Intressant att ta del av Beatas och Vintturis synpunkter! Jag har ungefär samma bakgrund som Vintturi; vi bedrev hemma hos mig både renskötsel, jord- och skogsbruk, vi jagade och fiskade och samlade av naturens gåvor(hjortron, blåbär och lingon) för familjens överlevnad. Vi hade samiskt "blod" i släkten och eftersom koncessionen innebar samarbete med samerna så odlades kontakter med samerna så väl som möjligt. Nedanför lappmarksgränsen i Kalix och Torne älvdalar kan nämligen samer få tillstånd=koncession av Länsstyrelsen för att driva renskötsel året om. Tillståndet innefattar rätt att sköta renar åt dem som äger eller brukar jordbruksfastigheter i området. Varje skötesrenägare får inneha högst trettio renar per hushåll i vård hos koncessionshavare. Om man hade god kontakt med koncessonshavaren kunde renantalet lätt öka till uppemot 100 renar men om man inte hade en god relation till sin koncessionshavare (och hade otur med denne)så höll sig renantalet konstant kring 10. Jag uttalar mig ändå inte svepande om detta utan konstaterar bara att detta hände, speciellt om inte skötesrenägaren odlade kontakterna och själv inte var delaktig i kalvmärkning m m...
(Karin Neuenschwander gjorde i april 1990 en undersökning om rennäringens betydelse för Pajala kommun. Där konstaterades att ca. 4% av befolkningen i kommunen var sysselsatta inom rennäringen. Då var ändå inte antalet arbetstillfällen inom ex. turism, bensinförsäljning och dylikt inräknade. Rennäringen skapar arbetstillfällen för bland annat veterinärer, slakterier, livsmedelsindustri, skinn- och hantverksföretag, turism, transport samt bensin- och snöskoterförsäljning.)

Så kväner och samer har historiskt sett varit beroende av varandra på många olika sätt. De har haft mycket långvariga traditioner av aktivt och givande samarbete för dem bägge och därför har de i sina olika kulturer och sedvänjemönster en tydlig linje att skapa och upprätthålla gora relationer med varandra. OCH ändå talar många bara om birkarlesystemet vilken ju styrdes av de svenska kungarna...

Jag tränar aktivt på att tala meänkieli för att visa min stolthet över denna, med finländare likväl som med kväner/tornedalingar. Finnarna hör skillnaden och stödjer mig i att vi har ett eget språk, de uppskattar högt Mikaels Niemis men framför allt Bengt Pohjanens böcker och historier och menar att hans översättning av Nya testamentet är genialt och visar på meänkielis giltighet i en mångkulturell kultur där våra beslutsfattare faktiskt värnar om de minoriteters(som själva kämpar för detta) rätt till att få känna sig stolta över sina olika språk, bakgrunder och kulturer. De stolta minoriteterna kan i samspråk med varandra bredda sina vyer och samtidigt fördjupa demokratin. Det är i de intoleranta omgivningarna etniska problem skapas, i omgivningar där minoriteter inte tillåts att "växa", att få känna av denna stolthet över sina olikheter och få fördjupa sina kunskaper om sin egen minoritet,; alltså i omgivningar där majoriteten förringar sina minoriteter och/eller arbetar emot dem för att få dem att lämna sitt tusenåriga språk och kultur... Slutligen gillar jag att lyssna på samisk musiktradition med sitt inslag av jojk likväl som jag uppskattar den växande "kvänska" musikrörelsen...
 

Jag känner att jag måste göra ett inlägg nu... Lyssnar precis på folkmusik från Quebec (Kanada) och kan inte undgå att fundera på vår likartade identitet. Fransk-kanadensarna verkar inte ha något problem med att kunna uppskatta sina dubbla identiteter, att vara både kanadensare och Quebecoiser... Jag har träffat flera av dem personligen. Jag undrar verkligen varför det är så oerhört svårt för oss kväner (m a o lantalaisia och tornionlaaksolaisia) att stå för att vi inte är "storsvenskar".

