Europarådets rådgivande kommitté om tillämpningen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter har granskat Sveriges genomförande av ramkonventionen och redovisat resultatet i en rapport den 25 augusti 2002. Europarådets ministerkommitté har därefter den 10 december 2003 antagit följande resolution med vissa slutsatser och rekommendationer. Dokument CM(2003)79.
Här ett utdrag av ministerkommitténs slutsatser:
1. - Sverige har under åren börjat ta fram ett rättsligt ramverk för att skydda de nationella minoriteterna och strävar efter att samarbeta med de personer som berörs av dessa initiativ. Denna positiva utveckling rör i synnerhet de fem kommunerna i norra Sverige där ny minoritetsspråklagstiftning gäller.
- Det kvarstår ett behov av att utvidga omfattningen av den lagstiftning som skyddar nationella minoriteter. Dessutom måste man mer konsekvent ta praktisk hänsyn till principerna i ramkonventionen. Den långtgående decentraliseringen när det gäller många av de grundläggande frågorna i genomförandet av ramkonventionen innebär att de lokala myndigheterna har ett huvudansvar (Kommun och Länsstyrelse. Läs här om Kiruna kommun) i att övervaka och ta itu med relaterade problem. Bristerna är särskilt uppenbara i fråga om stöd till utbildning i de nationella minoritetsspråken, men det finns även brister inom andra områden såsom media, där det behövs bättre stöd till initiativ från personer som tillhör de nationella minoriteterna,
- Det finns ett trängande behov av att nå en harmonisk lösning och tydliggöra den juridiska situationen när det gäller landrättigheterna i områdena där olika etniska grupper bor.
- De svenska myndigheterna bör fortsätta att utveckla former för samråd för att göra personer från de nationella minoriteterna mer delaktiga när det fattas beslut som rör dem.
Ministerkommittén rekommenderar att Sverige tar vederbörlig hänsyn till de slutsatser som redovisas i del 1 ovan, samt de olika kommentarerna i den rådgivande kommitténs yttrande..............
Pressmeddelande
9 september 2004
Utrikesdepartementet
Margareta Wadstein invald i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter
Sveriges ombudsman mot etnisk diskriminering (DO), Margareta Wadstein, har idag valts in i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
Margareta Wadstein har tidigare arbetat med mänskliga rättigheter på internationell nivå. Hon har även arbetat inom domstolsväsendet i Sverige och svensk förvaltning.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter är en övervakningskommitté
till 1966 års konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Kommitténs
viktigaste uppgift är att granska staters efterlevnad av konventionens bindande
åtaganden. Detta sker bland annat genom regelbundna möten då staters
rapporter till kommittén granskas.
|
Christoffer Berg
Kansliråd 08-405 31 41 070-951 43 98 |
Pressmeddelande
17 december 2004
Utrikesdepartementet
En representant för mänskliga rättigheter inrättas inom EU
Vid dagens EU-toppmöte i Bryssel beslutades att inrätta en representant för mänskliga rättigheter, placerad hos Javier Solana, Europeiska rådets generalsekreterare och höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
- Sverige välkomnar beslutet. I takt med att EU:s utrikespolitiska arbete till stöd för de mänskliga rättigheterna stärks, ökar behovet av en sammanhållande kraft. En särskild representant för mänskliga rättigheter bidrar till att stärka samstämmigheten och kontinuiteten i EU:s agerande inom detta mycket angelägna område, säger utrikesminister Laila Freivalds.
Förslaget om en EU-representant för mänskliga rättigheter framfördes ursprungligen av Sverige inom ramen för det så kallade RIO-initiativet (rules based international order) som lanserades inom EU i maj 2004.
|
Anders Hagquist
PressekreterareMaj-Britt Nilsson Redaktör 08-405 52 85 070-8279833 e-post 08-405 56 81 070-314 57 00 anders.hagquist@foreign.ministry.se |
| Konvention | Senaste rapport | Nästa rapport |
| Europeisk social stadga | Våren 2003 | |
| Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter | Juni 2001 | Juni 2006 |
| Europarådets minoritetsspråkskonvention | Juni 2001 | Juni 2004 |
Först några Artikel från ramkonventionen:
|
Article 5 1. The Parties undertake to promote the conditions necessary for persons belonging to national minorities to maintain and develop their culture, and to preserve the essential elements of their identity, namely their religion, language, traditions and cultural heritage. |
Artikel 5 1. Parterna åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.
