(De första prästerna) 

KARESUANDO (ENONTEKIS).

JUCKASJÄRVI.

Carl Laestadius (Lars Levis far) Smältare och bergsfogde vid Nasafjäll. Född 1746-06-06 i Arjeplog (Michel Nelson). Död 1832-03-17. I Gammelstad i Luleå socken avlider frivolontär Carl Laestadius son Carl Johan i lungsot 5 år gammal 1773 23/2. Gift 1:o omkring 1774 med Brita Ljung. (Född 1746. Död 1798.) Gift 2:o 1799 med Anna Magdalena Johansdotter (Lars Levis mor) (Född 1759-06-.. i Gautsträsk (Örnäs), Sorsele. Död 1824.) Far: Johan Hansson. Född 1730-03-.. i Stensund, Sorsele. Död 1811-07-13 i Gautsträsk (Örnäs), Sorsele. Lät insyna Gautsträsk (Örnäs) 1755 i Sorsele. Mor: Catharina Laestander. Född 1736-08-20 i Arjeplog. Död 1828-03-24 i Gautsträsk (Örnäs), Sorsele.

Per Lorens Stenborg. Kyrkoherde i Pajala. Född 1830 (Svenska ättartal 1898). Död som änkling 1897-02-15.. Gift 1858-07-15 med Elisabet (Lisa) Laestadia. (Född tvilling 1836-06-08. Död 1897-02-11. Far: Lars Levi Laestadius. Kyrkoherde i Karesuando, prost i Pajala. Född 1800-01-10 i Arjeplog. Död 1861-02-21 i Pajala. Gift 1827 med Brita Catharina (Brita Kajsa) Alstadia. (Född 1805. Död 1888. Far: Olof Eriksson Alstadius. Född 1758. Död 1839. Mor: Katarina Govenius.

Carl Erik Laestadius. (Carl Laestadius son från 1:a äktensk.) Komminister i Kvickjock. Född 1775. Död 1817. Gift 1806 med Christina Margareta Holmbom. (Född 1782. Död 1861.

Ragnar Laestadius. Kronolänsman i Jukkasjärvi, Lappland. Född 1811. Död barnlös 1871. Gift 1842 med Margareta (Greta) Hansdotter Spett. Född 1818. Bodde 1898 i Vittangi, Lappland.

Andra Laestadius släkter:

Äldre Leastadiusläktens härstammningar.

Läs också:  Karesuando gamla kyrka

Enontekis lagtima Härads Rätt den 9 mars 1840

Ärekränknings mål

§ 21

S.D. Föredrogs till ytterligare handläggning, uppskjutna målet mellan hustru Niva, Ersdotter Valborg, i Karesuando, kärande, och förre Nämndemannen Grape, Jonas Hendric i Maunu, svarande, rörande ansvar för äreröriga beskyllningar;

Varvid parterna sig infunne av vilka käranden inlämnade uppskovsprotokollen och framställde till vittnet i målet Fru Laestadius, Pastorskan, Åhlin, Kronolänsmannen, Mämmi, Isac Olofsson och Holm, Johan Johansson, som då något jäv emot dem icke förspordes, fingo avlägga vittneseden, varnandes för missbruk därav och hördes var för sig, berättade:

Pastorskan Leastadius:

Att för tre år tillbaka, då vittnet besökt svaranden i Maunu, hade svaranden sagt att om Nivas son varit ensam, så hade han ej tagit så mycket,”men den där satans Marakattan hade varit med honom”, skolandes svaranden omtalt vid samma tillfälle att han några veckor förut, mistat det ifrågaställde mjölet och i sammanhang därmed haft berörde utlåtelse.

Krono Länsman Åhlin:

Att 1837 om sommaren hade svaranden sänt till Pehr Pehrsson Niva här i Karesuando 18 Lispund korn, att malas till mjöl att då sedemera, genom Fru Pastorskan Leastadius fått höra att mjölet blivit bortkastad så hela han tagit anledning misstänka käranden hustrun för tillgreppet därav: och att svaranden i sitt husfolks närvaro bestämt sagt att kärande hustrun stulit det, att tillika förment att Anna Larsdotter Marakatt varit med i tillgreppet.

Upplästes. Erkände.

Svaranden bestridde vittnesmålet, med undantag att den omständigheten att Fru Leastadius omtalt tillgreppet.