Det är enligt min mening INGET fel att kalla sig varken same eller kvän och ändå vara svenska medborgare. Alla ni som är av meänkieli-bakgrund och ändå verkar vara emot kvänlandsförbundet - och kvänernas ansträngningar för att uppmärksammas -uppmanas att härmed gräva lite i ert förflutna, er historia. Jag gjorde det långt innan hela denna debatt kom igång, för en 15-20 år sedan och upptackte att vår historia är nedtystad - osynliggjord... Jag vill inte tjata och försöka tvinga in mina åsikter i andra människor, tro mig! Sök själva som jag gjort, med öppet sinne! Om ni studerar nordkalottens historia och använder ert sunda bondförnuft så kommer ni att förstå vad vi kvänförespråkare pratar om. Våga ifrågasätta den etablerade historieskrivningen och tänk själva! Och återigen, jag vill inte ta ifrån samerna NÅGONTING! Jag vill att vi som är ättlingar till fornkvänerna ska få fortsätta att existera på nordkalotten och utveckla vår kultur (som för övrigt har mycket gemensamt med samernas kultur, bl a renskötsel som min familj har sysslat med innan staten konfiskerade vår rättighet) och ha en framtid i 2000-talet, precis som Quebec-borna kommer att ha. De är stolta över sitt språk ("tornedalsfranska" som jag brukar kalla det: ålderdomlig franska, precis som vi pratar ålderdomlig finska) och sin kultur, musik, sitt levnadssätt. Vi existerar fortfarande i denna dag men det är kris! Ungdomarna och barnen talar inte sina förfäders språk och språket är den stora kulturbäraren framför allt annat. Jag själv tillhör "den förlorade generationen" eftersom mina föräldrar inte ville lära mig vårt språk p g a dess negativa status. Jag förstår det mesta men kan inte prata flytande själv, men jag jobbar på det... Jag tycker det är tragiskt att tillhöra den generation som kommer att bryta den i alla fall 1000-åriga språk- och kulturtradition vi har...

Återigen: Skäms inte för att du inte är "storsvensk", vem är det egentligen? Sörlänningarna är ju en blandning av allt möjligt, trälarna (slavarna, framförallt från nuvarande öststaterna) blev ju fria någon gång på 1100-talet, de försvann ju inte, utan dagens sörlänningar är ju ättlingar av både "vikingar" och "trälar".

Vi är alla ättlingar och blandningar av alla möjliga människor som har försökt överleva på det gigantiska område som i dag kallas Nordkalotten. Var stolt över dina starka förfäder som klarade av att sätta barn till världen och få dem att överleva! Det var ingen som tjafsade för hundra år sedan om de var SAMER eller KVÄNER utan de försökte överleva på det sätt det gick att överleva på: renskötsel, jordbruk, jakt, fiske.

Jag har sagt det förr och jag upprepar det: Vi kväner kräver inget återupprättande av det historiska Kvänland, men vi vill inte se något nyskapat "Sapmi" heller... Däremot vill vi ha rätt att existera i 2000-talet och framledes!

Apropå känslor...
 

Hej Allan!

Jag har nog svårt att vara "mest" någonting, eftersom jag kulturellt kommer ur en finsktalande befolkning som levt på jakt och fiske ovan polcirkeln i all historia som är känd. Det fanns vildren så sent som för 150 år sedan, och de ägnade sig bl.a. åt sådan jakt, men inte åt de senare kulturella mönster som inkluderar jordbruk och djurhållning. (Bara 500 år av känd historia dock, vilket är futtigt när man börjar jämföra med det som går att få reda på via DNA, men ändå.)
Det jag själv är ett exempel på, (om det visar sig efter mina kontakter med National Geographics att jag egentligen tillhör M), är att den nordfinska och samiska befolkningen har blandats under en mycket lång tid, och jag har ju som sagt av mitt utseende vetat hela tiden att jag är en gatukorsning.
Jag kommer nu att göra en längre paus, och försöka få reda på mer utifrån det fullständiga undersökningsresultatet. Hoppas att ni också går med. (En anledning till att de inte lyckas "hitta" min haplogrupp är att för få från Nordkalotten varit med i projektet.)
 