|
|
2. Without prejudice to measures taken in pursuance of their general integration policy, the Parties shall refrain from policies or practices aimed at assimilation of persons belonging to national minorities against their will and shall protect these persons from any action aimed at such assimilation. |
2. Utan att inverka på de åtgärder som vidtas i enlighet med sin allmänna integrationspolitik skall parterna avhålla sig från åtgärder eller metoder som syftar till assimilering av personer som tillhör nationella minoriteter mot dessa personers vilja och skall skydda dem mot alla åtgärder som syftar till sådan assimilering. |
|
Article 6 1. The Parties shall encourage a spirit of tolerance and intercultural dialogue and take effective measu-res to promote mutual respect and understanding and co-operation among all persons living on their territory, irrespective of those persons' ethnic, cultural, linguistic or religious identity, in particular in the fields of education, culture and the media. |
Artikel 6 1. Parterna skall uppmuntra en anda av tolerans och mellan-kulturell dialog och vidta effektiva åtgärder för att främja ömsesidig respekt och förståelse samt samarbete mellan alla personer som bor inom deras territorium, oavsett dessa personers etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet, särskilt på utbildnings- och kulturområdet samt inom massmedia.
|
|
3. The Parties shall not hinder the creation and the use of printed media by persons belonging to national minorities. In the legal framework of sound radio and television broadcasting, they shall ensure, as far as possible, and taking into account the provisions of paragraph 1, that persons belonging to national minorities are granted the possibility of creating and using their own media. |
3. Parterna skall inte hindra dem som tillhör nationella minoriteter från att framställa och använda tryckta media. Inom den rättsliga ramen för radio- och televisionssändningar skall de, så långt möjligt och med beaktande av bestämmelserna i punkt 1, säkerställa att de som tillhör nationella minoriteter medges möjlighet att framställa och använda sina egna media. |
|
Article 12 1. The Parties shall, where appropriate, take measures in the fields of education and research to foster knowledge of the culture, history, language and religion of their national minorities and of the majority. |
Artikel 12 1. Parterna skall, där det är lämpligt vidta åtgärder på utbildnings- och forskningsom-rådet för att främja kunskapen om sina nationella minoriteters liksom om majoritetens kultur, historia, språk och religion.
|
|
2. In this context the Parties shall inter alia provide adequate opportunities for teacher training and access to textbooks, and facilitate contacts among students and teachers of different communities. |
2. I detta sammanhang skall parterna bland annat bereda lämpliga möjligheter till lärar-utbildning och tillgång till läro-böcker samt underlätta kontakter mellan studerande och lärare i olika befolknings-grupper. |
Finland var en del av det svenska riket från 1100 till 1809 och Norge var i union med Sverige mellan 1814 och 1905. I slutet av 1800-talet var Sverige ett agrarsamhälle och ett av Europas fattigaste länder.
Den svenska staten värnar mycket starkt om internationellt samarbete för att skydda Sveriges invånare från alla former av diskriminering samt främja mångfald och tolerans. Sverige samarbetar i dessa frågor inom följande internationella organisationer med relevans för nationella minoriteter:
Sverige har, utöver ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, ratificerat följande internationella instrument av betydelse för skyddet av nationella minoriteter:
Begreppet nationell minoritet är inte definierat i svensk lagstiftning. I regeringens proposition1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige anges att följande kriterier bör vara uppfyllda för att en grupp skall betraktas som nationell minoritet:
Likhet inför lagen
I Sverige finns inga bestämmelser som tillåter diskriminering på grund av tillhörighet till en nationell minoritet. Tvärtom är en grundläggande princip i det svenska rättssystemet att diskriminering inte skall tillåtas.
I 1 kap. 2 § regeringsformen anges att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Vidare sägs att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
Även på arbetsrättens område finns särskild lagstiftning mot diskriminering. Lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, som trädde i kraft den 1 maj 1999, innehåller förbud mot direkt och indirekt diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Lagen gäller på hela arbetsmarknaden och avser alla kategorier av arbetstagare och även arbetssökande. Enligt lagen får arbetsgivare inte heller utsätta en arbetstagare för repressalier på grund av att arbetstagaren har anmält arbetsgivaren för diskriminering enligt lagen. Lagen ålägger en arbetsgivare att vidta åtgärder för att förhindra etniska trakasserier av anställda. Arbetsgivaren skall också vidta aktiva åtgärder för att främja etnisk mångfald i arbetslivet. De rättsliga påföljderna vid överträdelse av diskrimineringsförbuden är skadestånd och ogiltighet.