Isac Olofsson Mämmi:

Att för några år tillbaka sedan vittnet genom Nämndemannen Hendrik Josefsson fått höra att sägas, skulle finnas uti den ifrågaställde qvarnbaken, eftersett huru sig därmed förhålle och erfarit att säd verkligen varit i baken och såsom vittnet ansett, hade det varit rågsäd.

Uppläst och erkänt av vittnet, som påminde om kostnadsersättning.

Johan Johansson Holm:

Att vittnet varit dräng hos svaranden Grape, då han förlorat det ifrågasatta mjölet och hört honom säga att kärande hustru hade stulit det. Skolande avhörde vittnet Åhlin vid samma tid varit i svarandes hus, men om han varit tillstädes, då svaranden haft berörde yttrande, kunde vittnet nu icke minnas.

Uppläst. Erkände.

Avhörde vittnet Åhlin kunde ej heller minnas om vittnet Holm närvarit, då Åhlin hört svaranden hava omnämnt tillvitelsen, men tillade att då käranden hustruns man samma år kommit från fjället och besökt svarandens gård, så hade svaranden sagt åt honom att han borde lära sin hustru och sina barn att icke stjäla.

Vartill kärande hustruns man svarat, att han ej rådde för vad som hände. Uppläst.

Begärande vittnet Åhlin ersättning för sina kostnader för inställelse.

Uppå anmaning kommo nu parterna i godo därom överens att svaranden Grape återtager sina ord och frikallar kärande hustrun från den misstanke, som han emot henne haft, samt gottgöra hennes rättegångs umgälden, efter Härads Rättens beprövande, vilken förening upplästes från protokollet och godkändes av parterna.

Därpå sedan vittnet Holm påmint om ersättning för sitt uppvaknings besvär, Rätten fattade sådant beslut:

Härads Rätten låter bero, vid emellan parterna ingångna förening och ålägger svaranden att betala kärandes rättegångs kostnad, med 6 Rd, då käranden själv försörjer sina vittnen med 16 sh. åt Åhlin, 8 sh. åt Mämmi, 1 Rd. 16 sh. åt Holm, allt Banco. Som avsades.

Enontekis lagtima Härads Rätt den 17 februari 1841

§ 9

Ströängstvist

S.D. Herr Kyrkoherden Laestadius, Lars Levi, hade till Tinget uttagit skriftlig stämning å Nybyggaren Niva, Johan Pehrsson, i Karesuando, uti påstående det mådde Niva icke allenast lagligen förpliktas att med 5 renlass årligen ersätta det hö som han i flera års tid ifrån Karesuando Kyrkoherde Bohls ängar, Hämhenlompolo och Kirnulantto, utan även vid tjänlig vite förbjudas att berörda ängar till någon del vidare avbärga;

Och vid upprop av detta mål inställde sig parterna, av vilka käranden, sedan  skriftliga stämningen blivit uppläst, anförde att svaranden förehaft den olaga bärgningen de trenne sista åren och är således skyldig 15 renlass hö.

Svaranden genmälde att han aldrig bärgat uppgivna ängarna;  men sade sig bärga en myra, Pitkälompolo kallad, vilken skall av hans fader blivit upprödjat av därvid växt ris och öppnat avlopp för vattnet och därifrån vart annat år bekommit 2:ne renlass då bärgning skett;

Förklarade att berörda lägenhet som förut icke tillhört någon och varav han varit i besittning i över 10 år, blivit för 2:ne år sedan under svarandes hemman insynad.

Käranden anmärkte härvid att svaranden troligen givit lägenheten ett nytt namn för att så mycket lättare vid synen åtkomma densamma, emedan ingen i Karesuando by avhört eller kände till någon myra som kallas Pitkälompolo, utan skulle den av svarandes intagne trkten vara just den som rätteligen kallas Hämhenlompolo och underlyda prästbohlet;

Till utredande härav uppredde Härads Rätten Domboks Utdrag för den 15 februari 1762, däruti fanns införd att den 17 och 18 september 1760 upprättat Besiktnings Instrument över Olof Olofsson Mämmis Nybygge i Karesuando och varav intogs följande:

Myrängarna

5. Alajänkkä och Hämhenjänkkä med Hämhenvuoma, till 3:ne lass och 6 ruickors avkastning.

Var mer i övrigt därav inhämtas det Hendric och Pehr Nilssöner Niva påstått att Hämhenjänkkä förut tillhört hela Karesuando by till, men sedemera blivit av Mämmi allena inkräktad, samt yrkat att efter skatt erhålla del däruti; samt att Tings Rätten i anledning därav hänvisat dem att efter föregången stämning lagligen utföra deras talan om de tilltrodde sig kunna visa att berörda myräng deras Nybygge tillhörde.