Kiruna, det finns mycket att finna om vår bakgrund om man bara söker bland utförd forskning. I en doktorsavhandling i Medicinsk Genetik av Per-Olof Nylander(1992) Ethnic heterogeneity of the North -Swedish Poulation. Studierna handlade om 7 markörgener som kunde särskiljas genom försökspersonernas blodgrupper och serum. De studerade prover från blodgivare födda på 40-50-talet som fortfarande bodde i sin hemsocken. De jämförde med blodprover från "centralsvenskar" i södra Sverige, "finnar" från Uleåborg och "svenska samer" (blodproverna från samerna togs på en skola på 70-talet i Jokkmokk.) Valet av referensgrupper gav många osäkerhetsfaktorer vilket författaren och hans medarbetare insåg men trots allt valde de att publicera sina studier.

Fin = står för "finska gener"
Sam= står för "samiska gener"
Sve= står för "svenska gener"

Region 1 Dorotea, Fredika, Åsele
fin. 20 % sam. 2 % sve. 78%
Region 2 Vilhelmina
fin. 20% sam.1% sve. 79%
Region 12 Holmön,Sävar, Umeå
fin 3% sve 97%
Region 13 Bjurholm,Vännäs
fin 7% sam 2% sve 91%
Region 14 Hörnefors, Nordmaling
fin 3% sve 97%
Region 15 Arjeplog,Arvidsjaur
fin 29%, sam 13% sve 58%

Region 16 Gällivare, Jokkmokk
fin 51%, sam 24% sve 25%
Region 17 Jukkasjärvi,Karesuando
fin 63%, sam 34%, sve 3%

Region 18 Piteå, Älvsbyn
fin 15%, sam 4 %, sve 81%
Region 19 Nederluleå
fin 11%, sam 5%, sve 84%
Region 20 Edefors, Överlueå
fin 9%, sam 3%, sve 88%
Region 21 Nederkalix,Råneå, Töre, Överkalix
fin 13%, sam 12%, sve 75%

Region 22 Hietaniemi, Karl Gustav, Nedertorneå, Övertorneå
fin 84%, sam 10%, sve 6%
Region 23 Junosuando, Korpilombolo,Pajala, Tärendö
fin 75 %, sam 25%

I den obligatoriska avsnittet hälsoaspekter visade studierna tt det fanns ett statistikt signifikant samband mellan hög procent "finska gener" och risk för hjärtkärlproblem, det fanns också ett samband mellan hög konsumtion av kokkaffe och hjärtkärlproblem. Människor i regioner, i vilka denna studie visat hög procent "finska gener", drack mycket kaffe. Forskarna lyckades dock inte skilja på data mellan arv och miljö. Månntro vad nu denna "forskning" nu kan ge oss för insikter mer än så...?
 

Jag presenterade för ett tag sedan - vilket inte kommenterades eftersom forskningsresultaten inte tillgodosåg det som anses av myndigheter vara tillåtna resultat! Dessa forskningsresultat av DNA-tester stod att läsa i March of the Titans, Appendix 2, del 14. Den berättade ingående om en genetisk markör, Tat-C, som finns hos ungefär hälften av finnarna och balterna, men bara hos 8% (eller 5,6% enligt en annan källa) av norrmännen, och nästan inte alls hos svenskar. Enligt Arthur Kemp ska Tat-C vara en mycket gammal genetisk variation-troligen över 20.000 år gammal-som spritts bland sibiriska och nordeuropeiska stenåldersbefolkningar. Denna hypotes ter sig ytterst trovärdig, bland annat därför att Tat-C även uppträder hos eskimåer som levt isolerade från andra folkslag under många tusen år. Det betyder inte att finnar är nära släkt med inuiter eller mongoler, utan att de har en gemensam förfader i nordeuropeiska stenåldersbefolkningar. Vissa av dessa stenåldersbefolkningar vandrade senare österut och utvecklades till mongoler - som man antar genom naturliga mutationer och genom uppblandning med östasiatiska folkslag - medan andra utvecklades till finsk-ugriska folk. Det som återstår av finnarnas mongoliska arv är enligt denna studie mindre än 1% mongoliska gener som kommit österifrån - kanske via slaviska grupper som blivit lindrigt uppblandade genom hunnernas och kanske även Djinghis Khans (de egentliga mongolernas) härjningar.
Resten av de 25% icke-germanska generna kommer alltså från forneuropeiska stenåldersbefolkningar som levt i Nordeuropa och Sibirien i uppskattningsvis 20.000 år. När resultatet inte visar att det var samer som genetiken kan bevisa "var först på plats" så är dessa forskningsresultat inte intressanta för massmedia och allmänhet. Är inte detta konstigt Sökaren? Min tolkning är att man silar resultat utefter det håll dit statens pekar...Vad är din tolkning?
 

