Ur boken, Major Peter Schnitlers GRENSEEKSAMINASJONSPROTOKOLLER 1742-1745, band III. Sammanställt av Lars Ivar Hansen och Tom Schmidt.
Kommissionen använde de boende och vistande ortsbefolkningen som vittne till hur riksgränsen skulle dragas och hur markerna historiskt hade används.
Ifrån början av 1600-talet.
Ur samma bok:
( Från texten om Kväner: Som de i språk och seder hålla sig mycket till de Norske Sjö-Finnarna, så kan de följaktligen till dessa räknas).
Jndiagers Sogn (Enare socken)
Qvæner och deras renhagar på norsk sida (betar sina renar på norsk grund)
Finnar och Qvæner erbjuds bosätta sig i Finnmarken
Qvæner och finnar lär Nordmännen att dyrka jorden
Ur boken, Major Peter Schnitlers GRENSEEKSAMINASJONSPROTOKOLLER 1742-1745, band II. Sammanställt av J. Qvigstad och K. B. Wiklund
Kommissionen använde de boende och vistande ortsbefolkningen som vittne till hur riksgränsen skulle dragas och hur markerna historiskt hade används.
Sp. 9. Hvad Leilighet och villkor hava de Svenske lappfinnar i Sveriges lappmark? Om de äga själv, eller hava böxlet deras Lappe-säde, eller Marke-land? Av vad slags land det består? Av vad slags vitt en vars Marke-land kan vara? Vad betala de i skatt og told? Vad lov och påbud är de undergivna?
Resp: De Svenske Lappe-Finnar hava sitt Skatte- eller Marke-Land från Kronan i Fasta: Dock få de ingen Böxel- eller Faste-Sedel därpå: men när de fäster deras Land, ser det till Tinge, och bliver det i Tings- Protokollen infört;
De Svenska Lappers Skatte- Land är åtskilliga indelta i stora och mindre Marker, och därefter giva de mindre och mera skatt: dock betalar ingen av dem högre än 3 Rdler; var och en är vid ordentlig Marke-Gång, liksom Bonde-Gårdar i Norge tillfornt avdelat, och den enes landssträckning från den andres vid vissa råmärken avskilt. Vart år ser ny skattläggning, att om någon av lapparna det föregående år i för mycket var bliven forringeret eller utarmat, så läggs hans andel på rikare; Därav kommer, att de utarmade lapper, när de i Sverige bliva oförmögna att skatta, flytta de gärna över till Norge, var de slätts inte betala.
Foropreignede Fjeldlapper är befunna att vara sådana Böyde-Lapper, som med Bönderns lov sitta i markeplatser på gårdens fjäll, när sig av lite skytteri (jakt), fiskeri i fjorden, hålla och gemenlig små fä av getter och får, vartill de i fjälldalen slå hö; arbeta också undertiden hos bonden; och bliva där stadiga, utan att flytta över till Sverige om vintern, så de är att anse, som Hus-Män annanstädes under böndernas gårdar, söka ock Norske Kirker och Norsk Tingsplats.
De inbemälte Sjö-Finnar är egentligen såkallade Bue- eller Boe-Finnar, vilka skall hava deras egen Finne-Odel (som säges) och bruka samma deras gårdar med häst, kor och andra fän liksom Norska bönder, som de skatta av samma deras gårdar till Kronan; De hava ock suttit här i landet från u-middelige år, man efter man, och flytta ingenstans hän; Deras gårdar ligga och bland Norska bönders gårdar entremelerede, den ene om den andre, och är att anse som Norska bönder.
Men ett slags Lapper gives, som komma från Sverige hit över, trygle sig fram från gård till annan, göra bonden skada med skogen att hugga, och näver av björken taga, samt göra bonden en och annan skada och inträngsel, som och till tyveri; Varefter de strippa från en bygd till en annan; Vilka slags lapper, som ellers sunda och friska på legement, är att anse, som landstrygere.
Således förklarat i Commissions Rätten på Hillingen i Steegens Prästegäld Hammaröe Sogn d, 17 Juli 1743. Peter Schnitler.
