Från Enontekiö domsaga 1784-1872

Nybyggare uti Kuttanen näml. Johan Eriksson, Per Anderson och Per Persson, angående såväl fiskerättighet, som ersättning för utlagd Taxa för fiskandet uti Paitasjärvi träsk beläget uti denne Lappmark.

Parterna inställde sig å kärande sidan Bonden Lars Madsson Nifva i Muonionniska By Öfver Torneå socken, efter fullmakt av den 28 januari sistl., samt svarande i egne personer, thervid efter det Kärande Fullmäktigen yrkat Stämningsmålet, och Krono Fullmäktigen Länsmannen Välaktad Tornberg, Salomon enligt högvederbörligt förordnande under den 27 juni förlidet år, tillstädes kommit, följande till Protokollet ingafs:

 No.1.

Efter uppläsandet härav yrkade Svarandena, att såsom i Lappmarken boende Nybyggare warda bibehållnne vid de träsk fisken, varav de endast i sin fattigdom ägde sig att hugna och vilka inom Lappmarkens rågång finnes belägne, öfver 24 mil ifrån kärandernes hemvist men blott 1 ¼ mil från Kuttanens Nybyggare, ingifvandes därefter ett så lydandes Dokument:

 No.2.

Den 18 februari

Företeendes ytterligare Svaranderna Kronouppbördsmännens bevis, det deras Företrädare å Hemmanen för fisket uti Paitasjärvi träsk årlagdt Taxa, åren 1732, 1734, 1735 och 1738, Anhållandes därefter sluteligen av ifrån Kärandenas påstående blifva befriade. Men Kärande fullmäktigen begärde få ersättning för Taxan de sist förflutne 10 åren, efter vad utlagdt blivit och jämlikt företedt Utslag af Kärandernas Qvittence böcker sig bestiger till 4 Rdl. 32 Sch, utom allt det lidande de därjämte måste vidkännas, samt att dessutom antingen ensamt få emot Taxans erläggande till Kongl. Mayt. Och Kronan nyttja fisket, eller ock i vidrig händelse ifrån en slik avgift alldeles befrias.

I övrigt hemstäldtes målet Tingsrättens prövfning, Och thy blefvo Parterna antydde, att i morgon föremiddagen till Utslags afhörande sig infinna.

Nr. 4

Till ödmjukaste följe af Högädle Herr Krono Befallningsmannen Jonas Westbergs gunstliga förordnande af den 5 augusti detta år hava underskrivna nedanstående dag i besiktning tagit efter förut å Predikstolen skedd tidig Kungörelse, det nybygges tillfälle beläget omkring Enontekis kyrko och marknads plats som Skolmästaren,Grape, Johan Arnold, sökt få intaga och uppodla, samt befunnet det samma som följer:

Tjänlig gårdstomt och ett litet gärda belägen på sydöstra sidan om Prästgården, varav utsyntes ifrån anslagen påle bakom gamla bodstugan till Lapitain och handelsman Vippings marknads stuga en stråk, fyrtio famnars bredd, samt till Lätäs Eno, suttiofyra famnars längd, denna trackt af synemännen värderat till sex Ruckeland, vill nybygges sökanden af Prästebordet inlösa med upprödjande af varemot samma mark å annat ställe;

Vilket Herr Pastor Grape, som var närvarande, för sin del icke bestridde, men sade sig dock skola vederbörande söknads omprövande underställa.

Åker gärdet syntes ifrån norra ändan af Prästebodets gärdet till öster, sjuttiotvå famnars längd

samt bredden till sydost till en stående påle vid myran, sjuttio famnar, därifrån till sydväst, sjuttiofyra famnar till lappen Hurris stuga.

Jordmån bestod af sand och små sten, samt litet muld blandat, och prövades i det minsta till två tunnland.

Färdig äng Röjdningsland.

