Handlingar och uppsatser

                                                          Angående

           FINSKA LAPPMARKEN OCH LAPPARNE

                                          Af Isak Fellman, Helsingfors 1915. del IV.

Tiden från 1603-1694.

Under 1500-talet blevo, såsom redan nämnts, ständiga undervisningar för lappskattens utgörande icke av regeringen fastställda. Därför finner man ock i räkenskaperna från den tiden jämt och ständigt antecknad, att lapparna skattade "eftersom de fått (=lyckades i sin fångst) och haft råden till". Vid sådant förhållande var det naturligt, att fogdarnas självrådighet och begär att tillgodose egna intressen skulle efterhand tilltaga och i följd därav missnöje alstras hos den skattskyldige. Ledd av sitt stränga ordningssinne och sin nitälskan för allmogens väl, sökte därför Carl IX att även å dessa förhållanden råda bot. I sådant avseende vidtog han förty särskilda förfoganden, emedan "Cronans undersåtar uti Lappmarken här till dags icke hava haft någon viss ordning uppå deras utlagor, efter vilken de sig hava kunna rätta eller rätteligen veta, vad för slags persedlar eller huru mycket var och en skulle utgöra i skatt".

Hans första åtgärd i detta  avseende var en " ordning uppå skatt Lapparne utgöra skola", som utfärdades den 4 Mars 1602. Däri påbjöds, att den därintills brukade skatten skulle varda avlagt och lapparne årligen till Kronan erlägga var tionde ren och vart tionde pund av fångat fisk, ävensom utav alla vildrenar som de fått vart tionde djur med kött och hud, samt slutligen vart tionde av alla skinnvaror. Enligt annan grund utgjordes av några byar i Torneå lappmark, vilka årligen i sådant avseende erlade tillhopa 25 renar, varmed fortfors ända t. o. m. 1694 ( I 1679 års räkenskaper uppges, att av dessa 25 renar, 8 erlagts av Siggevaara by, 9 av Tingevaara, 5 av Rounala och 3 av Peldojärvi. Enligt ett Kam. Koll. utlåtande (s. 245) skulle dock i deras utgörande även Sondavaara by deltagit. Sålunda upptaga och 1694 års räkenskaper (SKA) att av sagda 25 renar, 7 erlagts av Siggevaara, 10 av Tingevaara, 5 av Rounala och 3 av Sondavaara, varemot Peldojärvi by då alls icke nämnes bland de betalande. Man måhända räknades Peltojärvi då till Sondavaara by. Under en del år finner man dessa renar bokförda i räkenskaperna till 3 daler var.

För reformens behöriga genomförande skulle alla män, kvinnor och barn i hela lappmarken årligen uppskrivas ( Denna föreskrift torde knappast hava kommit till utförande. Ty emedan i de till Kam. koll. inkomna räkenskaperna funnos endast jordeböcker, men ej mantalslängder, anbefallde Koll. i brev av den 7 Nov. 1758 Häradsfogdarna i lappmarken, att vid därefter först instundande marknaderna och uppbördsmöten upprätta behöriga mantalslängder, särskilt för nybyggare och lappallmogen, med vanliga kolumner för kön och folk, ävensom en för barn under 12 års ålder och en för nybyggarenas hemmantal (SKA, Sandbergska Saml. fol. 24542). I 1760 års lappfogdeinstruktion ingår sådant föreskrift dock icke (Del I s. 198 ff.).

Förtecknas skulle även alla träsk, strömmar och sjöar i varje lappmark och mantalet hållas tillhopa med träsken och sjöar, varför dessa skulle delas "in oppå mantalet, så att att en icke slår flera träsk och sjöar under sig än han bruka kan". Ej heller skulle någon Lapp därefter vara lovgivet att "fara marker omkring, utan var bygge och bo där han varder förordnat och där bruka träsk, skog och mark". För detta ändamål ålades lappfogdarna att uppköpa så många renar att åt vart hjonelag eller ock änka, som har barn samt förmår vårda renar att sköta mot erhållande av var tredje kalv för "sitt omak".

Men utom skatteuppbördens underlättande avsågs med dessa bestämningar även Lapparnas avvänjande från deras kringirrande liv och deras utflyttningar till främmande riken, vilket sistnämnda man mycket ogärna såg,                                                                 

Tiden efter 1694.