Uppå tagen kännedom varav käranden androg att omförmälde Mämmis Nybygge blivit till Prästebohl anslagit; att Hämhenlompolo jänkkä och Hämhenvuoma innefattade de därå belägna myrslogarna Hämhenlompolo och Kirnulantto, ehuru de till sina särskilda benämningar icke blivit uti Syne Instrumentet upptagna;

Att det Nybygge som svaranden innehade, blivit av hans fader Niva, Pehr Hendriksson, små roten upptagit, det ock svaranden vidgick att Hemmanet nyligen ingått i skatt;

Samt att Hendric och Pehr Nilssöner Niva aldrig fullföljd deras ovanomförmälda påstående, utan hade Lägenheterne stödde och jämväl under kärandes besittnings tid bärgats under prästbohlet, utom de trenne sista åren.

Svaranden anmärkte än ytterligare att han icke ville tillägna sig de sålunda beskrivna ängar och dem icke heller bärgat, men den trakt han upptagit vore avskilt ifrån prästebohlets ängar genom Hämhenjärvi, ett landsrör och en mindre insjö;

Varmed käranden sade sig med vittnen vilja styrka att just de Lägenheter som svaranden bärgat redan i Mämmis tid och jämväl av käranden blivit hävdat under prästbohlet, samt åberopade till vittnen Fjärdingskarlen Olof Johansson Gunnari, Kyrkovaktaren Magnus Magnusson Maunu, drängen Aron Johansson Närvä och Nämndemannen Hendric Josefsson Lainio samt Nybyggaren Olof Pehrsson Niva, därav endast Gunnari och Lainio voro tillstädes, men övriga vittnen läto sig ej avhöras ehuru Maunu och Niva intygades vara stämda av Nämndemannen Hendric Josefsson Lainio och Närvä, skulle vara kallad genom Nämndemannen Nils Nilsson Idivuoma, som är sjuk.

Tillstädes komne vittnena Gunnari och Lainio, emot vilka jäv ej förekom fingo vittnes eden avlägga, anmodades till sann utsago, samt berättade därå uti med dem särskilde förhör.

Lainio:

Att en äng, Hämhenlompolo kallad skall efter vad Änkan Greta Mämmi berättad, underlyda prästbohlet, men varvid som vittnet tjänat som dräng i prästgården, hade han ej bärgat densamma;

Att vittnet jämte svarandes svärfader Olof Anundsson Mämmi, vandrat över denna äng, då Mämmi yttrat: ”Här skulle man få en god äng, men därå synas stackställen”, samt att vittnet denna vinter besökt ängen och funnit att svaranden därifrån avfört höet.

Uppläst, vidgått.

Svaranden nekade icke att han avfört det omvittnade höet, men påstod att det blivit bärgat från hans egen äng och ej från prästbohlets.

Gunnari:

Att under Mämmis tid både på övre och nedre ändan av Hämhenjärvi ängar bärgats under nuvarande prästbohlet, utan att någon då ägt ängar därstädes eller i närheten;

Ävensom hö därtiden av Mämmi bärgats från stränderna av en liten på sidan av Hämhenjärvi belägen pöl eller insjö, utan att vittnet kan erinra sig huru den må hava benämnts;

Att då svaranden låtit insyna en trakt på nedre ändan av Hämhenlompolo, hade han velat att den skulle kallas Pitkälompolo, men huruvida den må hava lytt under prästbohlet var ej vittnet bekant. Uppläst, erkänt.

Svaranden erkände att han för att urskilja trakten från 2:ne andra Lompolo eller mindre sjöar, kallat den till Pitkälompolo.

