Karesuando Häradsallmänning

Den blev insynade av kronoallmänningen i Pajala kommun, belägen strax nedanför Muodoslompolo by.

I avvittringshandlingarna från 1907 står följande:

Nr.16. Enontekis sockens häradsallmänning inom Pajala socken och Muonionalusta kapell. Genom Nådigt Brev den 19 oktober 1894 föreskrev Kungl. Majt. att ett av Enontekis sockenmän, vid avvittringssammanträde den 9 mars samma år fattat beslut, att av det skogsanslag, som vid avvittringen inom socken komma att tilldelas byar, hemman och nybyggen, avställa en fjärdedel till allmänning, skulle bringas till verkställighet, varjämte Kungl. Majt. förklarade sig vilja, sedan omfånget och beskaffenheten av den skogsmark som sålunda komma etc.....

Vid kommunalstämman den 26 april 1896, beslöt sockenmännen emellertid att göra en ny framställning till Kung Maj:t om att få ett område utanför den egna sockenen avsatt till allmänning. På grund av mycket dålig beskaffenhet med "ringa virkestillgång och höga driftningskostnader" och därmed inte ge någon avkastning i det område som först utsågs till allmänning.

Sockenmännen anhöll år 1897 hos Kungl. Maj:t att få en skogstrakt utanför socknen till allmänning.

Från avvittringshandlingarna över Karesuando socken 1914

.......Den 28 mars 1900, inkom bemälde avvittringsstyresman (Boström) till Konungens Befallningshavande (Länsstyrelsen) med förslag i ämnet jämte kartskiss över Muonionalusta kapellförsamling med därtill hörande beskrivning. Förslaget omfattade alternativt tvenne områden, varav det enas läge i närheten av Enontekis (Karesuando) sockengräns gjorde att dess natur och beskaffenhet voro lika med det inom Enontekis socken till häradsallmänning avtagna området och således tämligen värdelös såsom ersättning. 

.....Enontekis sockenmän hade också såsom sin önskan uttalat att, det område, som å avvittringsstyresmannens kartskiss betecknats med litt. A, skulle tilläggas dem såsom häradsallmänning, vilket även avvittringsstyresmannen föreslagit.........

Häröver hade domänstyrelsen den 19 februari 1901 till följd av nådig remiss avgivit förnyat underdånigt utlåtande och därvid anfört, att, då Kungl. Maj:ts Befallningshavande erhållit nådig befallning att, efter utredning, inkomma med underdånigt förslag till huru stor omfattning skogsmark från Muonio kronopark lämpligen kunde åt socknemännen upplåtas och då alltså fråga uppstått om ny områdestilldelning och nytt skogsanslag för en fjärdedel av socknens jordbruksfastighet, i betraktande av bestämmelserna i §§ 16 och 18 i 1873 års avvittringsstadga för lappmarken, den anbefallda utredningen i första rummet syntes hava bort gå ut på att besiktiga den skogstrakt av kronoparken, där områdestilldelningen ansetts böra äga rum, samt efter skogens och markens beskaffenhet bestämma skogsanslaget........

Sockenbornas önskan tillmötesgicks. Riksdagen beslutade i enlighet med Kungl Maj:ts proposition från den 25 april 1903, att från Muonio kronopark i Muonionalusta kapellförsamling upplåta ett område såsom kommunens samfällda egendom (sockenallmänning), mot vederlag av den nämnda socken förut tilldelade allmänningsområdet inom dess egna gränser, vilket då skulle överföras till kronopark.

I enlighet med Kungl. brev den 8 maj 1903 och Riksdagens medgivande, avsattes allmänningen där sockenmännen ville ha det.

Kungl. Domänstyrelsen Stockholm S.V: 1050/1929

Kungl. domänstyrelsens resolution med anledning av ett extra jägmästaren Ivan Jonsson åren 1928-29 upprättat skogsindelningsförslag för Karesuando sockenallmänning i Pajala socken, Tärendö revir och Norrbottens län, över vilket förslag vederbörande allmänningsstyrelse avgivit yttrande.

Given den 24 juli 1930.