Från Sverige överkommer en del lapper, någon med ren någon utan ren, de är bygden till stort besvär, ty de trygla sig fram från en bonde gård till en annan, utövar ock en och annan O-skick och överlast som går till tyveri varefter de streper annanstädes var de kan vara o-kända. I fjällen ödelägger de skogen för bonden, skjuta viltet bort, (Vild- Renen), flytta från en fjäll till en annan utan lov och fiska i fjorden utan att fråga någon
Hillinge d. 17 Juli 1743 Jacob Larsen Lappe Skole Mester för i Rötangens Fjord.
Sp. 10 Vad slags vilt och insekter?
Resp: Björn, Ulv, Räv, Utter, Risskatter (lo), Hare, Tiuder, Aarfågel, Ripor; Vid sjösidan, Vildgäss, alla slags Änder, Eed, allehanda Måsar, Lund, Alk, Ageloe; Ej gives Älgar, Hjortar, vilde Reen, Eeghorn, Vielfrass (järv): I forna tider har här varit tämligen fullt av vilde Reen, men de Svenske Öst-Lapper, som om sommaren överfar en Fjäll-Plätt, skall hava forskudt, och bortskrämt dem.
Insekter är de Klägger, som plåga lappenes ren i sommar Heede, varom för mer är talt; Leemän och Vaann som förtära gräsroten, Muus; men inga Råtter och Slangar (ormar) vetas här.
Resp: Tillstädevarande Lappe- Skolmäster Knud Blanche inlevererade en lista, Lit: F bilagt att;
1. Bue- eller Boe-Finner, de bruka gårdar, som andra Norske bönder, och här kallas Söe Finnar, är, .............................................................................................................................................10
2. Norske Böyde-Lapper, vilka på gården insätta, och kan anses som Hus-Män ..........................3
3. Norske Östlapper, som fara om hösten över till Sveriges lappmark, och skatta till Norge, förde om sommaren bruka fjällen, är ingen.
4. Svenske Öst-Lapper var härifrån bortflyttade, och ingen därav tillstäds.
Med dessa Field- eller Öst-Lapper här i Tromsö Fogderi skall det hava samma beskaffenhet, som med dem i Helgelands Fogderi är sör, att en Holländsk Proprietaire, Baron Petersen skall hava oppebörselen av Lappe-Skatten här. Förre Stift-Skrivaren Mikkel Hvid att vara befullmäktigad till att indriva denna Lappe- Skatt av de Svenska Öst- Lapparna på de Norska fjällen, a´48 sh. årlig: men att dessa neka, att svara honom något; Han (Länsmannen) var då av berörda Hvid satt till, att stämma dem till nästa Ting; där hos signerades, att dessa Svenska Öst-lapper ingen Böxel-Seddel taga på den Norska fjällen, ej heller komma ned till den Norske Överhet eller Ting.
Sp. 3. Resp: Fisk gäller här som i Ulfsfjord pag. 324. är uppräknat; denna Lyngensfjord har varit fiskerikt, men på 6 år har den förminskat; och den goda Fisk- fångst har gjort, att så många Qväner (Så kallade bönderne i Torne Lapmark) och Finner hava röddet, och satt sig här ned vid Fjorden; Om sommaren komma Svenska bonde- Folk över Kölen, gåendes, ligga här sommaren över, och fiska Sej- Fisk i hundrade tal, varmed de om hösten fara tillbaka till Sverige, utan Lov från någon Norsk Man, utan tionde därav, eller skatt därifrån till Norge att erlägga, ja emot de Norske Överhets förbud; Varvid den Norske bonden, som Fisken till de Svenske kunde avsätta, förminskas.
Ett Vittne här, Mikkel Qvän, sade att han om vintern med en ren i ett Samdygn (det är en natt och dag) i god före har farit från Lygensbotten till Enontekis Kirke.