Hej "Kvän"!

Jag vet inte om jag menar så mycket i politiska frågor... Själv är jag glad så länge jag får tänka det jag vill så länge jag lever, och inte speciellt intresserad av "ägande" i allmänhet. (Man kan inte ta med sig något varken mark eller saker dit vi alla är på väg i olika takt.) Jag förstår däremot att det skulle vara enklare om allas synpunkter bemöttes seriös i de diskussioner som förekommer, men det verkar inte finnas en sådan öppenhet, och det beror nog delvis på att den grupp som "tvångsförsvenskats" får ta emot skäll som egentligen riktar sig mot representanter för den svenska staten och att försvaret då kanske blir mer av anfall ibland. (Själv är jag tvångsförsvenskad kvän/same med svenskt medborgarskap och utan ett egentligt modersmål, så jag skulle enbart vara dum eller få dela upp mig i bitar om jag försökte "välja" sida.)
Det jag däremot tycker är att det skulle vara roligt att få veta hur länge det bott folk i Skandinavien och varifrån de kom, men om inga deltar i projekt av den här typen så blir inte de frågorna besvarade.
 

 Problemet är bara att forskare jämfört samers DNA hittills i en liten smal population, läs Welinders forskning i frågan. Tänk om man skulle jämföra dessa "köldhärdiga" ben med benen från en bredd av nuvarande samer, nordbor, innuiter och kväner i norra Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Vad skulle det då ge för resultat, tror du. Jämför med den forskning jag presenterade dig för ett tag sedan om finnarnas TAT jämfört med svenskars och norrmäns.

Tror du inte att även finsk- och meänkielitalande folkslag har rätt så köldhärdiga ben och de är dessutom så motståndskraftiga och tåliga att de har spridit sig till en population på ca 5,5 miljoner människor i ´nutida Finland, minst 500 000 i Ryssland, 400 000 i Sverige samt ca 150-200 000 ättlingar till kvänerna i norra Sverige, Finland och Norge. I USA finns dessutom flera hundra tusen finska ättlingar och en massa även i Australien och Europa i stort. Konstigt är då om det skulle ha varit samerna som varit bosättare i alla de tusentals GRK-boplatser som hittats och ändå är de bara totalt ca 80 000-90 000 i dagens Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Då måste de i rimlighetens namn ha varit mindre tåliga och motståndskraftiga än vilken annan nuvarande folkgrupp som bebott urtidens Fennoskandia, annars skulle de ju ha slagit ut oss andra, liksom du menar de gjorde med STR och TRB...
Låt nu för en gångs skull ditt inneboende sunda förnuft råda över dina indoktrinerade grå celler, Allan...
 

Allan, t.o.m. Návdi har slutat skriva om samers unika DNA-strukturer, kanske för att hon läst bl.a. Cavalli-Sforzas och Stig Wellander?
Cavalli-Sforzas gjorde en grundläggande kartläggning av Europas folkgruppers gener, även samers. Det visade sig att den DNA som använts för just samerna var ganska missvisande eftersom de för att få ett så "oförstört" DNA som möjligt hade valt ut personer med typiska samiska drag inom en enskild familj. Detta blev en av huvudanledningarna att samernas DNA såg "annorlunda" ut än många andra "folkstammars". Stig Welinder har skrivit en bok där han går mycket hårt åt hur samer och DNA har hanterats. Boken heter "DNA, etnicitet, folk och folkvandringar" och är en skarpt kritisk diskussion av genarkeologin utifrån ett humanistiskt synsätt Stig Welinder försöker ge kriterier på god arkeologi och hur man ska skilja mellan vetenskap och ovetenskap på det området.