Av ärendet tillhörande samt övrigt tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Allmänningen omfattar en sammanlagd areal av 7004,75 hektar, varav 4795,10 hektar produktiv skogsmark och 2209,65 hektar impediment.......

.....För tiden efter den 1 januari 1923, från vilken dag planen vore avsedd att gälla, har genom huvudavverknig uttagits 3.649 kbm.

Allmänningsstyrelsen har i över förslaget avgivet yttrande förklarat sig icke hava något att erinra.

-------------------------------------

Kungl.domänstyrelsen prövar skäligt att, med godkännande av indelningsförslaget hörande karta och beskrivning, fastställa den på nämnda handlingar grundade hushållningsplan att gälla till efterrättelse under en tid av 20 år, räknat från och med den 1 januari år 1923, med tillägg, att efter nämnda dag avverkad skog skall avräknas den fastställda virkesavkastningen.

Stockholm som ovan.

Gustaf Carrel

Allmän beskrivning

........... Då avvittringen övergick Pajala socken, blev ovan nämnda område jämte angränsande trakter tilldelat Kronan att såsom kronopark med benämningen Muonio Kronopark skötas och förvaltas av Domänverket.

Sedemera har emellertid enligt redan nämnda Kungl. Brev av den 8 maj 1903 bestämts, att detta område skulle utbrytas ur kronoparken och såsom allmänningsområde överlämnas till Karesuando socken mot vederlag av den nämnda socken förut tilldelade allmänningsområdet inom dess egna gränser, vilket då skulle överföras till kronopark.

Skogsindelningen verkställdes för första gången under åren 1903 - 1906 av jägmästare Arvid Montell.

Då förut klenare dimensioner ej ekonomiskt kunde avsättas, har avverkningen i huvudsak skett genom timmerblädningar. På trakter, vilka legat nära till byarna, har i enstaka fall mindre dimensioner kunnat uttagas till husbehovsvirke och har även försålts mindre mängder torrskog och lövskog till vedbrand.

Tjänstbarheten

Förekomma ej.

..............

(Därefter följer detaljerat skogsbeskrivning och hushållningsplan)

.............

Erikslund i mars 1929.

Ivan Jonson,

e.jägmästare

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

E. Saldberg

Framställningen ledde slutligen till att - såsom förut nämnts - ett område om 6994,50 hektar från Muonio kronopark, inom Muonionalusta kapellförsamling av Pajala socken, avsattes till allmänning.

Området omfattar enligt avvittringshandlingarna en areal av 6994,50 har, vartill kommer å detsamma belägna 24,09 har slåtterängar, vilka vid avvittringen upptagits såsom inägor, eller tillsammans 7018,59 har. Då dessa ängeslägenheter ej tilldelats några hemman eller byar, utan enligt Kungl. Brev den 8 maj 1903 skola skötas och utarrenderas som Allmänningens område, hava de nu - liksom vid föregående indelning - sammanslagits med Allmänningens övriga marker.

Produktiv mark    4795,10 har

impediment           2209,65 "

Summa                7004,65 har   

Skillnaden mellan denna areal och ovan nämnda torde hänföra sig till de olikheter, som förefinnas å älvlinjen å den gamla kartan samt å den nu upprättade.   

Skogsbete och höslåtter

Skogsbete är i huvudsak utnyttjat av de närboende böndernas renar och kreatur. Visserligen kan man på ett eller annat ställe märka, att renarna gjort skada å plantskogen, men man kan ej anse, att denna skadegörelse spelar någon större roll för återväxten. På de mera flygsand artade markerna upptrampa renarna en mängd stigar, omkring vilka markbetäckningen alldeles försvinner, och på dessa mindre områden torde föryngringen ställa sig synnerligen svår.

Beträffande slåttermyrarna, vilka äro av sämre beskaffenhet, äro en del av dessa för närvarande upplåtna i tvenne poster på årsarrende, vilka år 1928 för båda posterna uppgick till 59,25 kronor.

Nuvarande disposition, förvaltning och bevakning.