                                                                                            Summa     4             8         10         4

Medan Muckajärvi, Hirvasjärvi med Lompolo på västra ändan, till utdiknings och till äng fruktbara göres.

I övrigt gives till detta nybygge gott mullbete. Björk och små tall till vedbrand och gärdsel, furu till hustimmer på 2-3 mils hålld.

Husbehovs fiske i Kielijärvi, Taatsajärvi och Muckajärvi med Lompolo.

Vid syneförrättningen var Herr Kyrkoherden Erik Grape tillstädes gav tillkänna det han uti den af dess förhävda Herr Kyrkoherden Daniel Engelmarck till Lofl. Gärdes syne Rätten under den 18 februari 1789 ingivna förteckning på Prästbordet ängar och deras utsättning funno att Orjan kallad, uppgivit såsom Präsbordets tillhörighet och det skulle av sig kasta årligen sju runckor starrhö. Skillnaden i avkastningen ger väl honom anledning att tro att den nu uppröjda och synta trackt icke voro densamma som den Herr Kyrkoherden Engelmark i sin tid bärgat, men som han icke alls kände något annat under Prästebordet hörande äng med detta namn, förbehållne han sig å Prästebordets vägnar vederbörlig undersökning hurom varda detta änglinda vara Prästebordet tillhörigt alls icke.

I övrigt hade han blott egen del besiktad denna syn, kunde således icke undanlåta att om det ena med det andra till Herr Prosten i Kontraktet aflämna sin Relation om nybygges synen och det föreskrift i detta ämne av vakta.

Sålunda synt och befunnet ,

Betyga Enontekis den 23 september 1793.

A. Rechardt     Johan Eriksson Raatamaa  Nämndeman (bomärke)

Magnus Johansson Riska  Fjärdingskarl (bomärke)

Sedan Krono Länsman Herr Abraham Rechardt blivit av Nifvas, Olof Hendriksson vid Karesuando by nyligen upptagne Krono nybygge, och varvid saknat tjänlig Gårdstomt och frost fri åker tillfällen, samt i anledning därav erhållit Herr Krono Befallningsmannen Wesbergs tillstånd att å Kronoallmänningen nära intill marknads platsen och Prästbodets ägor, få för sig låta utsyna bättre gårdsställe och lägenheter till åkers upptagning; hafva undertecknade nämndemän, efter Kungjord termin, i dag sammanträdd för att på stället syna och utmärka förenämnda gårds tomt och åkertillfällen;

Sedan Prästbords innehafvaren, Herr Kyrkoherden Eric Grape, såsom nästgränsande och vilken ej hade tillfälle att syneförrättningen bevista, skriftligen förbehöll sig att av synebesiktningen få del , för att kunna saken å vederbörlig sed anmäla.

Därefter företogs syn, varvid befanns som följer:

Färdig äng Röjdn.land

Enontekis den 26 September 1796

Sålunda vara synt och befunnit, intyga

             (bomärke)                             (bomärke)

På begäran skrivit af Johan Eriksson Grape

Nr.2

Till följe af Herr Krono Befallningsmans Jonas Westbergs förordnande af den 20 februari sistlidna, hafva underskrivna å nedanstående dag i besiktning tagit efter förut Kundgjord termin, det nybygges tillfälle som Marakatt, Lars Larsson, ansökt få intaga och uppodla, Och befunnet som följer:

Gårdstomten med gärdet å kronoallmänningen belägen vid Sujajärvi, två mil väster om Kuttases by, etthundrafemtio famnar i kvadrat, beväxt med vide och björkskog, har Marakatt uppsatt ett nytt Pörte och fähus, halffärdiga.

Jordmån bestod af sten, sand och muldblandad, marken tjänlig till åker prövades på framtiden till en tunnland förädlas.

Färdig äng Röjdn. land

                                                                                           Summa     3             6         5            8

Husbehovsfiske uti Sujajärvi, Luongasjärvi, Nuulangijärvi, Masangijärvi och Käyläkkäjärvi.

