drivit ut Hans Hansson och hans sjuka bröder ifrån deras jord.

Mads Mikkelsson invände att han redligen med Kärandens bifall och i tre mäns närvaro handlat hemmanet, och för det betalt gäld över 44 Rdlr. samt det övriga i penningar gottgjort; Och som Hemmanet är Krono, alltså kunde Tings Rätten utan Konungens Befallnings havandes förordnande icke upptaga någon tvist som rör Krono hemmanets besiktning;  som avsades.

11 februari 1780

Tvist om fiskerätt i sjöar belägna vid insynade nybyggen i Lainio

.......... Att Nybyggare och Lappar sinsemellan enligt författningarna böra deltaga uti fiskande uti de i Lappmarken belägna träsk, och då en del av dessa nu omtvistade ligga en halv mil nära Lainio Nybyggen och snarare 22 mil ifrån Racktus Gårdar, (i Övertorneå).

....................    Utslag:

Alldenstund Käranden (Övertorneå bönderna), vad angår deras yrkade rättighet till fiskande uti Suolajärvi, Temingijärvi, Sanginvuopio, Sattajärvi och Kefvojärvi, de den samma icke i det ringaste styrkt sig äga och ett fiskande uti dessa över 20 mil ifrån deras gårdar uti Lappmarken belägna Träsk, jämte Junnosjärvi, därtill Käranden endast jämte Vaikojärvi, med döljande av dessa tvenne sistnämndes läge, erhållit Landshövdinge Ämbetetes tillstånd; icke heller kan anses medföra någon fullkomlig ägande rätt, som då skulle skilja Nybyggarna i Lainio ifrån allt fiskande uti dessa fem först uppräknade Träsk;

Fördenskull och som det är stridande ej mindre emot en sann och verklig Rikshushållning, att en Hemmans ägare ned i landet, skall fara med fiskande uti sjöar belägna uti Lappmarken, över 20 mil ifrån hans hemvist, än emot Kong. Reglementet den 24 november 1749, som uttryckligen bjuder att de inom Lappmarks gränser belägna Sjöar och Träsk böra lämnas Nybyggarna och lapparna, vilka senare därför äro skattlagda.

Prövar Ting Rätten rättvist förklara det Racktula Hemmans åborna icke visat sig äga eller äger någon rättighet till de omtvistade Träsk, utan komma de att tillhöras och nyttjas av dem som enligt det åberopade Kong. Reglementet därtill berättigade äro, och vilket uppå K. Ms. Befallningshavandes höga omsorg ankommer. Och ehuru väl, rörande därnäst Kärandernas påstående om ersättning för utlagt taxa till ett lispund torra gäddor varje år uti sju års tid, ej annorledes än för ostridigt och utrett är att anse det Lainio Nybyggarna med ett Lispund torra gäddor tidigare understött Raktula Hemmans åbornas taxa för Jonnusjärvi och Waikojärvi Träsk, emot att de där idkat fiske.

..........Under dessa omständigheter finner Tings Rätten det svarande Lainio Nybyggarna icke kunna billigen åläggas ersätta och deltaga med Käranden uti någon utlagd Taxa, utan bliva de därför härmed frikända.

I övrigt och därnäst Käranden icke finna sig kunna för Jonusjärvi och Waikojärvi Träsk, däruti enligt förra ovannämnda Utslag den 7 aug. 1761 de äro berättigat fiske idka, den åsatta Taxan erlägga eller därmed utkomma, äga de hos Kong. Majts. Befallnings havande om upphörande därav ansökning göra.

Nr. 5

Intyg

Jag undertecknad betygar härmed att då jag förlidit år blev såsom vittne avhörd, inför Vällovl. Tingsrätten i Jukkasjärvi i tvisten emellan Nämndemannen Adam Klemetsson Racktu, Mads Eriksson Racktu och Nils Nilsson Wirkäwäineni Övertorneå socken, å den ena sidan Käranden, och Nybyggarna i Lainio å den andra, Svaranden; angående så väl Fiskerättighet, som betalning för utlagd taxa för fiskande uti Soalajärvi, Temingejärvi, Sangivuopio, Sattajärvi och Kevosjärvi; har jag att anföra att Nybyggarna i Lainiojärvi hava före de nästförflutna 7 åren utbetalt till ovan nämnda Bönder av Över Torneå Socken för fiskande i bemälde träsk, 1 lpd. gäddor såsom ersättning för utlagt Taxa, då de däremot i de senaste sju åren alldeles försummat att erlägga samma utgift, oaktad de att de fortfarande nyttjat samma fiskevatten.

Att ovannämnda utgift blivit av Nybyggarna i Lainio betalt år 1739; kan jag såsom åsyna vittne även intyga.

Kangosfors den 3 februari 1783

Olof Josefsson i Kango (bomärke)

Till döds skjuten renkalv

§ 7

S. D. Kyrkoherden Ärevördige och Vällärde Herr Daniel Engelmark, har till detta Ting instämt lösa Nybyggare drängen Nils Johansson Idivuoma, för det denne för Herr Kyrkoherden till döds skjutit en renkalv.

Nils Johansson svarade att han var stadd i skogen på vildrens fänge, enär tvenne kalvar kommit löpandes; Och som han hållit för att de varit vildrenar, så har han skjutit en utan att giva akt på märket förrän efteråt; Men då han fått höra att kalven tillhört Herr Kyrkoherden, har han huden genast återsänt.

Herr Kyrkoherden vidgick att han förledna gårdag återfått huden, men yrkade att bekomma en levande oxrens kalv i stället för den till döds skjutne.

Frågades varest Nils Johansson tjänte; Svarade att han vore hos sine anhörige. Häröver avsades:

Emot det Nils Johansson återfår den förledne gårdags afton sände hud, skall Nils Johansson genast tillställa Herr Kyrkoherden Engelmarck en levande frisk oxrens kalv, istället för den som blivit till döds skjuten, samt dessutom gällda rättegångs kostnaden med 24 schilling.

Varjämte Nils Johansson åligger att innan morgon afton skaffa sig behörig årstjänst, så framt han vill undgå den olägenhet, Kongl. Reglementet för nybyggare i Lappmarken av år 1749 i annat fall utsätter.

Fiskerätts bevakande

§ 3

S.D. Brukspatronen Herr Erik Daniel Christiernie, såsom ägare av Knutis Hemman, samt Gästgivaren Hendrik Lauri och Per Hendriksson Alanenpää i Turtula i Övertorneå socken, genom Lars Madson Niva ifrån Muonioniska, hava till detta Ting instämt Johan Eriksson Kuttanen och Isak Persson Kuttanen, för det desse skola utan avgift flera år idkat fiske i Paitasjärvi träsk, därföre käranderna taxerade voro; Yrkade således att svarandena antingen måtte med allt fiskande upphöra eller ock betala kärandena skäligt arrende.

Svarandena invände dels att deras granne Per Andersson Kuttanen, icke voro stämd och dels att Paitasjärvi lågo tre mil inom lappmarks rå, samt över tjugo mil ifrån Turtula by, så att oskäligt vara skulle förneka nybyggarne i Kuttanen idka fiske i den enda insjö varav de i deras torftighet hade sig att hugna.

Häröver avsades:

Som Kronofullmäktige till bevakande av nybyggens rätt i detta mål saknas och en granne Per Andersson icke är stämd; Alltså böra kärandena vid förlust av all talan göra ansökning om Kronofullmäktiges förordnande, samt instämma Per Andersson till nästa Ting, då de övriga svaranden utan särskilt Kungörelse äro tillstädes vid en Riksdalers bot för vardera.

Tama renar bland vildrenar

§ 12

S. D. Anförde Lars Larsson Marakatt, att sedan han förledne höst ibland vild renar fått en myckenhet tama renar, så skall Jon Nilsson Magga, därav utan hittelön icke allenast hämtat nio stycken, som han vidkänt, utan ock en därutöver, varför han ansvar påstod.

Magga svarade Marakatts fader varit närvarande enär Magga tillägnade sig renarna, nämligen nio stycken ifrån Lars Marakatts by och en ifrån Anders Anderson Marakatts by, därav en del tillhört honom själv och en del Lainio byamän och två stycken Idivuoma by; Frågandes förövrigt om Marakatt själv förlorat eller saknat någon ren.

Marakatts fader Lars Marakatt tillstädes, sade att han icke ibland vildrenar, utan tre mil ifrån sin by funnit renflocken, den han hemfört och trodde således att Magga borde bestå hittarlön.

Därefter beslutades, att då Marakatt själv icke saknade någon ren, borde Magga såsom hittarlön i ett för allt giva till Marakatt sexton skilling; Varvid Tings Rätten lät bero och förbliva.

Enontekis lagtima Häradsrätt den 21 februari 1783

Tvist om renens ägande

§ 16

S. D. Med det villkor lagen i 17 Cap. 23 § i Rättegångsbalken föreskriver, fant Tings Rätten skäligt bifalla Bondens Lars Madsson Nivas ifrån Muonioniska by Övertorneå socken, begäran att såsom vittnen få låta avhöra Renvaktaren Anders Persson ifrån samma by och Hendrik Klasson Hetta, angående en ren som Niva påstår vara ibland Hendrik Mikkelssons renar därstädes.

Och blevo desse förekallade samt utan att något jäv utrönas kunde, avlade vittnes eden, varnades och berättade.

Anders Persson:
Att en gång förledne höst hade vittnet kommit till Nivas renvaktares Lars Kittis kåta och där funnit lappflickan Margareta Johansdotter ifrån Paloniemi och Kittilä socken, som sagt vid denna blivit varse en ren, att det vore Lars Nivas ren i Muonioniska och att den varit av samma vaja som för Niva dött vid samma tid.

Vittnet som känt Nivas sons märke och att märket varit hans, utom en skåra som utgjort skillnaden uti högra örat, vilken vittnet likväl tyckt vara något senare skuren. Uppläst och vidkänt

Hendrik Klasson:
Att för tvenne år tillbaka i höst hade Niva tillika med Hetta borna letat sina renar och då funnit en som haft vänstra örat avskuret och å det högra som haft ett stycke bortskuret med tvenne skårar uppåt. Vittnet ägde sig ej vidare bekant. Uppläst och vidkänt.

Och skulle bevis häröver genom utdrag av Protokollet meddelas.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1783

S. D. Uti den till Tinget av Nybyggarna uti Idivuoma, Per och Mons Johanssöner, å den ena sidan Kärande och lappen Nils Henriksson Nifva, å den andra sidan Svarande, angående rättighet till fiskes idkande uti Sautusjerfwi träsk, instämda Sak, gåvo Parterna tillkänna det de med varann på det sättet i vänlighet överenskommit, att de till hälften vardera i samma träsk fiske idka och varvid Tings Rätten lät bero, som avsades.

§ 9

S. D. Vad först angår den nu uppståndna tvist angående rättighet till fiskets idkande uti Paittasjärvi;

Så emedan vid prövning av en slik fråga, förekommer till skärskådande ej allenast flera Krono Nybyggars rätt till ett inom Lappmarkens rågång beläget träsk å den ena och en Lägenhets försvarande under ett Hemman, å den andra sidan, den där utnyttjas emot en årlig Taxa till Kongl. Majt. och Kronan;

Utan och den omständighet möter att denne rätt icke kan, uti ärenden som till prövning ej hörer, skilja en part ifrån de förmån han i kraft av vunnet tillstånd, emot avgift till Kronan innehar och utnyttjar;

Alltså finner Tings Rätten det parterna härom med varandra hos Konungens Befallningshavande äga utföra, som höggunstigast lära tillse det omtvistade träsket och huruvida den åsatta Taxan kan ifrån kärandena på Kuttanens eller andra Lappmarkers Nybyggare flyttas;

Hos Kongl. Majt. Befallningshavande ansökning göra och enär vilken billighet eller rättvisa står att förena, det en hemmansägare neder på landet bör skilja en Nybyggare i lappmarken, vid fiskande uti ett därstädes ifrån dess hemvist blott ¼ mil, men ifrån Hemmanbrukares gård väl 24 mil beläget träsk, än mindre att avgift för ett sådant fiskande lämna, vilket därtill skatts uppbärande ej någonsin berättigat varit;

Fördenskull och i betraktande av allt detta prövar Tings Rätten rättvist svarandena ifrån kärandenas påståenden till hela dess vidd, att befria och i följe varav den yrkade ersättning för havda rese och rättegångs utgifter även av sig själv förfaller.

§ 1

Från ålder eller på hundrade åratalet har emot Taxa till Kongl. Majt. och Kronan undertecknade Hemman i Turtula, innehaft och nyttjat fisket i Pajtasjärvi. Vi föreställa oss att då Kongl. Majt. och Kronan uppbär skatt och taxa å ena sidan undersåtarna och så därför äro berättigade till nyttjande och bruk av det som de skatta. Uppå en sådan grund och förtröstan hava vi undertecknade ingått avhandling och mot vissa villkor upplåtit vår fiskerätt i Pajtasjärvi, först till numera avlidne Erik Raattamaa och sedan till Nybyggaren Pasi i Palojoensu, som allenast bor ½ mil till ¼ mil från träsket; Då däremot Raattamaa eller Kuttanen Nybyggare äro över 2 mil därifrån belägna.

Som nu dessa senare eller nuvarande åboer på Raattamaa eller Johan Eriksson Kuttanen, Isak Persson och Per Andersson, hindrat den andra även Lappmarks Nybyggaren med vilka vi om fiskerättigheten överenskommit, ifrån allt fiskande i dessa fiskevatten för vilka vi taxa betala, och under föregivande att dessa fiskevatten dem ensam skulle tillhöra, hava vi funnit oss nödsakade Högädla Herr Häradshövdingen och domstolens upplysning och rättelse söka och utbedja uti följande omständigheter.

1. Huruvida Kongl. Majt. och Kronan kan igenom sina fogdar uppbära taxa och skatt av rikets undersåtar, för någon däremot svarande upplåten nyttjande rättighet och det över 100 år som Kongl. Majt. och Kronan ej ägt makt och disposition däröver.

2. Om Kongl. Majt. och Kronan ägt makt att emot taxa upplåta oss fiskerätten i Pajtasjärvi, varom vi aldrig tvivla, huru då och under det samma Kronan av oss tager taxa, samma kan tillvälla sig vår av Kongl. Majt. och Kronan upplåtna nyttjanderätt emot vår vilja och stänga dem därifrån med vilka vi därom överenskommit?

3. Huru om så skulle vara att Nybyggare kunde ernå rätt till husbehovsfiske i den sjö vid vilken de komma att bo; En 2 mil avlägsen Nybyggare skall från fiskerätten kunna uttränga den som bor på en ¼ mil eller högst ½ mil från fiskevattnet, ehuru vi i denna del vad dem båda angår anse dem obehöriga att tränga oss i fisket, än mer hindra oss därifrån så länge Kronan av oss tager taxan, efter ingendera bor vid fiskevattnet.

4. Så vida enligt hos följande utdrag Kronofogden intill denna dag uppburit för Kronans räkning taxa av oss för Pajtasjärvi och vi således skulle däremot äga rätt det disponera.

Hemställa vi i ödmjukhet om icke Johan Eriksson, Isak Persson och Per Andersson Raattamaa eller Kuttanen, vilka så avlägsna från träsket obehörigt hindrat vår Kontraktent från nyttjande rätten; Bör för de uppgivna 10 år gottgöra oss efter det kontrakt vi med pasi slutat med 42 skilling 8 rör om året, som gör 8 Rdl. 42 sk. 8r. Samt nu nödsakade Rättegångs kostnad med Protokoll och Utslags lösen vid tvenne ting, med resa och skjuts omkostnad för 128 mil fram och åter, Fullmäktiges arvode och en Skrift till Konungens Befallningshavande om Krono Fullmäktig, i ett för allt med 10 Rdl.

Men därom Rätten skulle finna av någon anledning det vi framför nu sede mera tillkomne Lappmarks Nybyggare, icke äga någon rätt till fiske i ofta bemälte träsk. Anhålla vi slutligen och för den 5:te om Högädla Herr Häradshövdingens Utslag och rättelse varest vi skola få ersättning för den summa vartill Taxan enligt medföljande utdrag sig bestiger, jämte den oss oskyldigt åbrakta kostnad att söka en rättighet som Kongl. Majt och Kronan i så fatta omständigheter ej skulle ägt rätt att överlåta eller därför Taxa av oss i dessa 10 år taga.