Enligt ovan nämnda Kungl. Brev av den 8 maj 1903 skall skogen stå under skogsstatens vård och förvaltning och lyder för närvarande under Tärendö revir och Muonio bevakningstrakt.

Erikslund i mars 1929

Ivan Jonson  e. jägmästare

Allmänningen intar en särställning, även på det sättet att den utgör en kommunal egendom och icke är tillhörighet endast till delägarna i mantal satt jord inom kommunen? Vid beräkningen av skogsanslagets storlek har likväl utgångspunkten varit det sammanlagda mantalet för fastigheterna inom Karesuando socken och vad man kan se av avvittringshandlingarna för hemman  har 1/4 av skogs anslaget för dito, avsatts till detta ändamål.

Exempel på avvittringsutslag:

Avvittrings utslag år 1907

Karesuando nr. 3:52 (Innehåll 120 skrivna sidor)

Nr.12. Siikavuopio Nr.1, krono, under provisionell åsatt ett sextondels mantal, beviljat till anläggning den 30 juni 1848 med femton frihetsår att skatta år 1863, provisionellt skattlagt den 13 april 1863 fritt från ränta och alla onera emot skyldighet att åt postförare och andra, som färdas å fjällvägarna därstädes, lämna härbärge och förplägning efter bestämd taxa och i sådant avseende uppföra och underhålla nödiga hus m.m., som i utslaget enligt resolution den 7 januari 1851 med femton frihetsår att skatta år 1866, upplåter nyttjanderätten till Kelotijärvi utan avgift enligt Konungens Befallningshavandes utslag den 10 oktober 1855 och provisionellt skattlagd till ett trettiotvåondels mantal den 8 maj 1875, varefter provisionella skatten bliver tre trettiotvåondels mantal, förslås att benämnas Siikavuopio Nr. 1, brukas av Änkan Brita Johansdotter och har på sätt af afvittringslandmätaren J. E. Degerman upprättad förslag visar, efter verkställd ägoutbyte enligt särskild beskrivning skattlagts och tilldelats område på följande sätt:

0,0380 hektar åkermark, uppskattade som äng om 0,14 lass hö i 1:a klassen till 0,90 öre.

8,2850 hektar odlingsmark och äng om 12,82 lass hö i 2:a klassen ............51,28 öre.

7,7000 hektar ängesmark om 7,40 lass hö i 3:dje klassen, .........................22,20 öre.

19,4870 hektar ängesmark om 2,90 lass hö i 4:de klassen, ..........................5,80 öre.

Tillsammans:                                                                                           80,18 öre

Svarande närmast mot ett åttondels mantal, vartill detta hemman förslagits.

Ifrågavarande hemman har för den förslagna skatten, till ett åttondels mantal, med hänsyn till skogens och betets beskaffenhet och markens växtlighet, med stöd af §§ 8 och 18 i 1873 års nådiga afvittringsstadga erhållit område efter beräkning af 1760 hektar, eller 19965,44 kvadratref för helt mantal med 220 hektar, samt sedan på grund af nådiga brefvet den 19 oktober 1894, en fjärdedel eller 55 hektar afdragits till häradsallmänning, utbrutits i två skiften med rätt att, enligt ofvan åberopade nådiga bref, bibehållas vid den utom områdets gränser befintliga, i förslaget under namn af ströäng Nr. 152 å kartan Litt. K upptagna inäga om 1,80 hektar utan andel i omkringliggande skogsmark.

Innehållande ovannämnda skiften:

Det 1:a; inom punkterna A, B, C, D, å krtan K;

Det 2:a inom punkterna 10, 11, 12, 7, 8 och 9 å kartan C och 8 och 7 å kartan D samt ströäng, tillsammans:

35,51 hektar, eller 71 tunnland 29,8 kappland, inägor.

165,00 hektar, eller 334 tunnland 7,7 kappland, duglig skogsmark.

6185,46 hektar, eller 12529 tunnland 28,4 kappland impediment

Summa: 6385,97 hektar eller 12936 Tunnland 1,9 kappland.

