Enontekis Lagtima tingslag den 15 februari 1791

Nr. 4

                                                                                    Summa:     5         3             4         1

Enontekis lagtima tingslag den 18 februari 1792

Nr. 2

                                                                                        Summa:          3         4       1      6

I övrigt gives till detta nybygge nödig skog till hustimmer, gärdsel och vedbrand, gott mullbete, tillfällen till djur och fågelfänge.

Husbehovs fiske uti tvenne Sapsama träsk, Wapajärvi? Kurusjärvi, Ruotosjärvi och

Harrijärvi.

Sålunda vara synt och befunnet intyga,

Enontekis den 9 september 1793.

A. Rechardt             Magnus Johansson Riska

                                        (bomärke)

Till ödmjukaste följe af Herr Krono Befallningsmannen Jonas Westbergs gunstiga förordnande af den 21 februari 1784 hava underskivna å nedanstående dag uti vederbörandes närvaro i besiktning tagit, efter hållen tidig kunggörelse å predikstolen, det nybygges tillfällen vid Idivuoma som nybyggar sonen Riska, Samuel Johansson sökt få intaga och uppodla, samt befunnet som följer:

Tjänlig gårdstomt och gärdsel till nordväst ifrån Idivuoma gårdar, på västra stranden om träsket, ett hundra famnars längd från syd till nord, samt ett hundra två famnar bred, med små vide och björk skog beväxt.

Jordmån bestod af fin sand och muldblandat, varest han redan uppsatt ett nytt pörte, stuga, fähus och tvenne stolpe bodar.

Även upptagit öppen åker till ett skjäls utsäde, samt tillfällen till mera åker uppodling efter tillfällen och nödtorft.

                                                                                                 Färdig äng     Röjdnings land.

Jäkäläjärvi till utdikning och till äng tänkbar gjöres, vilket genom en sandigt med ringa möda kan utdikas, samt tvenne Såtkajärviä som genom samma utdikning kunna fruktbara bliva.

I övrigt gives till detta nybygge nödig skog till hustimmer samt gärdsel,

Tillfällen till djur och fågel fänge, mjölkvarns användande i Silasjåki ofvanför byamäns gemen.

Husbehovs fiske i Paljasjärvi, Jokujärvi och Vikusjärvi.

Sålunda vara Synt och befunnet intyga,

Enontekis den 16 september 1793

A. Rechardt    Johan Mickelsson Närfvä (bomärke)

Till ödmjukaste följe af Högädle Herr Krono Befallningsmannen Jonas Westbergs gunstliga förordnande af den 5 augusti detta år hava underskrivna nedanstående dag i besiktning tagit efter förut å Predikstolen skedd tidig Kunggörelse, det nybygges tillfälle beläget omkring Enontekis kyrko och marknads plats som Skolmästaren,Grape Johan Arnold, sökt få intaga och uppodla, samt befunnet det samma som följer:

Tjänlig gårdstomt och ett litet gärda belägen på sydöstra sidan om Prästgården, varav utsyntes ifrån anslagen påle bakom gamla bodstugan till Lapitain och handelsman Vippings marknads stuga en stråk, fyrtio famnars bredd, samt till Lätäs Eno, syttiofyra famnars längd, denna trackt af synemännen värderat till sex Ruckeland, vill nybygges sökanden af Prästebordet inlösa med upprödjande af varemot samma mark å annat ställe;

Vilket Herr Pastor Grape, som var närvarande, för sin del icke bestridde, men sade sig dock skola vederbörande söknads omprövande underställa.

Åker gärdet syntes ifrån norra ändan af Prästebodets gärdet till öster, sjuttiotvå famnars längd samt bredden till sydost till en stående påle vid myran, suttio famnar, därifrån till sydväst, suttiofyra famnar till lappen Hurris stuga.

Jordmån bestod af sand och små sten, samt litet muld blandat, och prövades i det minsta till två tunnland.