Sp. 18. Resp: Lappe Skolemästaren Nideros ingav en lista här över Finnarna, de gårdbrukande Boe- eller Sjö-Finner i Lyngens Fjord är ........................................................................................42
Norske Böyde Lapper, som ingen gård have, men som Husmän är att anse................................6
Andra Husmän, som är Boefinners söner ...............................................................................11
Tillsammans Finner 53
7 de Vittne i Tromsös Fogderi
Iver Johannsen, nu en Norsk Böyde-Lapp, född i Sveriges Enontekis Lappe socken i Torne lappmark av Svenska Lappe-Föräldrar, opplärt i kristendomen av Svenska Lappe Klokker och Präst, 40 år gammal, gift, har 3 barn, varit i Norge vid denna Lyngensfjord i 6 år, Husman hos en Norsk Boe-Finn, lever av Fiskeri i Fjorden, och av några renar, som han till Sveriges Lappmark om hösten översänder; Förr varit en Svensk Öst-Lapp, men av fattigdom hit nedkommit; Ännu giver ingen skatt till Norge, varit sist till Guds Bord avigte sommar i den Norske Carlsøe Kirke.
8 de Vittne Tromsös Fogderi
Hans Hansen Qvän, fött i Qvänland (som är ett Landskap sträckande sig 8 mil från Tornestad i Nord, varav folk utskrivs till Soldater) av Qväne-Föräldrar, döpt i Över-Torneå Kyrka på landet, uppfött hos hans föräldrar, med vilka han har flyttat hitöver till Norge till denna Lyngens Fjord, och sitter nu här på sin Faders Rödnings Jord, över 60 år gammal, gift med en Svensk Lappe-Kone, äkta vigt med henne i Norge i Carlsøe Kirke, har 5 barn, lever av sin Jord och Fiskeri, och skattar av Jorden till Norge, nu i denna sommar varit till Guds Bord i det Norske Eide-Capell vid Lyngens-fjord.
11:de Vittne av Tromsös Fogderi
Mikkel Qvän fött av Qväne-Föräldrar, (see pag. 360.) 1/2 mil väster om Tornestad; Hans fader har varit Kapten i Öst-Finland i Kongelig Svensk tjänst, hans moder en Klokker-Dotter; Döpt i Tornestad, i hans ungdom hållen till Lax- Fiskeri och Timring, emot 60 år gammal, gift med en Qvän-Kone, äkte-vigt med henne i Övre Torne Kyrka på landet, har 7 barn; I förra kriget med Ryssen flyttat med sin familj hit över till Norge, och bott här i Lyngens Fjords Botten 26 år på en gård, han själv har upprödjat, varav han skattar till Norge; Varit i denna sommar till Guds Bord i det Norske Eide Capell.
Sp. 22. Resp: Östlappenes Mark- Platser i Torne Lappmark är emellan Familjerna avdelta, var Marke- leje till 1. 2. 3. och flera Familjer, havande var sina åtskilda Vatten, Skogar och Markeland, varav de Skatta till Kronan, och betala Rättigheter till de Geist- och Verdslige Betjänterna; över dessa Lappe-Familjer hålles ordentlig Mandtall av de Kongelige Svenske Betjänterna, som har under sig Lappe-Länsman av Lappe-Folk.
Sp. 24. Resp: Landskapet Öster- och Söder om Kjölen på de Kongelige Svenske sidan därom refererar han sig till 10 Vittnens utsago här på pag 356. Tilläggandes, om Qvänland, varifrån de Svenske Qväner här omkring i de Norske Fjorden är, begynner 2 1/4 mil österut, och 2 1/4 mil västerut från Tornestad, sträckande sig allt till de Norske Gränser en 40 mil vidt; Därav en 30 mil bebos av bönder (var Soldater- Utskrivning sker) och av Berg-Verks, eller såkallade Bruks Folk; de övriga 10 mil o- dyrkelig Land innehavs av Lappar, som man här i Landet kallar de Svenske Östlapper; Förberörte Svenske Bönder och Bruksfolk bo längs efter Älvarna, varav i detta Qvänland är mångfaldiga och stora.
Sp. 8 Resp: Således är i denna Qvänangens Fjordar
Nordmän.......................................................................7
Deras Norske Husmän....................................................3
Norske Boe- eller Sjöfinnar...........................................38
Deras Husmän, som kallas Böyde Lapper........................19
I denna vår är också 4 Qväner med Familjer från Torne Lappmark nedkomna, som de säga, av Hungers Nöd därtill drivna, att nedsätta sig här. I goda år har här ett par av Nordmännen fått lite av Byg, men nu på 5 år intet; Boe- finnerne bruka egentligen, inta att så, men leva av sjön och deras kreatur.