Antalet av nybyggare i lappmarken till tillväxte även därigenom att Lappar begynte att slå sig ned såsom sådana. De voro därför i början av 1700-talet helt säkert långt flera än jordeböckerna angav. Ty i dem betecknades självfallet såsom nybyggare endast de, vilka efter behörig ansökning erhållit inrymning såsom sådana. Huru helt byalag inom jämförelsevis kort tid kunde från lapskt levnadssätt övergå till fast bosättning, därom vittna förhållandena i Kittilä och i någon mån Sodankylä. Om förstnämnda ort skriver en vid gränsekommisionen anställd tjänsteman, Carolus D. Friedereich den 9 Oktober 1748 i ett från Torneå till dåvarande gränsekommisionen avlåtet brev (Orginalet finnes i SRA bland Danica, gränsehandlingar 1738-1767): " Under min resa igenom Kemi Lappmark har jag anmärkt det besynnerligast, att uti hela Kittilä lappmarks distrikt och Tingslag, som lyder under Sodankylä nya Lapska Pastorat, numera intet finnas någon Lapp, som på lappevis levde vid renhantering, utan var nu besatt av nybyggare eller hemmansägare mot det att vid lag för 100:de å 120 år sedan ungefär, endast härstädes vistats Lappar. Större delen av dessa nybyggare äga fuller Renar, men de lämnas om sommaren utan eftersyn eller vallgång (skogslappar).

Då Kronan begynte att påföra nybyggarna skatt likställdes de till en början i sådant avseende med Lapparne (alla kallades lappar som vistades i lappmarken) vilket och överensstämde med bestämningarna i de bägge plakaten 1673 och 1695. Så skedde ännu i 1695 års jordebok, vid vars tillkomst ej ett enda nybygge i lappmarken blev beskattad såsom sådant (utan som lappskatteland). I denna jordebok betecknades därför icke heller någon då såsom nybyggare, ehuru sådana funnos i lappmarken ej blott vid tiden för jordebokens tillkomst, utan redan dessförinnan.

Men på grund av K. Br. den 24 Nov. 1749 underkastades nybyggena efterhand  provisionell skattläggning, varvid de tidigare tillkomna påfördes, utom den "gamla skatten", även 1749 års tillökning. Enligt dessa skattläggningar utgjordes nybyggeskatten för helt mantal med 20 daler sr. mt., som 1809 evalverades till 9 rubel 60 kop. sr. tills sådan revning och skattläggning försiggått, som i nästnämnda K. Br. föreskrivits.

I § 10 av 1760 års lappfogdeinstruktion och § 84 i Resol. på allmogens besvär den 17 Aug. 1762 förklarades nämligen, att då något "lappland" (lappskatteland) anslås till nybygge, lappbyn icke vidare bör graveras med ett sådant därifrån gånget lappland, utan skall dess, i jordeboken påförda skatt avdragas från byns skattesumma (Se J. Fellman, Ant. III s.190). Följden av detta och senare förfogande i ämnet har blivit, att lappskatt numera icke utgår från Enare, emedan nybyggeskatten där uppgår till högre belopp än den 1695 för Enare fastställda summan; och ej heller från andra av finska lappmarkens socknar än Utsjoki och Enontekis, vilka jämte Enare hos oss äro de enda där Lappar ännu finnas som betala lappskatt, från Utsjoki med 30 mark 23 penni, och med 12 mark från Enontekis, där den dock, av samma skäl som Enare, redan bort upphöra att utgå ( Angående såväl nybyggares som Lappars beskattning under denna period vidtagna åtgärder se ock J. Fellman, Anteckn. III s. 188-195, samt lappmarkskomiténs betänkande 1904 (tryckt 1905 ss. N:o 5) ss.206 f. och 289.) 

Kungligt brev, dat. Gripsholm den 28 Maj 1550.

Till Henrik Claesson (Horn), Jöns Knutsson (Kurck) och Isak Nilsson (Banér) m. fl. uppräknade befallningsmän och fogdar i Finland, angående Jämsä sockenmäns klagomål över ingrepp på deras utmarker, samt om östra Tavastlands uppodling. 