Medan Muckajärvi, Hirvasjärvi med Lompolo på västra ändan, till utdiknings och till äng fruktbara göres.

I övrigt gives till detta nybygge gott mullbete. Björk och små tall till vedbrand och gärdsel, furu till hustimmer på 2-3 mils hålld.

Husbehovs fiske i Kielijärvi, Taatsajärvi och Muckajärvi med Lompolo.

Vid syneförrättningen var Herr Kyrkoherden Erik Grape tillstädes gav tillkänna det han uti den af dess förrhävda Herr Kyrkoherden Daniel Engelmarck till Lofl. Gärdes syne Rätten under den 18 februari 1789 ingivna förteckning på Prästbordet ängar och deras utsättning funno att Orjan kallad, uppgivit såsom Präsbordets tillhörighet och det skulle av sig kasta årligen sju runckor starrhö. Skillnanden i avkastningen ger väl honom anledning att tro att den nu uppröjda och synta trackt icke voro densamma som den Herr Kyrkoherden Engelmark i sin tid bärgat, men som han icke alls kände något annat under Prästebordet hörande äng med detta namn, förbehålle han sig å Prästebordets vägnar vederbörlig undersökning hurom varda detta äng linda vara Prästebordet tillhörigt alls icke.

I övrigt hade han blott egen del besiktad denna syn, kunde således icke undanlåta att om det ena med det andra till Herr Prosten i Kontraktet aflämna sin Relationom nybygges synen och det föreskrift i detta ämne av vakta.

Sålunda synt och befunnet ,

Betyga Enontekis den 23 september 1793.

                               Nämndeman (bomärke)

Magnus Johansson Riska

Fjärdingskarl (bomärke)

Till följe af Herr Krono Befallningsmans Jonas Westbergs förordnande af den 20 februari sistlidna, hafva underskrivna å nedanstående dag i besiktning tagit efter förut Kundgjord termin, det nybygges tillfälle som Marakatt Lars Larsson, ansökt få intaga och uppodla, Och befunnet som följer:

Gårdstomten med gärdet å kronoallmänningen belägen vid Sujajärvi, två mil väster om Kuttases by, etthundrafemtio famnar i kvadrat, beväxt med vide och björkskog, har Marakatt uppsatt ett nytt Pörte och fähus, halffärdiga.

Jordmån bestod af sten, sand och muldblandad, marken tjänlig till åker prövades på framtiden till en tunnland förädlas.

                                                                                            Färdig äng                Röjdn. land

Husbehovsfiske uti Sujajärvi, Luongasjärvi, Nuulangijärvi, Masangijärvi och Käyläkkäjärvi.

I övrigt gives till detta nybygge gott mullbete, nödig skog till hustimmer, vedbrand och gärdsel, vilt och fågel fångst, samt lämpligt kvarn ställe i Suorki.

Sålunda synt och befunnit intyga,

Enontekis den 28 september 1796.

            (Bomärke)                                 (Bomärke)

Sedan Krono Länsman Herr Abraham Rechardt blivit av Nifvas, Olof Hendriksson vid Karesuando by nyligen upptagne Krono nybygge, och varvid saknat tjänlig Gårdstomt och frost fri åker tillfällen, samt i anledning därav erhållit Herr Krono Befallningsmannen Wesbergs tillstånd att å Kronoallmänningen nära intill marknads platsen och Prästbodets ägor, få för sig låta utsyna bättre gårdsställe och lägenheter till åkers upptagning; hafva undertecknade nämndemän, efter Kungjord termin, i dag sammanträdd för att på stället syna och utmärka förenämnda gårds tomt och åkertillfällen;

Sedan Prästbords innehafvaren, Herr Kyrkoherden Eric Grape, såsom nästgränsande och vilken ej hade tillfälle att syneförrättningen bevista, skriftligen förbehöll sig att av synebesiktningen få del , för att kunna saken å vederbörlig sed anmäla.