Det finns också särskilt fördelaktiga regler för statligt presstöd till dagstidningar som vänder sig till språkliga minoriteter.
- Parterna åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.
Kultur
Det statliga kulturstödet, som handhas av Statens kulturråd, har från och med 2000 stärkts för att särskilt kunna beakta de nationella minoriteterna vid fördelningen av ekonomiskt stöd. Medel har avsatts för att främja utgivning av litteratur på minoritetsspråk samt för att främja utgivning av nationella minoriteters kulturtidskrifter. Medlen avser i första hand produktionsstöd, men får även till del användas för olika projekt eller informationsinsatser i syfte att stimulera utgivning.
Kulturrådet har även fått i uppdrag att utreda hur de nationella minoriteternas kultur skall få tillräckligt utrymme i svenskt kulturliv. Detta uppdrag har nyligen redovisats till regeringen i rapporten De nationella minoriteterna och kulturlivet (2000:4). Rapporten beskriver de olika minoriteternas förutsättningar och upplevda behov inom kulturområdet samt gör regeringen uppmärksam på ett antal områden där Statens kulturråd anser att behov av åtgärd föreligger. Kulturrådets förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Punkt 2
Integrationspolitik
Ingen politik inriktad på assimilering
Det är regeringens bestämda uppfattning att den svenska staten inte skall bedriva en politik inriktad på assimilering. Regeringen anser att det är viktigt att tillåta alla grupper i samhället att behålla sin särart och kultur. Denna grundsyn avspeglas också i 1 kap. 2 §, regeringsformen där det anges att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
Samrådsmöten. Regelbundna samrådsmöten hålls mellan företrädare för nationella minoriteter och företrädare för regeringen. Dessa skall vara forum för dialog och syftar till ökad delaktighet för de nationella minoriteterna.
Följande organisationer representerar minoriteterna vid kontakter med regeringen:
- Sametinget
- Sverigefinländarnas delegation
- Svenska Tornedalingars Riksförbund -Tornionlaaksolaiset
1) Parterna åtar sig att erkänna att rätten till yttrandefrihet för den som tillhör en nationell minoritet innefattar åsiktsfrihet och frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar på minoritetsspråket utan ingripande av offentliga myndigheter och oberoende av territoriella gränser. Parterna skall inom ramen för sina rättssystem säkerställa att personer som tillhör en nationell minoritet inte utsätts för diskriminering när det gäller deras tillträde till massmedia.
2) Bestämmelserna i punkt 1 skall inte hindra parterna från att utan diskriminering och på grundval av objektiva kriterier kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
3) Parterna skall inte hindra dem som tillhör nationella minoriteter från att framställa och använda tryckta media. Inom den rättsliga ramen för radio- och televisionssändningar skall de, så långt möjligt och med beaktande av bestämmelserna i punkt 1, säkerställa att de som tillhör nationella minoriteter medges möjlighet att framställa och använda sina egna media.
4) Parterna skall inom ramen för sina rättssystem vidta lämpliga åtgärder för att underlätta tillträde till massmedia för personer som tillhör nationella minoriteter och i syfte att främja tolerans.
Av sändningstillstånden för public service-företagen, Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio, framgår att företagen är skyldiga att beakta språkliga och etniska minoriteters behov. Samiska, finska och meänkieli skall inta en särställning i programverksamheten. Regeringen föreslår i propositionen Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002- 2005 (2000/2001:94)
Kiruna kommun har initierat en utredning inför etablering av ett resurscentrum för samisk och tornedalsk film. Utredningen skall undersöka på vilket sätt filmkultur och filmproduktion främjar utvecklingen för minoritetsspråken samiska, finska och meänkieli som genom lagarna 1999:1175 och 1176 har fått en särskild ställning i vissa kommuner i Norrbottens län.