Med vördnad är Ödmjuke tjänare,
    Erik Dan Christierning          Hendrik Hendriksson Lauri i Turtula

    Per Hendriksson Alanenpä ibm.           Lars Karlsson Snål ibm.

§ 2

Undertecknat tillstår sig hava riktigt bekommit av Handelsman Anders Graanberg, uppå Bonden Per Kuttases vägnar i Enontekis, 12 daler kopparmynt för Pajtasjärvi träsk, belägen icke långt ifrån Enontekis, varmed honom gives tillstånd att fiska, bruka och utnyttja förberörde Träsk, oklandrat för mig och andra den ¼ delen som jag tillförene fiskat, Som med namn och bomärke härunder betygas av Torneå den 20 mars 1724

Anna Eriksdotter Tääkä i Turtola

Förestående avskrift vara enligt originalet, intygar

Jonas Westberg

N:r 2

Till ödmjukaste följe av Högsedde Herr Krono Befallningshavande Westberg Jonas, gunstiga förordnande av den 19 februari 1788,hafva underskrivna å nedanstående dag, i besiktning tagit efter sådan Kundgörelse, ett nybyggnad tillfälle som drängen Niva, Nils Persson sökt få intaga och uppodla, samt befunnet som följer:

Tjänlig gårds tomt och gärdet i Latina maa, kallat, belägen åtta mil till nordväst ifrån Enontekis, på västra sidan om Könkämä älv, som bestod av sand och ler blandad jordmån, otjänlig till åker, utsyntes ifrån nord till syd i kvadrat, femtio famnar.

Ängslägenheter Färdig äng Rödn.land

Alla förstnämnda ängslägenheter äro med små björk och videskog beväxta.

I övrigt gives till detta nybygge ganska smått efter hustimmer, vide och björkskog till vedbrand och gärdsel, gott mulbete, någorlunda gott tillfälle till fågelfångst, samt husbehovsfiske uti Wittangijärvi, Weivijärvi, Suvijärvi, Taukijärvi, Suppijärvi och Sierkisjärvi.

Sålunda vara synt och befunnet intyga,

Enontekis den 5 augusti 1789.

A Rechardt    Per Jonsson Wasavi

                            (bomärke)

Nr 1

Till Allra ödmjukaste följe af Högädle Herr Krono Befallningsman Westberg Jonas Gunstiga förordnande av den 18de februari, hava underskrivna å nedanstående dag i besiktning tagit efter erhållen Kunggörelse, det nybygges tillfälle som Wasara, Olof och Nils Pehrssöner ansökt få intaga och uppodla samt befunnet som följer.

Tjänlig gårdstomt och åkergärde i Wuokkasen rova, belägen två mil till nordväst ifrån Enontekis Kyrka på västra sidan om Könkämä älv, som bestod av sand och litet lerblandad jordmån, men frostlänt otjänlig till åker, utsyntes ifrån Nordost till sydväst i kvadrat sextio famnar, Och varest några hus uppsatt, en stuga med farstu, trenne nya små stolpbodar och ett fähus.

Alla förenämnde ängeslägenheter äro med björk och videskog beväxta, Även som ingen hade något att påminna utom Magnus Johansson och Johan Matsson Kiviniemi, som sedermera bestridit Nilli Vuopio Luoto.

I övrigt gives till detta Nybygge ganska svårt efter hustimmer, vide och björkskog till vedbrand, gott mulbete, någorlunda gott tillfälle till djur och fågelfångst, samt husbehovsfiske uti Kelottijärvi och Vuokkasen Vuoma järvi

Sålunda vara Synt och befunnit intyga Enontekis den 4 augusti 1788.

Johan Eriksson Raattamaa (bomärke)        A. Rechardt

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1790

Olof Persson Niva klagade över att bonden Johan Mattson Kiviniemi gjorde honom intrång medelst fiske i Kelottijärvi träsk. Kiviniemi ansåg visserligen att han enligt Syneinstrumentet över sitt Nybygge inte var berättigat att fiska i Kelottijärvi, men att han fått tillstånd av förre Nämndemannen Nils Henriksson Niva, vilket dock denne bestred.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1792

Anders Andersson Marainen söker ett Nybygges tillfälle vid Ruodosjärvi och där står bl. a.; I övrigt gives till detta Nybygge nödig skog till hustimmer, gärdsel och vedbrand, gott mulbete, tillfälle till djur och fågelfänge. Husbehovsfiske uti tvenne Sapsama träsk, Vapajärvi, Kurusjärvi, Ruodosjärvi och Harrijärvi.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1793

Samuel Johansson Riska i Idivuoma söker ett Nybygges tillfälle. Där står bl. a.: Tillfällen till djur och fågelfänge, mjölkvarns användande i Silasjoki ovanför byamäns gemen. Husbehovsfiske i Paljasjärvi, Jokujärvi och Vikusjärvi.

I samma års Tingsprotokoll står: Johan Arnold Grape söker att intaga ett Nybygges tillfälle vid Enontekis kyrka (Markina) och där står bl. a. :  I övrigt gives till detta Nybygge gott mulbete. Björk och små tall till vedbrand och gärdsel, furu till hustimmer på 2-3 mils håll. Husbehovsfiske i Kielijärvi, Taatsajärvi och Muckajärvi med Lompolo.

Enontekiön Lappi 15. - 19.2 1794 Lappi 2.

Klockaren Olof Olofsson Mämmi från Karesuando hade stämt lappen Anders Andersson Perä år 1794 till tinget. Kärande framhåller att svaranden flyttat sin kåta för nära hans ströängar i Lafvivarajänkä (den ifrågavarande platsen fastställs att ligga 1¼ mil från Karesuando by). Renarna hade hade rivit och trampat ner hans hö på ifrågavarande platsen. Den svarande bestrider att hans renar skulle orsakat denna skada. Vittnen påstår dock att de sett att så var fallet.

Svaranden berättar att han och andra lappar i den här socken måste på grund vargarnas och andra rovdjurs härjningar i fjällen flytta hit till skogslandet varigenom de måste bosätta sig närmare nybyggen. Domstolen får också bekräftat uppgiften att de finns ett stort antal vargar i området. Tingsrätten dömmer dock den svaranden till böter.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1796

Lars Larsson Marakatt söker ett Nybygges tillfälle vid Sujajärvi där står bl. a. . Husbehovsfiske uti Sujajärvi, Luongasjärvi, Nulangijärvi, Masangijärvi och Käyläkkäjärvi. I övrigt gives till detta Nybygge gott mulbete, nödig skog till hustimmer, vedbrand och gärdsel, vilt och fågelfångst samt lämpligt kvarnställe i Sujajoki.

Enontekiö Lagtima Tingslag den 20-23 Februari 1797

Lapparna Olof Hindersson Niva och Mårten Larsson Kitti har stämt Nämndemannen Hindrich Michelsson och Erik Johansson från Hetta. Käranden påstår att svaranden hade satt ut vildrens snaror i Paljukaseläns berg söderut från Hetta och mellan Mutkajärvis nybygge. I snarorna hade fastnat tre stucken renvajor enligt kärande Niva och nybyggaren Olof Johansson Honganiemi samt Pehr Thomasson Kyrö från Kittilä. Kärananden begär att svaranden skall ersätta dessa renars värde.

Svaranden säger att de har satt ut snaror i området som hörde till Hettas by och var inom en mils avstånd från denna. Snarorna hade satts ut på hösten enär lapparna inte är där med sina renar då. Käranden Niva som ej tidigare hade livnärt sig i dessa områden likaså Kitti berättade att de hade flyttat med sina renar hit när den första snön kom från Kittis vanliga betesplats som låg 4-5 mil från Hetta by. De hade därefter närmat sig det område där snarorna var utlagda. Kärande hade inte enligt deras utsago fått några uppgifter från svaranden Hindrich Michelsson att de måste flytta med sina renar så att de ej fastnade i snarorna. Här påstås dock att käranden hade fått den upplysningen. Ärendet förskjuts till näst kommande ting. (682)

682. Enontekiös Lappi 20-23.2.1797. Lappi 2. Ks. även Enontekiös tingsrätt 1820 och 1821, där det tas upp om renarnas betesrätt i Paljokan och Vittaseläns område som Muotkajärvis fastboende använder som sina vildrens fångstmarker.

I händelsen framkommer att käranden hade till uppgift att valla Kittiläs nybbarnas renar. Det här visar att Kitti och Niva var renskötare som hade hand om de bofastas renar mot ersättning.(683).

683. Ks. tidigare Kemin-Lapin tillhörande.

I händelsen tas ej heller upp något om skattelanden och de kärande framhåller ej heller något om deras rätt till markerna ifråga.

Enontekiös Lagtima Tingslag 1798

Kyrkoherden Eric Grape samt Enontekiö lappmarks nybyggare hade stämt Enontekiös lappar år 1798 till tinget. Käranden hade fört ärendet till landshövdingen (Kungliga Befallningshavanden) som angivit den 23.9.1797 sådant beslut att prästbodet och alla nybyggen skall tilldelas de uppräknade renlavsmarkerna samt de och ströängsmarkerna skall enbart användas av de bofasta ( ...Ansökning om wissa mossa land för Prästbordet och hwarje Nybygge samt dessas jemte Angarnes fredande för betande och intrång af Lapp Allmogens Rehnar...".)

Lapparna påstår att de vid gudstjänst tillfällen, marknader, tinget samt skatteuppbörden måste de komma med sina renar närmare kyrkbyn där de normalt ej vistas. Käranden påstår dock att lapparna ej har tidigare behövt flytta till de bofastas betesmarker och ängar och där förorsaka skador med sina renar, ej senare heller. Efter överennskommelse beslutades att Prästbodets lavmarker och ängar vid Idijoki östra sida skall vid vite av 3 riksdaler förbjudas att användas av lapparnas renar. Ingen lapp får stanna med sina renar och sätta upp sina kåtor mellan Idivuomas nybyggen och marknadsplatsen (Markkina), eller ej närmare än ½ mil från Idijokis båda sidor.

Detta fastställs därför att härvarande Lainiovuomas lappar har stora områden mot Jukkasjärvi lappmarks gräns och ännu större områden mot fjällen. Idivuomas nybyggare framförde att en del av deras ströängar ligger på 3-4 mils avstånd från hemmet och att vid härvarande ströängar har lapparna satt upp sina kåtor blott ¼ mil från dessa. De andra nybyggen som också drappas av lapparnas flyttande hit var de i Karesuando bofasta nybyggare. Deras renlavsmarker och ängar ligger ½ till ¾ mil från byn och Kuttases nybyggens betesmarker och ängar ligger på ½ mils avstånd. Detsamma gäller Palojoensuu och Muoitkajärvis nybygges ängar.

Hettas nybygges ängar är på 1 mils avstånd och längre, Vuontisjärvi och Peltovuomas nybygges ströängar är på 3 mils avstånd den längsta, fast dessa ängar lider ej skada av dessa lappar som anses tillhöra Peltojärvi lappby.

Tingsrätten beslöt att såväl de bofasta som lapparnas rätt skall uppmärksammas så att nybyggen som har 2-4 gårdar får ha sina betesmarker ½ - ¾ mil därifrån samt de gårdar som har blott en boende ¼ - ½ mil från bostaden. På dessa områden får ingen lapp komma med sina renar och sätta upp sin kåta mot ett vite på 3 riksdaler. Vidare hade lapparna inte rätt att före hösten komma till dessa utanförvarande områden som man inte med stängsel kunnat inhägna. Nybyggarna skulle dock hägna in sina höstackar (saurat) där det så var möjligt. Sådana höstackar som inte kunde inhägnas skulle när föret så tillät fraktas hem. 

Beslutet skickades till landshövdingen för fastställelse. (694).

dokument/byaordning.html

694. Enontekiön Lappi 20. - 23.2 1798. Lappi 2. Händelserna som här framställs hade redan för tjugo år sedan börjat inträffa på grund av den växande tamrenskötseln och att renskötarna var tvungna att söka sig till nya betesmarker.

Beslutet följdes dock inte alla gånger och flera av renskötarna blev stämnda till domstol och fick böta för överträdelsen. År 1801 tas bl.a. ett fall upp i Enontekiös tingsrätt och som gällde där nybyggaren Henric Larsson Hetta begär av lapparna Anders och Mårten Larsson Kitti skadestånd därför att deras renar hade ätit upp hans hö. Beslutet sköts till nästa ting

Enontekis Lagtima Tingslag den 21 februari 1799

§ 26

S. D. Nr.1 

Efter uppläsande härav, förmäldes ej något bestridande av de till nybygget utsynta uppodlings tillfällen, men i avseende till husbehovsfiske upptagna träsk, Sautosjärvi kallad, framhöll Nybyggaren Clas Johansson Riska och Samuel Pehrsson ifrån Idivuoma, nu i egen person tillstädes, uti sin vad syn mot dess tillerkännande under nybygget gjorda anmärkning, försedda utdrag av denna Rätts protokoll av den 19 februari 1783, som upplyste att uti en dåvid Tinget anhängig gjord skrift emellan Nybyggarna i Idivuoma, Paljasjärvi, Clas Johansson Riska å ena sidan och Lappen Nils Henriksson Nifva, å andra sidan, nämligen; Rättighet till fiske uti ifrågavarande träsk, Sautusjärvi, således överenskoms att de till hälften var i samma träsk fiske idkar, skulle vid vilken förening Tings Rätten låtit bero.

Framförs utav Lappen Olof Hendriksson Nifva, förekom förrättade en av Direktören Anders Helander, den 22 februari 1782, som Nils Henriksson Nifvas utfärdade Immission i husbehovs fiske rättigheter uti ifrågavarande träsk; vilken Immission enligt därå av Krono Befallningsmannen Johan Westberg den 16 februari 1788 åtecknade transport, blivit på dess nuvarande innehavare Olof Henriksson Niva överlåten, med förbehåll att ej uttränga de andra som med honom lika rätt hade. Och förklarade Clas Johansson, Samuel Pehrsson och Lappen Olof Henriksson Nifva att de icke ville bestrida Johan Johansson Närfvä måtte tillåtas att även i träsket fiska.

Refolverades (Beslutades):

Det må Johan Johansson Närfvä anmäla sig hos Konungens Befallningshavande i orten till erhållande av tillsänt brev, att få de utsynta lägenheterna mot nödiga 25 frihets år, till ett Krono Nybygge uppodla; Och han för sin Nybygges ansökan blivit bifallen och utrönts hans sökande att fiska i träsket Sautosjärvi, sin på Nybyggets blivande område beläget, eller Johan Johansson därifrån särskilt skatt till Kongl. Befallningshavande och kronan erlägga den av honom sökta Nybygges inrättning, ej betaga Nybyggaren Clas Johansson och Samuel Pehrsson, samt Lappen Olof Henriksson Nifva, den rättighet till träskets fiske i bemälde träsk de förut innehaft; vilket att såsom ett synerättsmål på Konungens Befallningshavandes prövning ankommer.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1799

Olof Persson Jatko söker att intaga Nybygges tillfälle vid Vikusjärvi. Där står bl. a.: Husbehovsfiske uti Vikusjärvi, Nookijärvi och Paljasjärvi, i övrigt gives till detta Nybygge god mulbete, nödig skog till hustimmer, vedbrand och gärdsel, djur och fågel fänge.

Enontekiön Lappi 17. - 20.2 1802. Lappi 2.

År 1802 hållen tingsrätt hade nybyggaren Isak Pehrsson från Kuttanen stämt lappen Guttorm Michelsson Unga. Käranden påstår att svaranden hade uppehållit sig med sina renar 1/8 mil från Kuttainens by och låtit utan tillsyn sina renar äta upp 3-4 renlass renlav.

Nästföljande år hade Henric Henricsson från Kuttanen stämt lappen Henric Nilsson Storm. Enligt käranden hade svarandes renar före jul ätit upp hans hö i en saura som var vid Maljajoki omkring 5/8 mil från byn.

(Dessa uppgifter är tagen från Juha Joonas rättshistoriska forskning utg. i nov. 2006. där framgår ej tingsrättens dom).