Därefter företogs syn, varvid befanns som följer:

                                                                                                    Färdig äng         Röjdn.land

Enontekis den 26 September 1796

Sålunda vara synt och befunnit, intyga

                (bomärke)                                 (bomärke)

På begäran skrivit af Johan Eriksson Grape

Nr. 1

Till följe af Högaktade Herr Krono Befallningsman Jonas Westbergs förordnande af den 22 februari sistlidne hafva underskrivna å nedanstående dag i besiktning tagit, efter förut gifven kunggörelse, det nybygges tillfällen som Närfvä, Johan Johansson, ansökt få intaga och uppodla och befunnit som följer.

Gårdstomten med gärdet beläget å Krono allmänningen på nordvästra sidan om Johan Mickelsson Närfväs gårds gärdet.

Utsyntes ifrån sydost till nordväst 10 famnar och på nordvästra sidan 80 famnar, samt på sydost 70 famnar, varest Johan Johansson Närfvä uppsatt ett pörte med stuga sammanförd, gammal hölada, ett fähus, ett rökhus och en stolpebod. Marken består af sten, sand och muldblandad, med tall och björkskog beväxt. Prövades på framtiden med stenröjdning till åkers upptagande, 6 skjälland utökas.

                                                                                                        Färdig äng       Röjd.land

                                                                                           Summa:      2         1      4     8

Husbehovs fiske i Sautosjärvi, vilket Magnus Johansson och Samuel Pehrsson i Idivuoma bestridda, i övrigt gifves till detta nybygge godt muldbete, nödig skog till hustimmer, vedbrand och gärdsel.

Sålunda synt och befunnit intyga,

Enontekis den 30 juli 1798.

                                    (bomärke)

S.D.

Anmälte Krono ländsman Abraham Rechart, att drängen Nils Andersson Jusu i Suontavaara på 13:de året gammal, som varit i tjänst hos Lappen Olof Hendriksson Nifva, uti december månad sistlidne år, funnits död i skogen vara 1/8 dels mil ifrån Nifvas kåta;

Begärande att Härads Rätten härav ville undersöka och om Nils Andersson Jusus begravning fått förordna.

Olof Hendriksson Nifva tillstädes förklarade att Nils Andersson Jusu var klädd i en lappmudd och en vadmals kolt då han ungefär middags tid hade begivit sig till skogs att eftersöka Nifvas renar, varvid Nifva skulle resa till Kengis marknad; men som han dröjt så länge borta, har Nifva på ett annat håll begivit sig till skogen att söka renarna, men som renarna själva kort därpå kommit till kåtan, så har Nifvas hustru Sigrid Pehrsdotter, ropat honom hem, dit han återvänt samt strax därpå anträdd resan till Kengis marknad och vad han senare därifrån fått höra att Nils Andersson funnits död i skogen.

Nifvas hustru Sigrid Pehrsdotter berättade att sedan mannen avrest, har hon den dagen icke eftersökt Nils Andersson, utan förmodat att han då renarna icke träffats nära kåtan, begivit sig till Nils Johansson Idivuoma, då han icke haft sin kåta långt därifrån.

På följande dagen hade hon väl i skogen eftersökt Nils Andersson; men icke funnit honom, varför hon tredje dagen om morgonen begivit sig till Nils Johansson Idivuomas kåta, där han icke heller anträffats.

Vid återkomsten därifrån, då hon gått en annan väg, har hon blivit varse att Nils Andersson legat död; varför hon genast gått tillbaka och tagit Nils Johansson Idivuoma medkommit samt besett honom, utan att tecken till någon våldsam medfart å honom funnits, liket blivit från skogen hemkört.