Fjeldlapp, eller Svensk Öst Lapp, Niels Jonsen Pundskei, fött av Lappe Föräldrar i Enontekis Lappe-Sogn, och där döpt, i sin kristendom upplärt av den Svenska Lappe-Präst, Hr. Anders Tornensis, förste bosättande Svensk Präst i Kautokeino, en 80 år gammal, gift med en Svensk Lappe-Qvinde, och med henne äkta-vigt i Kautokeino Kirke, när sig om sommaren med sina ren i de Norska Fjällen och av Fiskeri i denna Norske Qvänangens Fjord, varit sist till GudsBord i denna avigte sommar i den Norske Skjärvø-Kirke.
De Vittnen Anders och Johannes Tornenses, bägge bröder och Präst-söner från Kautokeino blev då framkallade, att förklara, vad därom bevist var om de av Sveriges oppbyggda Lappe-Kirker, Kautokeino och Utsjoki, som efter vittnens utsago stå norr om Lands-kölen på Norsk grund; Och de svarade:
Förut har i Kautokeino kun (bara) varit en församlingsstuga, eller Finne-Gamme (det är Hytte), var prästen från Torne-Stad engång om året vid vinter tid har farit att undervisa och lära Lapparne; Således var Hr. Anund Curtelius en omresande Lappe-Präst utan stadig boplats (som betyder det samma som en Missionär hos oss) de for några år omkring till Kauotokeino, Afjovaara (Karasjok) och Utsjoki; därefter blev han Capellan i den Landsbye Sandnäs i Övre Torneå, 5 mil norr om Tornestad.
Anno 1701 i Prästen Anders Tornensis tid blev Kirken i Kautokeino, och samma år en mindre Kirke i Utsjoki först byggd, som en annex under Kautokeino. Efter denne, som döde anno 1705, följde i kallet Hr. Johannes Tornberg, förbemälte Johannis Tornbergs son, och var Präst i 13 år, då han fick ett annat bättre kald till Jukkasjärvi i Torne Lappmark.
Av de fyra från Torne Lappmark nedkomna Qvän-Bönder, varom melding är gjort pag. 374 blev framkallad Erik Mikkelsen som förklarade Landets vidd på den Kongelige Svenske sidan således, med flera kunniga Lapper:
Från Tornestad till den yttersta Svenske Bonde-Byn Muonioniska vid Enontekis Älv, var 12 Bönder bo, och Soldat- utskrivning sker till den Västra Bothniska Regementet, är 30 mil. Från Muonioniska i nord till väster bor stadigt bönder längs med Enontekis Älv, och längden är från den förra till Vikurikoski (Mauno) 11 ½ mil (att förstå korta Field Miile).
Allt detta Land från sista Svenska Bonde Bye Muonioniska innehavs av Lapper, obeboelig för Bonde-Folk; Och förklarade de tvenne Prästesöner, att Kautokeino- Prästen av Sveriges Krona nyttjar 30 Tunnor Korn, som av Lappene förs i Kieredster från Tornestad om vintern till honom, och 20 Rdler i Pengar, som ett tillägg till hans lön.
Sp. 30 Resp: Landet vid gränsen är för ingen, utom Field-Lapper tjänligt.
En såkallad Qvän, tillforn Boemand i Torne Lappmark, Erik Mikkelsen, förlidne vår kommit från Qvänland i Torne lappmark, som han föregiver, av hungers nöd därtill driven, och ämnar med flera att nedsätta sig här i Landet; 45 år gammal, sitter inne hos en Norsk Boefinn här i Qvänangen, som Husman; Denne har hört samma Gränse- Gång emellan Riken att vara, som 13 Vittnen har förklarat.