Vår gunst etc. Vetteher Hendrich Claesson, Jöns Knutsson, Isac Nilsson, Göstaff Fincke, Jöns Västgöte, Anders Västgöte, Jöns Skriffvere, Nils Ingesson, Ravald Halvardsson; att våra undersåtar, meniga män i Jemse socken uti Tavasthus län, hava haft deras bud hos oss, nämligen Nils Kercke och Peder Pedersson Cavatilast, vilka klagevis oss förstå låtit hava, vad oskäl dem vederfaras både av Norrebotns Lappe och Savolaxebo bönder uppå deras gamla erämark och fiskevatten, som I av denna deras här innehållna klagemål vidare förnimmas varda.

Så är vår vilja, att I nu samma deras klagemål granneligen vill rannsaka, förskaffandes dem så mycket som rätt är. Och efter vi förnimma, att den erämarken en väldigt stor skog är, och att där väl står råd till att göra goda hemman, där folk kunna bo uppå, är oss undervist, som vi och dagligen förmärka utav de klagomål oss förekommer om jorderätter, att folket icke väl kan rymmas där i landet uppå de hemman, att I vill finna råd därtill, att en part av den menige hop måtte taga sig för och röja och bygga uppå berörda erämarken (obebott område), synnerligen att en hop måtte rycka upp och göra hemman på alla sidor utav den ryska gränsen,( för bevaknings skull) oppå det här in på riket något övervåld göra ville och vårt land där egendom och så till förmering och förbättring komma måtte etc.

Det I alla dock var för sig synnerligen, där I befallning hava, oppå det flitigaste beställa vill.

(Ur Gustaf I:s Registratur)

Till Jöns Håkansson angående fisket i Vesterhavet, om sjöfinnars och birkarlars beskattning, samt om Löfångers prestegård. Dat. Stockholm 20 April 1551.

Vår gunst tilförende etc. Vi hava utav din skrivelse, Jöns Håkansson, förnummit, att du uti förlidna vinter hava varit vid Vesterhavet och bestellt om de fiske, eftersom vi dig befallt hava etc. Så ändock vi av den skrivelse icke fullständigt berättat är, huruvida förbemälde Vesterhavet tillstår heller huru om förberörda fiske alldeles bestått är, låta vi dock oss oppå denna tid med din berättelse uti så måtto väl benöja, efter du förtröstar oss om vidare och yttermera besked, när du framdeles uti höst själv till oss komma kan.

Vidare som du föregiver uti din skrivelse om den årliga skatt, som de sjöfinnar och birkarlar dig uppå våra vägnar lovat och tillsagt hava etc. så äre vi tillfreds, att förbemälda sjöfinnar och birkarlar måtte samma skatt utgöra, eftersom de nu själva tillbjudit hava, synnerligen till dess man kunna väl komma den väg till gångs in åt Vestersjön, därom vi och med dig förhandla vill, när du själv till oss kommandes varda. Du vill oss dessförinnan beflitiga dig noggrant om alla lägenheter utspana och förfara, så att vi därom besked då måtte få etc.

Ytterligare äro vi tillfreds, att du må behålla den Löffångers prestegård du begärer till att hava det lappefolk uppå, som all vår renredsskap årligen färdig hålla skole, dock med sådana villkor, som du själv tillbjuder, som är, att du skall förskaffa dig en Cappelan, som förbemälde Löffångers sockens inbyggare med Guds ord och annan tillbördig tjänst uti alla måtte väl förstå kan, och efter att du samma lapper och renredskap hålla vill, så måtte du ock tänka till att skaffa oss därmed någon fördel och profit, vetandes dig härefter rätta etc...

(Ur Gustaf I:s Registratur).

Anm. av utgivaren;

Till denna fullmakt, som är avskriven ur "Lappmarken 1588" bl. Norrlands räkenskaper 1553 i SKA     ( Prof. Grotenfelts aktsamling), hänför sig nedanstående anteckning:

Till Nils Orawains

Att han skall vara Fogde över Torneå och Kemi Lappemarker, därest över alla Westersjö Finner som är boendes i Lofoten, och sedan över dem som bo vid all Sjösidan, därifrån och intill Whårånger, såsom och över dem som bo i Whårånger;

Är och nödigt att förbemälde fullmakts brev, bliver förmält och uttryckt, att han skall årligen oppbära av dem, den skatt som de äldre K:M: och Sweriges Crona skyldiga och pliktiga, eftersom de och deras föräldrer (förfäder) av ålder utgjort för de skogar, mark och sjöar och Träsker (således ej för havsfisket) som de bruka, vilka Konung:e Mttz: och Sueriges Crona underligga och tillgivna Såsom uppköpta för en skäligt värde de skinn av förbemälte lapp och Sjöfinner, som kunna H:K:M: tjänligt vara, och de hava råd till.

