Historia

Renen viktig i människans förhistoria

När människan etablerade sig i Europa och norra delarna av Asien var renen en av hennes viktigaste föda resurser. På grund av nedisningen i nordvästra Europa fanns renar förmodligen i betydande antal i dagens Syd och Mellaneuropa. Genom renars flockbeteende och förutsägbara vandringsmönster bör de ha varit ett relativt lätt byte för människan.

Som föda för människan var renen sannolikt särskilt värdefull då, liksom den fortfarande är för många arktiska folk, genom det fett som renen lagrar inför vintern i större utsträckning än många andra växt ätare. I ett fångstsamhälle i en karg natur är tillgången på mat som ger energi ett större problem än tillgången på protein.

Tämjning av renar

Olika former av renskötsel började enligt vissa källor troligen att uppträda redan vid slutet av första årtusendet i den blandkultur med olika folk, som möttes på Nordkalotten. Tama renar användes för transporter och som lockdjur vid jakt på vilda renar. De kan redan tidigt ha mjölkats och bidrog naturligtvis i någon mån till köttförsörjningen. Tamrenhållningen hade dock bara en stödjande funktion i fångstsamhället. I övrigt levde man på jakt och fiske samt bär och växter som samlades in.

Jordbrukarnas kontakt med renar

Bottenviks kustens och Tornedalens bönder handskades med renar redan på 1300-talet. Enligt "Edictet om Tionde afgiftens erläggande för Norra Österbotten" som Konung Magnus Ericsson och Biskop Hemming utfärdade på Vårfrudag Nativitatis i Stockholm 1335, skulle varje fast boende erlägga skatt till kyrkoherden i form av : en bröst av varje björn, en bog av varje älg och ren, var tionde renkalv eller 1 öre för varje renkalv.

Kyrkans, kungens och påvens sändebud Olaus Magnus berättar 1519 vid sitt besök i Pello om områdets befolkning bl.a. att de lever av fisk från sina fiskrika sjöar och att de färdas bakom renar och kallas i folkmun för "Quenar", Kväner.

Dokument som berör bosättning och ägande i Lappland och Tornedalen härstammar från år 1539. Förfäder till dagens tornedalingar, Kvänerna, betalade skatt för marken de ägde, sommar - eller jordskatt samt skatt för jakträtten, pil - eller vinterskatt "som skogsbrukning hafver"

(Prof. Vahtolas doktorsavh.)

Från 1600-talet och tidig 1700-tal finns urkunder i form av tingsprotokoll bl.a. som styrker äganderätt till renbetesmarker och vildrensjakt som var knutet till vissa gårdar, släkten. De fast boende idkade småskaligt jordbruk och tämjde ett mindre antal renar som användes bl.a. som dragdjur för att ta hem starr-och fräkenhö från deras egna myrar som kunde ligga fyra mil bort.

Nomadiserande renskötsel

En nomadiserande renskötsel med enskilt ägda renar och nära kontakt med djuren under hela året växte fram. Böndernas jordbruk växte sig allt starkare och fångst och renskötsel fick vika på grund av tidsbrist.

Man överlät skötseln av sina renar till någon lapp ,( rendräng), mot en viss ersättning i form av mjölk, smör, ost mm. Härav uppstod det s.k. "Rendräng - och värdsystemet" i Tornedalen som har varit unikt för området.

Renskötseln lagstiftas Enligt 1886 års renbeteslag förbjöds renskötsel nedanför lappmarksgränsen i de två nordligaste länen. Trots detta förekom inom vissa socknar inom Kalix och Torne älvdalar en slags skogsrenskötsel året om enligt gammal sedvana. Enskilda markägare inom dessa socknar höll ett antal renar både som dragdjur och för slakt. Även samer ,som dock var få till antalet, bedrev renskötsel inom detta område. Alla försök att få slut på denna typ av renskötsel misslyckades även om den faktiskt förbjöds 1917.

Genom 1928 års renbeteslag legaliserades därför renskötseln inom området. Det skedde på så sätt att en same med renskötselrätt kunde få tillstånd -koncession att bedriva renskötsel med egna renar inom ett visst område och med rätt att ta emot skötesrenar från personer som var bosatta inom området och där ägde eller brukade jordbruksfastighet. Det var i samband med tillkomsten av den här lagen som renskötseln blev en särrättighet (monopol) för personer med samiskt påbrå i Sverige. (Sådana etniska gränser och lagar har ej stiftats i Finland).

Samarbetet mellan markägare och koncessionshavare

Koncessionsrenskötsel bygger på ett nära samarbete mellan markägare och koncessionshavare. Det har därför ansetts lämpligt att även skötesrenägaren är renskötande medlem i samebyn och därmed ges möjligheter att påverka hur renskötseln inom området bedrivs. Det är att märka att sommarbetesrätten inom detta område, som ligger nedanför lappmarksgränsen, grundar sig på att markägarna där upplåtit sina fastigheter för renbete mot att de själva får hålla ett antal skötesrenar. Att koncessionshavaren har rätt att ta emot skötesrenar blir därför i praktiken en skyldighet.

Den senaste rennärings lagen tillkom 1971 men bestämmelserna angående koncessions renskötseln har varit föremål för översyn ett antal gånger, senast 1993.

Aktiviteter  Historia Samebyar Karta  Koncessionsrenskötsel Renen  Länkar 
Fotosidan

Senast uppdaterad:
2009-12-15 09:25:50 +0100
av Webmaster