Sedan en person, Isak Olsén, som skall hava varit i Missions förrättning i Finnmarken, anno 1717, har bland annat angivit, i sin insänta Relation, Rounala och Sondavara; ( se även karta över området) Så tillsporte Rätten Vittnen och andra tillstäde varande Lapper: Om det bekant var dessa Rounala och Sondavara ligger? Vittnen visste icke något därav; Men tvenne Lapper, Lasse Povelsen, 60 år gammal, och Morten Andersen, 50 år gammal, som om sommaren uppehöll sig i Finnmarken, och där i Loppens Kirke sist lidne Mikkelmäss varit till Guds Bord, men om vintern i Qvänangens Fjord och Fielde, framträdde, och förklarade, att Sondavara är en Houg med björk och små furu på, och Rounala ett fjäll, bart ovan på, med björk nedan omkring beväxt, bägge mot varandra liggande; På detta Rounala står en Svensk Lappe-Kirke, var förut har varit predikat, men nu icke mera, sedan menigheten söker sig till Enontekis Kirke (i Markkina)
Bjerkøe, fordom kallad Biarkøe, från sydväst till nordost ½ mil lång, och icke fullt så bred, märkvärdig av den Antiqvitet, att den Hövding Thore Hund, som anno 1030 vid Stikkelstad i Verdalen var en av Kong, St. Oles banemän, på denna Biarkøe har bott, se Snorre Sturelson pag. 263 och 308. Vilken Thore Hund anno 1036 drog av landet till Jerusalem, och kom aldrig till Norge tillbaka. Jon: Ramus i Norriges Historie och Kong Magnus Olufsens tid anno1036.
Nu förtiden är på denna Bierkøe 7 Bönder- Gaarder, bebotta av 23 bönder, se Protokoll: pag. 271.
1/8 mil öster om Bjerkøe är en annan, nämligen Sandsöe, från nordväst i sydost ½ mil lång, och hälften så bred, havandes en slätt var Hövdingen av denna Ö, och Bjerkøe i gamla dagar hava hållit slag; Till en åminnelse därav står på denna slätt en Gaard, som därför kallas Slagplats, och synes ännu små jordhögar, vari de slagna är blivna begravda; Till yttermera bevis härpå, då för icke så länge sedan när det i de Högar är bliven plöjd, har man funnit Människors lårben och Huvud-Skalle av osedvanlig storlek.
De folk, som nuförtiden bo här vid Malangens Fjord ytterst mot sjökanten, är Norske Bönder, som i levesätt, näringsbruk, språk och klädesdräkt andra Nordmän är lika; Inne i Fjorden tillhåller de så kallade Bue- eller Sjö-Finnar, vilka bruka gården och små jordplatser sam sjö- fiskeri, som andra Nordmän: Men från dessa är avskilda i kläder, språk och seder, giftande sig icke gärna utanför deras ätt. Vari de närmast komma överens med Field-Lapparne; Dock olika dessa i levemåtto, i det Sjö-Finnerne bliva på ett städ, närande sig av deras Gårdar och Sjö-Bruk; däremot Fiel-Lapperne med deras ren vanka omkring, och flytta från en plats till en annan.
Vilka folk man sport dem om deras härkomst, till deras gårdar, hava de ej vetat någon redogörelse för detta göra, men allenast svarat: Deras förfäder hava där suttit från oräkneliga år, och förmodligen har röddet dessa gårdar till sina boplatser, och således gjort dem till Finne-Odel; Dock skall dessa Bue- eller Sjö-Finnar gemenlig ej dyrka deras gårdar med den Assiduitet, som Nordmän, och därför, ändock de stå för ganska talig och ringa skatt, upplåter en och annan sina jordar till de Norske, som vet med större Vetenskaplighet att bringa dem i bruk och hävd.
16. I denna Qvänangens Fjord hålles ett Lappe-Marknad en 5 veckor före jul, och det andra med Qvän- eller Torne-Borgare 5 veckor efter jul.
17. I förbemälte Balsfjord ,Ulfsfjord, Lyngens stora Fjord, och den indrefjord Kåfjord, Reisens- och Qvänangens Fjordar är i 30 års tid, nämligen i forrige långvariga, och nu sista krig emellan Sverige och Ryssland, mångfaldiga Qväner och Östlapper från Torne-Land och Lappmark häröver komna, vilka för fienden Ryssen undan rymde; vid dessa Fjordar hava röddet och nedsatt sig.