Förutom ovanstående arealer finnes inom skogsskiftets gränser ängar tillhöriga kronan och annan by, vilka icke kunnat utbytas, nämligen:

Nr. 279, 283 å kartan C tillhöriga kronan och förut lydande under slopade hemmanet Sujajärvi Nr. 2, nr. 332, 333, 334, 340 och 358 å sistnämnda karta tillhöriga Sudjavaara by, om tillsammans:

7,10 hektar, eller 14 tunnland 12,3 kappland.

Mot förslaget har ingen anmärkning framställts.

Vad sålunda förekommit har Landshövdings Ämbetet tagit i övervägande och prövar skäligt härmed till efterrättelse fastställa avvittingslandmätaren J. E. Degermans förslag beträffande såväl skattläggning som ägoutbyte och områdes tilldelning.

Vidare står att läsa i avvittringshandlingar från 1914 (Karesuando nr. 3:35)

Förslag till områdets tilldelning

Med hänsyn till skogens och betets beskaffenhet samt markens växtlighet, anser jag mig med stöd av af §§ 8 och 18 i 1873 års nådiga Afvittringsstadga böra föreslå skogsanslaget till hemmanet Nr. 1 Siikavuopio, efter beräkning af 1760 hektar för helt mantal, samt att sålunda må tilldelas Siikavuopio Nr. 1 för 1/8 mantal, 220 hektar, hvaraf, då 1/4 del eller 55 hektar afsättes till bildande af en häradsallmänning för Karesuando socken, 3/4 delar eller 165 hektar skall utgöra hemmanets enskilda område.........

Allmänningen är upptagen i jordregistret med beteckningen Karesuando sockens häradsallmänning 1¹. Den gränsar mot Muonioälven av en sträcka på c:a 5 km. Vid allmänningens tillkomst kan man icke spåra någon särskild avsikt att vattenområdet skulle undantas. Övervägande skäl synes därför tala för att huvudregeln bör anses tillämpligt även beträffande ifrågavarande allmänning och att vatten och grund i Muonio älv utanför allmänningens strand tillhör markägarna.

Och enär varje jordägare, enligt 12 kap. 4 § jordabalken och Kungl. Fiskestadga den 14 november 1766, äger vatten och fiske efter sin Bohlstad och rågång, måste anses hava åtföljt de överlåtna hemma, ibland vilkas härligheter den jämväl påtagligen varit vid skattens och andra tyngders bestämmande avsedd och påräknad.

Det har också Häradsrätten genom utslag, den 21 november 1788, sig utlåtit och, av anförda skäl, funnit, det borde byamännen bibehållas vid deras, intill Torne älv liggande stränder och urgamla fiskerätt, utan att de voro pliktiga annan avgift därför erlägga än deras ägande skattehemman åtföljde.

Genom Högsta domstolens domar den 29 maj 1951, har fastslagits att kronan icke äger någon på regalrätt grundad rättighet till laxfiske (eller annan fiske) i Torneälvens hela vattensystem. Här efter återstår frågan huruvida regalrätten kunnat med rättslig giltighet befästa kronofiske inom en avgränsad del av älv- systemet.

Det år 1951 (SOU 1952:13) framlagda betänkandet med förslag bl. a. till lagstiftning angående vissa fastigheter i Norrbottens läns lappmarker tillkommande nyttjanderätt till fiske och uppgrundningar i invidliggande kronovatten, kan komma att medföra förändringar ifråga om rätten till fiske i gräns älven (Muonio och Könkämä) samt Lainio älv. Högsta domstolen har också konstaterat att : Att besittningstagandet icke vore att hänföra till laga fång och ogillade kronans anspråk på äganderätt till fiskena.

Beträffande avvittringens verkan på rätten till fiske ( gäller även jakt eller annan näring) må ytterligare antecknas, att dessförinnan bestående särrättigheter, som icke grundar sig på skatteköp eller urminnes hävd, eller beträffande vilka förbehåll ej kan anses ha skett vid avvittringen, icke torde äga bestånd sedan avvittringen genomförts.

(Taget ur en statlig utredning med särskilt avseende å kronans fiskerätt, gjort av W. Hertting)

Protokoll, hållet å allmänningsstämma med allmänningsdelägare i Karesuando socken, i Karesuando den 31 maj 1928.

