http://www.raa.se/cms/extern/index.html
Länk till Förvaltningslagen, Sveriges riksdag
Rannsakningar efter antikviteter Fornminneslagen 1666
ortnamnen_och_kulturminneslagen.pdf
Kvenska ort och platsbenämningar:
http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/socken/nbt1.htm
KIRUNA JAKT- OCH FISKEFÖRENING (arrenderat markområde)
Kartan tryckt av Generalstabens anstalt, Stockholm 1957. Grundkartan är från 1886.
Börje Salming och Jesper Eriksson träffades när de båda deltog i Torneträsk fritidsföreningens pimpeltävling på våren 2007. Salmingsläkten är förövrigt bördig från byn Salmi som är utmärkt på kartan ovan.
|
Filtyp: PDF/Adobe Acrobat -
Se som HTML-version
Kven Bureus' berömda Lapplandskarta röjer på tydligaste sätt sitt samband med denna ...... allmännare tillgänglig för forskningen och hembygdsintresset. ... www4.rovaniemi.fi/lapinkavijat/vanhatkartat/kirja.pdf - |
2007-11-21
Dm 504-2007/1951
...................
(1995:1418) med instruktion för det statliga lantmäteriet,
4 § 5p.) Innan beslut fattats genomförs en granskning där Språk-och folkminnesinstitutet (SOFl) står för den namnvetenskapliga tolkningen. SOFI har till uppgift att samla, bevara, vetenskapligt bearbeta och ge utlantmäteriet
2007-11-21material om bl.a. ortnamn. Vid
SaFI i Uppsala finns en tjänst som namnvårdskonsulent med ett övergripande ansvar för ortnamnsvården inom SaFI.Enligt 4 §
lagen 1988:950 om kulturminnen m.m., ändrad 2000:265 skall i statlig och kommunal verksamhet god ortnamnssed iakttas. Detta innebär i korthet att skriva ortnamnen enligt reglerna för det svenska språket och att inte ändra hävdvurina ortnamn utan starka skäl. Namn som godkänts för offentlig kartproduktion skall även i andra sammanhang användas i sin godkända form. Det är sålunda namnformerna som återfinns på de allmänna kartorna (som utges av Lantmäteriverket på statsmaktens uppdrag) som skall användas som rättesnören att följa i alla sammanhang. En av grundprinciperna för god ortnamnssed är att ett ortnamn skall skrivas på samma sätt oavsett i vilket sammanhang det används i, här skall alltså karta, vägskyltar och publikationer använda lika namnform.När det gäller namn av den här digniteten kan inte en enskild privatperson eller ett byalag anses som sakägare. En fråga om en eventuell namnändring skulle kunna drivas av Härjedalens kommun.
Med vänlig hälsning
Lennart Dehlin
Utredare vid Ortnamnsfunktionen
Lennart Dehlin
lantmäteriverket Ortnamnsfunktionen lantmäterigatan 2 801 82 GÄVLE Besök: Lantmäterigatan 2 Tel. växel: 026 -63 33 43 E-post: Lennort.Dehlin@lm.se Internet: www.lantmoteriet.se
Karta Över bl.a. Tarfa och Kierkowari (forntida benämnigar på Tarfala och Kepnekaise)
Märk väl de kvänska namnen på de forntida lappbyarna Siggewaara, Tingevara och Suonttavaara. Det visar att den huvudsakliga talspråket var kvänska redan vid den tiden.
Från Olof Tresks karta 1643
Där står namnet Kijrieswara event. Kyrieswara och Taarafa (forntida benämnigar på Kepnekaise och Tarfala)
KORT SAMMANDRAG AV FORNMINNESLAGEN 1666
Moderniserat språk
Plakat och Påbud om Gamla Monumenter och Antikviteter
Kungen är 11 år gammal när plakatet utfärdas i hans namn. Förmyndarregeringen
leds av rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie, som vid tillfället är ägare av
bl.a. Fornsigtuna.
Med stort misshag förnimmer Vi hur urgamla kvarlevor allt ifrån hedendomen till
närvarande tid hanterats med vårdslöshet och olovligt självsvåld så att de dagligen
fördärvas eller försvinner.Därför har Vi funnit det nödvändigt att med detta Plakat bjuda och befalla
- att ingen, vem han än är, skall efter denna dag understå sig att på något vis
nederbryta eller föröda de borgar, hus, fästen och skansar som ännu tillfinnandes
är. Vi vill hålla alla sådana gamla monument inom Vårt konungsliga hägn och
skydd.
- att lagen gäller såväl konungens som Kronans jord, antingen den ännu tillhör Oss
eller på något sätt avhänts Oss- Ridderskapet och Adeln skall förfara på samma sätt med sin frälsejord och draga
försorg om de gamla monumentens Conservation, som denna Vår Intention,Saksens viktighet och deras egen heder kan vara likmätigt.