Tidningar på minoritetsspråk
För språkens utvecklande och bevarande är det väsentligt att tidningar på respektive språk ges tillräckligt stöd. När det gäller villkoren för statligt presstöd finns vissa särskilda regler för ekonomiskt stöd till dagstidningar som vänder sig till språkliga minoriteter. Vid fördelningen av statligt stöd till kulturtidskrifter skall de nationella minoriteterna särskilt beaktas.
Förskoleverksamhet och äldreomsorg
Förskoleverksamhet på det egna språket är mycket viktig eftersom barns språkinlärning är intensivast under åren före skolstarten. Även inom äldreomsorgen är det viktigt att enskilda kan få omvårdnad av personal som talar deras eget språk. Det förekommer att äldre människor, t.ex. i samband med sjukdom, förlorar kunskaperna i språk som de lärt sig efter barndomen, men behåller kunskaperna i sitt modersmål
Genom de två ovan nämnda lagarna uppställs krav på att kommunerna i förvaltningsområdena för samiska respektive finska och meänkieli skall ge föräldrar möjlighet att placera sina barn i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på dessa språk. Kommunerna inom respektive förvaltningsområde skall också erbjuda äldreomsorg där hela eller delar av verksamheten bedrivs på samiska, finska eller meänkieli.
Ortnamn
Riksdagen har beslutat (prop. 1984/85:100) att stor hänsyn måste tas till de samiska och finska minoriteterna i norra Sverige när man fastställer namn på kartor och i samband med skyltning av vägar m.m. När ortnamn i flerspråkiga områden fastställs skall de återges på de språk som talas i området. Även det av minoriteterna tillämpade skrivsättet bör användas.
Lantmäteriverkets kartor anger ortnamn även på samiska och finska. Vägverket påbörjade 1995 arbetet med att successivt komplettera ortnamnsskyltar med de samiska och finska namnen i Norr- och Västerbotten.
Se även om platsernas kvänska namn (meän kieli)
Främja kunskap om nationella minoriteter
Grundskola
Regeringen anser att det är viktigt att alla barn i Sverige, antingen de tillhör en minoritet eller majoriteten, redan i skolan får kunskap om de nationella minoriteternas historia i Sverige och deras kultur, språk och religion samt om deras del i samhället. För att alla, från barn till vuxenstuderanden, skall få kunskap om de nationella minoriteterna har skolans läroplaner (Lpo 94 och Lpf 94) ändrats så att det framgår att kunskap skall ges om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Också vid revidering av skolans kursplaner har de nationella minoriteterna och minoritetsspråken uppmärksammats. Utdrag ur skolans läroplaner och kursplaner återfinns i bilaga.
(Läs här om Jordbruksdepartementets informationssatsning om en av minoriteterna i Sverige). Är det konstigt att de har uppstått konflikter i skolorna här uppe i de gamla kvänområdena?
6. Högre utbildning och forskning
Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen (prop. 2000/2001:3) slagit fast att det är viktigt att universitetsutbildning och forskning i minoritetsspråk och om de nationella minoriteterna fortsätter och kan utvecklas. Regeringen har också tagit upp frågan om s.k. småämnen och gett Vetenskapsrådet ett nationellt ansvar för att åstadkomma en helhetssyn.
(Fotnot: Vad vi vet så bedrivs ingen forskning om Lantalaiset/Kväner i Sverige som Vetenskapsrådet stöder).
Friskolor
Enligt 9 kap. skollagen (1985:1100) får skolplikten fullgöras i fristående skola om skolan är godkänd av Skolverket. Elevernas hemkommuner är i regel skyldiga att lämna bidrag till godkända fristående grundskolor. Det finns ett antal friskolor med minoritets/etnisk inriktning, bl.a. åtta sverigefinska skolor, en judisk och en tornedalsk.
Skolverket har rätt att ge en förening eller annan sammanslutning rättighet att erbjuda skolundervisning om de uppfyller vissa angivna krav. Ekonomiskt stöd ges i form av en så kallad skolpeng.
Förskoleverksamhet på modersmål
Som framgår under artikel 10 ges föräldrar som bor i förvaltningsområdena för samiska respektive finska och meänkieli möjlighet att placera sina barn i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på dessa språk.
Tornedalingarna
En finsktalande bosättning har funnits i området kring Torne älv troligen redan före medeltiden. På den tiden var Tornedalen en mötes- och handelsplats vilket gjorde området till en flerspråkig region. Från medeltiden har finska dominerat bland allmogen i Tornedalen.