Prästen Erik Johan Grapes avhandling 1803-1804

Utdrag från avhandlingen:

1803, oktober, november, december

§ 10
Av skogsfånget utgöra vildrenar det mesta. En idog bonde kan vissa år fälla 10 á 12, ja även till 20 av dem. De fångas både höst och vår. Höstetiden sker fångsten mest med snaror av hamprep, till någon del även genom skjutande. Om våren då den lösa skaren eller isskorpan på snön bryter igenom för renen jagas de upp på skidor och dödas med spjut. Rävar, fielfrasfar(Järvar), mårdar och uttrar fångas med slagjärn, ävensom då och då någon varg. De fattiga idka ripfänge med snaror. Sjöfåglar fångas överallt vårtiden med snaror av hampgarn, som äro fästade på små brädflottar, vilka täckas med torv och mossa, så att de likna små holmar. Stundom nyttjas även slagjärn på dem. På dem kliva dock icke andra än den här s.k."Allit" samt Svärtor och Skräckor.

§ 7
Ängarna äro till större delen myrslogar och bäckstränder. Hemgården måste gödas åtminstone vart tredje år. Även här är i senare åren början gjord med några träsks utdikning till äng. Varje nybyggare har även sin renhjord om 10, 30, 50 ja över 100 renar. Ingen håller numera getter eller svin.

§ 8
Fisket börjas hemma, så snart isen lossnat ifrån stränderna. Vid medium juni sker avresan till huvudfisket, 4, 6 ja upptill 10 mil hemifrån och återkomsten i slutet av juli. I de bättre träsken och fiskrika år kan inom denna tid, med en not fångas 20, 30, á 50 Lispund torr sik och gäddor, samt jämte siklöjor eller såkallade "sabak" däruti inberäknad. All sik fångas med not, små nät av hampgarn brukas även åt gäddor.

Ända till år 1799 gällde även i denna orten urminnes hävd på fiskevatten både för nybyggare och lappar; men missförstånd av en misslyckad rättegång har gjort och gör att var och en numera fiskar där han behagar. Trätor och slagsmål voro redan första året följder därav; välnog om det stannat därvid. De flesta nybyggare voro åtminstone icke ovillig att för ett visst område erlägga särskild taxa, till förekommande av oreda häri.

1804, april, maj, juni

Med den tilltagande sommarvärmen bliva myggorna livliga. Om man i lugnt väder aldrig så lite stannar, så äro tusental myggor av de miljoner myriader, varmed man omgivits, sysselsatta att uppsöka alla möjliga tillgångar till huden. En blandning av sikflott eller beckolja och tjära påstruken i ansiktet är det enda man känner, som med sin starka lukt därifrån avhåller dem.

Enontekis lagtima Tingslag den 22 februari 1803

§ 52

S. D. Anmälte Krono ländsman Abraham Rechart, att drängen Nils Andersson Jusu i Suontavaara på 13:de året gammal, som varit i tjänst hos Lappen Olof Hendriksson Niva, uti december månad sistlidne år, funnits död i skogen vara 1/8 dels mil ifrån Nivas kåta; Begärande att Härads Rätten härav ville undersöka och om Nils Andersson Jusus begravning fått förordna.

Olof Hendriksson Niva tillstädes förklarade att Nils Andersson Jusu var klädd i en lappmudd och en vadmals kolt då han ungefär middagstid hade begivit sig till skogen att eftersöka Nivas renar, varvid Niva skulle resa till Kengis marknad; men som han dröjt så länge borta, har Niva på ett annat håll begivit sig till skogen att söka renarna, men som renarna själva kort därpå kommit till kåtan, så har Nivas hustru Sigrid Pehrsdotter, ropat honom hem, dit han återvänt strax därpå anträdd resan till Kengis marknad och vad han senare därifrån fått höra att Nils Andersson funnits död i skogen.

Nivas hustru Sigrid Pehrsdotter berättade att sedan mannen avrest, har hon den dagen icke eftersökt Nils Andersson, utan förmodat att han då renarna icke träffats nära kåtan, begivit sig till Nils Johansson Idivuoma, då han icke haft sin kåta långt därifrån.

På följande dagen hade hon väl i skogen eftersökt Nils ANdersson; men icke funnit honom, varför hon tredje dagen om morgonen begivit sig till Nils Johansson Idivuomas kåta, där han icke heller anträffats.

Vid återkomsten därifrån, då hon gått en annan väg, har hon blivit varse att Nils Andersson legat död; varför hon genast gått tillbaka och tagit Nils Johansson Idivuoma medkommit samt besett honom, utan att tecken till någon våldsam medfart å honom funnits, liket blivit från skogen hemkört.

Nämndeman Nils Johansson Idivuoma intygade att Sigrid Pehrsdotter på tredje dagen efter det Nils Andersson begivit sig till skogs, om morgonen kommit till honom och efterfrågat Nils Andersson, samt då hon fått höra att han icke varit där, så har hon åter begivit sig hem, men kort därpå återkommit med berättelse att hon funnit Nils Andersson död liggande i skogen; varefter Idivuoma på hennes anmodan följt henne til det ställe var Nils Andersson funnits död, då Idivuoma erfarit att han ej hunnit 1/8 mil ifrån gården; att han gått på skidor utan annan stig och att han lämnat skidorna på vägen och gått därifrån ungefär två famnar och tagit sig framstupa på snön med ena handen under ansiktet och en vargskinns vante därunder, samt den andra varå hansken varit under magen; Havandes Nils Andersson varit klädd uti en renskinns mudd och en vadmals kolt och på honom ej funnits någon åkomma, som givit anledning till våldsam medfart; ävensom Idivuoma utredde att några spår efter människor icke ledd till det ställe där Nils Andersson funnits död.

Varom Herr Kyrkoherde Välbetrodde och Höglärde Eric Grape i vår utgivna bevis att Nils Andersson gjort någon början med läsning samt i lifstiden icke varit känd för några oarter, utan med tjänstfuldighet gått sina föräldrar och husbönder tillhanda, så Beslöts:

Emedan ingen anledning må att Nils Andersson själf avsläckt sig livet och dessutom intygas med att han i livstiden sig beskedligen sig uppfört; ty finner Härads Rätten intet hinder med mindre Nils Anderssons lik med vanliga kyrko ceremonier må begravas; som afsades.

Läs mer om bl.a. kyrkans flyttning här: Karesuando (Enontekis), dokument från 1530-1872, bl.a. Karesuando socken,

Historik rörande Det regala laxfisket i Torneå elf, av Grefve Sten Lewenhaupt.

Nr.13

Undertecknade hafa övereskommit om följande Ägobyten nämligen:

Jag Kiviniemi Claes Johansson i Maunu by aflämmnar till Ryska undersåten Wasara Olof Persson i Kelotijärvi inne å Keserliga Ryska sidan ägande ängar: Kurkiopudas, Pajovuopio, Pajovuopionsuu, Tarpomanvuopionniemi, Rungasenniska, Saivojänkkä, och Tarpomanvuopionjänkkä samt Rutojärvenjänkkä om tjuguåtta sätor hö afkasttning årligen.

Deremot jag Olof Persson Wasara lämmnar som vederlag för ofvannämnda inne å Kongl. Svenska sidan belägne: Markinasuoanonranta, Kieuhuvuopionniemi, Lirsanjärvi, Heikinniemi, Anno nitu, Welliniemi, Syvävuopiontörmä, Syvävuopio, Sammakojänkkä, Kaltiojänkkä och Wuokanen ängar om motsvarande afkastning, förbehållnad för övrigt å ömsesidor fullt vederlag som endast genom detta byte på ett eller annat sätt skulle bevisligen sakna sin fylla ersättning.

Karesuando By Augusti 22    1814

Clas Johansson Kiviniemi  (bomärke)          Olof Persson Wasara (Bomärke)

Vittna

A. Grape     Math. Hackcell

Enontekis Lofl. Tingslag den 22 augusti 1814

Nr. 9

Till svenska jordägaren Mämmi Johan Olofsson afstår jag min inne å Kongl. Svenska sidan belägne ängar: Luspanvuopio, Poikijärvi, Karkomaa, Wuokamaa, Syvävuopiontörmä, Attavupiontörmä, Attavuopio, Kievupionsuu, Kutukivenranta, Markinasuoanonranta, Koltima och Wellimuotka samt Wuokasenvuopio jämte ylenpäna Attavuopionsaari, allt sammans om fem skrindors afkastning.

Varemot jag Johan Olofsson Mämmi till Ryska bonden Wasara Nils Persson i Kelottijärvi, aflämnar för ofvannämde såsom vederlag inne å Kejserliga Ryska sidan belägne ängar nämligen:

Seitavuopio, Syvävuopio, Karjajänkkä, Kockojänkkä, Kockojärvi, Ruotojärvenranta, Ingaajo, Kaupinajo, Tarpomanvuopionajo, Wackovallonsuu och ranta, Isojänkkä, Hiuskajänkkä, Woikalavaaranjänkkä, Kotantakanen, Rungajänkkä, Pitkäranta, Pethansuu och Leppikentä.

Blivandes förövrigt varannan ansvarig och vad den må ellers andra genom detta byte i afkastning kan komma att sakna.

Kellotijärvi den 22 augusti 1814

Nils Pehrsson Wasara Kellotijärvi  (bomärke)         Johan Olofsson Mämmi (bomärke)

Attesterad

Enontekis Lofl. Tingslag den 23 augusti 1814

N:4

Jag Wasara Olof Persson i Saarenpää, byter härmed mina å Kungl. Svenska sidan belägne äng Kenttänpää kallad varemot jag Niva Per Henriksson avlämnar min å Kejserliga Ryska sidan liggandes äng Markkasuando, som även avkastar en skrinda hö årligen.

Som bestyrkes

Karesuando den 23 augusti 1814

Olof Persson Wasara   (bomärke)            Per Henriksson Nifva  (bomärke)

Saarenpää

Enontekis Lofl. Tingslag den 25 augusti 1814

Nr.14

Jag Niva Nils Hendriksson förbyter härmed alla mina å Kejserliga Ryska sidan belägne ängar, det jag åt Ketkösuoando Mats Hendriksson afstår de mig tillhöriga och inom Kongl. Svenska gränsen liggande ängar.

Den af oss genom detta byte, skulle i avseende till höavkastningen bliva lidande skall sådant och av den andra vedergällas

Karesundo den 25 augusti 1814

Nils Henriksson Niva  (Bomärke)          Mats Henriksson Kätkesuando (Bomärke)

Hemmansägare å Kungl.                      Hemmansägare å den Kejserliga Ryska sidan

Svenska sidan ifrån Karesundo 

Bevittnas:

Mattias Hackzell     O Nordal

Olof Samuelsson Riska söker att få intaga ett Nybygge i Naimakka och där står bl. a.: Till husbehovsfiske äger Nybygges sökanden tillfälle uti Naimakka träsk, samt åtskilliga andra ställen vid Könkämä älv. Timmer till husbyggnad finnes ej, utan måste sådant hämtas på flera mils avstånd. Till vedbrand finnes ej annat än små fjällbjörk.

Krono Nämndeman Salomon Tornberg yrkade att som han över 40 år i brist på annan livnäring, fött sig med fiske uti Naimakka träsk och till utfodring av kreaturen begagnat dessa utsynta ängar; Sökanden Olof Samuelsson måste utfästa löfte att förbinda sig att draga försorg för Tornbergs uppehälle och skötsel uti dess återstående livstid.

Kyrkorådets möte hållen Den 4 December 1836, å Hietanen Hemman i Muonioniska nedre by, efter slutat gudstjänst.

Till Enontekis Lofs Häradsrätt

Sedan Niva Henrik Nilsson i Karesuando underfått innehavande Krononybygge, låtit insyna och åtskilja ängslägenheterna vilka upptaget uti Häradsrättens protokoll före den 26 februari 1831, har Konungens Befallningshavande genom Refolution den 5 juni berörda år samma lägenheter enligt Nilssons nybygge underlagt med befallning att de med innevarande år böra särskilt skattläggning undergå. Jag anhåller därför att Herr Häradshövdingen samt den Lofl. Häradsrätten behagades bestämma provisionel skatt å mer berörde lägenheter, vilken efter en upplysning jag sökt mig förskaffa om bördigheten av den uppodlade änges tillfälligheterna föreslås till 1/32 dels mantal.

Karesuando den 1 mars 1836

J Henriksson Grape

Nr.1

År 1835 den 6 oktober till följe af Högvederbörligt förordnade, förrättades syn på de lägenheter, som Grape Jonas hos Konungens Respegtive Befallningshafande, sökt såsom tillökning under sitt innehafvande Kronohemman få upparbeta, varvid sedan till förrättningens biträde sig infunno Nämdemannen Niva Hendrik Nilsson och Fjärdingskarlen Gunnare Olof Johansson, så aflopp syn som följer:

                                                                                                                        Lass         Ruik

Synemännen ansåg att dessa utsynta nyodlingar böra hava tio års frihet från de allmänna utskulden, av de skäl att trakterna n:r 6 och 7 sedan dikade blivit på sätt som ovan nämnt än till alla delar upparbetade, dessutom behöves en längre tid förrän något tecken till höväxt börjar visa sig.

Men på de första tre åren bör hemmanets innehavaren hav uppröjt trakten n:r 1 samt trakterna n;r 6 och 7 upparbeta på sätt som här ovanför benämnt är.

Sålunda synt och till beskaffenheten befunnit

Intygar Maunu som ovan

R Laestadius     Henrik Nilsson Niva / bom HA  Nämndeman

Olof Johansson Gunnare / bom oi   Fjärdingskarl

 Den Jonas Grape att ej blott fullgöra av dagsverken, som han åtagit sig till dikets bättre uppgrävning utan också hava av sin andel, jämte sin bror deltaga uti det vidare arbete som kan bliva erforderligt till lägenhetens förbättrande uti förenämnde träsk. Därtill föreslås 10 fristår, varunder lägenheterna böra odlas och efter frihetsförloppet, de skola undergå behörigt skattläggning. Som föresades.

År 1842 den 22 Augusti förrättades, till ödmjukast följe af Kongl. Majts. Respetive Befallningshafandes i Länet Remissional Relution den 9 de. Sistlidne juni , af undertecknad med biträde af Härads Nämndemannen Närvä Johan och Fjärdingsmannen Gunnare Johansson Olof och efter behörigen kungjord termin å den del af Kellotijärvi, som ligger på Kongl. Svenska sidan och som krono Nybyggaren och Klockaren Grape J.H. i Maunu by af Enontekis Lappmark församling hos Kongl. Majts. Befallningshafande sökt till fiskevatten obehindrat af andra få intaga och begagna, dervid aflopp som följer:

Kelottijärvi, en mil ofvanför Maunu by i Torneå älv på södra sidan om Kungsådern ansågs af synemännen utgöra en längd af 3/8 mil, utom den i norra ändan belägna viken och 1712 alnar bred, men djupet kan ej så noga bestämmas, och är för närvarande omkring 2 alnar.

Sökande Grape J. H. Härwid tillstädes förmälde sig vilja, för att fisket bedriva och till fångande af sik endast begagna not.

Wid förrättningen förspordes icke något klander emot fiskevattnets upplåtande i ansökt ändamål åt Sökanden. Och får Syne förrättningen om fisket, som i öfrigt är krono och odispionerad, sökanden till ansökt ändamål upplåtas, till Kongl. Majts. Resputive Befallningshafvandes bebrövande föreslå en årlig taxa till Höga kronan af Ett Lisp. Torr sik eller dess värde efter markegångs pris.

Sålunda Synt och befunnet betygar:

På Syne förrättningens wägnar

J.Lidström

År 1842 den 10 oktober, till följe av Konungens Höga Befallningshavandes Resolution den 2:a sistlidne Augusti, förrättades av undertecknad med biträde av Kronolänsmannen A. P. Åhlin och Häradsnämndemannen Johan Johansson Närvä, syn å Sautosjärvi träsk, som Krononybyggaren Johan Petter Riska i Idivuoma, söker till ensamt fiskevatten begagna, därvid i sökandets närvaro avlopp som följer:

Sautosjärvi träsk, beläget på Kronoallmänning, omkring 2 mil söder om Idivuoma by och ligger i nordost och sydväst med trenne betydliga vikar i sydöstra ändan, ansågs utgöra i längd 1/4 mil, under vilken längd viken lompolo även inbegripes och 1/16 dels mil på bredaste stället, eller i nordöstra ändan, samt runt omkring 100 å 150 famnar, och djupast på djupaste stället 5 famnar, samt förövrigt 3-4 alnar.