Att etnicitet är föränderlig betyder dels att individer kan flytta mellan etniska grupper, det vill säga byta etnisk tillhörighet, dels, och framför allt, att innehållet i de etniska gruppernas kännetecken kan förändras. Hur etnicitet markeras, eller kommer till synes, i samhandlingen mellan grupper är situationsbestämt
och föränderligt i tid och rum. Etniska grupper kan ha gener som är vanligare inom gruppen än utanför. Det beror då på en större tendens till giftermål inom gruppen än utom. Genuppsättningen är kulturellt bestämd. Den styr inte etnisk tillhörighet. Likaså är sambandet
mellan språk och genuppsättning svagt eller obefintligt. Likhet i genuppsättning synes främst, och knappast överraskande, vara bestämt av geografisk isolering eller närhet (Sims-Williams
1998). Likhet i genuppsättning kan inte heller oproblematiskt användas för att avgränsa raser. Den genetiska variationen inom de av en äldre forskning klassificerade raserna har visat sig vara betydligt större än variationen mellan raserna (Nilsson 1999).
En sammanfattning med användning av den arkeologiska fackterminologin (cf. Clarke 1968:37-38) skulle säga att monotetiska klassificeringar av människor är problematiska.

Folkgrupper har blivit utpekade, namngivna och satta på plats av kyrkan och makten i dess strävan att ordna världen överskådligt inom sina intresseområden för mission, handel, plundring
och skattläggning. Huruvida grupperna funnits i verkligheten är svårare att säga, och svårigheterna att känna igen dem i den historiska arkeologins fyndplatser och föremålsfynd är
inte små (Wallerström 1997).

En linje i diskussionen hävdar att etnicitet över huvud taget inte var ett relevant begrepp förrän världen var uppdelad i stater eller statsliknande samhällen med centrum och periferi. Sättet att klassificera människor i etniska grupper skulle vara styrt av eliterna i centrum och deras världsbild (Shennan 1989). Detta hindrar inte att begreppet ”etnicitet” har diskuterats och använts inom nordisk förhistorisk stenålder för att förstå variationen i materiell kultur(Asplund 1998; Hallgren 1998). Detta är naturligtvis kontroversiellt (Bågenholm 1999:139-140), liksom tanken på att återfinna utdöda språk, eller snarare de protospråk som var
föregångare till de skrifthistoriskt kända språken, på de arkeologiska kartorna (Sims-Williams 1998; Bågenholm 1999).
Etnicitet är således ett svårhanterligt begrepp.

Ett exempel på hur man skapar känsla av etnicitet och identitet är Dan Anderssons diktning. Etnicitet i betydelsen "tillhörigheten till viss ethnos, innefattar att kategorisera människor efter kulturella uppfattningar om karakteristika." Det är ett problematiskt begrepp som kan betyda identifikation med och känsla av tillhörighet till en grupp. Andersson skapade det finska tillhörigheten genom sin exotism och skapande av avstånd från den svenska omgivningen. ”Spelmannen från Finnmarken” eller ”Finnmarksskalden” diktade om ett landskap som fick karaktär och personlighet av de finska namnen på berg, sjöar och torp. Dikternas landskap innehåller inte bara fururnas och granarnas sus utan också ett främmande sus från en gången tid. En del av Dan Anderssons finska namn finns fortfarande att hitta på kartor, andra hade han hört av de vuxna under uppväxttiden i Skattlösberg, andra åter diktade han: Ajattele, Matalam, Kerrore, Harja, Kango, Pallo, Kestula, Mattao, Vaina, Pajso, Sami, Hattmomarja ...

Lite fakta om Stig Welinder här:
http://www.miun.se/mhtemplates/MHNewsPage____20793.aspx
http://www.bokrecension.se/Stig-Welinder
Jag ska nu läsa hans "Jordbrukets första femtusen år". Om du också läser den Allan så kanske kan vi föra en dialog om denna, nu när návdi drar sig ur... Och Allan, oberoende av om du är kvinna eller man så anser jag att inte att du är bevandrad i de spörsmål du tar upp...
 

För den intresserade kan man följa människans resa från Afrika tidsmässigt runt världen, men detta är bara en teori av många.
http://www.bradshawfoundation.com/journey/

Kolla också "Genographic project - Atlas of human journey". Intressant att jämföra med diskussionen på denna tråd;
https://www3.nationalgeographic.com/genographic/atlas.html

Sedan genetiken bara för den som tror sig finna sitt ursprungssvar inom denna, själv hittar jag inte ens den av Návdi så omtalade U-genen i stamträdet.;
http://www.familytreedna.com/haplotree.html