Nämndeman Nils Johansson Idivuoma intygade att Sigrid Pehrsdotter på tredje dagen efter det Nils Andersson begivit sig till skogs, om morgonen kommit till honom och efterfrågat Nils Andersson, samt då hon fått höra att han icke varit där, så har hon åter begivit sig hem, men kort därpå återkommit med berättelse att hon funnit Nils Andersson död liggande i skogen; varefter Idivuoma på hennes anmodan följt henne till det ställe var Nils Andersson funnits död, då Idivuoma erfarit att han ej hunnit 1/8 mil ifrån gården; att han gått på skidor utan annan stig och att han lämnat skidorna på vägen och gått därifrån ungefär två famnar och tagit sig framstupa på snön med ena handen under ansiktet och en vargskinns vante därunder, samt den andra varå hansken varit under magen;

Hafvandes Nils Andersson varit klädd uti en renskinns mudd och en vadmals kolt och på honom ej funnits någon åkomma, som givit anledning till våldsam medfart; ävensom Idivuoma utredde att några spår efter människor icke ledd till det ställe där Nils Andersson funnits död.

Varom Herr Kyrkoherde Välbetrodde och Höglärde Eric Grape i vår utgivna bevis att Nils Andersson gjort någon början med läsning samt i lifstiden icke varit känd för någre oarter, utan med tjänstfuldighet gått sina föräldrar och husbönder tillhanda, så

Beslöts:

Emedan ingen anledning må att Nils Andersson själf avsläckt sig livet och dessutom intygas med att han i livstiden sig beskedligen sig uppfört; ty finner Härads Rätten intet hinder med mindre Nils Anderssons lik med vanliga kyrko cermonier må begravas; som afsades.

Enligt Härads Rättens förordnande af den 18 februari detta år hafva undertecknade besiktigad de ängers tvister som yppats emellan Krono hemmans åboerna Magnus Johansson och Samuel Persson Idivuoma, kärande, samt Krono nybyggaren Jatko, Olof Pehrsson i Vikusjärvi, svarande, vilken förrättning avlopp som följer;

Vad ängarna omkring Noki träsk och dess Lompolo beträffar, så gjordes av svaranden ej något påstående. Södra Norra

De ängars stycken som svaranden på Sangin Eno uppröjd, gjordes af Käranden ej något påstående, även hade Svaranden på Pitsi joki uppröjd uti Kärandens gamla äng, Pitsi joen sarukajnen kallad, något vilket änges stycke bestod af 2 Ruickor, som bestriddes af Käranden.

Enontekis den 24 september 1811,

Johan A. Grape

N:r 10

Då min son Riska, Johan Magnusson till vilken jag upplåtit mitt krononybygge i Karesuando, med det uttryckliga förbehåll att han skulle lämna mig och min hustru nödig förgånga under vår övriga livstid samt skrifteligen föda och uppfostra sina ännu späda syskon, alldeles övergivit oss och hemmanets vidmakthållande och däremot uppehållit och ännu uppehåller sig annorstädes, har jag genom sådan dess förfarande blivit försatt i den uslaste belägenhet och ser mig ingen annan utväg till räddning än att med mina resa över till Norge, för att därstädes över nästa sommar söka livnäring,

Och som Kyrkovärden Mämmi Olof Johansson till denna resa förplägnad mig det nödvändigaste av mat och kläder samt reseomkostnader så uppdrager jag även honom rättigheten till nästa sommarens gröda av nämnde kronohemman

Karesundo den 26 mars 1811

Bomärke

Attest

Enontekis lagtima tingslag den 19 februari 1811

§ 24

S.D. Klockar änkan Kiviniemi, Ella Mickelsdotter i Maunu anförde genom dess son Klockaren Clas Johansson Kiviniemi tillstädes, sedan sistlidne år kort efter marknaden härstädes för henne förekommit fem stycken ren kreatur, af vika å ett tömmar varit fästad; hade skjäliga anledningar mot Riska, Johan Magnusson i Karesuando nulupit att berörda renar som skola fattat sig till den sistnämndes genom hans orsakande förekommit, begärandes att härom måtte rannsakas.