Käranden gjorde anspråk å den ängelägenhet som svaranden under benämning Pitkälompolo låtit insyna samt ville med de åberopande vittnen styrka att den är densamma som under namn av Hämhenlompolo, prästbohlet underlyder, varå

Refolverades

Som tvist parterna emellan uppstår om bättre rätt till den av svaranden bärgade ängeslägenheten, så ock förrän densamma varder sliten anse Tings Rätten sig ej böra ingå i prövning av kärandens ersättnings anspråk och käranden  hänvisas därför att efter stämning utföra emot svaranden, om hans förpliktande att lägenheten under präsbohlet avträda, varefter detta mål må till avgörande i ett sammanhang därmed eller sedan ägotvisten blivit genom lagakrafttagande Utslag avgjord, till  vidare åtgärd anmälas.

Som avsades.

Enontekis lagtima Härads Rätt den 22 februari 1842

Tvist om ströängsägande

§ 25

S.D. Behandlades härtill instämda målet mellan Nybyggaren Niva, Johan Pehrsson, kärande, samt Herr Pastor Leastadius,L.L., svarande,

Angående kärandes påstående om ersättning för 3 lass myrhö, dem svarande låtit bärga ifrån en kärande tillhörig äng, varvid käranden i rättegången är biträdd av Krono Länsmannen Abraham Åhlin emot svaranden personligen som inlämnar den honom i målet ågångna stämningen och genmälde därå att han ej anställa bärgning å någon kärande tillhörig äng, utan genom sitt tjänstefolk, å en Prästebohls äng;

Hemställande i övrigt till Rättens prövande huruvida Åhlin kunde tillåtas biträda käranden, såsom för tillfället av starka drycker överlastad och såsom varande lös karl, utan ansvar;

Men Åhlin bestred yrkan av anmärkningen att han undervisade barn hos f. Nämndemannen Jonas Grape, mot kost hos honom; och

Resolerades:

Som Herr Pastor Laestadius ej kunnat inbära något emot Åhlins fröjd eller Rätten förnummit några sådana åtbördor eller övrig sinnestämning, som utmärka att Åhlin är överlastad, så och den omständigheten att Åhlin ej må vara i Skatte skriven, ej utgör Laga jäv;

Kan Rätten emot föreskriften i 15 Cap. 28 § i Rättegångs Balken, ej förvägra Åhlin att biträda käranden. Som förständigades.

Varuppå käranden ansåg att svaranden från kärandes äng Pitkälompolo, sistlidne sommar bärgat uppgivne skrind antal hö och vid sista Ting svarande Pastorn kärat till käranden om avkastning från samma äng, men ej kunnat styrka att ängen tillhört prästebohlet,

Varå svaranden genmälde att han ej stämt om äganderätt och att om målet nu kunde tagas under prövning, begär svaranden avhöra vittnen därom att ängen rätteligen heter Hämhenlompolo, medgivande att han sista året låtit bärga denna och hemställer i övrigt om icke Consistioni Ombud för denna tvist bör sökas;

Kärande sidan sade att det nu ej är fråga om äganderätt utan endast om avkastning, ansåg man var överflödigt. Föredrogs denna Rättens Protokoll och Bevis, för den 17 februari sistlidne år, därav inhämtades att Härads Rätten anvisat Kyrkoherde Laestadius att efter stämning å nu kärande sidan om hans förpliktande att avträda ifrågavarande äng under Prästbohlet,

Var innan Härads Rätten ansett sig ej kunna pröva den då förenämnda ersättnings fråga;

Fodrade käranden lösen för nämnda Protokoll, 1 Rd 27sh.

Den svaranden bestred, sägande att han ännu ej kunnat instämma äganderättsfrågan, emedan ännu nödiga upplysningar saknas, samt att käranden vid Synen givit ängen ett annat namn för att därmedelst sätta svarande bakom ljuset, och

Beslöts:

Som Lagen uti 10 Cap. 6 § Byggnings Balken stadgar, att om någon kärer till annan för åverkan, Rätten pröva vilken den lägenhet då innehaft och bärgat och av det till Rätten ingivna Protokoll upplyses att parterna ömsom innehaft och bärgat ängen, samt då svaranden för det han bärgat ängen sista året, ej kan anses hava densamma innehaft, ansåg Rätten ej säkerhet vara utredd, vilken av parterna må anses såsom innehavare, utan må käranden stämma om bättre rätt till ängen;

Då Rätten vill i sammanhang med äganderätts frågan pröva detta käromål. Men stämningen bör i så god tid uttagas till det Ting då käranden vill göra saken anhängig, att Domhavande

efter underrättelse om stämningens uttagande kan å vederbörligt ort anmäla behovet av allmänna Ombud. Avsades.