Anm. av utgivaren; Här ifrågavarande nya fullmakt utfärdades den 14 Nov. 1589. (SKA. Sandbergska samlingen Fol. 24718).

Särskilda räkenskapsfrågor 1589.

Till Minnes som fogden skall Äntligen bestyra hos Överheten förrän som han drager ifrån Stockholm anno 1589;

Wester sjö Lapper ville inte låte kalla sig vid det namnet, utan vill heta wester sjö finnar, för den orsak skull som Skrivaren berättar, att när som så händer, att det skrives från K: M. eller ifrån Ståthållarna, och kallar dem westersjö Lapper Så händer det så, drager efter dem varest de kunna finna några Lapper och kräver dem och icke oss; Därför skall skrivas westersjö finnar och inte Lapper.

( I marginalen är antecknat; härpå är K: M. fullmakts brev till fogden, och däruti kallas de Westersjöfinnar).

Ur Handlingar rörande Skand. Hist. Del 39 s.173.

Tanke Sedel för Mårten Påwelson, vad som han uti Lapmarken skall bestelle. ( Den 4 December 1603).

Först skall han taga av Cronans renar uti Torneå Lappmark tvåhundra trettiotvå stycken, samt oxar, men mestendeles vajor, och dela ibland Lapparne uti Kemi Lappmark, somliga en och somliga två efter lägenheten, vilka renar de skola hava till hälften av Cronan, så att vi av fostret hava halvparten.

...................................

Till det fjärde; Efter vi det förnimma, att uti Kemi är ett träsk vid namn Muonioniska, vid vilket finnes god lägenhet att bygga och bo, Därför så skall han göra sin flit att de det kan bliva besatt, och de som dit vill vela draga och där bo, skola njuta sex års frihet och sedan göra oss och Cronan skatt uti Smör och fisk, eftersom de framdeles kunna bliva skattlagda. Detsamma skall han göra annorstädes där som platser finnes, som lägliga är att bygga och bo oppå, Så att Cronan må bliva på egendom förberettet och icke förminskat.

Till det femte; Efter vi förnimma det Birkarlarne driva ett vedervärdigt leverne uti Lapmarken, så att oansett att de hava deras Äkta hustrur, Så taga de likväl deras koner där vitt uti Lapmarken, och än det som så mycket grövre är, köpa de av Lapparne deras döttrar och ligga först med den ena, sedan med den andra, uti uppenbar hor, därutöver Gud må land och folk straffa.

Därför så skall han, vilka han med sådan hordoms last kan beslå, låta hava för rätta och låta slå huvudet av dem; och de Lapper, som således deras döttrar bortleja och sälja, de skola straffas till livet utan all nåder.

......................

Till det Nionde; Så skall han rannsaka så väl uti Kemi Lappmark som hela Öster Botten igenom, vilka de älvar äro, där Pärlor tages. Och tillse Bönderna som samma Älvar bruka och äga att de framdeles samla etthundrade Musleskaler, vilka han skall sända så hela hit till oss.

( Avtryckt ur Waaranen: Urkunder II, s. 64 ff. Det s. d. daterad frihetsbrevet för dem "som vill bo uti Lappemarken uti Kemi socken" är tryckt ibid. s. 66 i anslutning till mom. 4 i nästföregående Tenke Zedel).

Utdrag ur "Jordebok öfver Lappmarken i Wästerbottns Höfdingedöme pro Anno 1695 och alt framgent etc. etc.

Jordebok varefter Räntorna av Lapp Allmogen i följande Lappmarker för år 1695 och allt framgent böra uppbäras, som det över Hans Kongl. Maj:t allernådigast underskrivna Reglemente av den 8 Juli 1695 vidare uttyder, nämligen:

Norra fögderiet

Torneå lappmark

Siggevaara by i Jukkasjärvi: 3 skattefria och 60 betalande. Högsta belopp 5 daler, lägsta 1:16. Byns hela skatt 165 daler. Skattlanden angivna.

Tingevaara by: 3 skattefria och 72 betalande. Högsta skattebelopp 6 dlr, lägsta 1:16. Byns hela skatt Dlr 191:16. Skattlanden angivna.