- Om någon skulle understå sig att göra häremot och överträda vår befallning så må
han inte bara plikta utan även drabbas av vår onåd.Länk till: Viktigt av att bevara de forntida benämningarna.
Länk till Fornminneslagen
Sveriges rapport till Europarådet om ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter år 2001.
|
Swedish version ... Rapport 2006
...........Sid 35
1. Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att använda sitt efternamn (faderns namn) och förnamn på minoritetsspråket och rätt till officiellt erkännande av dessa namn i enlighet med bestämmelserna i respektive parts rättssystem.ARTIKEL 11
2. I områden som av hävd och i betydande antal bebos av personer som tillhör en nationell minoritet skall parterna sträva efter att, inom ramen för sina respektive rättssystem, innefattande, där det är lämpligt, överenskommelser med andra stater, och med beaktande av sina speciella förutsättningar, vissa traditionella ortnamn, gatunamn och andra topo-grafiska anvisningar avsedda för allmänheten även på minoritetsspråket, när det finns tillräcklig efterfrågan på sådana anvisningar.
3. Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att på sitt minoritetsspråk sätta upp skyltar, anslag och annan information av privat natur som kan ses av allmänheten.
Sedan Sverige lämnade den första rapporten om efterlevnaden av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter till Europarådet har det inte skett några förändringar med avseende på denna artikels första och andra punkt. Sverige hänvisar därför i dessa delar till den första rapporten. När det gäller den tredje punkten vill Sverige anföra följande.
Ortsnamn
Sedan Sverige lämnade den första rapporten om efterlevnaden av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter har det inte skett några ändringar i lag (1988:950) om kulturminnen m.m. som reglerar benämningen av ortsnamn. I denna del hänvisar därför Sverige till den första rapporten. Sverige vill dock tillägga följande.
Även om minoritetsspråket meänkieli inte uttryckligen omnämns i lagtexten innebär den goda ortsnamnsseden som föreskrivs i lagen att i områden där meänkieli talas av hävd skall skyltar även uppföras på meänkieli, vilket också skett.
En stor del av Sveriges fjäll- och skogstrakter tillhör det traditionella samiska språkområdet. Inom området finns betydande skillnader i uttal, ordböjning och ordförråd, varför de i Sverige talade samiska språkvariteterna indelas i nordsamiska, lulesamiska, arjeplogssamiska, umesamiska och sydsamiska.
Följaktligen skrivs inte samiska namn på samma sätt över hela språkområdet. Sedan ett antal år tillbaka pågår ett arbete med att få in korrekta samiska platsbenämningar på kartor, men också att sätta upp skyltar med de samiska namnen på orter längs vägarna i olika delar av Sápmi, Sameland. Numera skrivs ortsnamnen enligt samiska skrivregler, i enlighet med en FN-rekommendation från 1972 om minoriteternas namn. Stavningen har också varierat över tiden. Således skrevs t.ex. det samiska ordet för berg, fjäll tidigare
varre eller vare, medan det i dag i nordsamiskan stavas várri, i lulesamiskan várre, i sydsamiskan vaerie.Liksom samiskan har finskan och meänkielin en lång historia i norra Sverige. Ortsnamn på finska och meänkieli förekommer framför allt i Tornedalen och den angränsande bygden och skrivs efter finskans och meänkielis skrivregler. I nordligaste Sverige är det inte ovanligt med blandnamn med en finsk namnled, en meänkielisk namnled och en samisk namnled.
sid 35.................
Stockholm den 30 juni 2006
Jens Orback
ansvarigt statsråd för minoritetspolitiken
06-KU19 Konstitutionsutskottets betänkande om nationella minoriteter
(Kvänska, Meän kieli namnen bortsuddade)
Där benämns ännu Kieronavaara (felstavat skall vara Kierunavaara)
"Kiruna betraktas nog av många som ett svenskt
namn idag,
även om dess ursprung närmast är finskt. Kiruna är från början namn på ett berg
Kieruna,
bildat till det finska ordet kieruna ’fjällripa’, en direkt motsvarighet till
det nordsamiska giron,
som möjligen i sin tur ligger bakom det finska ordet".
ortnamnen_och_kulturminneslagen.pdf
Kartbilderna nedan tagna från MBÖN kartdet 1988 reviderad 1995
Samtliga orts och platsers namn är på Meänkieli (Kvenska).
Svar på anmälan från Integrationsdepartementet
Svar har inkommit från lantmäteriet 07-02-22
Riksdagen - Konstitutionsutskottet (KU) där även Tornberg, Stefan är ledamot, skall ha uppsikt att lagar och förordningar följs.
Även Justitiedepartementets ansvarsområden handlägger sådana här frågor.
Norrbottens naturvårdsverk har gett i uppgift åt samebyn (köngämä) att rasera forntida vandrings - och färdväg (se kartbild nedan markerat gult).