Enontekis lagtima Härads Rätt den 10 mars 1843

Ströängs tvist

§ 51

S.D. Företogs handläggningen av instämda målet emellan Nybyggaren Niva, Johan Pehrsson, kärande, samt Herr Kyrkoherden och Riddaren af Kunglig Franska Heders Legions Order Leastadius, Lars Levi, svarande, angående bättre rätt till ängen Pitkälompolon pää, jämte en myra;

Varvid parterna sig infunno och svaranden inlämnade den honom i målet ågångne stämning, ävensom Krono Länsmannen E.U. Grape anmälde sig såsom Ombud för kärandes Nybygge, i grund av Konungens Befallningshavandes förordnad av den 13:de sistlidne februari.

Svaranden gjorde hemställan om saken nu kunde behandlas, då ej Consistoni Ombud vore förordnat och om käranden förfallit sin talan, då han ej enligt Härads Rättens å förra Tinget medelande beslut, uttagit stämning så tidigt att nämnde Ombud hunnit förordnas.

Därpå käranden, efter därom anhållen anmaning inlämnat denna Rätts Domboks Utdrag av den 22 februari förlidit år, varav inhämtades att Härads Rätten uti tvist parterna emellan om ersättning för 3:ne lass myr hö från ifråga ställda äng,

Förklarat att käranden Niva ägde att styrka sin stämning om bättre rätt till ängen då Härads Rätten i sammanhang med äganderätts tvisten, ville pröva sagde ersättnings fråga, men stämningen borde i så god tid uttagas att Domhavanden kunde å vederbörlig ort anmäla behovet av allmänna Ombud.

Käranden uppgav sig under sista marknad i Pajala, hava hos Extra Ombud Notarien A.M. Euren, som varit förordnad att förrätta förra Tinget begärt stämning, men ej sådant erhållit.

Varefter Rätten fattar sådant,

Beslut

Den omständigheten att allmän Ombud ej hunnit till detta Ting, förordnas för svaranden Pastorns Bostället, anser Härads Rätten icke föranleda till annan åtgärd än att målet uppskjuts till nästa lagtima Ting, då svaranden sig åter infinna, själv eller genom lagligen till fullmäktiga Ombud, vid honom förelagt vite av fem Riksdaler Banco, och därför innan Krono

och Consitioni Ombud för svaranden pastorns Boställe skola genom Domhavandes försorg å vederbörlig ort begäras.

Som avsades.

Enontekis Lofl. Tingslag den 2 december 1846

Borgen

Prosten m.m. Herr Leastadius, L.L. allenast fullgör de byggnads samt odlings skyldighet, vilka enligt Kongl. Majts. Respective Befallningshafvandes Imissons Refolution af den 20 mars 1846 åligga honom att verkställa å Kronobygget Nr.1 vid Kummavuopio, utan äfven åtgälda till Kronan de 500 Riksdaler Banco vilket i och för detta Nybygges anläggande blivit.

Herr Prosten af Kongl. Majts. i nåden viljade, derest han uti de honom före byggnadsskyldigheten skulle brista, ansvara undertecknade och gå derför i full borgen.

                                                                                                                                              Kuttainen af Karesuando församling den 2 december 1846.

Attesteras

Johan Pehresson                                        Isac Isacsson Jatko

   (Bomärke)                                                  (Bomärke)

Isac Pehrsson                                          Pehr Adolf Pehrsson Jatko

   (Bomärke)                                                      (Bomärke)

                    Alla från Kuttainen

Skrivet af Åhlin

Enontekis lagtima Härads Rätt den 22 februari 1849

Insynande av hemmans anläggningar                                                       Nr. 2

1846, varav inhämtades, att Herr Prosten och Ledamoten av Franska Heders Legionen Leastadius.L L. Och Krono Nybyggaren Mämmi, Olf Anundsson, med fått KB-havandes tillstånd att av därtill insynade lägenheter antaga 2:ne Nybyggen under namn av Kumma Nr. 1 och Nr. 2, med för besittningsrättens bibehållande stadgade villkor, bland annat att;

sökanderna före utgången av innevarande år 1849, å de därtill utfärdade platser för Nybyggena skola hava uppfört och inredd följande åbyggnader, nämligen:

å Nybygget Nr. 1

Nybygget Nr. 2

Samt att sökanderna skulle vara pliktiga att å dessa Nybyggen åt Postförare samt andra resanden och vägfaranden där i nejden lämna härbärge och förplägning, efter den taxa som av Länsstyrelsen, efter Tings Rättens hörande kunde varda bestämd.