I övrigt gives till detta nybygge gott muldbete (betesmarker), nödig skog till hustimmer, vedbrand och gärdsel, vilt och fågel fångst, samt lämpligt kvarn ställe i Suorki.

Sålunda synt och befunnit intyga,

Enontekis den 28 september 1796.

            (Bomärke)                         (Bomärke)

Nr. 1

Till följe af Högaktade Herr Krono Befallningsman Jonas Westbergs förordnande af den 22 februari sistlidne hafva underskrivna å nedanstående dag i besiktning tagit, efter förut gifven kungörelse, det nybygges tillfällen som Närfvä, Johan Johansson, ansökt få intaga och uppodla och befunnit som följer.

Gårdstomten med gärdet beläget å Krono allmänningen på nordvästra sidan om Johan Mickelsson Närfväs gårds gärdet.

Utsyntes ifrån sydost till nordväst 10 famnar och på nordvästra sidan 80 famnar, samt på sydost 70 famnar, varest Johan Johansson Närfvä uppsatt ett pörte med stuga sammanförd, gammal hölada, ett fähus, ett rökhus och en stolpebod. Marken består af sten, sand och muldblandad, med tall och björkskog beväxt. Prövades på framtiden med stenröjdning till åkers upptagande, 6 skjälland utökas.

Färdig äng Röjd.land

                                                                                                 Summa     2         1         4        8

Husbehovs fiske i Sautosjärvi, vilket Magnus Johansson och Samuel Pehrsson i Idivuoma bestridda, i övrigt gifves till detta nybygge godt muldbete (betesmarker), nödig skog till hustimmer, vedbrand och gärdsel.

Sålunda synt och befunnit intyga,

Enontekis den 30 juli 1798.

J. A. Rechardt     Olof Pehrsson Jatko

                                (bomärke)

Enotekis lagtima lagtima Härads Rätt den 10 mars 1840

§ 39

S. D. Uppropades till handläggning i ett sammanhang, ej mindre uppskjutna målet mellan Klockaren Karsiko, Pehr Olofsson, i Karesuando, kärande,

Och hans hustru Karsiko, Maria Nilsdotter, född Muotkajärvi, svarande,

Rörande kärandes påstående att svarande hustrun, som för flera år tillbaks avvikit ifrån mannen och uppehållit sig i Nedertorneå och Carl Gustavs härad, måtte genast återflytta, samt stånda till laga ansvar för ett sådant hennes förfarande,

är ock bemälde hustru Karsiko instunda kommit mot sin man Klockaren Karsiko, att vinna skillnad i äktenskapet med mannen; varvid parterna sig infunno och käranden inlämnade Uppskovs protokollet, samt hustru Karsiko förklarade att hon på 5: året sedan siste Jacobsmässo tid, flyttat från sin man och anledningen vore att "han börjat att tycka om andra gummor" , satt hustrun att uträtta för tungt arbete, samt hotat och bortvist henne.

Skolande hustrun Karsiko haft 7 missfall, som föranledits af den dåliga behandlingen som hon rönt av sin man.

Att då hon känt att hon ej uthärdat en sådan behandling, hade hon flyttat från mannen. I övrigt sade hustrun Karsiko, att parterna samman fått 4 barn därav 2:ne avlidit, men 2:ne voro i liv, och sade varit hos fadern intill sista december månad, då hustrun Karsiko kommit åter hit till Karesuando och efter vilken tid de vistats mest hos modern.

Vidare hustru Karsiko att mannen redan på Kengis marknad, där han först träffat hustrun, vägrat att medtaga henne och då hon efter hitkomsten till Karesuando i vittnens närvaro, erbjudit sig att flytta till honom, hade han svarat att han ej mottager henne till en enda natt, vaden hustrun Kasiko fortsatt sin stämning.