På fråga vilka redskap sökanden mente till fiskets idkande begagna, förmente han sig endast komma att begagna not till fångande av sik. Och får syneförrättningen, om fiskevattnet, som förövrigt är krono och odisponerad , sökanden till ansökt ändamål upplåtas, i ödmjukhet till Konungens Höga Befallningshavandes åtgärd, föreslå en årlig avgift till Kongl. Majt, och Höga Kronan, av 1 lod Torr sik, eller dess värde efter markegången.

Sålunda synt och befunnet, intygar på Syneförrättningens vägnar,

J. Lidström

Bilaga Olof

Till Krononybyggaren Niva Johan Persson i Karesuando by försäljer jag undertecknad härmed ägande och besiktningsrätten till alla de åkrar och den jord som är belägen under det hus som nu finnes lyda under mitt förra innehavandes Kariskokronohemman i benämnde Karesuando by, samt alla därå nu befintliga hus, nämligen:

Tvenne pörten, en stuga, en bod, tvenne fähus, en hölada och en kåta och allt detta emot en betingad och överenskommen köpesumma. Stor 100 riksdaler Riksmynt, vilken summa nu genast är mig tillfallsbetald och härmed kvitterad varder. Även är överenskommet att i händelse Johan Persson Niva icke emot all förmodan, får genast tillträde och framgent begagna ovannämnda åkrar, jord och hus så äger han att sine penningar att återfå av mig eller den som vill handeln upphäva.

Till större säkerhet har jag detta med mitt egenhändiga namn och bomärkes undersättande bekräfta velat det som skedde i Karesuando den 21 september 1844.

Per Olofsson Karsikko

            Bomärke

Med å andra sidan stående köpeavhandlingar förklarar jag mig till alla delar nöjd.

År och dag som ovan

Nils Peter Persson Karsikko

        Bomärke

Bevittnas

Mattias Henriksson i Kelottijärvi         Olof Henriksson ibiden

            Bomärke                                         Bomärke

Undertecknade hava genom särskilda utslager erhållit tillstånd till fiske uti nedan nämnda sjöar nämligen

Jag Grape, Jonas Hendrik uti Kelottijärvi enligt Kungl. Majts. Befallningshafandes utslag den 1 juli 1843

Maunu byamän eller Jonas Henrik Grape och Johan Classon Kivijärvi; 1. Keinovuopio och Saivo, 2. Kallokka eller Kobdavuopio, 3. Housu eller Kalsukkavuopio, 4. Mukkajärvi eller vuopio, 5. Kiellijärvi, 6. Datsajärvi

Enligt Konungens befallningshavandes utslag den 31 december 1830

Jag Riska, Johan Pettersson uti Sautusjärvi enligt Kungl. Majt. Befallningshafandes utslag den 13 oktober 1843

För berörda fiskerättigheter utgöres skatt till höga kronan men som som åtskilliga övriga socknen förfördelade och uti vår rätt, se vi oss föranlåtna härigenom ödmjukast anhålla om att vitesutfästande av 10 Rd Banco för den eller de som sålunda vår fiskerättighet varar uti ovan uppräknade sjöar och vikar något fiske idkar

Enontekis och Karesuando 6 mars 1845

J H Grape, Johan Classon Kivijärvi, Johan Peter Johansson Riska.

§ 76

S D Ingåvo klockaren Jonas Grape samt nybyggaren Riska och Kiviniemi genom H kronofogden P Öhrling en så lydande skrift jämte de däri åberopade Konungens höga Befallningshavares utslag och refolorerades, då sökandena icke visat att de i lag utsatta böter för olaga fiske i nämnda fiskevatten, ej kunnat föredraga deras fiskesjöars åverkan, kan rätten icke föresätta något vite för olovligt fiskande i de i fråga kommande sjöarna.

Som avsades

År 1847 den 24 augusti förättades, till följe af Kongl. Majts. Respution Befattningshafandes Remisional Resolution den förste sistlidne April Syn af undertecknad af nye biträde af

Fjärdingsmannen Olof Amundsen Mämmi och Nämndmannen Clas Johansson Kiviniemi, Syn efter förut kungjort termin och särskild lämnat underrättelse åt angränsande jordägare å de lägenheter som Riska, Johan Mattias Olofsson hos bemälde Befallningshafande sökt få sig till ett nytt hemmansanläggning upplåtne hvarvid utsyntes

                                                                                                                     Lass          Ruikor

Varje lass räknat till 10 ruikor varje ruika till 6 S P

Mulbete avsyntes å västra sidan om Vuokasenjoki när det ansågs av synemännen att därav boskapen fingo gå ovallad, på nedre eller den södra sidan om bäcken det vore omöjligt för Maunu byamännen bevara deras ängar vid Kelottijärvi då det icke finnas skog till gärdsel.

Ovan utsynte lägenheter som äro krono och odisponerade samt tjänliga tillräckliga till ett nytt hemman anse synemännen kunna utan förnärmande av andras rätt sökanden till ansökt ändamål upplåtas

Sålunda synt och befunnet, samt att någon klander ej försports mot lägenheternas upplåtande åt sökanden betygar

På synemännens vägnar

J Lidström

................

På minner ånyo att ströängarna inom Karesuando socken är kvar som enskilda ägor fortfarande än i dag år 2006.

................

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1847

Johan Johansson Raatamaa söker om en Nybygges anläggning vid Kelosuando eller Saivomuotka och där står bl. a.; Sökanden begärde härvid att uti Nulangijärvi utan hinder och intrång av andra, få emot särskild ränta till Kongl. Majt. och kronan idka fiske, utom det gemensamma fisket uti Muonio älv. Och enär Nulangijärvi utreddes vara odisponerat, så ansåg synemännen detsamma kunna utan andras förfång sökanden till ansökt ändamål upplåtas, emot en årlig skatt av 2 lispund torr gädda efter markgångs pris, utan frihets år.

År 1848 den 9 oktober tillfölje av Kungl. Majts. Respution Befallningshavandes Remisional Refolution den 30 juli ,förrättades av undertecknad med biträde av nämndemännen Kiviniemi Clas Johan och Riska Johan Petter efter förurgången kungörelse samt särskild lämnad underrättelse åt närvarande jordägare, syn å de lägenheter som drängen Riska, Olof Persson söker till ett nytt hemman få intaga och bearbeta, varvid tillgick som följer:

Alla insynade ströängar är enskilda egendomar (fören. anmärk. 2006)

SD. I följe af Herr Krono Fogden H.W. Haikzells till undertecknad aflåtne skrivelse hade sockenstämman blivit utlyst att hålla med Församlingens Lappallmoge i anledning af Konungens Befallningshavandes skrivelse till Herr Krono Fogden och därmed fogade Kongl. Majts. Nådiga Bref, angående Norska Lapparnas rätt, att vissa tider af året uppehålla sig uti Svenska Lappmarken och sedan allmogen sammanträtt på vanligt ställe i närvaro af välleemade Herr Krono Fogde, upplästes berörde skrivelse och Kongl. Majts. Nådiga Bref, som ibland annat innehöll en antydan därom att nomad Lapparna ifrån Kautokeino, skall under senare åren blivit af befolkningen å Svenska sidan förhindrade att dit överflytta,

Hvadan allmogen tillfrågades huruvida sådant verkligen skett eller ägt rum, vilket enhälligt bestreds.

Slutligen uppmanades allmogen att ställa sig Högtberörde Nådiga Bref till efterrättelse, på det Norska Lapparne måtte få tillgodo njuta den dem tillförklarade rätt att vissa tider flytta till Svenska sidan och där uppehålla sig, själva och deras renhjordar.

§ 2

Uppå framställning därom medgav Församlingen, att J.W. Knoblick skall erhålla af innevarande sockenböjdes medel, 10 Riksdaler Banco, som ersättning för de resor han sistlidne år i egenskap af vaccinatör verkställt inom Församlingen.

Af samma medel beviljades åt att för detta uppbära 50 Riksdaler Banco såsom skjutskostnaders ersättning för transporten af den lönespannmål ifrån Kengis till Karesuando.

Allmogen beslöt enhälligt, att endast hälften af den summa, som för socknens räkning blivit lånad af kyrkans medel skall af detta årets inbördes tillgångar återbetalas, 202 Riksdaler Banco.

Protokollet upplästes, justerades och godkändes

År och dag som ofvan

På sockenstämmas vägnar

         (bomärke)                                                 (bomärke)

(bomärke)     (Läs om invandringen från Kautokeino)

S.D. Till följe af Kongl. Majts. Befallningshafvandes skrivelse den 17 sistlidne september blevo sockenmännen kallade i god tid och sammanträdde denna dag, för att i enlighet med Kongl. Förordning af den 13 juli detta år välja nämnd, som det åligger att verkställa undersökning rörande besittenhet å till utkluvning ifrågakomne mindre hemmansdelar, samt valde ledamöter i sagda nämnd följande hemmansägare:

Klockaren Jonas Grape, Johan Petter Johansson Idivuoma, Johan Petter Pehrsson Riska, Johan Johansson Närvä, Johan Pehrsson Niva, Olof Donatus Tuoremaa, Per Johansson Tuoremaa, Erik Johansson Raatamaa, Johan Pehrsson Jatko, Pehr Pehrsson Töyrä, Olof Anundsson Mämmi och Isak Hendriksson Niva.

§ 2

Till följe af Herr Kronofogde H.W.Hackzells skrivelse af den 10 sistlidne oktober blevo sockenmännen kallade genom pålysning i behörig tid och skedde sammanträde denna dag för att utse erforderligt antal skiftes Godmän inom Församlingen eller Tingslaget, i enlighet med gällande Kongl. Författningar.

Den församlade allmogen som ansåg de därtill förut inom Tingslaget utsedda Johan Pehrsson Raatamaa och Olof Anundsson Mämmi, vara af ålderdom oförmögne till tjänstgöring valde, i den förenämndes ställe, Hemmaåboen Erik Johansson Raatamaa i Kuttaises by, samt i den senares ställe, Nybyggaråboen Isak Olofsson Mämmi i Karesuando by till skiftes Godemän.

Protokollet upplästes, justerades och godkändes.

År och dag som ofvan

På Sockenmännens vägnar

            (bomärke)                                 (bomärke)

Enontekis Lagtima tingslag den 6 September 1855

År 1855 den 6 september förrättades av undertecknad biträde av fjärdingsmannen Mämmi Olof Amundsen och f. Nämndemannen Tornberg Salomon med anledning av Kungl. Befallningshavandes Remissorial Resolution den 25 november 1853 samt efter i behörig tid kungjord termin, syn och besiktning å de lägenheter invid Könkämä älv emellan Naimakka och Kummavuopio, varav Naimakka, Petter Olofsson söker anlägga och uppodla. Ett nytt Krono Nybygge, som och till bekvämligheter länder för vägfarande emellan Norge och Svenska lappmarken.

Härvid tillgick som följer:

Färdig äng Rödnings land

Fiskevatten finnes förmånligt invid bostaden samt mulbete å närmaste kronoallmänning.

Alla här ovan beskrivna lägenheter ligga intill varandra på högst ¾ mils avstånd ifrån bostaden och då de äro krono samt odisponerade för de ansökta ändamålet tjänligen tillräckliga och användbara få synemännen för sin del tillstyrka desammas upplåtande åt sökanden till ansökt ändamål, helst hinder därav heller icke uppstår för bildande av sådana gemensamma renbetesland som uti Kungl. Avvittringsstadgan den 13 december 1850 avses.

Den här ovan beskrivna traiten till bostad ligger belägen vid den allmänna vägen för de personer som besöka norska marknaden i Lyngen, på 2 ½ mils avstånd ifrån krononybygget N:r 1 Naimakka och tre mils avstånd till Kumma N:r 1 och 2.

Gott renbete gives alla tider på året varför en åbo här vore så mycket bättre.

Sålunda förlupit, betygar dag som ovan

På syneförrättningens wägnar

J Lidström

Bilaga 8

År 1856 den 7 oktober förrättades till följe av Kungl. Majts. Resputive Beffalningshavandes Resolution den 17 maj sistlidne maj, samt behörigen kungjord termin och särskild lämnad underrättelse åt angränsande hemmansägare, av undertecknad biträde av nämndemannen Riska Johan Petter Johansson och förre nämndemannen Närvä Johan Johansson syn å de lägenheter vid Närvä by som Gunnare, Johan Petter Olofsson söker få sig upplåtne för ett nytt hemmansanläggning. Varvid besiktigades:

Ehuru ovan beskrivna lägenheter äro krono, odisponerade och till ansökta ändamål tillräcklige och användbara få synemännen ödmjukast föreslå desammas upplåtande åt sökanden med åtnjutande av minst 15 års skattefrihet.

Sålunda synt och befunnet samt utan något klander vid synetillfället ej förspordes

Betygar dag som ovan På synemännens wägnar J Lidström

Bilaga 8

År 1854 den 25 september förrättades och undertecknades till följe av Kungl. Majts. Resputive Befallningshavandes Remmisional Resolution av den 18 sistlidne mars, samt förut gången kungörelse biträde av Nämndemannen Riska Johan Petter och hemmansägaren Närvä Jakob Andersson, syn och besiktning å de lägenheter som enligt Konungens Befallningshavandes utslag den 9 december 1811 lyda under Paljasjärvi nybygget, som legat öde sedan år 1816 och vilket ödehemmans nybyggarsonen Wiikusjärvi, Isac Johanssons uti ansökning den 10 mars innevarande år sökt få ånyo upptaga lägenheterna befunnes uti följande skick:

Ansågs alldeles tillräckligt till ett nybygge.

Krononybyggaren Salmi, Jacop Andersson företrädde härvid härvid Konungens Respetive Befallningshavandes Utslag af den 4 november 1844, varigenom han fått sig upplåtne de under Nr. 2 uti detta instrument beskrivne, Porokåtajärvis stränder, samt i anledning därav bestrider lägenhetens upplåtande under Paljasjärvi Nybygge, derest att sådant kommer att existeras.

Härvid förklarade sökanden det han ej åtage sig skyldigheten, att såsom förre åboen åtagit sig att hindra boskapen ifrån att uppbeta Idivuoma byamäns ängar, som ligga spridda omkring Paljasjärvi och Jokuvuoma då Synemännen ansåg det omöjligt för Idivuoma byamän att ängarna inhägna

Sålunda synt och befunnet betygar

På syneförrättningens wägnar

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1855

Petter Olofsson Naimakka (Riska) söker att anlägga ett Nybygge vid Saarikoski och där står bl. a: Fiskevatten finnes förmånligt invid bostaden samt mulbete å närmaste kronoallmänning. Alla här ovan beskrivna lägenheter ligga intill varandra på högst 3/4 mils avstånd ifrån bostaden och då de äro krono samt odisponerade för ansökt ändamål tjänligen tillräckliga och användbara, få synemännen för sin del tillstyrka desammas upplåtande åt sökanden till ansökt ändamål, helst hinder icke uppstår för bildande av sådana gemensamma renbetesland som Kungl. Avvittrings stadga den 13 december 1850 avser.

De här ovan beskrivna trakten till bostaden ligger belägen vid den allmänna vägen för de personer som besöka Norska marknaden i Lyngen, på 2 ½ mils avstånd ifrån Nybygget nr.1 Naimakka och tre mils avstånd till Kumma nr. 1 och 2. Gott renbete gives alla tider på året varför en åbo här vore så mycket bättre.

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1856

Om Kumma Hemmanet nr.1 nuvarande åbon Per Johansson Raatamaa och där står bl. a.; Till fiske utsynades sjöarna Taatsajärvi, Kielijärvi, Kummavuopio, Kummaeno, Köngämä älv och Kilpisjärvi, för såvitt dessa äro inom Sveriges rike belägna och att vad fisket i Köngämä älv beträffar, det må sträcka sig vidare än nybygges område.

Bilaga N:r 1

År 1856 den 29 september, efter förutgången kungörelse företog vi undertecknade att efter anmodan av klockaren Grape, J H besiktiga och uppskatta avkastningen å de ängar som underlyda bemälde Grapes i Maunu by innehavandes skattehemman N:r 1 ¼ mantal.

Därvid förlopp sålunda

Lass Ruik

Öppen åker uppgavs till ett tunnland kornutsäde.