Efter antecknades härav och sedan Herr Prosten och Riddaren Leastadius samt Olof Anundsson Mämmi förmält, att den förre över avtaget Nybygge Nr. 1 och den senare Nybygget Nr. 2; uppgav Herr Prosten att vissa hus ännu ej vore fullt färdiga, men att han för sin del å gårdstomten uppfört en fyrväggig stuga ämnat för resande stånds personers bekvämlighet, vilken stuga utgjorde en på annat ställe förut begagnad omkring 10 år gammal dit transporterad stuga, som är inredd med allt annat tillbehör, utom spis, som ännu ej kunnat uppmuras av orsak att tjänlig mursten icke i nejden erhålles, annat än vid lågt vatten i älven och icke kunnat samlas under sista sommarens höga vattenflöden;

Att han dessutom här i Karesuando by har uppfört stommen till en stuga med kammare av nytt timmer för att under denna vinter dit transporteras, att fähuset med foderlada jämväl äro här i Karesuando uppförda, för att dit forslas, men stallet jämte kokhuset redan på stället transporterade, ehuru icke därstädes ännu uppförda;

Och att båda bodarna, som blivit färdigt inköpta också äro icke blott forslade på stället, utan ock därstädes uppförda, men att intet ännu gjorts åt anskaffandet av hemlighethuset, ävensom Olof Anundsson Mämmi, androg att han för Nybygget Nr. 2, väl har han i Karesuando upptimrat Pörtet till takbandet, att fähuset också är uti skogen, 1½ mil nedanför denna Karesunado by upptimrat;

Att foderladan är å Nybyggets gårdstomt uppsatt samt timret hygget i skogen till stallet;

Och att kokhuset är till gårdstomten framförd, ehuru ännu ej uppförd, men däremot intet åtgjorts åt bodarna.

Varjämte nu närvarande Krono Länsmannen Lidström, om förhållandet tillspord, sade sig ej känna vad som må vara gjort i avseende å Nybyggens tillbyggande, men att han dock visste att Herr Prosten och Riddaren Leastadius dit sänt flera raider med byggnads virke.

Härefter uppgjordes sådant förslag till taxa, varefter härbärge och förplägning blev å förberörda Nybyggen, Nr.1 och 2 Kumma, åt postförare samt andra resanden och vägfarande tillhanda hållen, nämligen:

Som vidare icke var i ämnet att anteckna, förständigades att över vad sålunda förekommit skulle Protokolls Utdrag åt Herr Ingenieuren Hackzell utskrivas; Avsades.

Enontekis Härads Rätt den 22 februari 1849

Olovligen begagnande av ängar liggande på Kejserliga Ryska sidan

§ 9

Käranden: Kätkesuoando, Johan Pehrsson

Svaranden: Leastadius, Lars Levi

…………….. Efter antecknandet härav invände Käranden att han icke trodde att nu omtvistade ängarna hört eller hörde under Enontekis gamla Prästebohl, samt att Herrar Präster som bo inom olika riken icke kunna äga rätt verkställa några byten eller eljest avhandla om nyttjorätt till jord som ligger uti det ena eller andra riket.

Och då icke vidare var för denna gång att antecknas, överlades i Rätten om sådant

Utslag

Vidkommande ängarna Isomattenranda, Alajänkkä och Maljaruto eller sålunda benämnde andelen av Lintujärvenrannat;

Så emedan svaranden Herr Prosten haft sig nyttjorätten därtill upplåten av Pastorn uti Finska

Muonionniska församling, Herr J. J. Liljeblad, som gör anspråk på desamma emedan de skola underlyda Prästebohlet uti Finska Enontekis förra Lappmarks församling, som blivit till Kyrkoherden i Muonionniska begagnande överlåtet;

Samt äganderätts frågan först måste vara avgjord, innan åverkans tvist kan komma under prövning; varder saken såvisst den rörer berörda ängar lämnad beroende på framdeles skeende anmälan, med Käranden lämnad hänvisning att vid vederbörlig Kejserlig Finsk Domstol först tvista med innehavaren av Enontekis forna Lappmarks församlings Prästebohl om bättre rätt till dessa ängar;

Samt att därefter och sedan utslaget därom vunnit laga kraft, efter befogenhet härstädes åter till fortsatt behandlig i laga ordning åverkans målet emot svaranden Herr Prosten anmäla.