Johan Magnusson härifrån hörd, bestred på det högsta att Ella Mickelsdotters renar funnits ibland Johan Magnussons, varför han till upplysning i målet åberopades att vittna Johan Olofsson Mämmi och Nils Persson Niva i Karesuando, tillika med Lappen Anders Larsson Simma i Lainovuoma jämnte Nämndeman Nils Andersson Nutti och Frans Eliasson Serra.

Till jäf mot Johan Olofsson Mämmi angav Johan Magnusson att Mämmi vore gift med kärandes son hustrus syster, vilket jäf såsom icke grundat i Lag förkastades, och som förenämnda vittnen i övrigt funnos ojäfviga så fingo de aflägga vittnes eden, varnandes och särskilt hördes; Bevittnades:

Att åberopade vittnet Olof Persson Niva omtalt det Ella Mattsdottters ren kreatur, fem till antalet af vilka med tömmar varit fästad sistlidna år efter marknaden kommit ibland Nivas ren boskap, samt därifrån begivit sig sig ibland Johan Magnussons renar, i anledning häraf vittnet härom frågat Johan Magnusson, vilken yttrat:" jag är väl icke oskyldig men Olof Persson Niva är äfven häruti delaktig." Upplästes.

Att han sistlidne år haft sina renar tillhopa med Johan Magnusson vid Lautajärvi, men hade inget kunskap därom att Ella Mickelsdotters renar kommit ibland dem vilket vittnet icke heller erfarit, då han kort efter sistlidne års marknad varit till skogs att bese sina renar;

Vid hans gång hemifrån mött Johan Magnusson som begivit sig till skogs under föregivande att å det ställe den ren kreatur uppehöllo sig hygga björk ved och hade Johan Magnusson först sent på aftonen återkommit dagen därpå då vittnet och Johan Magnusson åtföljts efter sjön hade vittnet sett fyra eller fem på vägen som haft åt vittnets och Johan Magnussons betes land af vilka en ren dragit tömmar efter sig.

Då vittnet på följande dag skulle föra sina renar till skogs därvid vittnets hund varit följaktig och lupit förut hade vid ankomst till Lautajärvi hunden ej velat släppa renarna fram utan skrämt dem tillbaka och som vittnet erfarit att hunden grävit i snön så hade vittnet dit gått att undersöka om orsaken därtill samt funnit att ett nuligen slaktad rens huvud jämns med halsen avskurits i snön, samt hornen avhyggna och ett stycke därifrån hade vittnet undervis funnit en rens hud i snön i övrigt oskadd men öron märket sönder skurits så att märket ej kunnat igenkännas. Och som vittnet utav hårets nötning omkring hornen och halsen erfarit icke alenast att renen haft tömm på sig, utan ock varit nyttjat till arbete eller körslor.

Vidare hade vittnet på tredje stället även i snön funnit och tungan efter en ren. Så vittnet af dess anledning frågat Johan Magnussons varför renen blivit slaktad, hade den sistnämnde föregivit det han af lappen Lars Anundsson Blinds son Petter, tillhandlat sig tränne ren kreatur af vilka den ena varit två och andra tre år gammal, men som denna handel skulle skedd Lars Anundsson ovetande, hade Johan Magnusson företagit slaktningen i skogen och jämväl anmodat vittnet att icke låta sådant komma till Lars Anundssons kunskap;

Ävensom Johan Magnusson erbjudit vittnet del i köttet mot betalning, som vittnet dock afslagit. Vidare hade vittnet sett uti Johan Magnussons gård en främmande rens tömmar varit svartare till färgen än den som han förut nyttjat. Uppläst.

Johan Magnusson yrkade sig hafva köpt af Per Larsson Blind de omvittnade tränne ren kreatur, samt slaktad dem i skogen på det Lars Anundsson Blind ej skulle få underrättad därom, men vittnet Niva tog i sin ed att det i snön funna huvudet varit af en stor ren.

I övrigt bestred Johan Magnusson sig hava haft den af vittnet Mämmi omvittnade utlåtelsen, men nekade att han erbjudit vittnet Niva del uti de slaktade renarnas kött, på det Niva skulle tiga som denne dock afslagit.

