7.2 Ett samiskt kulturlandskap
Samerna identifierar sig själva som ett ursprungsfolk i Sverige och detta har bekräftats
av riksdagen 1977. Ursprungsfolk definieras som folk som härstammar från
folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser
och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och
politiska institutioner. Avgörande är inte att dessa folk historiskt sett bott i ett visst
område längre tid än andra. Det är av större betydelse att deras sociala och kulturella
situation är speciell. Kontakterna mellan samerna och närliggande befolkningsgrupper
har alltid varit livliga. (Se bil.1, från vår hemsida)
Efter flera tusen år med jakt och fiske som den viktigaste ekonomin började människan
allt mer bli beroende av renen. Till en början nyttjades renarna som lockdjur
vid jakten och som drag- och packdjur men allt eftersom utvecklades renskötseln,
men jakt och fiske var fortfarande viktiga näringar. Redan vid ca 500 f.Kr finns spår
efter de typiska eldstäderna som vi senare känner som lämningar efter samisk
renskötselkultur. Många av de lämningar som registrerats i fjällen är spår efter en
äldre samisk renskötarkulturs olika yttringar: boplatser med härdar, kåtatomter,
stalotomter och olika typer av förvaringsanläggningar, offerplatser med horn och
märgkluvna ben av ren där renar offrats för välgång med renhjorden. Offerplatser
och andra heliga platser är rikligt förekommande och är ofta lokaliserade till framträdande
formationer i landskapet. De kan bestå av heliga fjäll och sjöar, men kan
även utgöras av naturligt formade offerstenar eller vara belägna i klippor eller grottor.
(Se bil.2) Även 1605-års skattelista
7.5 Lappskatteland
Redan på 1300-talet garanterade kungen birkarlarnas rätt att handla med samerna
i lappmarken. Birkarlarna hade också rätt att ta upp skatt från samerna. Hur stor
denna skatt var vet vi inte. Gustav Vasa skickade 1553 ut en fogde för att registrera
skattelappar, dvs samefamiljer, i lappmarken och efter det förlorade birkarlarna
skatterätten. Samefamiljer hade sina egna fiskesjöar vid mitten av 1500-talet, det
kan man se i skattelängderna. Mot slutet av 1500-talet kan man se att också landområden
börjar anges i längderna. En samefamilj fiskade och jagade inom ett område
som kallades lappskatteland. Lappskattelanden var oftast tydligt avgränsade
från varandra. Lappskattelanden togs upp i skattelängderna och 1695 upprättades
en jordebok över skattelanden. Fram till 1695 hade samerna betalat personliga
skatter men genom lappskattereformen infördes nu en enhetlig skatt som skulle
betalas av lappbyn. Varje renskötare skulle nu skatta för sina lappskatteland, dvs
den "Marck som var och en Lapp kan ha till renbete, fiskeri och diurfång".
(Se bil.3) även Skattland. och 1543.
Fram till 1600-talet hade inlandet med de stora skogsområdena och fjällen i första
hand setts som renbetesmarker för samerna. De familjevis brukade områdena för
jakt, fiske och renbete beskattades av kronan och kallades följaktligen för lappskatteland.
Kustens bönder hade endast enstaka jaktmarker och fisketräsk inom området.
Genom att uppmuntra att fasta skattehemman anlades hoppades kronan kunna
säkra tillgången på arbetskraft i de nyanlagda gruvorna. Kronans intresse för
kolonisationen av lappmarkerna motiverades också av militära skäl liksom en önskan
att missionera bland samerna. Till en början fanns det endast ett fåtal bofasta
familjer som levde på arbete åt kyrkan eller bergverken och vid sidan om det på
boskapsskötsel, jakt och fiske. (Se bil.4) och även 1543.