Efter publicering i Kyrkan (kungjord av prästen) 2:ne gånger hade stämma utlyst till den 27, men uppsköts då till denna dag i brist på tillslutning.

§1.

Till ledamöter i allmänningsstyrelsen för Karesuando socken utsågos Kyrkoherde E. Bohlin, f. folkskolläraren J. V. Lidström och Landsfiskal C. E. Jonsson samt till suppleanter Alex Raatamaa i Idivuoma, L. A. Pietula i Karesuando och J. E. Wälitalo i Kuttainen.

§2.

Till ordförande i Karesuando allmänningsstämma valdes Landsfiskal C. E. Jonsson och till vice ordförande Kyrkoh. E. Bohlin.

§3.

Till ledamöter i ekonominämnden omvaldes Landskansel Rob. Jacobsson, Länsassessor R. Sundberg och Kapten C. Skarstedt, samt till deras suppleanter f. Landsfiskal Johan Waara, agronomerna D. Larsson och G. Wanhainen.

§4.

Till ombud för prövning inför Länsstyrelsen av ingivna anbud valdes Landskamrer A. Holm och till suppleant Asessor H. Glimstedt.

§5.

Föredrogs allmänningsstyrelsens årsberättelse. Bil. 1.

§6.

Allmänningsstämman överlämnade till länsstyrelsens avgörande om och vad de olika grenarna av förvaltningen av skogsallmänningen komma att kräva.

§7.

Stämman beslöt att av allmänningens avkomstmedel insätta i skogsmedelsfonden så stort belopp, att denna fond uppgår till 50.000 kronor.

Som ovan

J. V. Lidström

Justeras

Ingeborg Sandström

Carl E. Jonsson

Protokoll, hållet vid ordinarie allmänningsstämma med delägarna i Karesuando häradsallmänning den 21 maj 1929.

...................

§6.

Till allmänningsstyrelsen föreslogs en ersättning av 50 kronor och skulle till Länsstyrelsens avgörande överlämnas frågan, i vad mån ersättning därutöver skulle utbetalas för de olika grenarna inom förvaltningen.

§7.

Föreslog stämman att skogsmedelsfondens ränteavkastning för 1928, i den mån den icke åtginge till bestridande av utskylder och kostnader för förvaltningen, skulle ställas till kommunalnämndens förfogande att användas till kommunala och kyrkliga ändamål såsom avlöning till prästerskapet och utgifter för fattigvården m.m. i den ordning som bestämts i gällande reglemente.

§8.

Av befintliga medel utöver skogsmedelfonden skulle efter utbetalandet av i förgående paragraf omförmälda medel bildas en understödsfond å högst 10.000 kronor och borde det belopp, som därefter ev. återstå, tillföras skogsmedelfonden.

§9.

Att justeras detta protokoll utsågos f. folkskolläraren J. V. Lidström samt folkskollärarinnan, fru Ingeborg Sandström.

Som ovan

Carl E. Jonsson

Justeras

J. V. Lidström

Ingeborg Sandström

Protokoll, hållet vid ordinarie allmänningsstämma med delägarna i Karesuando sockenallmänning den 17 maj 1932.

§1.

Till ordförande i allmänningsstämman återvaldes landsfiskalen Georg Taube och till vice ordförande kyrkoherde Einar Bohlin.

§2.

Till ledamöter i allmänningsstyrelsen valdes G. Taube, E. Bohlin och F. Rutfors samt till suppleanter Alex Raatamaa, Aug. Pietula och F. P. Gunnare. Till ekonominämndens ledamöter omvaldes länsassessor R. Sundberg, kapten C. Skarstedt och landskanslist R. Jacobsson. Till suppleanter omvaldes f. landsfiskalen J. Waara och agronom L. Wanhainen samt nyvaldes vägmästare O. Sander.

§3.

Allmänningsstyrelsen årsarvode bestämdes såsom hittills till 50 kronor. Ersättningen till ekonominämndens ledamöter och övriga befattningshavare i Luleå beslöts överlämna till Länsstyrelsens prövning.