Klockaren Karsiko uppgav på tillfrågan att han ej ville emottaga sin hustru, emedan han befarit att hon åter skulle skilja från honom.

Därpå hustru Karsiko anmärkte att mannen hade hos sig en Norsk qvinnsperson, med vilken han ligger tillsammans och efter hustruns förmenande plägade köttsligt umgänge, dock gittade hustru Karsiko icke bestämt angiva mannen för en sådan gärning och åtaga sig det bevisa.

Klockaren Karsiko påminde att den uppgivna qvinnan blott vore hans tjänstepiga, samt bestridde att han älskat andra, eller bedrivit horobrott.

Till upplysning förebringade om mannens tycke för andre qvinnor och det svåra arbete vartill han satt hustrun, uppgav den sistnämnde att vittna; Riska, Johan Peter Pehrsson, Gunnare, Anna Sofia Pehrsdotter, Mämmi, Johan Olofsson, och hans hustru Pehrsdotter, Maria, Niva, Johan Pehrsson, Raatamaa, Eric Ersson, Tuoremaa, Pehr Pehrsson, Niva, Hendric och Mämmi, Olof Anundsson, vilka voro närvarande, utom Maria Pehrsdotter, som uteblev, huru hon intygades vara tillsagt att närvara utav Nämndemannen Hendric Josefsson.

Därpå vittnen, när något jäv emot dem icke förspordes, finge avlägga sannings eden, varnades för missbruk därav och hördes sedemera, varför sig, berättade:

Riska:

Att vittnet under höbärgningstiden sista sommar till Klockaren Karsiko både nätter och dagar, vid särskilda tillfällen, ligga i samma säng och under samma täcke, med Norska qvinnan, Brita Maria Hendrikdotter, vilken han har i sitt hus; därvid de varit till en del avklädda, men något olovligt umgängelse har vittnet icke sett dem med varann förehava.

Uppläst och erkänt av vittnet, som sade sig uppvaktat hela Tinget och anhållit om ersättning såväl därför som 2:ne mils skjuts.

Anna Sofia Gunnare:

Att hon sista sommaren sett Karsiko tillbringa nätterna i samma säng och under samma täckelse med Brita Maria Hendrikssdotter och en gång hade vittnet sett bägge avkläda sig så nära som underkjol och byxor, varpå de lagt sig i samma säng, såsom äkta makar bruka, men i övrigt hade vittnet ej sett att de förövat något olagligt med varann.

Uppläst, erkänt.

Johan Mämmi:

Att vittnet såväl kort före detta Ting, som under själva Tinget sett Klockaren Karsiko i vittnets närvaro ligga på samma bädd med Brita Maria Hendricsdotter, men vittnet hade ej sett dem förehava något olovligt med varandra.

Uppläst och erkänt av vittnet, som yrkade ersättning för sitt uppvaktnings besvär, men han själv haft rättegångs sak denna dag.

Tuoremaa:

Att för åtta år tillbaks då vittnet och Karsiko kommit neder ifrån landet och farit förbi Muonioniska, hade Karsikio lagt sig på bädd tillhopa med en piga Helena, som tjänt i prästgården, men vittnet sade insomnat genast så att vittnet ej sett om de förehavit något olovligt med varandra.

Vid ett annat tillfälle medan Karsikos hustru varit hos mannen, hade vittnet en afton sett Karsiko jämte en flicka vid namn Eva Stina, ligga på sängen i hans rum och hustrun hade bett Eva Stina gå bort från hennes säng, "emedan de i alla fall ej sluppo tillsammans innan hon dör".

Skolandes Karsiko tillika, på vittnets fråga erkänt att han flera gånger vilat tillsammans med Brita Maria Hendriksdotter, uti kökskammaren på prästgården.

Uppläst, erkänt.