När Sverige efter kriget mot Ryssland åren 1808–1809 fick avträda sin östra rikshalva till Ryssland skedde detta genom att en gräns drogs genom Tornedalen så att den västra delen av Tornedalen förblev svenskt område. Trots detta har tornedalingar på båda sidor om gränsen, som utgörs av Könkämä, Muonio och Torne älvar, bevarat både sitt språk och sitt kulturarv fram till i dag. Tornedalingarna skiljer sig från den svenska majoritetsbefolkningen i första hand genom sitt språk. Tornedalingarnas språk, som tidigare ofta benämnts tornedalsfinska, kallas numera meänkieli (vårt språk).
Tornedalingarna har även en egen matkultur, hantverk och byggnadsstil.
Liksom samerna kan även medelålders och äldre tornedalingar berätta om att de lidit av att de som barn inte fick tala sitt språk i skolan. Numera är situationen annorlunda och under de senaste åren har det funnits en ökad aktivitet för att bevara det egna språket.
I dag bor det ca 50 000 tornedalingar i framför allt Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner samt i delar av Kiruna och Gällivare kommuner. Därtill bor ungefär 16 000 relativt nyinflyttade standardfinsktalande personer i området. Under de senaste åren har intresset för den egna särarten och identiteten vuxit bland tornedalingar. Ett uttryck för detta är bildandet av Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset (STRET) år 1981. Förbundet skall tillvarata tornedalingarnas språkliga och kulturella intressen bland annat genom att utarbeta undervisningsmaterial samt en ordbok på meänkieli för att utveckla den skrivna språkformen.
Sedan år 1993 finns meänkieli som ett obligatoriskt undervisningsämne från årskurs 1 till 9. Samma år etablerades också en tornedalsk teater och under de senaste åren har alltmer litteratur på meänkieli börjat ges ut. Sedan år 1987 pågår ett organiserat samarbete mellan kommunerna i svenska och finska Tornedalen med stöd från Nordiska ministerrådet för att främja turism och kommersiell verksamhet samt bidra till att bevara det tornedalska kulturarvet.
Tabell 1 nedan visar statliga anslag/bidrag som Sametinget och andra samiska organisationer disponerat under år 2002:
| UO | Dep/Myndigh. | Mott. org. | Belopp/tkr | Ändamål |
| 8 | Näring | Sametinget | 240 | minoritetsstöd |
| 17 | Sametinget | Olika mottagare | 9 015 | bidrag till samisk kultur |
| 17 | Sametinget | Sami Teahter | 5 500 | teaterverksamhet |
| 1 | Jordbruk | Sametinget | 16 692 | förvaltningsanslag |
| 17 | kulturrådet | Olika mottagare | 1 096 | insatser för samisk kultur och språk |
| 17 | Jordbruk | Olika mottagare | 6 000 | informationsinsatser |
| 16 | Utbildning | Sameskolan | 30 603 | skolverksamhet |
| Total | 69 146 |
Nationell informationssatsning
År 2001-2004 pågick på regeringens initiativ en nationell informationssatsning om samer och samisk kultur. Satsningen benämndes Regeringens nationella informationssatsning om samer och samisk kultur och drevs av Jordbruksdepartementet. Regeringen anslog för ändamålet 20 miljoner kronor under en fyraårsperiod. Satsningen syftade såväl till att öka kunskapen om samer och samisk kultur som att förebygga och motverka diskriminering. I december år 2004 avslutades informationssatsningen.
Ett 40-tal olika projekt har fått finansiellt stöd varav vissa har drivits i Jordbruksdepartementets egen regi. För att trygga fortsatt informationsverksamhet har regeringen givit Sametinget i uppdrag att utforma ett Nationellt informationscentrum för samefrågor. 3 miljoner kronor har beviljats för att Sametinget ska utforma det nya informationscentrumet.
Tornedalingar (Lantalaiset/Kväner, vår anm.) strävar efter att skapa möjligheter att utveckla egna institutioner såsom föreningar, skolor, kulturinstitutioner och nämnder. Alla dessa verksamheter bedrivs på ideell grund. STR får utöver minoritetsstödet inget statsbidrag till sin organisation. Ett skäl till detta är att det inte finns något bidragssystem som "passar in" på förbundets verksamhet. Ett annat skäl är att förbundet, genom sin regionala avgränsning, inte kan uppfylla de krav som ställs på en riksorganisation att ha en tillräcklig spridd verksamhet i hela landet.
