Exempel på när avvittringsdirektiven, domstolsbeslut och Sveriges Rikets Grundlag sätts ur spel av kronan (staten).

Karesuando 50
Kungl. Lantmäteristyrelsen
U 2/48
Avskrift tillställes:
Kungl. kammarkollegiet
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Lantmäteristyrelsens arkiv

Till överlantmätare i Norrbottens län
Genom skrivelse den 24 mars 1943 anmodade Kungl. lantmäteristyrelsen
Överlantmätaren att verkställa utredning rörande lappskattelandens
redovisning i jordregistret och till styrelsen inkomma med yttrande,
huruvida de borde kvarstå där.

I anledning härav inkom Överlantmätaren med yttrande den 31 mars 1943. På
särskild förfrågan har Överlantmätaren den 21 april 1948 avgivit
ytterligare utlåtande i ämnet.

Yttrande ha jämväl avgivits av lappfogdarna i länet, häradsskrivaren i
Kiruna fögderi, samt den 12 april 1949 av länsstyrelsen i länet och den 5
december 1949 av Kungl. Kammarkollegiet, vars arkiv avgivit ett den 30
augusti 1949 dagtecknat tjänstememorial.

Kungl. lantmäteristyrelsen förordnar härigenom, att enheterna, Köngämä
eller Ruonala nr 1, Lainiovuoma nr 1, Rommavuoma nr 1 och Suondavaara nr 1
i Karesuando socken, skola såsom icke vidare befintliga(?), uteslutas ur
jordregistret. Det åligger Överlantmätaren att verkställa åtgärden, därvid
hänvisning till detta beslut skall tecknas å de uteslutna enheternas
jordregisterrum.
Stockholm den 12 mars 1951.
Allan Nordenström
G. Prawitq
________________________________________
Suonttavaara (N:r 1) Lappskatteland  förblev kvar i lagfarts- och
jordregisterboken även efter upprättandet av dagens samebyar. År 1943
upptäcktes detta "misstag" och en lantmätare fick i uppdrag att utreda
detta förbiseende. Därefter förordade Kungliga Lantmäteristyrelsen år 1951
att Suonttavaara lappskatteland 1:1 skulle göras som ej befintlig.

Hur kan man utan stöd av Sveriges Rikets grundlag förklara ett område som
är insynat och befäst med rå och rör, skriven i Lagfartsboken, samt med årlig skatt betald och dokumenterad sedan 1500-talet, plötsligt hävda att den inte är befintlig och ej heller meddela ägarna om beslutet?

Läs mer här: Karta över Suonttavaara lappby

Om Kummavuopio 1 och 2
Vi förflyttar oss så drygt 25 år framåt i tiden till 1878. Under tiden
hade följande åboskiften inträffat. År 1861 avled Lars Levi Laestadius,
varvid Kumma 1 eller som det även kallades Mukkavuoma, blev åboledigt.

Till ny innehavare föreslogs P. J. Raatamaa, som bebott nybygget under
större delen av 1850-talet, då Laestadius var kyrkoherde i Pajala.
Efter en tvist med sterbhusdelägarna avstod Raatamaa åborätten och
föreslog i stället sin son Erik Persson Raatamaa.

E. Raatamaa fick imission på nybygget 26 mars 1862.
Åborätten till Kumma 2 (Keinovuopio) hade sålts av O. A. Mämmi till Johan
Johansson Mäkitalo, (som senare tog släktnamnet Keinovuopio. Se
avvittringshandlingarna ovan.) den 25 april 1851.
________________________________________

Men vad hände 1878?

Året innan hade båda nybyggena besiktigat av
kronolänsmannen och några synemän, som fann dem vara i "väsentlige
vanhävdat skick" varför landshövdingen H. A. Widmark uppmanade
kronolänsmannen att under våren 1878 göra en ny besiktning. Han skulle
därvid upprätta ett kostnadsförslag och en tidsplan över nödvändiga
förbättringar och vad som var förenligt med åbornas förmåga. Därefter
följer besiktningsinstrumentet.........