Johan Niva:

Att sedan vittnet besökt sista Kengis marknad och sedemera träffat Karsiko i Kolari, omtalt för svaranden att hans hustru skulle varit kommen till Kengis, därtill Karsiko just icke lämnat något svar, men vid resa tillsammans med Karsiko åter till Kengis, hade Karsiko sagt att han icke brydde sig så mycket om att hans hustru hade kommit, men värre vore det om hans piga blive havande, medan han vore borta och då Karsiko hade blivit tillspord om han mottager sin hustru då hon hemkommer, hade han sagt att han ej brydde sig därom, innan saken blive vid Domstolen utredd.

Vidare omtalte vittnet att då han och Karsiko gjort resa tillsammans till en Lappby denna vinter, hade vittnet talt på skämt med Karsiko rörande hans umgängelse med hans piga, därvid Karsiko hade sagt att hon vore honom mycket kär och då han vände sig ifrån henne, så vände hon sig efter honom.

Förövrigt sade vittnet sig sista sommaren sett att Karsiko uppfört sig konstigt mot Brita Maria Hendriksdotter, samt tagit henne dels i famn och dels i kjörteln.

Uppläst å erkänt av vittnet, som fodrade ersättning för sitt uppvaktnings besvär.

Raatamaa:

Att vittnet och Karsiko varit tillsammans i fiske den sommaren då hustrun reste ifrån honom, och under vistelsen i fiskearbetet hade Karsiko yttrat att hans hustru lärer då hava rest bort och vari hon tagit yngre gossen med sig, men ogift finge hon vara.

Skolande även hustrun hava varit bortrest, då de hemkommo. Dessutom sade vittnet sig ofta hava sett Karsiko fatta uti och vara i säng tillsammans med Brita Maria Hendriksdotter, men dock icke märkt något olovligt dem emellan förefalla.

Uppläst och erkänt.

Hendric Niva:

Att innan hustrun flyttade från Karsiko, hade vittnet sett henne föra ved, hö och mossa såsom en dräng. Uppläst, erkänt.

Mämmi:

Att vid ett tillfälle, innan hustrun flyttade från Karsiko, hade vittnet hört svaranden tillsäga sin hustru att fara till Muotkajärvi, 3½ mils väg efter hö, men på vittnets erinran att hustrun vore sjuk och ej mäktade företaga en sådan resa, hade Karisko skickat en Lappgosse. Uppläst, erkänt.

Karsiko erinrade att han ansett henne bäst kunna förmå sina släktingar att hjälpa dem med hö.

På tillfrågan tillkännagav hustru Karsiko att hon icke ville höra flera vittnen.

Därpå Klockarn Karsiko fortsatte sin ansvars talan och klagade däröver att hustrun förstört hans hus och medtagit en mängd egendoms persedlar, då hon begav sig till nedre landet, vilket däremot bestriddes av hustru Karsiko, som sade sig endast hava medtagit en båt, en kohud, en spinnrock, 2:ne vävskedar, 7 Lispund mjöl och 2 Lispund smör, vilket allt hon behövt till sitt livsuppehälle och till sin försörjning. Dessutom hade hustru Karsiko fått sin försörjning hos personer i Carl Gustavs härad de sista två åren.

Hädan efter Rätten fattade sådant beslut:

Rörande Klockarn Karsikos käromål, så emedan det är ostridigt att hustru Karsiko avvikit ifrån mannen och ut i flera år uppehållit sig i nedre landet, utan att hon gittat visa laga skäl till ett sådant hennes förfarande, ty dömes hon, enligt 14 Cap. 1 och 28 §, Giftorättsbalken, att därför böta 25 daler samt med 8 Rd. 16 sh. banco, utav hennes lott i boet, samt ålägges återställa de medbragte egendomspersedlar, därest de äro i behåll.