Sålunda besiktigat och värderat

Dag som ovan

Olof Anundson Mämmi     Olof Johansson Gunnare

                        (Fjärdingsmän)

Dombok Torneå Lappmark Enontekis Tingslag år 1857

Hemmanet Liedakka

Johan Johansson Asplund (Nutti) låter insyna åt sig en Hemmansanläggning vid Liedakka, 3 mil ovanför Idivuoma by och där står bl. a.: Så får synemännen vördsamt föreslå lägenheternas upplåtande åt sökanden till ansökt ändamål, med åtnjutande av 15 frihets år ifrån skatt och onera. Förmånligt fiske finnes, såväl uti älven (Laino älv) som och uti omkring Bostaden belägna träsk.

Enontekis Lofl. Tingslag den 26 januari 1857

Bil. 5

År 1856 den 8 oktober förrättades af undertecknad till följe af Kugl. Majts. Respertive Befallningshafvandes Emissional Refolution den 17 förvekne maj, samt behörigen förut kunggjord termin och särskilt lämnad underrättelse åt närgränsande jordägare, med biträde af Nämndemaännen Johan Petter Johansson Riska samt förre Nämndemannen Johan Johansson Närväs syn å de Lägenheter vid Liedakka, 3 mil ovanför Idivuoma by, varav Nutti Johan Josefsson (Johansson?) söker ett nytt Hemmans anläggning.

Dervid aflopp som följer.

Då ofvanbeskrivne Lägenheter äro Krono och odispionerade, samt tillräcklige användbar och för sitt läge tjänlige, då alla ängar komma att ligga invid bostaden och kunna med undantag af de under Nr. 13 beskrivne, alla försvara under ett skifte, så få synemännen vördsamt föreslå lägenheternas upplåtande åt sökanden till ansökt ändamål, med åtnjutande af 15 frihets år ifrån skatt och onera.

Förmånligt fiske finnes, såväl uti älven som och uti omkring bostaden belägne träsk.

Ängarne ansågs böra uppröjdas för en R.d. Banco Rukklandet.

Sålunda synt och befunnet, betygar

Dag som ofvan

På synemännens vägnar J. Lidström

S.D. Efter förgången behörig pålysning och kallelse sammanträdde allmogen för att upprätta en överenskommelse mellan nybyggare och samer angående bästa sättet att förekomma skador av lapparnas renar på nybyggarnas hövålmar, och angående ersättning då renarna nedtrampat eller förtärt hö från hövålmen, efter någon överläggning fattades det beslut angående byar och gårdar som äro norr om Maunu, att där renarna gör skada, höhässjorna skulle nybyggarna och lapparna till hälften var deltaga i skadan eller förlusten vad beträffar åter Karesuando, skulle samma överenskommelse bestå som skedde vid sockenstämman den 25 april siste år, att nämnda Nybyggare därstädes skulle före jakt bortföra eller hopföra de hö som finnes över ¾ mil ifrån byn och att nybyggarna i Närvä, Idivuoma, Kuttainen och Saivomuotka, skulle inom samma tid bortföra deras hö som finnes på ett avstånd av över ½ mil ifrån varje by eller då renarna sommar eller höst tid komma till nedre landet, så ska och därvid göra skada på höhässjorna, då skulle den uppkomna skadan delas hälften på både nybyggare och lappar så väl i nedre delen av socken som i de övre byarna och nybyggen. 

Samma överenskommelse som gjordes angående de nybyggen som är belägna ovan om Maunu skulle även gälla ovanom Mustavaara åt fjället till att nämligen nybyggarna i den trakten skulle antingen skaffa de sauroja eller lida hälften i skada jämte lapparna.

 Vad beträffar Marainens eller Lassi gårdarna så och Liedakka skulle Nybyggarna därstädes före jul bortföra de hö som finnes på ¼ mil avstånd ifrån nämnda byar och nybyggen. Om Lapparnas renar före jul komma till Maunu och bygden nedom Maunu skulle Lapparna erlägga full ersättning för det hö som kan bliva förstört av deras renar.

§2.

Efter tillkännagivande 8 dagar här förut tillfrågades sockenmännen ytterligarederom vilka ville emottaga till försörjning Marainens son Erik, och åtog sig Elias Anund att underhålla och försörja honom emot det han bekommer 10Ref Rgs utav Socken

Protokollet uppläses, justeras och godkännes

Datum ut supra

På sockenstämmans vägnar  J.O. Curtelius

                            (bomärke)                     (bomärke)

S.D. Af jordeboken inhämtas att nedanskrivne Krono Nybyggen innevarande år 1863 ingå i Skatt efter åtnjutne frihetsår, näml:

Saivomuotka Nr.4 anlagt enligt Kungl. Majts.Bef.Haf. i länet Utslag den 9 juli 1847 med 15 frihetsår att skatta innevarande år 1863.

Å detta Nybygge finns åker till 1 Tunnlandi 4:de graden gör 16 öre

Ängar afkastande omkring 4 parmor hö i 3:dje klassen 20 öre

Skog till husbehov efter 1 tunnlands åker 3 öre

Mullbete, svagt 2 öre

Eller tillsammans 1 dal.9 öre Silvermynt motsvarande i det närmaste 1/16 mantal, med en grund ränta af 63 öre Riksmynt, att utan förvandling utgå med detta år.

Siikavuopio Nr.1 anlagt på grund af Kungl. Majts. Bef. Haf. Utslag den 30 juni 1848, med 15 frihetsår, att skatta innevarande år.

Å detta Krono Nybygge finnes ingen åker, emedan intet åkerbruk så långt upp på fjällen är lönande, ty Nybyggat ligger på över 5 mils afstånd ifrån Karesuando.

Ängar afkasta omkring 7 parmor hö i 4: de klassen a 5 / par 1 dal 4 öre Myrängar 3

Skog till husbehov 2

Mulbete dåligt 2

Tillhopa 1 dal.7öre Silvermynt, vilka En daler 7 öre Silvermynt i det närmaste svara emot 1/16 mantal, med en grundränta af 63 öre Riksmynt, att utan förvandling utgå med detta år 1863.

Sålunda uppskattat och efter noggrann beprövning skatte lagd,

Betygar Förrättningsstället den 9 februari 1863.

A.J. Wallin         J. Hackzell

Krono fogde     Kr. Länsman

Johan Petter Johansson         Riska Isac         Olofsson Mämmi

På fråga om Svenskarnas rendjur, vilka beta på Finskt område, under senare tider ökats,

Svarades att renarnas antal under de senaste 20 åren fördubblats.

På fråga om Finska Enontekis lappar begagna bete på svensk område svarades, att så icke var förhållandet.

Vidare yttrade Lapparna att Norska Lappar ifrån Koutokeino endast så lång tid uppehålla sig med sina renhjordar på Finskt område, som vore för dom nödvändigt för att ifrån Norge komma till Sverige och tvärtom, men att icke annorlunda nyttjas derstädes, samt att några Norska renar således icke begagna bete på Finskt område, varemot Finska Nybyggare förmälde att åtta till tio hushåll ifrån Koutokeino Lappmark med ett renantal af omkring 8000 djur pläga uppehålla sig på gränsen mellan Koutokeino och Finska Enontekiö Lappmark, samt därstädes olovligen låta sina renar beta på Finskt område varefter de begiva sig bort därifrån då de erhålla kunskap derom, att vederbörande Ämbets Myndighet från Finska sidan skall anlända, flyttar de från dessa trakter.

I anledning därav förmälde Lapparne att de icke kände vidare därom än att de förmodade att möjligen en och annan Norsk Lapp med sina renar olovligen betade på Finskt område, dock icke till så stor antal som Nybyggarna uppgiva, men någon närmare upplysning härom kunde icke vinnas, då någon Norsk Lapp icke var tillstädes.

På fråga om vid gräns regleringen emellan Sverige och Ryssland och med den verkställda ägoregleringen, överennskommelse träffats om Lapparnas ömsesidiga betes rättigheter, svarade samtliga att de icke kände något sådant.

Widare yttrade Lapparne att Nybyggarna i denna församling äga omkring ett tusen renar, vilka äro inräknade i detta.

På därefter gjord hemställan af Kronofogden Wallin, huruvida Finska Nybyggarna och Lapparna kunde med ed fästa de af dem lämnade uppgifterna, förklarade de sig härtill beredda, i händelse sådant skulle erfodras, vilket här antecknades att Rätten förnärvarande icke ansåg lämpligt att nu ålägga dem en sådan ed.

Slutligen och på därom gjord förfrågan om någon fientlig sinnesstämmning i anledning af nu anmärkte förhållande uppstått emellan befolkningen i Sverige och Finland, eller på ömse sidor om Muonio älv, svarades att sådant icke kunna förmärkas, utan förklarade tvärtom såväl Lapparna som närvarande Finska och Svenska Nybyggare att de önskade att leva i fred och sämja med varandra, vartill de och nu enades.

Över vad sålunda förekommit, skulle Protokollutdrag meddelas för att till Kungl. Bef.Hav.de. i Länet insändas.

Till Zackris Eliasson i Kuttainen by upplåter och försäljer jag härmedelst hälften, eller 1/32 mantal af mitt ägande skattehemman Nr. 2, om 1/16 mantal i bemälde by, jämte den ena fähusbyggningen och foderl ladan, samt hälften av den andra foder ladan, häften av den nya stolpeboden, vilka byggnader äro uppförda å Hemmanets mark och av ladan som står å gärdet, varemot köparen åligger att till mig dagligen till min död utgiva en kanna sötmjölk och oskummat mjölk, ävensom med detta köp följer alla de ängar som jag ånyo låtit insyna under hemmanet; Och äger köparen att förenämnda hemmansdel jämte ovannämnda byggnader och ängeslägenheter genast emottaga; som i vittnens närvaro försäkrat.

Karesuando den 29 januari 1857

Johan Perhrsson i Kuttainen

Attest.

P. J. Hackzell         Hendrik Andersson Omma

Som upplästes; Och sedan antecknadt blivit dels att, enligt vad nu utreddes förmedelst förevisat jordeboksutslag, ifrågavarande hemman vore af skattenatur samt blivit af Johan Perhrsson Jatko därtill inköpt, jemlikt Kongl. Majts. Befh:des i Länet Utslag af den 11 februari 1853, dels ock att taxeringsvärde icke finnes åsatt hemmanen i Lappmarkerne, men att Nämnden nu intygade det ifrågavarande 1/32 mantal ägde ett värde av 500 Rik. Rmt., så

Härads Rätten aktar skäligt bevilja Zackris Eliasson å han genom ovanintagne avhandling inhandlande Hemmansdel 1/32 mantal Nr: 2 i Kuttainens by, uppbud utan klander, första gången; som afvsades.

S.D. Inlämmnades följand Domboks utslag:

" Utdrag af Domboken, hållen å Lagtima Tinget med Enontekis Lappmarks Tingslag uti Tingshuset i Karesuando den 29 februari 1861".

§ 19

S.D. Med tillkännagivande att Töyrä, Pher A. Pehrsson aflidit, inlämnade Johan Pehrsson Töyrä och Isak Pehrsson Töyrä i bevaknings ändamål sådant testamente:

I anledning av min på den senare tiden ökade sjuklighet och i känslan af lifvets ovisshet har jag undertecknad beslutat förordna huru med min egendom förfaras skall efter min död.

1.Äldsta sonen Johan erhåller mitt ägande skattehemman Nr. 1, 1/16 mantal, med undantag af följande ängslägenheter, som böra från hemmanet avgå, nämligen vid Luongasjokiniitun Suoanonrannat, Nieminen, Wuontionniemi, Koskama, Saarukainen samt ett stycke valläng ifrån Erik Olsson Kiviniemis eller Rautios rå till Töyräs hemmans gärdegård, vid såkallade Luovankanto, ävensom ett stycke äng, Sitmanen kallad, belägen på holmen, samt en åker kallad Uusipeldo och ett stycke potatisjord, beläget vid Vanhapiha gård, vilka nämnde ängstycken och åkerjord skola förenas med mitt andra hemman Nr.1, 1/32 mantal, halva delen af Rautio hemman i Kuttainens by, varjämte min hustru och de omyndige barnen skola erhålla nödtorftig underhåll, barnen tills de uppnått den ålder att de kunna sig själva försörja, eller till dess de biva fullvuxna; barnen böra till denna tid åtnjuta tillräckligt underhåll, både till kläder och föda.

2. Min andra son Isak erhåller efter mitt frånfälle mitt ägande halva Rautio hemman Nr. 1, 1/32 mantal i Kuttainen och därjämte 2 kor och en fähusgryta, börande även han lämna underhåll åt mina omyndiga barn, lika med sin broder Johan,

äfvensom åt änkan Greta Rautio i enlighet med vad förut därom bestämt är; och om min kära hustru överlever nämnda Enka, bör hon erhålla nödtorftigt underhåll utav hemmanet efter henne eller samma underhåll som Enkan Rautio.

Detta har jag med fri vilja och i vittnens närvaro velat förordna;

Som försäkras i Kuttainen af Enontekis, den 31 januari 1861.

Med förnuft och fri vilja erkännt och gjort denna testamentariska anordning intyga undertecknade på en gång närvarande vittnen:

Skrivit af

Som upplästes; Varefter begärdes vittnesförhör med Olof Olsson Thuri, vilken med öppen lämmnad jävsrätt för den eller dem testamentet röra kan, fick vittneseden avlägga, varnandes för dess missbruk och berättade att han tillika med Johan Pehrsson Jatko, var tillträdes då fårestående testamente upprättades och var testator vid tillfället vid sunt och full förstånd och förordnade frivilligt såsom upplästa testamentet lyder, varunder båda vittnena tecknade sina namn.

Det förestående testamentet skall genom bevittnat afvskrift af detta protokoll och testaments tagarnas försorg delgiva övriga Per Persson Töyräs närmaste arvingar, vilka äga att inom natt och år efter af testamentet erhållen bevislig det desamma klandra, om de sig därtill befogade finna: Som förständigades.

År och dag som ofvan

På Häradsrättens vägnar

Som upplästes; Och anhöll nu Johan och Isak Perssöner Töyrä om uppbud och Lagfart på de testament delar som dem tillfallit efter aflidne fadern Per A. Pehrsson, enligt förestående testamente, vilken jämnlikt vad nu upplystes, vunnit Laga kraft.

Det antecknades att hemmanen i Lappmarkerne ej vore åsatt något bevillnings taxeringsvärde, men att Nämnden nu intygade att de 1/16 mantal Nr. 1,som tillfallit Johan Pehrsson, vore värd 700 Rd. Rmt, samt att det 1/32 mantal, vilket Isak Pehrsson bekommit, ägde värde af 800 Rd samma mynt.

Och inlämmnades nu till styrkande af förre ägarens Laga fång till ifrågavarande fastigheter, dels att Härads Rättens fastebrev af den 17 februari 1860, utfärdat åt Per Pehrsson Töyrä och Erik Claesson Kiviniemi å 1/16 Mtl. Nr. 1, Jatko kallad i Kuttaines, dels ock en Kungl. Befh. I Länet Resolution af den 1 augusti 1855, varigenom Kungl. Befh. Afhändt Kongl. Majt. Och Kronan, samt tillägnat Per Pehrsson Töyrä och efter honom hans rättsinnehavare Töyrä kronohemman Nr. 1, 1/16 mantal i Kuttaines by af denna Lappmark, med allt vad till samma hemmman hörde, med rätteliga borde, eller framdeles tillvinna kunde att under skattemanna rätt för sig och efterkommande äga och bruka.

Därefter afkunnades följande:

Härads Rätten aktar skäligt meddela Johan Pehrsson Töyrä uppbud , klanderfritt första gången, den förre å hemmansdelen 1/16 mantal Nr. 1, Töyrä kallad i Kuttainens by och Isac Pehrsson å Jatko hemmansdel 1/32 Mtl. Nr.1 i berörda by;

Som afsades.