Med 1749 års lappmarksreglemente öppnades rättigheterna för nybygge även för
samerna och samtliga nybyggare erbjöds mellan 15 och 40 års skattefrihet. Reformen
resulterade till en början inte i någon större etablering – knappast några
svenska nybyggare kom från andra landskap. Däremot var många skogssamer och
en del fjällsamer och fiskesamer intresserade; de tog upp nybyggen eller omvandlade
sina lappskatteland till gårdsbruk, med kreatursskötsel och odling vid sidan av
eller i stället för renskötsel. Den samiska nybyggesverksamheten var särskilt
påtaglig i Arjeplog. (Se bil.5) och även: Enontekis sockens forhistoria.html
7.7 Lappmarksgränsen
Efterhand som nybyggena spred sig norrut i lappmarken trängdes de renskötande
samerna undan. Bofasta bönder vid Bottenvikskusten gjorde dessutom anspråk på
jaktmarker och fiskevatten inåt landet. Då kronan både ville skydda samernas tillgång
till jakt och fiske och reservera inlandet för nybyggarna, fastslogs lappmarksgränsen
år 1751. Väster om gränsen skulle bönderna från kusten inte längre få
fiska eller jaga. (Se bil.5) och även Forskargruppen.
Karta 12 fjällkommunerna med lappmarksgräns och odlingsgräns.
21
7.8 Odlingsgränsen
På 1800-talet tog nybyggesverksamheten ordentlig fart. Gårdar etablerades på
södervända sluttningar samt på holmar och uddar i de större sjöarna. Boskapen
gav huvudparten av nybyggarens försörjning vilket krävde väldiga arealer slåttermark.
På de små åkertegarna odlades korn och potatis, av binäringarna var särskilt
fiske och skogsbruk viktiga. Etableringarna trängde med tiden allt längre in på samiska
jakt- och fångstområden och intressekonflikten mellan renskötseln och jordbrukarens
odling blev allt mer akut. År 1873 drogs därför odlingsgränsen upp och
denna skulle skilja fjällområdet från den odlingsbara marken och därmed särskilja
rennäringens och jordbrukets intressen. (Se Forskargruppen.)
7.9 Fjällägenheter
Odlingsgränsen blev dock inte det skydd för renskötseln som det var tänkt – även
efter 1873 etablerades torp och nybyggen i fjällvärlden, vissa illegalt. Somliga bosättningar
ovanför odlingsgränsen legaliserades 1915 och sammanfördes då under beteckningen fjällägenhet. Detta innebar att bebyggelsen ägdes av brukaren men marken arrenderades av staten.I några fall ägde staten såväl byggnader som mark- de sk norrländska fjällägenheterna.
Karta 9 Fjällkommunerna med fjällägenheter 1995 och status dagens fjällägenheter
10.2 Renskötselrätten
Samernas användning av marken har gett upphov till en särskild bruksrätt till fastighet,
den s k renskötselrätten. Den tillkommer den samiska befolkningen som kollektiv och grundas på urminnes hävd. (Se bil.7)Renskötselrätten är en civil rättighet som vissa bestämda personer har och som
gäller ett visst markområde. Även äganderätten är en civil rättighet. Både renskötselrätten och äganderätten är egendomsskyddad genom Sveriges grundlag mot att det allmänna i form av stat eller kommun gör ingrepp i rättigheten.Om rättigheten inskränks måste den kompenseras eller ekonomiskt ersättas.
Det betyder exempelvis att den som har äganderätt till mark får göra fler saker än den som har renskötselrätt till samma mark. En markägare kan t ex arrendera ut jakten på sin mark.
Samebyn eller medlemmarna i samebyn får däremot inte hyra ut eller på något annat sätt upplåta de rättigheter som ingår i renskötselrätten.
En utredning, den s k jakt- och fiskerättsutredningen, ser för närvarande över dessa frågor. Statliga jakt och fiskeutredningen. (Se bil.8) även från jakt mötet i Kiruna: Referat från mötet.
Däremot gäller samma skyddsregel inom skogssamebyarnas åretruntmarker som inom området ovanför odlingsgränsen som innebär att den som äger eller brukar mark i detta område får inte vid användningen av marken vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln enligt Rennäringslagen.
Medlemmarna i skogssamebyarna har på samma sätt som i området ovanför odlingsgränsen rätt till jakt och fiske på all mark och vatten inom sina åretrunt-marker.Det är länsstyrelsen som fastställer de geografiska gränserna mellan samebyarnas betesområden - såväl för åretruntmarker som för vinterbetesområden.
I Könkämä utgör Keiniovuopio kontrollslakteri en viktig anläggning.