Och vad angår hustruns stämning om skilsmässa, så finner väl Härads Rätten, Klockaren Karsikos styrkta förfarande att ligga tillsammans med qvinns personen, Brita Maria Hendriksdotter, vore sårande emot anständigheten och tillsäger honom att i framtiden därifrån avhålla sig;

Men som hustru Karsiko varken gillat påstå eller visa att Karsiko med henne eller annan qvinna har förövat, samt någon skilsmässa icke kan av Härads Rätten tillstädjas, för den bitterhet och ovilja som i övrigt mellan dessa äkta makar råder, innan de undergått de varningsgrader hos prästerskapet som Kyrkolagen stadgar;

Alltså kan den sökta skilsmässan nu icke tillfallas, utan Karsiko och hans hustru åläggas att såsom äkta makar sammanleva i kärlek och enighet, för vilket ändamål hustru Karsiko bör flytta till sin man och han henne i sitt hus emottager.

I övrigt skall hustru Karsiko gälda de vittnes uppvaktnings besvär som därom påmints om gottgörande med 1 Rd. 16 sh. åt Riska och 24 sh. allt i förutnämnda mynt åt Johan Niva.

Varmed någon gottgörelse icke kan tillerkännas åt Johan Mämmi, som själv haft sak till Tinget denna dag.

Som förständigades med tillkänningsgivande att den med Härads Rättenns utslag missnöjd, kan överklaga.

Enligt Kätkesuoando Byamäns uti Muonioniska Pastorat hos Hans Kejserliga Ryska Majts. Befallningshavande i Uleåborg förde klagomål;

Skall Svenska och Norska lappar vintertiden lägra sig så nära med sina renar till Kätkesuoando By, att vissa sistnämnda få tillfälle att förstöra Byamännens höstackar och uppbeta mossan som av allmogen användes till boskaps foder;

I följe härav och med anledning av bemälde Befallningshavande till mig i ämnet avlåtne skrivelse, har jag härigenom allvarligen velat erinra Svenska lappallmogen att till undvikande av strängaste påföljd, ej giva anledning till en sådan klagan.

Piteå stad av Landskansliet den 13 mars 1830

Collegium

1. Grape

§ 21

S.D. Föredrogs till ytterligare handläggning, uppskjutna målet mellan hustru Niva, Ersdotter Valborg, i Karesuando, kärande, och förre Nämndemannen Grape, Jonas Hendric i Maunu, svarande, rörande ansvar för ärervöriga beskyllningar;

Varvid parterna sig infunne av vilka käranden inlämnade uppskovsprotokollen och framställde till vittnet i målet Fru Laestadius Pastorskan, Åhlin, Kronolänsmannen, Mämmi, Isac Olofsson och Holm, Johan Johansson, som då något jäv emot dem icke förspordes, fingo avlägga vittneseden, varnandes för missbruk därav och hördes var för sig, berättade:

Att för tre år tillbaka, då vittnet besökt svaranden i Maunu, hade svaranden sagt att om Nivas son varit ensam, så hade han ej tagit så mycket, "men den där satans Marakattan hade varit med honom", skolandes svaranden omtalt vid samma tillfälle att han några veckor förut, mistat det ifråga ställde mjölet och i sammanhang därmed haft berörde utlåtelse.

Att 1837 om sommaren hade svaranden sänt till Pehr Pehrsson Niva här i Karesuando 18 Lispund korn, att malas till mjöl att då sedemera, genom Fru Pastorskan Laestadius fått höra att mjölet blivit bortkastad så hela han tagit anledning misstänka käranden hustrun för tillgreppet därav: och att svaranden i sitt husfolks närvaro bestämt sagt att kärande hustrun stulit det, att tillika förment att Anna Larsdotter Marakatt varit med i tillgreppet.

Upplästes. Erkände.

Svaranden bestridde vittnesmålet, med undantag att den omständigheten att Fru Laestadius omtalt tillgreppet.

Att för några år tillbaka sedan vittnet genom Nämndemannen Hendrik Josefsson fått höra att sägas, skulle finnas uti den ifrågaställde qvarnbaken, eftersett huru sig därmed förhålle och erfarit att säd verkligen varit i baken och såsom vittnet ansett, hade det varit rågsäd.