År och dag som, som förr skrivet står

På Härads Rättens vägnar

Kongl. Majts, Befallningshafvandes i Norrbottens Län Resolution på en af Närvä, Aron Johansson den 22 oktober 1868 hit ingiven ansökan att få sin innehavade kronohemman Närvä ur Mertajärvi Nr.2 om 1/16 mantal i Enontekis socken från krono till skatte omfördt, för vilket ändamål Sökanden, som med Kongl. Majts. Befallningshafvandes Utslag den 4 november 1844 styrkt sin åbo och besittningsrätt till hemmanet ifråga, till Landtmänteriet inlevererat lösen för å hemmanet ur befintlige eller framdeles tillväxande maste och storverksträd med 5 öre Riksmynt, varande syn å hemmanet af Länsmannen C.J. Hackzell med behöriga biträden förrättad den26 september innevarande år däröver protokoll sedemera hit inkommit, utvisar att å detsamma finnes åbyggnad i fullgod stånd, åker till en vidd af tre skällsland efter kornutsädet räknadt, samt äng till utfodring af 6 kor, vilket antagligen fullt motsvarar byggnads och odlings skyldigheterna i förhållande till skattetalet.

Given å Landskontoret i Luleå den 18 november 1871.

Hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majts. Befallningshafvande i övervägande tagit och prövad med stöd af Kongl. Breven den 6 maj 1817 och 17 februari 1849, skäligt den sökte skatteomföringen att bevilja, såsom följd varav Kongl. Majts. Befallningshavande genom denna Resolution afhänder Kongl. Majts. Och Kronan, samt tillägnar Sökanden Aron Johansson Närvä nu ifrågavarande kronohemman Närvä eller Mertajärvi Nr. 2 om 1/16 mantal i Enontekis socken med allt vad till samma hemman nu lyder, med rätta lyda bör eller framdeles tillvinnas kan, och uti dess ränta inbegripet år, att under skattehemmanrätt för sig och efterkommande äga och bruka med de i lag och författningar stadgade vilkor, varjämte Kongl. Majts. Befallningshavande i betraktande därav att byggnads och odlingsskyldigheterna för hemmanet blivit i behörig ordning fullgjorda på grund af 3 § i Kongl. Förordningen den 29 juni 1866 förunnar ägaren full och oinskränkt dispositionsrätt över den därå växande skog;

Skolande alltså meranämnda hemman från och med denna dag från krono till skatte titel omföras och såsom skattehemman framgent ses och behandlas.

År och dag som ofvan,

S.P. Bergman     U. Ekström

§ 13

S.D. Anmäldes följande till detta ting instämda mål vara förlikta, nämligen emellan bonden Wanhapiha, Abraham Pehrsson, kärande och lappmannen Walkeapää, Pehr Andersson, svarande, angående förpliktelse för svaranden att ersätta det hö hans renar uppätit och förstört för käranden, ävensom ansvar å svaranden för det han med våld bosatt sig med sin renhjord invid Kuttainens by å det ställe därstädes som av käranden och hans byagrannar begagnas till renbete åt deras renar.

(Karesuando byalag)

Härmed upplåter och försäljer jag med min hustrus samtycke, mitt i Karesuando by av Enontekis socken ägande kronoskattehemman Nr5 5/64 mantal till Mukkavuoma, Pehr Johansson eller Raattamaa, emot följande vilkor, att köparen till Gunnare, Olof Johansson och dennes hustru skall utgiva den förgånga dessa betingat sig enligt köpeshandlingen av den 8 mars 1862, vilken förgånga skall börja att utgå ifrån nästkommande Michaelitid, med undantag av mjölken, som skall av köparen erläggas så snart hemmet av honom emottages. Med hemmet som av köparen genast får tillträdas, följa 2st kokreatur, vilket härmed i vittnens närvaro försäkras.

Karesuando den 12 maj 1867

Johan Henrik Johansson Gunnare

                (bomärke)

Med förestående köp förklarar jag mig nöjd och förbinder mig till dess uppfyllande.

Karesuando som ovan

Pehr Johansson Muckavuoma eller Raattamaa

                (bomärke)

Vittnen: Isak Olofsson Mämmi         Pehr Larsson Nilimaa

                        (bomärke)                     (bomärke)

Från erläggandet av den förgånga, som av Johan Henrik Johansson Gunnare kan vara obetald för den tid han hemmet innehaft, frikallar jag honom helt och hållet, vadan jag intet har att fodra av honom därföre, vilket härmed erkännes och försäkras.

Karesuando som ovan Olof Johansson Gunnare

                                            (bomärke)

Av den förgånga som jag enligt ovanberörde köpeshandling av den 8 mars 1862 betingat mig och min hustru, förminskar jag härigenom följande, vilken förgånga Pehr Johansson Muckavuoma eller Raattamaa således skall till mig och min hustru erlägga, vilken dock vid endera vår död, förminskas till hälften, Sexton lispund Mjöl, en fjärding salt sik och en hon ren istället for en oxrenen, men däremot skall Pehr Johansson till mig bestå tillräklig och färdighuggen ved, samt då jag och min hustru bliva gamla och orkeslösa böra vi ordentligen skötas och vårdas till våra dödedagar, varemot bemälde Pehr Johansson skall erhålla all den kvarlåtenskap som efterlämnar mig och min hustru, vilket allt försäkras.

Karesuando den 12 maj 1867

Olof Johansson Gunnare                     Pehr Johansson Raattamaa

            (bomärke)                                         (bomärke)

Vittnen: Isak Olofsson Mämmi             Pehr Larsson Nilimaa

                    (bomärke)                             (bomärke)

Resolverades

All den stund förre ägarens laga fång till fastigheten ifråga är behörigen styrkt, så aktar Härads Rätten skäligt meddela Gunnare, Abraham Olofsson första klanderfria uppbudet å hemmanet 5/64 mantal Nr5 i Karesuando, som han, enligt avhandling den 9 juni 1872, förvärvat sig av sin fader Gunnare, Olof Johansson för förgångsbetings fullgörande. Avsagt.

År och dagar som ovan

På Härads Rättens vägnar

G Stenberg

Den förr å Svarande sidan enligt förut företett förordnande, samt den senare å Kärande sidan på grund av grund af nu företedt förordnande utaf Landshövdinge Embetet af den 3 juni 1873.

Kärande ingaf nu Kungl. Majts. Befallningshafandes i Westerbottens län utslag den 25 juli 1795, som var som följer:

Kongl. Majts. Befallningshafandes i Wästerbottens Hövdinges utslag uppå Marakatt, Lars Larsson, ansökning att få under åtnjutande av frihetsår, av utsynte lägenheter vid Sujajärvi i Enontekis lappmark, uppodla och inrätta ett krononybygge härom och vid Wällovliga Häradsrätten blivit undersökt: givet i Umeå av Landskontoret den 25 juli 1798.

Alldenstund af Wällof. Häradsrättens i Enontekis protokollsutdrag av den 22 februari nästlidet år och däruti intagna synebeskrivningar befinnes, att de för sökanden Lars Larsson Marakatt utsynte lägenheter vid så kallade Sujajärvi i berörda Lappmark, till inrättande av ett krononybygge, så väl äro här till tjenlige, som att någon icke heller hemsökanden bestritt. För den skull prövar jag skäligt härmed lämna sökanden fri och rättighet, att få av berörda i ovannämnda protokollsutdrag uppodla och inrätta ett krononybygge, samt på Wällof. Häradsrättens tillstyrkanden åboen tillägga, till nybyggets iståndssökande, 20 frihetsår, räknat ifrån innevarande år, till och med 1818, inom vilken tid ock sådant skäl vara behörigen verkställt så att nybygget sedermera må kunna stå och svara för ett fjortondels mantal, därå emellertid vederbörande Kronobetjente vid ansvar äga, att noga hava tillsyn. Skolandes detta utslag till behörigt iakttagande samt för nybyggets med frihetsåren införsel i Jordeboken hos Kronobefallningsmannen i Fögderiet uppvisas

År och dag som ovan Strömberg / J. J. Öhrling

Från härstädes förvarade 1798 års konsepter rätteligen avskrivet, betygar

Luleå Landskontoret den 8 maj 1873

Protokoll hållet vid verkställd provisionell skattläggning av nedan nämnda kronobyggen och torp i Enontekiös lappmark av Norrbottens län den 24 januari 1874.

Anlagt enligt Kungl. Majts. Befallningshavares i länet utslag av den 24 oktober 1848, med 15 frihetsår varå enligt samma ämbetsmyndighets utslag av den 30 december 1865 förlängning i frihetstiden beviljats till 1869 års slut.

Å detta kronotorp finnes ej mer än 2 gv.: revar 10 gr. stänger åker samt äng till utfodring av 3 kokreatur, vardom skattläggningsmännen föreslå att detta torp erlägger i årlig skatt till Kungl. Majts. Och kronan 38 öre Riksmynt att utgå från och med detta år.

Maunu Kronotorp N:r 3

Anlagt engligt Kungl. Majts, Befallningshavare i länet utslag av den 31 oktober 1846 med 15 frihwtsår, varå enligt enligt samma ämbetsmyndighets utslag av den 24 april 1860 ? förlängning i frihetstiden beviljas till 1872.

Å detta kronotorp finnes det för närvarande ej någon åbo enär föregående åbon avlidit och dessutom är torpet helt och hållet ouppodlat, varför synemännen föreslå att sagda lägenhet såsom ovanför odlingsgränsen beläget till kronoallmänning utlägges.

Anlagt på Kungl.Majts. Befallningshavandes utslag av den 5 augusti 1854 med 15 frihetsår, vilket nybygget skall enligt berörde ämbetsmyndighets utslag av den 30 september sistlidet år, ingå i skatt från och med detta år till Kungl. Majts. och Kronan 38 öre Riksmynt.

Ingår iskatt från och med detta år.

Bil N:r 27 ½

Vi undertecknade överåta eller sälja åt Töyrä, David Persson i Kuttainens by vår ägande halva del eller 1/64 dels mantal skatte n:r 2 i nämnda by med gårdstomt och följande hus, pörte och stuga, stall, fähuslada och fähus eller kokkåta emot en summa av 600 Riksdaler som David Persson Töyrä förbindes att betala åt undertecknade. Dock bör särskild utgöras förgångna åt oss till vår död, antingen jag eller min hustru lever, varje år bör nämligen följande förgånga erläggas, 8 LP mjöl årligen och därtill kött vart år, det ena året en renoxe och det andra året en gall renko därtill en LP salt och 2 LP saltfisk sedan 3 LP finsk tobak och 2 SP Norsk tobak och sedan 5 SP kaffe, 3 Sp socker, vidare 1 par skobotten och 6 alnar lärft vart år, sedan varmt rum och kallt uthus, sedan en kanna oblandad mjölk var dag till vår död, dock skall såsom nämnt är David Persson Töyrä betala dessutom 600 Riksdaler Rmts och då vi avlida skall all egendom både levande och livlös vara tillhörig David Persson Töyrä, vilket av fri vilja genom vittnen bekräftas.

Kuttainen den 15 mars 1872

Johan persson Jatko /bom /         Christina Johansdotter /Bom/

Vittnas J H Grape                         Erik Klasson Rautio

Med förenämnde köp är jag nöjd och vill uppfylla de därmed åtföljande förbindelserna försäkras.

Dag som ovan

David Persson Töyrä /Bom/

Vittnas J H Grape                         Erik Klasson Rautio

Å tergo : David Persson Töyrä har betalt 200 Rs Rmt som betygas

Kuttainen den 16 mars 1872

Johan Persson Jatko (bomärke)                Kristina Johansdotter Jatko (bomärke)

David Persson har betalt slutet av hemmansköpesumman 400 Rs Rmt, som betygas

Kuttainen den 26 november 1872

§1.

SD. Med begäran om lagfart ingavs ett så lydande köpebrev.

" Härmed upplåter och avstår jag Lars Johansson Nilimaa till min son Per Larsson mitt i Karesuando by ägande skattehemman 5/64 mantal No 3 mot det att min son till mig årligen och så länge jag lever i förgånga utgiver 2 Contuer rågmjöl och en ren Waja eller fyrtiofem kronor i penningar. Hemmanet, som saknar all åbyggnad, får genast tillträdas med alla därunder hörande lägenheter, utom gårdsgärdet Niliman alainenpää istället för vilket köparen under hemmanet får övertaga mina icke till detta hemman förut hörande lägenheter Siskanvainio och Ryövärinperät. Förgångan, för vilket säljaren utan mitt Per Larssons vidare hörande, äger söka inteckning, skall första gången betalas den 1 januari 1876 och därefter årligen vid samma tid. Karesuando den 8 maj 1875

Lars Johansson Nilimaa /bom/

Vittnas på en gång närvarande:

F Forsström Jsak Niva /bom/

Med ovanstående köp förklarar jag mig nöjd och till vilkorens fullgörande förbunden, försäkras. Karesuando som ovan Per Larsson Nilimaa /bom/

Vittnas på en gång närvarande: F Forsström     Isak Niva /bom/

Som upplästes, varjämte företeddes Härads Rättens fastebrev av den 20 februari 1867 för Lars Johansson Nilimaa i Karesuando å hemmanet No3, 5/64 mantal i nämda by. Och fann Härads Rätten skäligt meddela Per Larsson lagfart å hemmanet No 3 5/64 mantal i Karesuando by, som han på grund av ovanintagna avhandling av den 8 maj 1875 förvärvat sig efter sin fader Nilimaa, Lars Johansson Nilimaa emot skyldighet att utgiva livstidsundantag åt bemälde Nilimaa. Varom Protokolls utdrag skulle meddelas, bevisingiva avhandlingen åtecknas, anteckning göras uti lagfartsboken samt utdrag såväl derav som av protokollet meddelas. År och dag som ovan G Forsberg

Att icke någon inteckning blivit sökt eller något äktenskapsförord blivit till Rätten inlämnat under det denna dag avslutade Lagtima Tingslag med Enontekis lappmarks tingslag, betygas.

På dommarens vägnar Forsberg

Enontekis Lagtima Tingslag den 17 februari 1880

Bil. 9

Sedan å den offentliga auktion som i enlighet med Kongl.Majts. Befallningshavandes förordnande av den 20 januari detta år, blivit af mig förrättad i Enontekis sockens tingshus den 17 förlidne februari vid försäljning av avlidne Klockaren Grapes, J.H. hos hans änka Grape, Margareta utmätte kronoskatte hemman Nr.1 om ¼ mantal i Maunu by och Enontekis socken, ehur Kyrkoherden Lidström, J.W. stannat för högsta budet, sexhundratjugofem /625/ kr. och då köpeskillingen blivit till fullo gulden, avhänder jag härmed avlidne Klockaren J.H. Grapes änka Margareta Grape och övriga arvingar berörde kronoskattehemman med allt vad därtill nu hörer så och i hus som jord och framdeles tillvinnas kan och tillägnar detsamma Herr Kyrkoherden J. W. Lidström försäkras.

Korpilompolo Länsmans kontor den 30 mars 1880

Godkännes

Till Nämndemannen Riska, Olof Pehrsson i Idivuoma försäljer jag Lidström, J.W. mig tillhöriga kronoskattehemmanet Nr. 1 om ¼ mantal i Maunu by af Enontekis socken i Norrbottens län, mot en köpeskilling av sjuhundratrettio /730/ kronor som är till fullo bekommen. Därför avhänder jag mig bemälde hemman och tillägnar det Olof Persson Riska att det må honom och hans arvingar tillhöra och får han Riska detsamma genast tillträda med allt vad det nu tillhöra i hus som jord och framdeles tillvinnas kan.

Karesuando den 15 februari 1883

Vittna på en gång närvarande

Pehr Isaksson Niva             Anders Pålsson Ber

                (bomärke)                         (bomärke)

Med förestående köp förklarar jag mig till alla delar nöjd.

Ort och tid som ovan

Olof Pehrsson Riska

        (bomärke)

Vittna på engång närvarande

Pehr Isaksson Niva         Anders Pålsson Ber

        (bomärke)                     (bomärke)

S.D.

Med begäran om lagfart å ¼ mantal Nr. 1 i Maunu by ingav Kyrkoherden J.W. Lidström så lydande:

Härvid fogades dels sådant protokoll bil. 2,

Dels ock Kungl. Befallningshavandes i Norrbottens läns resolation den 22 november 1852, utvisande att samma dag till ansökan av Jonas Hendrik Grape denna innehavande kronohemman Nr. 1, ¼ mantal i Maunu by, blivit från krono till skatte omförd.