§4.

Till ombud vidprövning inför Länsstyrelsen av vid auktion avgivna anbud å utbjuden avverkning återvaldes landskamreraren A. Holm med länsassessor H. Glimstedt som ersättare.

§5.

Allmänningens årsberättelse för år 1931 föredrogs och beslöts läggas till handlingarna.

§6.

Den å § 23 i reglementet för allmänningen omförmälda tablån, vilken skulle å stämman föredragas, hade ej från Länsstyrelsen inkommit.

§7.

Beslöt stämman att hos Länsstyrelsen göra framställning om att ett belopp på 15.000 kronor ur allmänningsfonden måtte såsom lån mot skälig ränta få disponeras av Karesuando byamän till gäldande av kostnader för laga skifte, som kommer attförättas innevarande sommar. Från den omförmälde summan skulle varje delägare efter behov erhålla lån mot revers och godkänd borgen.

§8.

Protokollet upplästes och justerades genast.

Som ovan

Georg Taube

Justeras:

Einar Bohlin

Albert Nilimaa

Protokoll, hållet vid extra allmännigsstämma med delägarna i Karesuando sockenallmänning den 29 aug. 1932.

§1.

Förklarades stämman lagligen utlyst.

§2.

Från Länsstyrelsen hade översänts remisshandlingar i ärende rörande ifrågasatt dammbyggnad vid Pingisjärvi utdikningsföretag. Länsstyrelsen hade för finansiering av byggnaden föreslagit att bl.a. 2.100 kronor skulle anslås ur Karesuando allmännings understödsfond, 2.000 kronor beviljades av Länsstyrelsen och resten eller 1.600 kronor tillskjutas av delägarna.

Allmännigsstyrelsen  hade, ehuru med viss tvekan, tillstyrkt anslaget ur understödsfonden.

Stämman beslöt nu även tillstyrka anslaget under motivering att det komme allmännyttigt företag inom kommunen till godo, ehuru endast en mindre del av allmänningsdelägarna finge nytta därav.

Som ovan

Georg Taube

Justeras

Einar Bohlin

Protokoll hållet vid ordinarie allmännigsstämma med delägarna i Karesuando sockenallmänning den 4 juni 1939.

Närvarande:

Alexander Raatamaa, Oskar Raatamaa, Johannes Asplund, Frans Eliasson, Alexander Eliasson, Anton Eliasson, Mattias Johansson, Albert Nilimaa, Felix Tuoremaa, Henrik Tuoremaa, Einar Bohlin, Ragnar Andersson, August Pietula, Uno Lidström, Johan Petter P:son Töyrä, Kaleb Pouno, Albert Raatamaa, Oskar Pouno, Abraham Raatamaa, Alfred Tjärnström, Axel Alatalo, Johan Mämmi, Alexander Josua Raatamaa och undertecknad.

§1.

Förklarades stämman lagligen utlyst.

§2.

Till ordförande i allmänningsstämman återvaldes Östen R. Isaksson och till vice ordf. nyvaldes August Pietula.

...........................

§10.

I anledning av jordägarna väkt förslag att emedan det enligt den av avvittringslantmätaren J. E. Degerman upprättade förslaget för Karesuando socken framkommit att 1/4 del av den tilldelade mantalsareal avsättes till bildande af en häradsallmännig för Karesuando socken och 3/4 delar skall utgöra hemmanets enskilda område, anser allmänningsstämman att Karesuando sockenallmännig är samfälld egendom, vari ägarna av den i mantal satta jorden inom socken endast hava del, en var i förhållande till sitt hemmanmantal och beslutas stämman därför att ingå till Kungl. Maj:t med anhållan om att Kungl. Maj:t måtte pröva skäligt ändra § 1 i reglementet för Karesuando skogsallmänning så att endast de i mantal satta jorden inom socknen få del i allmänningen och uppdrog åt ordföranden att ingå med sådan anhållan till Kung. Maj:t.

Herr Einar Bohlin reserverade sig mot detta beslut och herr R. Andersson instämde i reservationen.

§11.