Uppläst och erkänt av vittnet, som påminde om kostnadsersättning.

Att vittnet varit dräng hos svaranden Grape, då han förlorat det ifrågasatta mjölet och hört honom säga att kärande hustru hade stulit det. Skolande avhörde vittnet Åhlin vid samma tid varit i svarandes hus, men om han varit tillstädes, då svaranden haft berörde yttrande, kunde vittnet nu icke minnas.

Uppläst. Erkände.

Avhörde vittnet Åhlin kunde ej heller minnas om vittnet Holm närvarit, då Åhlin hört svaranden hava omnämnt tillvitelsen, men tillade att då käranden hustruns man samma år kommit från fjället och besökt svarandens gård, så hade svaranden sagt åt honom att han borde lära sin hustru och sina barn att icke stjäla.

Vartill kärande hustruns man svarat, att han ej rådde för vad som hände. Uppläst.

Begärande vittnet Åhlin ersättning för sina kostnader för inställelse.

Uppå anmaning kommo nu parterna i godo därom överens att svaranden Grape återtager sina ord och frikallar kärande hustrun från den misstanke, som han emot henne haft, samt gottgöra hennes rättegångs umgälder, efter Härads Rättens beprövande, vilken förening upplästes från protokollet och godkändes av parterna.

Därpå, sedan vittnet Holm påmint om ersättning för sitt uppvaknings besvär, Rätten fattade sådant beslut:

Härads Rätten låter bero, vid emellan parterna ingångna förening och ålägger svaranden att betala kärandes rättegångs kostnad, med 6 Rd, då käranden själv försörjer sina vittnen med 16 sh. åt Åhlin, 8 sh. åt Mämmi, 1 Rd. 16 sh. åt Holm, allt Banco. Som avsades.

S.D. Såsom ombud för kronohemmans Åboen Naimaka, Olof Samuelsson, som åbor Naimaka kronohemman Nr. 1, 1/16 mantal i denna församling, uppgav Kronolänsmannen J. J. Lidström att som bemälde Naimakka hemman är beläget invid vanliga stråkvägen mellan denna församling och Konungariket Norge, samt ligger mitt emellan Maunu by och Kummavuopio Nybyggen, med ett avstånd av 5 mil till vardera stället, utan att något hemman finnes däremellan, måste han ofta för nätterna härbärga alla sorters resande och således jämväl flera av Sockenmännen och angränsande sockeninnevånare, vilka dels i handelsaffärer, dels i vetenskapliga ändamål och dels i andra ärenden färdas emellan båda Rikena;

Varigenom han ofta lider sådant intrång att han knappt får husrum för sig själv och sitt husfolk, utom det att han måste vara beredd hålla de vägfarande åtskilliga förnödenheter tillhanda, vilket faller sig särdeles tungt och svårt för honom såsom fattig man;

Varför och emedan åborna uppå båda Kummavuopio Nybyggen, vilka ligga invid samma farväg, icke allenast blivit genom Utslag av den 20 mars 1846, försäkrade om ständig skattefrihet, utan ock undfått betydliga Stadsanslag till nödiga byggnaders uppförande, han ville begära den samlade Tingsmenighetens och Härads Rättens utlåtande, huruvida icke de ville tillstyrka bifall till av honom hos Kongl. Befallningshavande i Länet genast sända begäran, det honom måtte tilldömas en ringa ersättning för dessa otaliga besvär och intrång, förkunnas för sitt förenämnda hemman;

För framtiden frihet från, icke blott skatt till Kongl. Majts. och Kronan, utan ock Socken Inbördesutlagor, samt avgifter till Pastor i församlingen och andra löntagare, så att han kunde komma att för hemmanet, lika med Kummavuopio Nybyggen för framtiden njuta fullkomlig skattefrihet.

