Ouppklarade gränstvister mellan Norge och Ryssland ledde till att ryssarna 1852 beslöt stänga gränsen mellan Norska Finnmarken och Finland. Detta kom att oerhört hårt drabba samerna i Kautokeino, som hade sina renbetesland vintertid i skogarna kring Hetta och Karesuando.
Icke mycket annat var möjligt än att söka nya betesmarker. Många tog då sin tillflykt till Karesuando området, där det genom giftermål fanns gott om släktingar.
Inom loppet av några år hade församlingens befolkning ökat med ca 400 personer eller 30%.
Nu togs alla utrymmen i husförhörsböckerna i anspråk trots att många levde som "obefintliga".
Mängder av mycket vackert handskrivna "Flyttattester" kom från socknepresten i Kautokeino, Fredrik Waldemar Hvoslef, som såsom ung kyrkoherde i församlingen var med om det s.k. Kautokeino upproret 1852.
Bland de många till Karesuando invandrade renskötarfamiljer var släktnamn som; Bær, Baal, Qvænangen, Utsi, Sikko (Lars Jonsen Sikko gift med Marit Johansdotter Hetta hade sex barn och 2000 renar med sig då de flyttade till Karesuando 1855) Skum, Somby, Tornensis, Saara, Siiri, Gaup, Eira, m. fl.
Resultatet av den stora invandringen av renar blev att markerna blev överbetade och på 1920-talet var en del av renägarna tvungna att flytta neråt till Västerbotten med sina djur för att kunna fortsätta med sin näring.
Karesuando byalag försökte skydda sina marker från överbetning genom en Byalag 1913, fastställd av länsstyrelsen.
Där det bl.a. står att: "För vinterbetets bevarande och upphjälpande vare varje renägare förbjudet att under tiden från 1 juni till 1 september hålla sina renar på till höst och vinterbete nödig mark inom byalaget, utan vare en var renägare skyldig att för denna tid föra sina renar till fjälls.
Där står också bl.a. "Uppbrottet från vinterbeteslanden må ej ske tidigare än nödigt; och må renägare i och för uppflyttning sålunda icke med sina renar passera ovannämnda linje Palojoensuulandsvägen vid sockengränsen före 25 mars".
Ett flertal av renägare som uppehöll sig med sina renar i förbudsområdet fick bötesföreläggande av domstol. De skulle skyndsamt passera området till hänvisade vinter och sommarbeten. Betesmarkerna kring byarna skulle användas av de bofasta ursprungsbefolkningens boskap.
Källa: Kyrkoböcker från Kautokeino och Karesuando, samt från länsstyrelsens arkiv.
( läs mer om invandringen)