Våran anmärkning: Denna anläggning kom aldrig i bruk utan lades ned direkt den blev färdig
43
10.6 Rennäringsföretag
Sammanlagt finns 729 renskötselföretag i Norrbotten varav knappt 600 finns i
Norrbottens fjällsamebyar. Flest renskötande medlemmar har Sirkas sameby i
Jokkmokks kommun och det lägsta antalet har Svaipa sameby i Arjeplogs kommun.
Fjällsamebyarnas renantal varierar mellan knappt 3 000 och drygt 13 000.
För många är rennäringen fortfarande huvudinkomsten, men kombinationssysselsättningar
är mycket vanliga. Viktiga inkomster är försäljning av fisk, vilt och konsthantverk
samt turistisk verksamhet. Många turistföretag är kvinnor och ungefär
hälften bedrev turistisk verksamhet i kombination med renskötsel. Företagen erbjuder
aktiviteter som deltagande i samiskt vardagsliv, vandring med tamrenar och
besök i samevisten
Förutom den direkta sysselsättningen i renskötseln har rennäringen också betydelse
för annat näringsliv i området. Den sysselsättning som rennäringen indirekt
beräknas generera inom offentlig och privat service har uppskattats till c:a 600
arbetstillfällen i Norrbotten, och lika mycket för Västerbotten och Jämtland. Rennäringen
är en viktig faktor för kommunernas näringsliv och för kommunal och privat
service, särskilt i den glesaste glesbygden. I mindre orter som Ammarnäs är rennäringen
direkt avgörande av för upprätthållandet av nöjaktig offentlig och kommersiell
service.
FÖRSLAG
2005-06-30
Rennäringens huvudinriktning är produktion av renkött. Företagsstrukturen är
ogynnsam på så sätt att betesresurserna inte räcker till för att säkra bärkraftigheten
för alla renskötselföretag.
Fiskets betydelse som kompletterande sysselsättning är svår att uppskatta, eftersom
samebymedlemmar inte behöver yrkesfiskelicens för att bedriva fiske till försäljning.
Helt klart är att vattnen nyttjas till husbehovsfiske och till en viss del bedrivs
även fiske till försäljning. Älgjakten i fjällområdet av stor ekonomisk betydelse
för rennäringen och samebymedlemmarna. Varje sameby tilldelas en viss kvot av
älgar att fälla årligen som fördelas mellan samebyns medlemmar. Under senare år
har såväl samebyar som enskilda renägare sökt nya försörjningsvägar som att
etablera sig inom annan verksamhet som t ex turism. (Se bil.9) och även: Renägare, renskötare och samer.
En viktig fråga för fjällkommunernas framtid är att verka för att befolkningsminskningen hejdas eller att befolkningen åtminstone kan bibehållas på nuvarande nivå.
Inom fjällkommunerna finns sådana näringar som inte bara är betydelsefulla för området och länet utan också starkt bidrar till hela landets försörjning och utveckling.
21.4 Lokala tillväxtprogram
Parallellt med att kommunerna deltog aktivt i det regionala arbetet med tillväxtprogrammet
utvecklade kommunerna egna, lokala tillväxtprogram eller motsvarande.21.4.1 Kiruna kommun
(Utdrag ur lokalt tillväxtprogram)Det övergripande målet i tillväxtprogrammet för kommunen sammanfaller med
målet i Översiktplanen som fastställts i december 2002.Strategier för att uppnå målen bygger på att särskild uppmärksamhet riktas på
sådana områden inom vilka Kiruna kan erbjuda unika fördelar. Dessa är: Den höga latituden, klimatet – kylan, orörd natur, exklusiva råvaror, specifik kompetens, branscher där alla andra finns, hög livskvalitet och attraktiva boendemiljöer samt utbildning.81
De erkänt unika förutsättningar som finns i Kirunaregionen för utveckling av upplevelsefunktioner skall tillvaratas
:De lokala outnyttjade tillgångar som finns och
som skulle kunna inrymmas i en nationell satsning på t ex ett rymdanknutet upplevelsecentrum.•
Ett levande kulturliv: Är en betydelsefull faktor för Kirunas attraktionskraft. (Se nedan om en kommun i Nord-Norge).•
Landsbygdsutveckling: En levande landsbygd är en viktig faktor för en väl fungerande centralort.•
Bevaka och utveckla infrastrukturen inom kommunikationssektorn: Livsviktiga prioriteringar.•
Små och medelstora företag: Angeläget att problemet med riskfinansiering grundligt undersöks.•
Internationalisering: Ska prioriteras då den stimulerar en positiv näringslivsutveckling.•
Turism och besöksnäringen: Branschorganet Kiruna-Lappland arbetar med en masterplan för näringen.•
Samverkansorganet Malmfälten-Narvik-/Ofoten-/Sörtromsområdet,: Ökad samverkan viktigt.