Efter antecknandet härav medelade Härads Rätten lagfart å ¼ mantal Nr. 1 i Maunu by, som Kyrkoherden J.W. Lidström å av exkutiv auktion den 17 februari 1880 inropat från sterbhusdeltagarna efter avlidne Klockaren Jonas Hendrik Grape för 625 ke. Enligt salubrev den 30 mars 1880, därom se bil. 1

S.D. Anhöll Nämndemannen Olof Pehrsson Riska om lagfart å ¼ mantal Nr. 1 i Maunu by på grund av så lydande avhandling bil. 6,

som föredrogs,

Och sedan antecknades att säljaren Lidström förut å dagen under nästföregående i detta protokoll erhållit lagfart å försålda fastigheten, medelade Härads Rätten lagfart å ¼ mantal Nr. 1 i Maunu, som nämndemannen Olof Pehrsson Riska enligt ovan intagna avhandling den 15 januari 1883 för 730 kronor tillhandlat sig av Kyrkoherden J.W. Lidström;

Därom ej mindre särskilt bevis, se bil 1.

Som ovan

På Härads Rättens vägnar

Enontekis Lagtima Tingslag den 6 januari 1883

År 1883 den 6 januari hölls bouppteckning efter nybyggaren Johan Josefsson Asplund, som avlidit den 23 december 1881 och efter sig lämnat änkan Anna Britta Persdotter Riska och bröstarvingarna i en föregående gifte, dottern Anna gift med Lars Persson Marainen och i en senare gifte sonen Hendrik Jonas och Knut samt döttrarna Brita Maria, gift med Hendrik Tuoremaa, Kristina och Wlhelmina, av vilka Jonas Knut och Wilhelmina äro myndiga.

Boet uppgavs av änkan sålunda:

Att boet blivit rätt uppgivet och ingenting med vett och vilja doldts eller utlämnats betygar under edslig förpliktelse,

Anna Britta Persdotter Riska (bomärke)

Att boet sålunda upptecknats och värderats betygar,

Att avlidne kyrkovärden Bonden Johan Persson Pietu f Niva i Karesuando efterlämnat änkan Kajsa Greta Olofsdotter samt följande arvingar Britta Maria, född 1837 27desember, gift med Bonden Johan Töyrä ef Pappila i finska Enontekis,Sofia Vilhelmina, född 1852, 1mars, gift med Bonden Per Larsson Nilimaa i Karesuando, Johan Petter, Född 1840 7mars, bosatt i Karesuando, Isak född 1860 26mars, vistas hos modern.

Karesuando i pastorsexpeditionen den 14 febr 1884

J.A. Nyman

Bil: D. st 2 .

Udrag av domboken, hållen i lagtima tinget med Enontekis lappmarks tingslag uti tingshuset i Karesuando by den 28 februari 1881.

Nr 1.

S.D. Med tillkännagivande att Johan Pietu avlidit lät änkan Kajsa Greta Olofsdotter genom Isak Mämmi i bevaknings ändamål till rätten ingiva sådant testamente:

Härmed förklara undertecknade, äkta makan, vår yttersta vilja vara att den av oss, som efterlever den andra, skall intill sin död sitta i ostörd besittning av en i vårtbo befintliga såväl lösa egendom, som hemmanett Nr 8 5/48 mantal i Karesuando varefter sagde fastighet 5/48 dels mantal Nr 8 i Karesuando skall tillfalla våra söner Johan Pietu och Isak, tvåtredjedelar / 2/3 / till den förre och en tredjedel / 1/3 / till den senare samt lösegendomen delas mellan arvingarna efter lag, vilket i nedanstående, tillkallade vittnens närvaro med våra namn och bomärken bekräftas.

Karesuando den 8 juni 1875

Johan Pietu (bomärke)   Kajsa Greta Olofsdotter Pietu (bomärke)

Att bonden Johan Pietu och hans hustru Kajsa Greta Olofsdotter med sunda förnuft och sitt förstånd och av fri vilja förklarat ovanstående testamente, som för dem upplästes, utgöra deras yttersta vilja, betyga, undertecknade tillkallade vitnen.

Karesuando som ovan.

F Forsström     Johan Grape     Sofia Berlin

S.D. År 1876 den 25 februari å lagtima ting med Enontekis tingslag är anstående testamente offentligen uppläst och i domboken intaget samt vittnen hörda angående detsamma, betygas.

På Härads Rättens vägnar

G.B. Stenberg.

Som upplästes varefter testamentet utställdes till kommunikation med avlidne Johan Pietus närmaste arvingar, vilka därefter ägde tid av närmaste år, att detsamma klandra i händelse av befogenhet som avsades och varande bevis testamentet åtecknades.

År och dag som ovan

På Härads Rättens vägnar Vidimeras.

G.B. Stenberg     H.Haqsell     F.Forsström

Fortsätter.

En bestyrkt avskrift av förestående domboksutdrag har vi denna dag tillsänt Per Larsson Nilimaa gift med Wilhelmina Johansdotter Pietu betygas.

Karesuando den 21 Maj 1882

F.Forsström     Per Niwa (bomärke)

Stämningsman

En bestyrkt avskrift av anstående testamente har vi denna dag tillsänt bonden Johan Pappila, gift med avlidne Johan Pietus dotter Brita Maria; betyga.

Karesuando den 26 januari 1883

F.Forsström         Per Niwa (bomärke)

Stämningsman

En bestyrkt avskrift är likaledes den 26 januari 1884 tillsänt åt Johan Johansson Pietula. Betygas.

F.Forsström         Per Niwa (bomärke)

Stämningsman

Vidimeras:

F.Forsström Stenudd

Lagfartsprotokoll uti tingshuset i Karesuando.

S.D. Genom Länsmannen Frank Forsström anhöll Mämmi Anund Olofsson om lagfart å hemmanet 13/64 mantal Nr 1 i Saivomuotka på grund så lydande skatteöverförings resolution Kongl. Majt Befallningshavande i Norrbottens län resolutionen uppå en av Anund Olofsson Mämmi ingivna ansökan att i anseende till fullgjorda byggnader och odlings skuldigheter få sitt innehavande kronohemman Saivomuotka Nr 1 om 13/64 mantal i Enontekis lappmarks socken från krono till skatte anfört, för vilket ändamål sökande företett beskrivning över en efter vederbörligt förfarande av länsmannen F.B. Forsström med biträden,den 4 dennes å hemmanet förrättad syn å Landskontoret i Luleå den 29 Juli 1876.

Denna ansökan har Kongl. Majts. Befallningshavande i övervägande tagit, och som sökande med företeende av länsstyrelsens den 15 September 1854 för honom utfärdade ständiga insyningsbrev styrkt sig vara rätter åbo å ifrågavarande hemman, för den skull och då ovanberörda synebeskrivning visar, att å hemmet finnes åbyggnad i författningsenligt bruk, åker och lindor till 3,70 kvadratrevar samt äng till utfodring av, häst och 6 kor, vilket motsvarar byggnads och odlings skyldigheterna i förhållande till skattetalet,

 prövar Kongl. Majts Befallningshavande, förening av Kongl. Brevet den 6 Maj 1817, skäligt att den sökta skatteöverföringen bevilja, såsom följd varav Kongl. Majts. Befallningshavande genom denna reselotion avhänder Kongl. Majt, och kronan samt tillängnar sökanden Anund Olofsson Mämmi nu ifrågavarande 13/64 mantal Saivomuotka Nr 1 Enontekis socken med allt vad därtill nu lyder, här eller framdeles tillvinnas kan och dess ränta inbegripligt är, att under skattemannarätt för mig och efterkommande äga och bruka med det i lag och författningar stadgade vilkor, vartill härav förbehåll av fri och obehindrad avvittringsreglering, med alldenstund hemmanet är inom lappmark beläget, får ägaren, enligt avvittrings stadgan, över dess skog njuta ensam rätt, 

som i 1§ av Kongl. Förordningen angående dispositions rätten till skogen å veden, hemman av den 24 juni 1866 finnes närmare bostaden, kommande alltså härnämnda hemman att å kronans jordebok och egenskaper från krono- till skattetittel anföras samt från och med denna dag såsom skatteägande framgent anses och behandlas som föredrogs, och meddelade Häradsrätten lagfart för Anund Olofsson Mämmi å hemmanet 13/64 mantal Nr 1 i Saivomuotka, som han förvärvat sig från Kongl. Majt. Och kronan enligt skatteomförings resolution den 29 juli 1876.

Landshövdings enheten:

U. A.Genberg     H. Aunsus

Enontekis Lagtima Ting 1896

Nr. 6

År 1895 den 28 mars förrättades bouppteckning efter aflidna Johan Josefsson Asplunds änka, Anna Britta Persdotter Asplund (Riska) som aflidit i mars månad 1892 och efter sig lämnat bröstarvingar, sönerna Hendrik, Jonas och Knut, samt döttrarna Maria, gift med Hendrik Tuoremaa och Mina, gift med Herman Gunnare, samt Kristina, samtliga myndiga.

Boet uppgavs af sonen Hendrik i följande Ordning:

Att boet blivit rätt uppgivet betygar under edslig förpliktelse,

Karesuando som ofvan

Hendrik Asplund (bomärke)

Sålunda upptecknat och värderat

F. Forström     Knut Unga (bomärke)

§ 4

S. D. Till tinget hade Hemmansägaren Pietula, J. P. i Karesuando undfått stämning å Lappmännen Nutti, Jon Mårtensson; Nutti, Anders Johansson och Labba, Jon Olsson, med påstående enligt stämningens ordlydelse om ersättning för förstörd hö, 60 Lp, tillsammanlagt värde av 30 kronor.

Vid upprop av målet av målet, däri stämningen delgivits svaranden den 28 december 1898, inställde sig käranden och svaranden Anders Johansson Nutti personligen, samt för Jon Mårtensson Nutti och Jon Olsson Labba, Nämndemannen Lars Petter Persson Nutti, som till stöd för sin behörighet att svara i målet företedde och åberopade en sålydande Fullmakt:

( Bil. 14 a ).

Till utveckling av sin talan ingav och hänförde käranden till följande skrift:" P M min….."

( Bil. 14 B ) som lästes, varjämte käranden anmärkte att svaranden väl borde känna till att ovannämnda åtalspunkt, Harrijoki, sedan många år tillbaka brukats till höbärge;

Samt att den plats där ifrågavarande skada skett tillika är belägen fyra kilometer från Karesuando by, å inom det område av en halv mils omkrets från nämnda by, angående vilket Konungens Befallningshavande jämlikt § 20 i lagen angående de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige den 4 juni 1886 förordat, att desamma icke finge använda området till bete för sina renar.

Hörd över käromålet, förmälde först Ombudet Persson Nutti att han visserligen icke ville bestrida att det varit hans huvudmäns renar som skadat kärandes hö, men vägrade utgivandet av ersättning, enär hans huvudmän icke kallats att deltaga vid värderingen av skadan, samt svaranden Johansson Nutti; Att han icke heller kunde bestrida det hans renar deltagit vid ifrågavarande skadegörelse, men vägrade för sin del att utgiva ersättning därför på den grund att han som hade vårdare för sina renar, vid tiden för skadegörelsen befunnit sig i sin lappby på en halv mils avstånd från skadeplatsen.

Angående det å höet satta värde, trettio kronor för sextio Lp hö, förmälde sig svaranden icke kunna avgiva något yttrande, enär de icke fått tillfälle deltaga i värderingen av skadan;

Varjämte de på fråga uppgivo att de hade sina renhjordar under vård av samma renskötare.

Käranden genmälde; Att han icke kunnat underrätta svaranden om deltagande i synen och att det förövrigt vore känt såsom en omöjlig sak att anträffa en lapp som visste med sig att han vållat en skada, enär denne då alltid brukade begiva sig inåt skogarna, samt begärde vittnes förhör med Nämndemannen Mattias Olofsson Tuoremaa och Inhysesmannen Petter Hendriksson Gunnare, vilka vid pårop företrädde samt fingo, då jäv mot dem icke anfördes eller kunde utrönas, avlägga vittneseden, om vars vikt de erinrades;

Varefter de var för sig hördes och berättade:

1. Tuoremaa:

   Att vittnet jämte vittnet Gunnare på anmodan av käranden den 22 februari 1898, synat och värderat den skada som av renar dagen förut åstadkommits på kärandes hö å Harrijoki äng;

   Att vittnena funnit, det 60 Lp hö förstörts för käranden genom nedtrampning och betning;

   Att vittnena väl icke sett vems renar gjort skadan; Samt att platsen för skadegörelsen vore belägen på område inom fem kilometers avstånd från Karesuando by.

2. Gunnare:

I tillämpliga delar i överensstämmelse med förra vittnet; tilläggande på frågor att svarandes kåtor voro de som befunnit sig närmast ifrågavarande äng och att vittnet sett tydliga spår av renar från platsen för skadegörelsen leda i riktning till och från det håll varvid svarandes kåtor befunnit sig;

Att vittnet väl icke själv hade sett om vid ifrågavarande tid andra lappar än svaranden med sina renar haft sitt läger i närheten; Men hade vittnet hört omtalas att lappläger funnes på andra sidan älven Harrijoki;

Samt att från detta håll icke synts några spår av renar.

Vittnesmålen upprepades för och vidkändes av vittnena, av vilka Gunnare på begäran tillerkändes såsom ersättning för inställelsen, två kronor att av käranden genast utgivas.

Såsom i nämnden känt blev här i enlighet med kärandes begäran antecknat att Konungens Befallningshavande i Norrbottens län verkligen såsom käranden uppgivit jämlikt ovannämnda lagrum meddelat förordnande;

Käranden överlämnade därefter målet till Rättens prövning under fullföljd av sina i ovanintagna skrift intagna yrkanden.

Svaranden vidhöllo sin bestridande av käromålet, jämväl på den grund att käranden icke haft stängsel omkring sina höstackar, samt påstodo att platsen för skadan vore belägen på över 5 kilometers avstånd från Karesuando by.

Då vidare icke förekom, tillkännagavs att utlåtande skulle meddelas under morgondagen;

Då ock den 14 januari Härads Rätten efter enskild överläggning avsade följande beslutade,

Enär oavsedd om ett sådant av Konungens Befallningshavande meddelade förordnande som i målet nämnts , förefinnes, svaranden i alla fall icke gittat bestrida att till ett värde av trettio kronor uppgående skada, som i februari 1898 åstadkommits på kärandes höstackar å ängeslägenheten Harrijoki, förorsakats av deras under gemensam vård, då befintliga renar;

Alltså och då berörda skada måste anses hava tillkommit genom grov vårdslöshet vid renarnas bevakning, prövar Härads Rätten rättvist förplikta svaranden att gemensamt eller dem eller de av dem som bäst gälda gitta, ersätta icke mindre av kärandens såsom ersättning för skadan fodrade tjugo kronor, än även dennes kostnader i saken med skäliga ansedda femton kronor.

/ Den som etc………../ kort besvärshänvisning; senast tisdagen den 28 februari 1898.

§ 5

S. D. Sedan å denna dag utlovade utlåtanden i de mål som vid tinget förekommit, avlystes detsamma och åtskildes Rättens ledamöter.

År och dag som ovan

På Härads Rättens vägnar

Fullmakt för innehavaren härav, att föra vår talan inför Härads Rätten, under först infallande lagtima ting med Enontekis socken, till vilken vi blivit kallade av J. P. Pietula, med yrkande om ersättning för förorsakad skada å hö;

Hållande vi för gott vad ombudet häri uti gör och låter.

Karesuando den 30 december 1898.

        ( Bomärke )                 ( Bomärke )

Vittna:

Min fodran grundar sig på , av svarandens renar förorsakat skada å mitt hö upplagt i stackar på ängslägenheten Harrijoki, som ligger 4 kilometer ifrån Karesuando by och således inom det område som lapparna vid vite äro förbjudna att använda till betesland för sina renhjordar.

Dessutom finnes på ovannämnda äng alltid på vintern mycket hö i stackar, så att det för svarandena ej var obekant vad följden bliver då de släppa sina renar inom detta område och måste följaktligen anses vara en grov vårdslöshet av dem.

Skadan skedde den 21 februari och värderades den 22 i samma månad förlidet år.

Av hela min fodran, 30 kronor för höet, har Mathias Lango och Johannes Nutti lovat i godo betala 1/3 eller 10 kr. Varför svaranden i målet böra ersätta mig med 2/3 eller 20 kronor.

Värderingskostnader        6 -"-

Stämmningskostnader     11 -"-

Tidspillan vid tinget            5 -"-

            Summa kronor: 42:-

J. P. Pietula

Från avvittrings handlingarna (1907-1914), läser vi att Liedakka nr.1 innefattar 13/64 mantal uti två skiften, jämte ängar utom området, totalsumma 7568,06 hektar.