Efter uppgifter som framkommit om den forntida leden mellan Kummaeno och Treriksröset har Länsstyrelsens Naturvårdsenhet gett i uppdrag åt Könkämä sameby att rasera den forntida sommar och vinterleden. Återigen har det begåtts ett brott mot fornminneslagen här uppe i övre lappmarken. För vidare upplysning om ärendet kontakta nedan uppskrivna myndighets personer. Kryssmarkeringarna har rivits ned (Vet ej om stenrösen också har mött samma öde).
| Arpojoki | Abbujohka |
| Arpojärvi | Arbuja´vri |
| Fjellarjoki | Fjellarjohka |
| Gasajärvet (Harri) | Harreja`vrrit |
| Suolojärvet | Cuolluja`vrrit |
| Rautujoki | Ra`vdujohka |
| Ruotasjärvi (Rautu) | Ra`vdujavri |
| Taavajärvi | Da`vvaja`vri |
| Pulsujärvi | Buolzaja`vri |
| Pulsujoki | Buolzajoka |
| Linakero | Liinecèarru |
| Ropijoki | Robijohka |
| Haukorijoki | A`vgurjohka |
| Tjuonakielinen | Cùonjagilas |
| Kutsurijoki | Guvzzarjohka |
| Vuokaisenkero | Vuoggascèarru |
| Karjesvaara | Karjatjåkkåh |
M. fl. De kvänska namnen är avskrivna från Generalstabens litografiska anstalt gjorda karta till Norrbottens läns kartverk år 1888.
Förfalskningen av namnen verkar ha påbörjats under 1980-talet och framåt, för vi ser att på kartor från 1979 benämns platserna ännu med sitt rätta kvänska (meän kieli) namn.
Kartbilden är tagen från Generalstabens litografiska anstalt tryckt karta år 1888. Som vi kan se är de historiska kvänska namnen på platserna utsatta, med den anmärkningen att Rautojärvi är felstavad (Ruotasjärvi).
Bilden är tagen från nya fjällkartan utgiven av Statens lantmäteriverk år 1979. Där återges ännu de kvenska namnen korrekt.
Bilden är tagen från Naimakka 31 JK, Fjällkartan och den är också utgiven av Lantmäteriverket i Gävle år 1988. Där har de historiska kvänska namnen blivit utsuddade och ersatta med samiska dito. Förfalskningen har alltså sett för 15 år sedan.
Bilden är tagen från Blad BD 2 Kummavuopio-Pulsujärvi-Råstätno 1979
Bilden är tagen från Naimakka 31 JK, Lantmäteriverket Gävle 1988
(De historiska namnen har blivit utsuddade)
Kvänska ort och platsbenämningar:
http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/socken/nbt1.htm
Erik Wahlbergs släkt och hemmansägare register:
Nordkalottens Kultur- & Forskningscentrum
Från Matarengi forskarförening
Erik Wahlbergs släktforskningsmaterial Vi har kyrkoböcker
från Tornedalen på mikrofilm/fiche, andra släktutredningar rörande släktnamn
i Tornedalen, böcker
om hur släktforskning bedrivs, tekniska hjälpmedel m. m.........
http://www.kulturrad.no/Apps/NKR/articles.nsf/0/080636E77BF7DFC6C1256FEF0039DC7F?OpenDocument
| Andre kulturverntiltak |  |
|
| Høgskolen i Finnmark v/Irene Andreassen | Utgivelse av kvensk stedsnavnleksikon | Kr 100 000 blir løyvd, det blir gitt tilsagn om kr 85 000 for 2006 og kr 85 000 for 2007. |
Om ortnamnens betydelse för forskningen angående bebyggelsens ursprung skriver Esias Tegnér d.y.: "Ortnamnen äro utan gensägelse att räkna bland människotankens varaktigaste skapelser. Städer förintas så att knappt spillrorna mera finnas, men namnet, som staden burit, viker ej från sitt rum. Själva naturen ombildas, skogar uthuggas, höjder jämnas med marken, strömmar sina ut, sjöar torka och likväl bär orten ett namn, som talar om skog, höjd och ström. Hela djursläkten kunna utdö från jorden, men ortnamnen vittna ännu om, var sådana djur en gång haft sitt bo."
Beträffande finnbygden finns otaliga exempel, som bestyrker riktigheten av dessa iakttagelser. I Tornedalen, den tidigare bebyggda delen av finnbygden, är alla namn på byar, gårdar, berg, ställen, orter, floder, åar, sjöar m.m. av finskt ursprung. Många av ortnamnen är redan tidigare försvenskade eller förvanskade i gamla handlingar till följd av icke-finskkunniga tjänstemäns oförmåga att återge den rätta ortografin (H: Tenerz, ibid., 1960). De numera förkommande svenska ortnamnen är självklart av färsk datum och ofta mer eller mindre lyckade resultat av den försvenskningsiver, som med järnvägens tillkomst introducerades här av järnvägsstyrelsen.
Karta från 1900-talets början över Enontekis-Karesuando