Att justera dagens protokoll utsågos herr August Pietula och Uno Lidström.

Som ovan

Östen R. Isaksson

Justerat:

L. Aug Pietula

Uno Lidström

Om äganderätten

Allmänningsstyrelsen har i brev till Kungl. Maj:t vädjat, att allmänningen skall återgå från Karesuando kommun till ägarna av i mantal satt jord inom kommunen (Breven är daterat den 5 dec. 1938 och 9 juni 1939).

Sammandrag över avvittringen uti Karesuando socken och Norrbottens läns lappmark; Upprättad vid avvittring år 1914 och innehållande 2 skrivna sidor. Karesuando nr. 3:45

14 december 1915

På tjänstens vägnar:

O. A. Bergström

avvittringslantmätare

De med röd bläck gjorda ändringarna äro verkställda på grund av Konungens Befallningshavandet i Norrbottens län skrivelse av den 9 augusti 1916 till Avvittringsstyresmannen.

Umeå den 15 november 1916

På tjänstens vägnar

K. W. Zetterström

avvittringslantmätare

Frågan om äganderätten till Karesuando sockenallmänning aktualiserades ånyo under början av 1970-talet genom att Karesuando kommun 1970/71 införlivades med Kiruna stad. Kiruna stadsfullmäktige fick därmed rätten att utöva den beslutanderätt över allmänningen och dess fonder, som enligt gällande reglemente har tillkommit kommunalfullmäktige i f.d. Karesuando kommun.

I en skrivelse, den 15 april 1966 till Kungl. Maj:t, (Länsstyrelsen i Luleå) anhöll byaåldermännen i Karesuando, att ägarna till mantal satta jorden skulle återfå allmänningen med motiveringen, att den jordbrukande befolkningen i hög grad var beroende av det stöd, som allmänningsskogen kunde ge.

Ärendet skickades på remiss till flera till flera instanser: Norrbottens allmänningars förbund, stadsfullmäktige i Kiruna, Lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen samt länsstyrelsen. Majoritet av remiss instanserna ställde sig på jordägarnas sida och stödde kravet på en återgång av äganderätten till ägarna med mantal satt jord.

Länsstyrelsen ställde sig emellertid negativ till en återgång. Denna negativa ståndpunkt intog även Kiruna stad.

Den 30 oktober 1970 meddelade jordbruksdepartementet sitt utlåtande att "ett överförande av äganderätten till allmänningen från kommunen till ägarna av mantal satt jord skulle komma att medföra rättsförluster för den del av befolkningen inom kommunen, som saknar direkt anknytning till mantalsatt jord".

Laga Skifte för Karesuando den 29 januari 1945.

Där står bl.a. vid befästande av hemmanen: "Härjämte har fastigheten andel i Karesuando sockenallmänning".

Efter ett flertal utredningar blev frågan föremål för beredning inom Jordbruksdepartementet, där ett lagförslag utarbetades, vilket efter anmälan den 10 april 1931 i Statsrådet remitterades till Lagrådet, som den 15 maj 1931 avgav följande yttrande:"I det utlåtande, som lagrådet avgivit över det föreliggande lagförslaget har lagrådet framhållit, att vid tillämpning av cirkuläret den 14 april 1824, ägarna av den i mantal satta jorden inom häradet erkänts såsom innehavare av dess rätt till häradsallmänning. Lagrådet har därvid erinrat att i 1866 års skogsförordning, uttryckligen stadgats, att delägare i häradsallmänning vore de som i häradet bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal.

Härigenom hade dessa jordägares äganderätt till häradsallmänningarna under 1800-talet vunnit ett erkännande inom lagstiftningen, som enligt lagrådets mening icke medgåve, att denna rätt ånyo sattes ifråga, vartill nyare rättshistoriska forskningar ej heller gåve anledning. Av samma skäl kunde rätten till delaktighet i häradsallmänningarna icke utan vederlag till jordägarna utsträckas till alla inom häradet boende. Anledning till en sådan ändring ifråga om delägarrätten syntes icke föreligga. 

UTDRAG UR SVERIGES RIKES GRUNDLAG FRÅN 1734