Qvänland kallas här den Distrikt i Sverige, 2 1/4 mil österut, och 2 1/4 mil västerut från Torne Stad, sträckande sig opp efter Torne- och andra älvar i nordnordväst en 40 mil åt de Norske gränsen; Av detta Qvänland skall en 30 mil längs med älven av Bönder och Berg Verks folk, som tala det Öst_Finnländska språk, vara boende, och sker utskrivning på Bönder-Gårdarna till det Svenske Väster Bothniska Regement, de övriga 10 mil, närmast Norge, som ett o-dyrkelig Land, innehavs och besittes av Svenska Östlapper.
18. För en 40 år har man i detta Tromsöens Fogderi liten eller ingen bruk haft med att tillså jorden; men efter att en del främmande både söder- och öster ifrån, särdeles från omtalte Svenska Qvänland är hitkomna, och har dyrkat jorden med åkerbruk; hava inbyggarna tagit därefter, och sår nu nästan var man, när Gud giver goda år, deras jord: undantagen Sjö-Finnar, inne i Fjorden, som icke så mycket lägga sig efter åker dyrkning.
Sjöfinner i Reisen.......................................................................... 19
Qväner ...........................................................................................5
Husmän ..........................................................................................7
Qvänernas namn: Johannes Ericson, Peder Ericson, Matthias Mickelsson, Johannes Mickelsson och Mickel Mickelsson.
Som denna Skolemästar Mons Jacobsen tillgivit har de Finnar i Kåfjord, en infjord av Lyngens fjord, under lära och undervisning, så ingav han en aparte Lista däröver under Lit. M att:
Bue-Finner där är......................................................................... 24 Familjer
Bøyde-Lapper ..............................................................................15 "
Var ibland 11Qväner, eller Svenske Bønder-Familjer.
Den 29 januari 1745
Expederat häröver till Generalitetet i Norge min Relation.
Som av Nordlands och Finnmarkens Vittnen erfarits, att de Svenska för omkring 80 år har begynt deras Kristliga Mission från Tornestad till Finnmarkens Sjö-Fielde. Och för några och 40 år först uppbyggd de Svenska Kirker i Kautokeino, vid Altens älv, och i Arisbye vid Utsjoki;
Så har (dito dato) till Amt manden utfärdigat en Deduction däröver, med Beiger, i Amtets Arkiv och Justitieprotokollen att låta efterse: Om däri något Bevis eller Spår finnes, att förberörte Finnmarkens Sjö-Field-Finnar för den tid av de Norska Civil Betjänterna med Rätten, eller av den Norska Gjästlighet, som närmaste och Kompetenta, är bliven med Prästliga Tjänsten försynta? Då däröver mig ett Ting-vittne Dokument måtte tillsändas.
Samma Deducton var tidigare inrättad till Prosterne i Finnmarken.
Den 4 februari; Beger mig i Kieredser ( renpulka) från Vadsöe i väster åt Varangers Botten till Varanger- Marknad, var Svenska Qväner och Ryssisk- Fälles Finner kunde väntas att komma;
Den 8 februari; Begivit mig till VarangerMarket i Östbotten, var dagen näst efter trenne Qväner, eller Torne- Borgare ankomna med en 20 Kieredzer (renrajd), medhavandes Vadmal, grovt Läder, grovt Kläde, Kartun, Smör och Brännvin, lite av vart slags; Varemot de inköpte Sej- Fisk och frysen Torsk. Marknaden stod i tvenne dagar.
Anno 1745 den 26 mars;
Blev Examinations Rätten satt i en fälles Qväns Stue-Hus vid Karasjoki-Älv på den sydostliga sidan, där var de Svenska håller sin Marknadsplats. Efter den Norska Fogdens föranstaltning mötte här privata-Norske Porsangers Field-Finnar, som vittne; Vid Rätten var tillstädes den Norske Missions Skolemästare Nicolaus Mortensen, och som LaugRettes man gamle Peder Juxsen och Niels Pedersen, bägge Norske Porsangers Field-Finnar; I deras övervakande blev eden för de vittnen, som ej förr varit avhört, förklarad, och Coporligen avlagd; De andra vittnen, som i Alten tillforna hava gjort ed, blev bara förmanade, att giva deras förklaring om, viss de frågades, i kraft av deras förra avlagda ed. Därpå blev den första framkallad till Rätten;
43 Vittne i Finnmarken
Hendrik Hendriksen, nu Norsk Varanger, SjöFinn, född i Kittel (Kittilä), Svensk Marknadsplats i Sveriges Kemi-Lappmark av Finne-Föräldrar, döpt i Järn-BruksKyrkan vid Torne-Älv, i Sverige utarmad, är han förliden års sommar hit till den Norske Varangers Fjord kommet, och närer sig, som SjöFinn, 67 år gammal, gift, har 6 barn, varit i den Norske Angsnæss Capell vid sista Helgmäss till Guds Bord.
