2. Forskning inom universitet och högskolor

– villkor och resultat

Statsmakterna anger de övergripande inriktningarna för forskningen genom

organisation, regelverk och fördelning av statsanslag direkt till lärosäten, de s k

basanslagen. Styrning sker vidare genom anslag, organisation och regelverk för

statliga forskningsfinansiärer, såsom Vetenskapsrådet.

Den svenska utbildnings- och forskningspolitiken påverkas också av den

organiserade samverkan som sker i Europa, främst men inte bara inom EU. Ett

mellanstatligt europeiskt samarbete har vuxit fram inom högre utbildning, där

lärosätena är aktiva deltagare.

Många av de reformer som har genomförts i Sverige har en motsvarighet i

andra länder. Som exempel kan nämnas decentraliseringen av beslutsbefogenheter

till universitet och högskolor, införandet av mål- och resultatstyrning

samt den stora utbyggnaden av högskoleutbildningen. Externfinansieringens

växande betydelse för högskolans forskning är en tendens som uppmärksammas

i många länder, liksom de kommande stora pensionsavgångarna inom forskar-

och lärarkåren.

Villkoren för lärosätenas forskning har förändrats kraftigt det senaste

decenniet. Några lärosäten har blivit universitet och flera nya högskolor har

tillkommit. De mindre och medelstora högskolorna har successivt tillförts mer

forskningsmedel och alla lärosäten har nu i någon omfattning egna permanenta

forskningsresurser. Antalet studenter inom grund- och forskarutbildningen har

ökat kraftigt och antalet avlagda doktorsexamina har, som nämnts, nästan fördubblats.

De s k löntagarfondstiftelserna har tillkommit och de statliga forskningsfinansiärerna

har omorganiserats. Reglerna för forskarutbildningen och

för högskolans tjänstestruktur har förändrats. Jämställdhet mellan kvinnor och

män har förts högt upp på dagordningen. Den tredje uppgiften, samverkan

med det omgivande samhället, har förändrats och blivit ett mer resurskrävande

åtagande.

Styrningen av högskolan har decentraliserats på ett genomgripande sätt.

Under1990-talet minskade statsmakternas detaljstyrning av lärosätena väsentligt

och de inrättar exempelvis inte längre professurer. Högskolestyrelser och

fakultetsnämnder har i dag formellt sett mycket stora möjligheter att styra

forskningen. Lärosätena kan fritt fördela basanslagen inom de olika vetenskapsområdena,

avgöra samtliga anställningar, hyra och fördela lokaler och i hög

grad välja organisationsstruktur.

Den förhållandevis stora frihet som lärosätena har i dag har dock funnits

under så kort tid att den ännu inte fullt ut blivit en del av ”kulturen”, sättet att

tänka. Samtidigt finns också vissa ramvillkor som trots allt begränsar lärosätenas

handlingsfrihet. De har ett grundutbildningsuppdrag och ett examinationsmål

för forskarutbildningen. De har även ansvar som arbetsgivare och ansvar

för samverkan med det övriga samhället. De måste i stor utsträckning finansiera

den infrastruktur som krävs för att kunna attrahera externa forskningsmedel.

Dit räknas från lärosätenas perspektiv all finansiering som inte kommer

ur basanslagen, d v s även bidrag från forskningsråd.

Basanslagen, d v s de statsanslag som går direkt till lärosätena, utgör nästan hälften

av deras totala forskningsmedel. Hur de fördelas internt inom lärosätena får

alltså stor inverkan på vilken forskning som bedrivs.

Under1990-talet gjorde statsmakterna en tydlig satsning på nya lärosäten.

Relationen mellan storleken på basanslagen till de ”gamla” lärosätena, d v s de

som före1991 hade rätt att utfärda doktorsexamen, förändrades inte särskilt

mycket. Möjligen finns en försiktig tendens mot ökande basanslag till Umeå

universitet och minskande till universiteten i Lund, Uppsala och Göteborg.

Inom basanslagen gjordes också specificerade satsningar på forskningsinriktningar,

centrumbildningar etc.

Detta tyder på att statens fördelning av basanslagen till universitet och högskolor

inte har använts för mål- och resultatstyrning. Anslagens storlek förefaller

med andra ord inte vara kopplade till vad lärosätena presterar utan kan betraktas

som mer eller mindre konstant.

För att följa upp hur basanslagen fördelas inom lärosätena har Vetenskapsrådet

genomfört en enkätstudie där lärosätena dels beskrivit sina budgetprinciper,

dels angivit hur basanslagen fördelats till fakulteter och institutioner åren

under perioden inte påverkar resultatet.

Ny svensk arkeologisk avhandling (En fråga som upp står: Varför måste all forskning som gäller lappmarken i Sverige gå via "Sameinstituet" Universitetet i Umeå för att bli tilldelat forskningsmedel Arkeologi och samiska studier? Utbildningen och forskningen ska vara fri och får inte styras av vare sig politiska eller ekonomiska intressen!Befria universiteten och högskolorna!

Karesuando den 5 maj 2007

Uttalande angående historieförfalskning