....VADSØ Ordfører i Porsanger oppgir
full aksept av de tre kulturene i Porsanger som årsak til at kommunen ikke har
opplevd hets mot det samiske. Satsing på tre kulturer vil etter hvert resultere
i nasjonal satsing i millionklassen – også i kvenkulturen.
Kommunen vedtok tidlig i 90-tallet at den har tre kulturer og er
trespråklig.
– Hvorfor vedta noe man er? Det spurte mange.I ettertid har dette vist seg at
dette var veldig klokt gjort. De tre kulturene er likestilte og vi har ikke
fått det bråket mot det samiske som preger mange andre kommuner. Politikerne
vår var vise og forutseende, sier ordfører Bjørn Søderholm.
Han konstaterer at revitalisering av samisk er kommet langt.
– Den tredje pilaren er like viktig. Har du ikke respekt for dine
røtter,
får du ikke ut det du har av kreativitet og skaperevne. Og det er ikke din tap
alene, men for hele samfunnet.
Satsing på kvensk kultur betyr for eksempel at Børselv har opplevd en aldri
så lite strøm av folk som flytter til bygda.....
88
23 Pågående och aktuella utredningar
Regeringen och Regeringskansliet
www.regeringen.se23.1 Avslutade utredningar liggande på regeringens bord
•
Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige (ILO:s konvention 169) SOU 1999:25•
En ny rennäringspolitik SOU 2001:101•
Sametingets roll i det svenska folkstyret SOU 2002:77 (lagrådsremiss lämnad jan-2004)23.2 Pågående utredningar
•
Gränsdragningskommissionen (Jo 2002:01) behandlar gränserna för utövandetav och innehållet i renskötselrätten
•
Jakt- och fiskerättsutredningen (Jo 2003:01) skall klarlägga "så långt det är möjligt" innehållet i samernas/samebyarnas respektive statens och markägarnas jakt- och fiskerätt.. Nordisk samekonvention
•
Ansvarskommittén skall undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena. Där det är motiverat skall man föreslå förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen. Förslagen skall ge de folkvalda organen bättre förutsättningar att få genomslag för politiken och medborgarna bättre förutsättningar till inflytande, insyn och utkrävande av ansvar.|
Projekt besöksnäring: Utökade möjligheter till kommersiell exploatering i för marknaden intressanta regioner i fjällområdet.
|
Yttrande Kiruna kommun | Ej tillgodosett förslag |
|
Projekt bysamfälligheter: Utveckling av näringsverksamhet kopplat till jord-, skogs- och mångbruksfastigheter i fjällområdet.
|
Yttrande Kiruna kommun | Ej tillgodosett förslag |
|
Lokal förvaltning, kommunnivå, av statlig mark och av jakt och fiske på statens mark i fjällregionen.
|
Yttrande Kiruna kommun | Ej tillgodosett förslag |
|
Att ge Kirunaborna större möjligheter till fritidshus och säkra det som livskvalitativt värderas högt, som rekreation och jakt- och fiskerättigheter.
|
Kiruna kommun yttrande | Ej tillgodosett förslag |
Bl.a. dessa mycket viktiga förslag och yrkande från Kiruna kommun har ej blivit tillgodosedda. Lokal förvaltningen av jakt och fiske samt markanvändning m.m. har införts i Norge (Manndalen, Kåfjord kommun och nu senast hela Finnmarken).
Studera även tillväxt turistorterna Levi, Ylläs och nu senaste snabbt växande Kilpisjärvi i nordligaste finska Lappi.
Suonttavaara Lappy/ Bror Niva
Läs mer på vår hemsida: http://www.suonttavaara.se