STR har fått minoritetsstöd för år 2002 på 340000 kronor.
För var och en av FN:s sex centrala konventioner har en
kommitté av oberoende experter etablerats. Uppdraget är att övervaka
att länderna skyddar och respekterar rättigheterna i de konventioner
de ratificerat.
När en stat har ratificerat en av konventionerna är dess regering
skyldig att med regelbundna intervall på mellan två och fem år
rapportera till kommittén om genomförandet av konventionsbestämmelserna.
Kommittéledamöternas uppgift är att bedöma varje stats ansträngningar
genom att studera dess rapporter samt information från andra källor
såsom FN-organ och enskilda organisationer. Efter muntligt förhör
med representanter från staten i fråga publicerar kommittén sina
slutsatser och rekommendationer.
| Konvention | Senaste rapport | Förhör och slutsatser | Nästa rapport |
| Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) | 23 okt 2000 | 24 april 2002 | 1 april 2007 |
| Konventionen om avskaffande av rasdiskriminering (CERD) | 15 juni 2003 | 15 mars 2004 | 2007 |
| Konventionen om barnets rättigheter (CRC) | 11 nov 2002 | Förhör beräknas äga rum under 2005 | 2007 (prel.) |
|
Konventionen om avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW) |
8 dec 2000 | 31 juli 2001 | 2006 |
| Konventionen mot tortyr (CAT) | 21 aug 2000 | 6 juni 2002 | 2005 |
| Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) | 10 april 2000 | 30 nov 2001 | 30 juni 2006 |
FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.
Konventionsstaterna,
som anser att, i överensstämmelse med de i Förenta Nationernas stadga uppställda principerna, erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättig heter utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
som erkänner att dessa rättigheter härrör från det inneboende värdet hos varje människa,
som erkänner att, i överensstämmelse med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, framtidsmålet med fria människor, som åtnjuter medborgerliga och politiska friheter samt frihet från fruktan och nöd, endast kan uppnås om sådana villkor skapas att envar kan åtnjuta sina medborgerliga och politiska rättigheter liksom sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
som beaktar att Förenta Nationernas stadga ålägger staterna att främja den allmänna respekten för och iakttagandet av mänskliga rättigheter och friheter,
som tar hänsyn till att varje människa har plikter mot andra människor och mot det samhälle han tillhör och att han är skyldig att medverka till att de i denna konvention inskrivna rättigheterna främjas och iakttagas, överenskommer om följande artiklar:
Del I
Artikel 1
1. Alla folk har självbestämmanderätt. Med stöd av denna rätt äger de fritt bestämma sin politiska ställning och fullfölja sin egen utveckling på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena.
2. Alla folk må för sina egna syften fritt förfoga över sina naturrikedomar och naturtillgångar, dock att detta ej må ske till förfång för förpliktelser, som härrör från det på principen om det gemensamma intresset grundade internationella samarbetet på det ekonomiska området och den internationella rätten. I intet fall skall ett folk kunna berövas sina egna utkomstmöjligheter.
Kungliga Lantmäteristyrelsen förklarar år 1951 Suonttavaara lappskatteland 1:1 som ej befintlig (läs mer om det här). Lappskattelandets grundlagsskyddade rå och rör förblev dock kvar på marken och är där än i dag.
3. Konventionsstaterna, däribland de stater som har ansvaret för administrationen av icke-självstyrande områden och förvaltarskapsområden, skall medverka till att folkens självbestämmanderätt förverkligas, och de skall respektera denna rätt i överensstämmelse med bestämmelserna i Förenta Nationernas stadga.
.................................forts.
New York, 16 december 1966; undertecknad av Sverige den 29 september 1967. Beslut om ratifikation 26 november 1971, deposition av Sveriges ratifikationsinstrument den 6 december 1971. Konventionen i kraft den 23 mars 1976, även för Sverige (SÖ 1971:42, Proposition 1971:125). Översättningen i enlighet med den i K. prop. nr 125 till riksdagen 1971 intagna texten.