Berättade att han vid Lautajärvi funnit tränne horn ad stora ren kreatur sistlidne sommar och som vittnet hört omtalas att Ella Mickelsdotters förlorade renars varit där å nejden synliga, så hade vittnet skickat hornen till hennes son Klockaren Clas Johansson, som igenkände dem vara af hans mors förlorade renar. Uppläst.

Som är Ella Mickelssons reskötare, hade beskett de tränne ren hornen som Anders Larsson Simma skickat till Clas Johansson, intygandes dem vara af Ella Mickelsdotters bort komna renar, samt burits af tvenne särskilde kreatur. Uppläst.

Hade sig ej annat bekant än att afhörde vittnet Niva yttrat att det såge misstänkt ut vid hans och Johan Magnussons gemensamma renbetes land, emedan hunden från snön därstädes uppgrävit lämmningar af slaktade renar, varvid Niva ock omtalt att Johan Magnusson försvurit sig köpt renarna af Per Larsson Blind och bjudit Niva däruti deltaga, som denne dock skall vägrat; Uppläst.

Med anledning af vad rannsakningen innehåller ansåg Härads Rätten nödigt att höra lappen Lars Anundsson Blind och hans son Per Larsson, varför med vidare åtgärd i målet till morgon dagen bero, därtill förenämnda personer inkallas och då Johan Magnusson vidare svara om han vill undgå att varda hämtat.

20 februari

§ 44

S.D. Företogs åter målet mellan Klockar änkan Ella Mickelsdotter Kiviniemi, kärande och Johan Magnusson i Karesuando, svarande, angående fem stycken saknade renar som svarande misstänkes hava sig tillägnat och slaktad, varvid sig inställde icke allenast parterna, utan ock lappen Lars Anundsson Blind, samt hans son Per Larsson, af vilka den första, Lars Anundsson förklarade att han icke ägde någon kunskap om den misstänkte Johan Magnusson.

Lars Anundssons son Per Larsson vidare än att den sistnämnda sådant omtalt.

Per Larsson åter erkände att han sistlidne vinter, ungefär tvenne veckor efter marknaden härstädes sålt åt Johan Magnusson tvenne ren kreatur af vilka den ena varit två och den andra tre år gammal, likaledes draga sig tillminnes att dessa ren kreatur varit mörka till färgen;

Men vittnet Olof Persson Niva förr kallad och härvid tog på sin ed att den i snön funna ren huden varit ljusfärgad.

Flera vittnen voro å käranden sidan icke att tillgå; Och sedan anmält blivit att Johan Magnusson som är trettio år gammal och af stark kropps byggnad, samt varit angiven för stöld men icke kunnat till saken fästas, så blev efter överläggning,

Afsagd:

Genom vad under denna rannsakning mot Johan Magnusson inlupit anser Härads Rätten honom vara med skyld bekräftad att han sig tillägnat och samtidigt slaktad Klockar änkan Kiviniemis saknade ren kreatur; men som Johan Magnusson anständigt till gärningen nekat ock fara än om ansvar prövar Härads Rätten af 17 cap. 32 § Rättegångsbalken lämna saken till framtiden, då den kan uppenbar varda.

Undertecknade hafa övereskommit om följande Ägobyten nämligen:

Jag Kiviniemi, Claes Johansson i Maunu by aflämmnar till Ryska undersåten Wasara Olof Persson i Kelotijärvi inne å Keserliga Ryska sidan ägande ängar: Kurkiopudas, Pajovuopio, Pajovuopionsuu, Tarpomanvuopionniemi, Rungasenniska, Saivojänkkä, och Tarpomanvuopionjänkkä samt Rutojärvenjänkkä om tjuguåtta sätor hö afkasttning årligen.