Sammandrag över avvittringen uti Karesuando socken och Norrbottens läns lappmark; Upprättad vid avvittring år 1914 och innehållande 2 skrivna sidor. Karesuando nr. 3:45

14 december 1915

På tjänstens vägnar:

O. A. Bergström

avvittringslantmätare

De med röd bläck gjorda ändringarna äro verkställda på grund av Konungens Befallningshavandet i Norrbottens län skrivelse av den 9 augusti 1916 till Avvittringsstyresmannen.

Umeå den 15 november 1916

På tjänstens vägnar

K. W. Zetterström

avvittringslantmätare

Insynade ströängslägenheter

Inom Suonttavaara lappskatteland finns ströängslägenheter överallt inom byns gränser. Dessa ligger oftast vid vattendrag och sjöar (likelä väyliä, jokia ja järviä) och tillhör hemmansägarna. Ättlingarna har jakt och fiskerätt på dessa lägenheter enligt Sveriges grundlag.

Här följer ett utdrag av intervjun som gjordes med Filosofie doktorn Lennart Stenman från Karlstad:

" Kan man få en slutgiltig lösning på äganderätten, då har man löst alla andra problem också, för i det följer med att jakten tillhör markägaren och fiskerätten tillhör den som har vattenrätten och vattenrätten tillhör den som har strandrätten och de är rätter som går tillbaks till medeltiden."

Läs mer om Skatteland: Ny sida 1

Läs också  om: Battre ratt till land och vatten. html

Även om: Dokumenterad historia. html

Suonttavaara Lappskatteland

 Läs vidare: ../avvittringen.html

Sammanställt av NiiloTervo

Försämringen av tillförlitligheten i skattelistorna i Enontekis under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet hade till följd att Rounala lappby delades upp i tre delar år 1781, nämligen Rounala eller Könkämä, Lainiovuoma och Rommavuoma byar. Till skattelistorna fördes bara de som ansågs ha tillräcklig förmåga att betala skatterna. Därtill kom under 1760-talet, att de till nybyggen skrivna lapparna överfördes till egna skattelistor och att deras möjlighet att söka stöd från dessa dokument försämrades och försvann nästan helt.

Tornedalens förtida birkarla-släkt ägde redan under erämarks(ödemarks)-perioden vidsträckta områden bl.a. i Suonttavaara lappby och gamla Karesuando socken. Olof Andersson (Luttu) från Alkkulan, ägde tillsammans med Erik Jönsson (Kohkoin) Karesuandos och Tullingesuoandos (Kuttainen) ödemark och fiskesjöar. Samuel Hindersson ägde Roudusjärvi och var delägare till Tullingisuoandos ödemark och fiskesjöar. Ingen kan med säkerhet, på grund av handlingarnas avsaknad, säga hur dessa birkarlasläkters äganderätt har kommit till stånd, men det är en juridiskhistorisk sanning att redan under Gustav Vasas tid, eller på 1500-talet, erkändes deras äganderätt och de fick skatta för sina jakt- och fiskeområden.

Jouko Vahtola, professor i historia från Oulu Högskola, skriver om Tornedalens förhistoria:

Shefferius skriver i sin bok från 1600-talet om innebörden av orden:

Lappalainen = förvisad, flykting eller rymling.

Saamelainen = suomalainen ( sabmi, same nyk. Sápmelaś)

Alla Schefferius nämnda intervjuer gällande lappländska namn var gjorda inom Umeå och Piteå lappmarker, vars lappländska bosättare inte godkände att de blev kallade rymlingar eller förvisade, utan kallade sig själva suomer, eller med områdets dialekt - samer.

Nybyggarplakatet trädde i kraft år 1673, eller med andra ord: före denna tidpunkt betraktades samtliga boende i området som lappar.

Ibland måste man komma ihåg att under 1500-talet och ända fram till 1672, innefattades Tornedalen i sin helhet inom lappmarkens gränser. Tornedalen avskiljdes för att tillhöra hemmansägare i och med lappmarksgränsdragningarna år 1584 och 1594, och dessa nya hemmansägares ödemarksområden (jakt och fiskesjöar) blev kvar som tillhöriga dem, även efter senare dragningar av lappmarksgränsen.

Filosofie Dr Erik Wahlberg, som under 50 års tid har forskat om Tornedalens släkter och historia, skriver att dessa ödemarksegendomar kom att inverka på bosättningshistorien då ägarna flyttade närmare sina ödemarker och fiskesjöar.

Först under senare tid har man kunnat ta fram och följa Jukkasjärvis och Enontekiös bosättningshistoria i en sammanhållen kedja, och även den visar att ägarna flyttade till sina ödemark och fiskeställen. Den här forskningen saknas helt i den samiska historieskrivningen.

Nybyggarområden antecknades i särskilda skattelistor från år 1695. Första gången som områden tecknades i jordeboken var år 1715. År 1695 fanns i Suonttavaara och samtidigt i Enontekis följande nybyggen:

Nybyggare i Torneå Lappmark och Jukkasjärvi Pastorat 1715

Enontekis och Sundovara Jordebok ( fastställd 1715)

Som man kan konstatera, mot tidigare påståenden, har nybyggen fastställts redan före år 1673 när nybyggesplakatet trädde i kraft, och därför finns det också anledning att studera deras historiska juridiska rättigheter enskilt.

Föregående nybbyggen i Enontekis är från 1699 års jordebok. I domböckerna kan man följa Enontekis första nybyggesområden som följer:

Enligt den tidigare redovisningen från 1553, tillhörde Tullingisuoando Tornedalens Alkulla och Kuivakangas by, och av gammal hävd även kringliggande fiskeområden , där ägarna hade bosatt sig för att komma närmare sina ödemarksområden. Detta var långt före nybyggarplakatens tillkomst.

Själva namnet Kuttanen verkar härstamma från svärsonen Per Eriksson från Kuttainen, som betalade skatt till Suonttavaara lappby under åren 1680-1695 och under åren 1696-1710 för nybygget. Till skattelistan tillkommer svärsonen Per Andersson Karist som betalade skatt tillsammans med sin svärfar under åren 1703-1714. Från 1715 fortsatte han ensam att betala skatten. Per Kuttanen hade två svärsöner till, nämligen Erik Eriksson och Anders Andersson, vars närvaro uppenbaras i Enontekis tingsrätts handlingar från den 4 februari 1715. Där kan man läsa att svärsönerna tvistar om svärfaderns marker och att området sedan gammalt var lappskatteland.

I Enontekis tingsrätts handlingar från den 6 februari 1671 kan man läsa att Mons Mortensson (Maunu, birkarla-släkt) den 7 februari 1670 har köpt hälften av lappskattelandet Karesuoando och fastställt det lagligt i tingsrätten. Från denna handling uppenbaras att området lagligen har köpts innan nybyggarplakaten trädde i kraft och att förvärvet gällde ett lappskatteland.

Senare köpte Maunu även Hendrik Nilsson Ojas, från Suonttavaara, lappskatteland den 6 februari 1675. Nu blev Maunu ägare till ett andra lappskatteland.

Asas nybygge eller lappskatteland innefattade Idijärvi, Mertajärvi, Tullingisuvando och Palojärvi. I tingsrättens handlingar står klart och tydligt att Asa-släktens lappskatteland var av gammal hävd tillerkända och att släkten hade flyttat till området långt före tillkomsten av lappmarkens nybyggarplakat. Asas nybygge hade inte fått skattefrihet, varför det måste ha varit skattebelagt arvsland.

Från Enontekis tingsrätts handlingar den 4 februari 1661 står att läsa att släkten Karist och Asa tvistar sinsemellan om sina lappskatteland:

Enligt Enontekis tingsrätt den 11 februari 1667, hade Per Hendriksson Asa ärvt sin mors rätt till skatteland:

Vidare läser vi från Enontekis häradsrätt den 6 februari 1671:

Förutnämnda Per Henriksson Asas änka, Agneta från Tullingisuoando hade köpt av Per Eriksson Kuttainen och Olof Hansson Oja, ängeslägenheter, och befäst det i lagfartsboken.

Från Enontekis Häradsrätts protokoll den 6 februari 1691 kan man läsa att Mikkel Persson Asa löser, med stöd av arvsrätten, ut Per Kuttanen och dess köpta del av Idivupoma.

Från Enontekis häradsrätts handlingar den 5 februari 1681, läser vi även följande:

Nils Nilsson Niva blev ägare av lappskattelanden på följande dokumenterade sätt:

Som tidigare är konstaterat av Maunus nybygges redovisning, köpte Mons Mortensson Maunu två olika lappskatteland från Karesuoandoområdet med dess älvar, fiskesjöar, ängeslägenheter och jaktmarker. Från Enontekis Häradsrätt den 5 februari 1675, läser vi följande Testamente:

Testamentet blev lagligen befäst den 5 februari 1677.

I Enontekis Häradsrätt den 26-27 januari 1698 befästes att Nils Nilsson Niva har ingått äktenskap med änkan efter Mons Mortensson Maunu, Margareta Thomasdotter och som testamenterar sin del av egendomen till Niva:

Nils Nilsson Niva befäste testamentet i Enontekis Häradsrätt under åren 1701 och 1709.

Enontekis Häradsrätt förkunnar den 10 februari 1710, att Nils Nilssons Hustru Margareta Thomasdotter har avlidit och med stöd av Testamentet förflyttas Mons Mortenssons i Karesuoando och ända till Idijärvi skatteland till Niva, såväl även den av hustruns arvslott efter hennes fader i Muonionniska.

Under åren ända fram till 1741 hade som tillökning på de förut redovisade nybyggena tillkommit Samuel Olsson Riskas 1690 och Hindrik Hettas nybygge 1697. Vidare tillkom som nytt släktnamn Lars Larsson Håppare till Suonttajärvi, Michel Johansson Klockare till Idivuoma och Mertajärvi, Olof Baas till Palojärvi samt Johan Johansson till Vuontisjärvi.

Från jordböckerna framgår att Samuel Olsson flyttade till Amund Jonsson Riskas (Karist) lappskatteland. Ur Enontekis Häradsrätts protokoll från den 7 februari 1690, kan man läsa att Samuel Olsson fick sitt nybyggesområde som arv. Nybygget fick bara fyra års skattefrihet, så det måste ha varit lappskatteland.

Fil. doktor Erik Wahlberg har tagit fram följande historik på Hettas släkt:

Hettasläkten är en gammal kainula- och birkarla släkt från Övertorneås Matarengi. Den är från Kuivakangas (Rahtulanpäästä), och en gren från Rahtussläkt. Släktens stamfader anses vara birkarlen Hendrik Larsson Hettaa.

I den nordväst-sockens handlingar står det att till Hettas hemman hörde Ounasjärvi och Vuontisjärvi med kringliggande områden, för vilka de betalat skatt åtminstone från 1553. Från det året börjar nordväst-socknens jordeböcker och handlingar föras.

Den allra äldsta äganderättshandlingarna verkar ha tecknats som jaktmarker och fiskevatten.

Anders Andersson Kuttain som uppenbaras i skattelängden som nybyggare från 1703 var också av Karist-släkt. Han benämns i tingsböckerna från Enontekis den 16 februari 1711, under namnet Ander Andersson Hoppari och från det rättsfallet framgår att till Andersson har flyttats lappen Olof Olofsson Ojas (Karist-släkt) Suonttajärvis lappskatteland efter att denne hade avlidit, för vilket han hade betalat skatt från 1707.

Från släktforskningen framgår att Lars Håppari var arvsberättigat till Karist-, Kuttanen- och Asa släkten, eller till alla Sounttavaaras stamsläkten, och hans nybygge var arvsberättigat lappskatteland.

I Enontekis Tingsrätt den 6 februari 1707 hade Mikkel och Henrik Persson Asa från Suonttavaara enhälligt överenskommit att klockare Mikkel Johansson fick bosätta sig på deras skatteland Mertajärvi/Idivuoma, där han till hälften med sin svärfar Henrik Persson Asas skattade fiskerier, fick njuta. Rättens dom råder det ingen tvekan om, där är fastställt att det var frågan om arvsberättigat lappskatteland, fast som nybygge, som svärsonen lagligen fick överfört till sig.

Läs här om avvittringen 1907 och tilläggsavvittringen 1915

Som förut framgått kan man med säkerhet säga att till Enontekis kom inte en "finnländsk" nybygges bosättning, som man fortsatt falskeligen försöker framhålla. Alla Enontekis platser och områden har tillkommit genom gammal hävd och arvsberättigat lappskatteland, till vilka alla lappnäringsgrenars rättigheter tillhör.

Vidare fastställde stamfäders ättlingar sina nybyggen genom att betala lappskatt såsom det förespråkas i 1749-års lappkonseljens 11 §.

Läs mer om Lappskattelanden: Handlingar och uppsatser angaende finska lappmarken.html

Sveriges rikets grundlag 1734

Byggnings Balk Kap. 10

8 §

........Den ränta av hemmanet äger, hava där inseende å.

Alla skattemän, vad de innehava hemman som redan ifrån Kongl. Maj:t och Kronan äro försålda eller hädanefter kunna försäljas, eller ock urgamla Skattehemman, äga över Skattehemmanet och dess genom laga revning och rågång fastställda byamål, både uti in- och utägor samt skog och mark, med därå varande fiske, jakt och djurfång, uti allt orubblig ägande- och lika fri dispositionsrätt, som frälseman över frälsehemman, enligt Privilegier, Lag och Författningar;

Ägare av Skatt- Frälsehemman må njuta lika fullkomlig, fri och obehindrad ägande- och dispositionsrätt över sitt Skatte- Frälsehemman, som om Skatte i allmänhet.

Är räntan kommen från Kongl. Maj:t och Kronan uti frälsemannahand, genom byte köp eller annan laga fång, vare då om räntans utgörande till frälseman samma, som om Kronoskattehemman är fastställd.

Är åter frälseskatte-egenskapen så tillkommen, att ofrälse man, genom köp eller annan avhandling, förvärvat sig äganderätten av Frälsehemmanet, med eller utan beting om räntans innehavande eller utgörande till särskilt belopp;

Då erhålles uti everledliga tider därutinnan efter de emellan kontraheterna slutna avtal och avhandlingar, vilka efter ordalydelsen, utan någon rubbning eller förtydning, skola bliva bestående. Kungl. Förordn. Den 21 februari 1789, § 5.

En lika fri ägande-, dispositions- och uppodlingsrätt över enskilt skog och mark, som skattemän enligt Kongl. Förordn. Den 21 februari 1789, skola jämväl Skatte-Frälseägare med samma villkor åtnjuta enligt vad Lagen i B. B. 13 kap. 1 § utsätter.

Kungl. Förordn. Om skog den 1 augusti 1805, § 18.

Såväl Krono-skatte som Frälse-skatte förunte förmåner icke i någon måtto minska eller förändra, stadgar Kungl. Förordn. Om skog den 1 augusti 1805, § 76.

Från vår dokument om skattemannarätt för hemman

.......

Given å Landskontoret i Luleå den 18 november 1871.

Hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majts. Befallningshafvande i övervägande tagit och prövad med stöd af Kongl. Breven den 6 maj 1817 och 17 februari 1849, skäligt den sökte skatteomföringen att bevilja, såsom följd varav Kongl. Majts. Befallningshavande genom denna Resolution afhänder Kongl. Majts. Och Kronan, samt tillägnar Sökanden Aron Johansson Närvä nu ifrågavarande kronohemman Närvä eller Mertajärvi Nr. 2 om 1/16 mantal i Enontekis socken med allt vad till samma hemman nu lyder, med rätta lyda bör eller framdeles tillvinnas kan, och uti dess ränta inbegripet år, att under skattehemmanrätt för sig och efterkommande äga och bruka med de i lag och författningar stadgade vilkor, varjämte Kongl. Majts. Befallningshavande i betraktande därav att byggnads och odlingsskyldigheterna för hemmanet blivit i behörig ordning fullgjorda på grund af 3 § i Kongl. Förordningen den 29 juni 1866 förunnar ägaren full och oinskränkt dispositionsrätt över den därå växande skog;

Skolande alltså meranämnda hemman från och med denna dag från krono till skatte titel omföras och såsom skattehemman framgent ses och behandlas.

År och dag som ofvan,

S.P. Bergman     U. Ekström