……………. Som avsades.

Enontekis lagtima Härads Rätt den 23 februari 1849

§ 19

Nybyggen Nr.1 och 2 i Kummavuopio

S. D. Sedan Härads Rätten nästl. gårdag under § 6 av detta Protokoll, på anmälan av Herr Ingeniören H. W. Hackzell som därtill blivit av KB-havande i Norrbottens län beordrad förehaft undersökning rörande fortgången av åbyggnadernas uppförande å de 2:ne Nybyggen, som Herr Prosten m. m. Leastadius, L. L. Och Krono Nybyggaren Mämmi, Olof Anundsson, jämlikt KB_havandes Utslag den 20 mars 1846;

Undfått tillstånd att vid Kilpisjärvi i Karesuando Lappmark anlägga och vartill Statsbidrag blivit dem lämnat, och Hackzell över vad vid berörde undersökning förekommit erhållit bevis genom Protokolls Utdrag;

Så förekom nu åter efter gjord anmälan bemälde Hackzell samt i närvaro av Herr Prosten Leastadius och Olof Anundsson Mämmi anhöll att i förrberörda hänseenden få göra följande tillägg, nämligen;

Att han nu besett de till dessa Nybyggen ämnade hus som ännu finnes här i kyrkobyn och funnit stallet som skall höra till Nybygget Nr. 1, vara 5 alnar 3 tum långt, 5 alnar brett och syntes vara något över 2 alnar eller 2½ alnar högt till undertaket, men av så omåttligt smått timmer att väggarna icke äro fulla 5 tum tjocka och hygget med laxstjertar och kåtan 6 alnar mätta i kvadrat och 3 alnar högt av samma sorts timmer;

Fähuset som skall vara ämnad till samma Nybygge, hade Herr Prosten Leastadius Dräng sagt vara 8 varv till röstet och står timrat i skogen, men vore det nu ej av större timmer än stallet, så vore det endast 2½ alnar högt och hade Hackzell hört att den uppförda kammaren skall vara av gammalt och uppnött timmer;

Därå Herr Prosten Leastadius anförde att timret i uppförda fähusbyggnaden vore grövre än stallet och att det timmer varav kammaren uppförts vore omtrent 10 år gammal och hade förut uppförts av Herr Erik Josefsson Lainio åt prästen i Fjällnäs;

Varå Hackzell under förmälan att byggnaderna komma att synas på stället år 1850, anförde vidare; att Mämmis pörtbyggnad till Nybygget Nr. 2, ännu ej timrats till takbandet och vore 10½ alnar i fyrkant med 5 alnars bred förstuga till 10 varvs höjd, samt att timret däri vore fällt av omkring 5 tums tjocklek och med korta stockar, vilka ej voro hopskurna utan stötta ända mot ända och således illa timrade.

Havande Hackzell icke sett några andra till Nybyggerna ämnade hus, än de vilka nu blivit omförmälda.

Herr Prosten Leastadius förmälde härå att enär här å orten icke vore annat än smått och dåligt timmer att tillgå och ingen bättre timmer sort vore till finnandes än Olof Anundsson Mämmi, ansåg Herr Prosten billigheten fordra att rätta pretentionerna efter lokala omständigheter;

Varefter ock då vidare ej anfördes, Herr Ingeniören Hackzell underrättades att över vad sålunda förekommit, skulle bevis genom Utdrag av detta Protokoll honom meddelas.

Mera om Laestadius

LL Laestadius brev till Konsistoriet på original- språk, skrivet ...

Martti Vuollo, Filosofian ja kasvatustieteiden tohtori, har bl.a. skrivit en bok på meänkieli (alias "Pelotoniemen Johanes")

Eri paikkakuntien lestadiolaisuuteen liittyviä artikkeleita

Suurikuu.fi - Kotimainen kauno - Meänkielelä meiltä ja muualta