44de Vittne i Finnmarken
Ole Samuelsen, nu Norsk Varanger SjöFinn, född av Finne-Föräldrar i Indiagers By (Enare) eller på Finnsk: Anar-Sidast, och på samma ställe döpt, närer sig förr som FieldFinn, i Indiager, av ren, och varit en av dem, som haft sin Sommarby vid Övre-Tana-Älv, och där fiskat lax, men för armod skull, i sist lidne vinter, hit till Varanger ned flyttat, och närer sig som SjöFinn, 40 år gammal, gift, har 3 barn, i sista sommar communiserat i den Norske Angsnæss Capell.
45de Vittne i Finnmarken
Thomas Pedersen, nu Norsk Varanger SjöFinn, född i den Svenska Sombi i Sveriges Kemi-Lappmark, döpt i Sådankylä, ett Svensk Marknadsplats; Från Sombi, var han bott, är han för armod skull, i förliden vinter hit över till Varanger flyttat, och närer sig, som SjöFinn, 54 år gammal, gift, har 3 barn, vid sista Helgmäss varit till Guds bord i den Norske Angsnæss Capell.
46de Vittne i Finnmarken
Peder Johannsen, nu Norsk Varanger SjöFinn, född i Sombi i Sveriges Kemi- Lappmark, döpt sammastädes, och bott där, intill i vinter för ett år sedan, han på grund av fattigdom därifrån till Varanger är nedflyttat, och närer sig här som SjöFinn, 57 år gammal, gift, har 3 barn, i sista sommer gått i det Norske Angsnæss Capell till Guds Bord.
48de vittnet i Finnmarken; Johannes Pedersen, född på SjöKanten av den Norska Porsanger Fjord av Norska Sjö-Finn-Föräldrar, döpt i den Norske Kievigens Kirke, en 50 år gammal, gift, har 2 barn, sist förra hösten varit i Kistrands Norske Capell på Porsangers Fjord-Bræde till Guds Bord, närer sig, som Field-Finn, sittandes om vintern med sina ren vid Karasjoki-Älv, om sommaren vid Sjö-Kanten på Refsnæs vid Refsbotten.
Resp: I allmänhet bor folk strövis på Fjord-Bredden av den fasta land och öarna, ibland sommartid ett stycke upp efter älvarna; I Sätershed i detta Altens socken.
I yttre LaakerFjord 2 Nordmän
I Langfjorden 5 Nordmän och 11 Finnar
I mellan Langnæss och Tallvik 3 Nordmän
I Tallvik 4 Nordmä
I Halsen och Melsviig 5 Nordmän
I Kåfjord 2 Finnar. I Eggeskall 2 Finnar
I Baasekop 1 Finn; I Torlevigg 1 Finn.
Vid Altens älv på bägge sidor bor 4 Nordmän, och 16 Qväner och Finnar, varav de sista alla inom en 24 år, i den förra Svenska Russiska krig från Torne Lappmark är nedkomna; Ett stycke från älven hava några få Norska Finner deras Säter; vilka folk själv hava upprödjat deras jord vid Altens älv av Altens skog.
I Rafsbotten sitter 1 Finn
I Leerbotten 5 Nordmän, och 3 Finnar
I SkilleFjord 4 Finnar.
I KorsFjord, KomagFjord, och Læretz-Fjord av de fasta land allena Finnar. På Ön Seiland i Bekkerfjord och Kufjord bor 2 Norrrmän, de andra Finnar, på Fjordbreddena.
Till Kreatur haves kor, får, några ställen getter, få Sjö-Finnar håller några tam ren, som de hos Field-Finnerne hava i fjällen.