Deremot jag Olof Persson Wasara lämmnar som vederlag för ofvannämnda inne å Kongl. Svenska sidan belägne: Markinasuoanonranta, Kieuhuvuopionniemi, Lirsanjärvi, Heikinniemi, Anno nitu, Welliniemi, Syvävuopiontörmä, Syvävuopio, Sammakojänkkä, Kaltiojänkkä och Wuokanen ängar om motsvarande afkastning, förbehållnad för övrigt å ömsesidor fullt vederlag som endast genom detta byte på ett eller annat sätt skulle bevisligen sakna sin fylla ersättning.

Karesuando By Augusti 22 1814

Clas Johansson Kiviniemi (bomärke)  Olof Persson Wasara (bomärke)

Vittna

A. Grape Math. Hackcell

Nr.14

Jag Niva, Nils Hendriksson förbyter härmed alla mina å Kejserliga Ryska sidan belägne ängar, det jag åt Ketkösuoando Mats Hendriksson afstår de mig tillhöriga och inom Kongl. Svenska gränsen liggande ängar.

Den af oss genom detta byte, skulle i avseende till höavkastningen bliva lidande skall sådant och av den andra vedergällas

Karesundo den 25 augusti 1814

Nils Henriksson Niva  ( Bomärke)  

Hemmansägare å Kungl. Svenska sidan ifrån Karesundo

Mats Henriksson Kätkesuando (Bomärke)

Hemmansägare å den Kejserliga Ryska sidan

Bevittnas:

N:4

Jag Wasara, Olof Persson i Saarenpää, byter härmed mina å Kungl. Svenska sidan belägne äng Kenttänpää kallad varemot jag Niva, Per Henriksson avlämnar min å Kejserliga Ryska sidan liggandes äng Markkasuando, som även avkastar en skrinda hö årligen.

Som bestyrkes

Karesuando den 23 augusti 1814

Olof Persson Wasara (bomärke)    Per Henriksson Nifva (bomärke)

Saarenpää

§ 21

S.D. Anförde Drängen Serviö, Frans Eliasson, från Mauno, att Nybyggaren Kiviniemi, Clas Johansson, därstädes förlidit höst å en skogsväg gillrat ett slagjärn, utan att därvid utsätta något märke; varav hänt att Serviö, som kommit gående efter vägen kommit att trampa på järnet, som därvid slagit igen och skadat Serviö i ena benet, att blånad därav uppkommit, varav Serviö länge haft olägenhet; yrkade därför ansvar å Kiviniemi.

Svaranden erkände väl att han utlagt slagjärnet för vargar å en liten stig i skogen; men visste icke huruvida käranden eller andra därav fått någon skada; yrkandes att som klaganden söndrat låset å slagjärnet, det måtte den sistnämnde till ersättning skyldig dessför bindas;

Varemot klagandet påminde att svaranden borde hitskaffa slagjärnet för att visa vad skada därå skett, helst klaganden visste sig detsamma hava på något sätt söndrat.

Till upplysning i målet beropade klaganden att vittna drängen Josefsson, Hendrik som ojävad på Eds varning berättade:

Att vittnet åtföljt klaganden vid överklagande tillfälle, då de gått en liten stig i skogen, varå slagjärnet varit utlagt, däri klaganden, som gått först, fastnat; vetandes dock icke om blånad därav uppkommit, det vittnet dock icke ansåg otroligt, helst slagjärnet varit med taggar försett; Och hade klaganden därvid med yxan slagit på järnet, utan att vittnet förmärkt huruvida järnet därav blivit skadat. Uppläst.