Kronan hade genom sitt ombud kronolänsmannen med benhård konsekvens
uttagit stämning för åsidosatt byggnadsskyldighet på nybygget Kumma 2
(Keinovuopio), mot Johan Johansson och O. A. Mämmi samt krävde att de
avträdde nybygget. Johansson bestred detta då han köpt åborätten av Mämmi,
även om han inte fått ännu immission på det (se avvittringshandlingarna
ovan). Han menade även att vanhävden uppkommit genom hans oförmåga att
uppehålla nybygget och medan kronan inte sett till att han fullgjorde sina
skyldigheter eller talat om för honom vad som var att göra, eftersom ingen
syn blivit gjord vid mer än ett tillfälle.

Mämmi å sin sida var inte villig att tillägna sig nybygget eller ansvara för några brister, eftersom
de inte tillkommit under hans tid som åbo.
Kronan stämde även E. G. Raatamaa ägare av Kumma 1 för samma orsak och att
de skulle mista åborätten och nybyggena på grund av vanhävd.

Häradsrätten gör i sitt utlåtande och dom, följande utslag:
"Vi finner det stadgat att åborätten inte kan förloras om inte
skyldigheterna av olika slag fullgjorts. Då åborna inte vill avträda
åboskapet, förklarar rätten kronans talan i saken inte kan bifallas".
Nybyggena påmindes om sina skyldigheter i olika avseenden, om nybyggenas
framtida vidmakthållande och att statsbidraget skulle återbetalas i
händelse att byggnadsskyldigheten försummas. Johan Johansson fick även ett
anslag på 1900 kronor till byggnadernas förbättring som skulle utföras
senast inom två år.

Från Avvittringshandlingar gällande Kummavuopio nr: 2 ;
Kummavuopio N 2
Genom Kungl.Majt:s Befallningshafvandes utslag den 20 mars 1846 äro
Kummavuopio nybyggen till anläggning beviljade med understöd för båda af
tillhopa 1000 riksdaler banko, framtida skattefrihet och uteslutande
rättighet till fiske efter gädda och sik uti sjöarna Kummavuopio mfl. Utan
afgift men emot skyldighet att åt postföraren och andra, som färdas på
fjällvägen derstädes, lemna härberge och förplägning efter bestämnd taxa
samt i sådant afseende uppföra och underhålla nödiga hus m.m., som i
utslaget föreskrifves.

Avvittringslantmätaren skriver också:
Genom Enontekis Tingslags Häradsrätts utslag den 31 augusti 1879
förpliktades nybyggets N.2 innehafvare Olof Anundson Mämmi att den 14 mars
1880 till Kungl. Majt:s till Kronans fria förfogande afträda detta
nybygge(?).

Angående anslag till iståndsättande af åbyggnaderna å
nybyggena Kummavuopio N.1 och 2, omförmäles i Kungl. Majt:s nådiga bref af
den 17 januari 1881;

 Bi.l Kummavuopio N.2, som fortfarande erfodras såsom
hviloplats för resande emellan Sverige och Norge samt brukas af Johan
Johansson Raatamaa, har skattelagts på vidstående sätt :etc………

Hur kan avvittringslantmätaren påstå att domstolen har fattat beslut att
Mämmi skall förlora sitt nybygge  då domstolens beslut var tvärtom?:
Häradsrätten gör i sitt utlåtande och dom, följande utslag:
"Vi finner det stadgat att åborätten inte kan förloras om inte
skyldigheterna av olika slag fullgjorts. Då åborna inte vill avträda
åboskapet, förklarar rätten kronans talan i saken inte kan bifallas.

Denna förteckning, som finns hos lantmäteriet i Luleå, över insynade fiskesjöar och älvar till nybyggen tillhörande och med skatt betalda:

41

Beskrivning över Kronan förbehållna vattendrag

uti Karesuando socken och Norrbottens läns lappmark;

upprättad vid avvittring år 1914, och innehåller 2 skrivna sidor.

Kartan: Se förteckning i kartskåpet. Karesuando nr. 3:40

Läs mera här: Mark och äganderätt

Laglöst land

Holmenes (Nordnorge, upprustad nybygge)

 

Läs vad som hände en liknande ställe i Sverige:

Nuulanki, nybygget som skövlades och brändes ned.

---