Hästar har ingen, utom Amtmannen 2, Tvenne Nordmän har 1 vid AltensBotten; Prosten, Sockenskrivaren och Köpenhamska handelsmannen varsin i Tallviken.
Qvænerna vid AltensÄlv bruka ren och oxe att köra med.
Sp. 10 Vad slags vildt?
Resp: Björn, dock få, Ulv, Rävar, Utter vid sjökanten, Rysskatter (Hermelin), Harar, Tjäder, Ripor till fjälls; vid SjöSidan Vildgäss, Änder, Eed och Måsar (ej haves Älg, Hjortar) Vild ren långt upp till Fields; ibland Fiele-Frass (Järv), Mård och Eegorn (Ekorre) kan dock finnas något lite av.
Sp. 1. Svar: Detta ställe, var Rätten nu hålles, kallas av älven på sydostliga sidan ligger, Karasjok, bebott av 5 så kallade Qväner, eller Torne-Bønder, som svara Skatt både till Norge och Sverige, och söka undertiden den Svenska Kautokeino-Huvud-Kirke, var de hava 17 Fieldmile, ibland den den Svenska Arisbye AnnexKirke, vartill de hava 9 Fieldmile; (vilket för de Svenska Präster kan vara lika mycket; Huvud- Prästen i Kautokeino uppbärer alla prästliga Rättigheter, Capellanen till Arisbye lever av sin Missionärs lön från Sveriges Krona).
Sp. 10. Svar: Vilt är i Fjällen Rävar, Ulv, Vilde-Reen opp emot Landkölen, ibland Björn, Harar. Av fågel; Tyder, Ripor,--- item Eeghorn, Hermelin, Utter.
Sp. 21. Svar:.....................I östnordost från Jetzjoks mynningen på södra sidan av Karasjok-Älven helt till hennes utlöp till Tana-Älv sitter ingen Finn: Men för 20 år sedan hava där nedsatt sig några Svenske Torne-Bønder, som kallas Qväner, varav nu 5 boe på södra älv sidan av Karasjok, och hava sedan deras ankomst byggt deras Sommar- Säter norr om Jetzjoks mynning. Bemälte Avjevara-Finnar bruka dels, att fiska Lax i Jetzjok, liksom de berörda Qvänerna i Karasjok, om sommaren.
Sp. 23. ............................. Dessa fälles Svenska Field- Finnar, medan de uppehålla sig vid Sjö-Kanten, fiska icke i Sjöen, men benyttja blott fjällen till renbete; I den tid de är vid den Norske Sjö- Kant, söka de icke Norske Ting, ej heller till Norske Kirker, eller till Norske Missions församlings platser; vilket närvarande Norske Missions Skolemästar Nicolaus Mortensen bekräftade, och sade sig, icke att hava med dem att göra.
Pag: 369 Efter tillspörsel förklarade nu 5te vittnet Peder Joxen, och 6te vittnet Henrik Povelsen, att denna Herre-Stue av timmer, var överheten håller till vid Karasjok, hör till den här boende Qvän Mathies Erikson till, vars fader haver byggt den. ----
Den så kallade KongsGamme i Avjovara (Karasjok) på södra sidan av Jetzjok skall för 11 á 12 år sedanvara byggt av timmer på Avjevaras Finne- Allmogens bekostnad för de 2/3 parter, då där tillforn har varit en Torv- Gamma, vari de Kongelige- Svenske Betjänterna Ting och TorneBorgarna Marknad har hållit.
7. I StorFinland är inga Lapper: dock gives där VildReen, varav bönder öster i Landet jagar. Bönderna boe där hinanden 1/4 á 1 mil den ene från den andra, intill när de Ryssiska bönder.
Det StorFinlänska språk, som nord i Norge används, och kallas de Karelska, eller det Qvänska, differerar från det Lappiska, att den ena Nation ej förstår den andra; Dialecten själv i StorFinland är så åtskillig, att folk innerst eller österut i StorFinland näppe förstår dem vid Tornestad, liksom de Lapper nordöst i TorneLapMark eller i Finnmarken icke skall kunna förstå dem i södra Umeå.