Svaranden anmärkte att det endast varit en stig och icke någon väg, varå slagjärnet varit utsatt. Och som icke vidare var att anföra, så fingo parterna avträda, varefter

Ehuruväl svaranden icke är övertygad att hava utsatt slagjärnet i ändamål att därmed skada göra; likväl som han vid minsta eftertanke bordt finna att däri möjligen kunde tillskyndas, då han varken utmärkt stället där slagjärnet varit utsatt, eller tillkänna givit sitt företag med slagjärnets utsättande;

Alltså ock emedan klaganden enligt dess uppgift och vittnet Hendrik Josefssons obestridda vittnesmål därav tillfogats den olägenhet, att han kommit gående efter stigen, fastnat i slagjärnet, vilket slagit klagandet över ena benet, varav blånad eller mycket hellre blodvite måste ha uppkommit, som slagjärnet, vilken blivit utsatt för vargar, varit med taggar eller såkallade tänder försett;

Skall svaranden för detta uppkallande av våda, efter 35:Cap. 2§ och 38:de Cap.1§, böta en daler silvermynt Banco och dessutom med 1 Rd. klagandets Rättegångs kostnad gottgöra.

Och som svarandet icke gillat styrka i vad måtto klagandet söndrat dess slagjärn, kan den senare till någon ersättnings skyldighet, därför icke förpliktas.

Såvida Sujejärvi krono Nybygge som innehafvas af Marakatt, Lars Larsson med detta år kommer att utgöra Skatt till Kongl. Majts. och Kronan, så får hos Herr Häradshöfvdingen och then Tings Rätten anhålla det provisionelt skattad må berörde Krono Nybygge åfallas.

Efter de upplysningar jag om detta Nybygge erhållit ska därunder utom goda fiske Lägenheter finnas tillräcklige och goda änges uppodlings tillfällen ehuru de samma ängar icke hunnit fullkomligen afrödjas och fruktbare göras, hvarföre jag å berörda Nybygge får föresätta en skatt af 5/32 mantal.

Med vördnad framhärdar

Högste Herr Häradshöfdingen

Samt Then Lofl Tings Rätten Ödmjuke tjenare

J. Hendriksson Grape

Nr. 3

År 1830 den 11 oktober inställde sig undertecknad att till följe af Konungens Höga Befallnings Havandes av den 3:dje sistlidne juli, avgivna befallning och efter vederbörlig Kunggjord Termin, Syna och beskriva de ängeslägenheter vilka Niva, Hendrik Nilsson i Karesuando by, till sitt innehavande Hemmans förmering begärt tillstånd få intaga och uppodla.

Ängar Rödningsland

Slutligen anmärkte Olof och Johan Pehrsson Niva jämte Herr Pastorn Leastadius att under Nr. 3, 4, 5 beskrivna ängar har sökanden olagligen intagit och uppodlat Byns samfällda betesmark utan att lämna det åt Byamännen.

Således påstod de det, hela Saxanranta bör delas lika emellan prästbodet, Olof Pehrsson, Johan Pehrsson och sökanden Hendrik Nilsson Niva. Anmärkte även att Rödningsmark ej finnes annorstädes på Kongl. Svenska sidan, än på de utsynta ställen, varemot Sökanden anmärkte att de ifrågavarande Lägenheterna äro af honom för flera år sedan uppodlat, utan att något anspråk gjordes och således vägrade lämna del av de under Nr. 3, 4, och 5 beskrivna ängar.

Men under Prästbodet avstod likväl Sökanden ¼ del med att erhålla vedergällning för sitt nedlagda arbete arbete.

Förövrigt avstod även övriga Byamännen ¼ av rödningsmarken under Prästbodet och överenskommo att inom den hägnad som går under Nilima backe och även Saxajoki som kommer till älven vid östra ändan af änget Nr. 3, får ingen delägare släppa sin boskap förrän efter slutat höbärgning, men sedan äger var delägare fritt det för sin boskap, dock icke förrän sådant tillkänna gives.

Sålunda Synt och belevat, betygar utsupra,

                                    (bomärke)                         (bomärke)

Nr.8

År 1834 den 20 oktober inställde sig undertecknad, att till ödmjukaste följe af Konungens höga Befallningshavandes, under den 29 sistlidne januari avgiven befallning, Syna och besiktiga de lägenheter som höra till krono Nybygget Nr.4 om 1/64 mantal i Karesuando By, vartill sökanden Mämmi, Olof Anundsson, hos Konungens höga Befallningshafvande om Immision.