Raunola by i Enontekis: 5 skattefria, varav 2 länsmän och 2 skjutsare. Betalande 31. Högsta skattebeloppet 4 daler, lägsta 1 daler. Byns hela skatt Daler 76:16. Alla fjällappar. Inga skattland angivna.

Peldojärvi by: 2 skattefria, 12 betalande. Högsta skattebeloppet 4 daler, lägsta 1 daler. Byns hela skatt daler 30: 16. Skattlanden angivna.

Sundovaara by: 2 skattefria, 15 betalande. Högsta skattebeloppet 6 daler, lägsta 1 daler. Byns hela skatt 50 daler. Skattlanden angivna.

Här följer nu ett utdrag av alla skattelanden och de betalande inom Suonttavaara by:

Källor: Domböcker och skattelängder (RA, KKA, KA, HLA)

Enontekis och Sundovara Jordebok ( fastställd 1715)

Som man kan konstatera, mot tidigare påståenden, har nybyggen fastställts redan före år 1673 när nybyggesplakatet trädde i kraft, och därför finns det också anledning att studera deras historiska juridiska rättigheter enskilt.

Insynade och skattebetalda lappskatteland

Checklista för ansökan om återvinning av Lappskatteland

• Komplett släktutredning från nuvarande ättling till skattelapp enligt 1825 års special jordebok. Det är bra med släktutredning ännu längre bort i tiden.

• Sammandrag från skattelängd - 1825 års specialjordebok, men även uppbördslängder omkring 1825. Gör tabell enligt nedan:

                                            Betald skatt:

• Lägg in området på topografiska kartblad med blyerts, och staffera området. Beskriv om möjligt ytter gränserna. Kopiera denna del i en delkopia av de topografiska kartbladen. Markera med blyerts. Kopiera sedan 3 ex. till advokatbyrån.

• Sök fram domprotokoll, som beskriver Lappskattelandets gränser på något sätt som t.ex.: gränstvist, fiskerätts tvister samt övriga tvister.

• OBS. Detta gäller för alla ingående sökanden till lappskattelandet.

• Bifoga kopia på hemförsäkringen till advokatbyrån.

Kontrollera vilka nuvarande fastighetsbeteckningar som berörs - och statlig ägare. Görs bäst via Lantmäteriets hemsida: " Fråga Lantmätaren".

- 5 generationers släktforskning.

- Uppgifter hos Landsarkivet i Härnösand.

- "Svar" Ramsele.

 - Axel Ljungs avskrifter samt fil. dr. Erik Wahlbergs namn och släktforskning. 

- Skattelängder år från år. Redovisat hur mycket och beteckningar samt årtal.  Skattelängderna finns vid kronofogde fögderier - andra fögderier, samt i Landsarkivet i Härnösand, SVAR i Ramsele.

- Domböcker + K B Viklund + Lenvik Bygdemuseum i Norge.

- "FOLKSAM" Hemförsäkring minskar rättskostnad till c:a 20.000:-

- Kriström Advokatbyrå driver dessa ärenden.

Läs även om Bättre rätt till land och vatten samt Kampen om land och vatten. Även om Striden om land och vatten.

Konungs Brev

Fullmakt för Isac Beehm att läggie Gräntzerne emellan Kemi Lappmarck byer och Ryssland. Af Stockholm den 13 Augusti 1608.

Vi Karl etc............

Konungen har befallt vår Stormäktighets Ståthållare att försvara våra gränser, och vår Stormäktighet haver givit honom befallning att icke tillstädja Tsarens och Storfurstens folk eller tjänare att draga in i Kemis Lappmark eller utöver Enare träsk och Älven, som de hittills gjort have, med våld till att taga någon skatt eller där att bruka något fiske eller annan djur eller fågelfänge, eller låta sig bli där.

Och vår Stormäktighet haver tillsagt vår Stormäktighets Ståthållare och befallningsman Isac Behm och vår Stormäktighets Befallningsman och Ståthållare i Torneå och över Westerbotten Baltzer Bäck, att de skola icke tillåta att Tsaren och Storfursten i Ryssland skall tränga sig in uti vår Stormäktighets land vidare, och Wi Carl den Nionde etc. hava befallt efter våra Stormäktighets stora befallning, att var Tsarens och Storfurstens tjänare med våld vill tränga sig över våra Stormäktighets gränser, då skola de styra våld med våld.

Där de hava sig efterrätta, Datum ut supra.

(Ur Waaranen: Urkunder II, s. 387 ff.)