Sedan de talrikt samlade Sockenmännen förklarat det de funno den gjorda framställningen högst billig, emedan sökanden ostridigt årligen lider mycket intrång och besvär av vägfarande resande som i anseende till hemmanets belägenhet alltid måste där taga natthärbärge, samt Olof Samuelsson i övrigt gjort sig känd såsom en särdeles välvillig man;

Yttrade sig Herr Kronofogden H. W. Hackzell, som även fanns vid Rätten tillstädes, det även han för sin del fann skäligt tillstyrka bifall till ansökningen i hela dess vidd, helst vad Kongl. Majts. och Kronan angår, dess årliga eftergift till åboen å Naimakka hemman, endast komme att utgöra 20 Sh Banco, som är den hittills från hemmanet utgångna årliga ordinarie räntan.

Efter det att Härads Rätten vidare enhälligt förklarat att den gjorda framställningen vore högst billigt, avsades sådant

Med sättande avseende å vad i saken förekommit finner Härads Rätten skäligt tillstyrka det må Naimakka kronohemman för framtiden åtnjuta fullkomlig skattefrihet så i ett som annat;

Emot förbindelse för åbon därå att må resanden med husrum och nödig betjäning tillhanda gå; Ägande således sökanden att med detta Protokoll försedd anmäla ärendet hos Kongl. Befallningshavande i Länet för dess vidare behandling och avgörande. Avträdde

( Läs mera om yliperä nybyggen)

Syneprotokoll

År 1855 den 6 september förrättades av undertecknad biträde av fjärdingsmannen Mämmi Olof Amundsen och f. Nämndemannen Tornberg Salomon med anledning av Kungl. Befallningshavandes Remissorial Resolution den 25 november 1853 samt efter i behörig tid kungjord termin, syn och besiktning å de lägenheter invid Könkämä älv emellan Naimakka och Kummavuopio, varav Naimakka, Petter Olofsson söker anlägga och uppodla. Ett nytt Krono Nybygge, som och till bekvämligheter länder för vägfarande emellan Norge och Svenska lappmarken.

Härvid tillgick som följer:

Färdig äng Rödnings land

Fiskevatten finnes förmånligt invid bostaden samt mulbete å närmaste kronoallmänning.

Alla här ovan beskrivna lägenheter ligga intill varandra på högst ¾ mils avstånd ifrån bostaden och då de äro krono samt odisponerade för de ansökta ändamålet tjänlige tillräckliga och användbara få synemännen för sin del tillstyrka desammas upplåtande åt sökanden till ansökt ändamål, helst hinder därav heller icke uppstår för bildande av sådana gemensamma renbetesland som uti Kungl. Avvittringsstadgan den 13 december 1850 avses.

Den här ovan beskrivna trakten till bostad ligger belägen vid den allmänna vägen för de personer som besöka norska marknaden i Lyngen, på 2 ½ mils avstånd ifrån krononybygget N:r 1 Naimakka och tre mils avstånd till Kumma N:r 1 och 2.

Gott renbete gives alla tider på året varför en åbo här vore så mycket bättre.

Sålunda förlupit, betygar dag som ovan

På syneförrättningens wägnar

J Lidström

§ 13

S.D. Anmäldes följande till detta ting instämda mål vara förlikta, nämligen emellan bonden Wanhapiha, Abraham Pehrsson, kärande och lappmannen Walkeapää, Pehr Andersson, svarande, angående förpliktelse för svaranden att ersätta det hö hans renar uppätit och förstört för käranden, ävensom ansvar å svaranden för det han med våld bosatt sig med sin renhjord invid Kuttainens by å det ställe därstädes som av käranden och hans byagrannar begagnas till renbete åt deras renar.

(Karesuando byalag)

§ 4

S. D. Till tinget hade Hemmansägaren Pietula, J. P. i Karesuando undfått stämning å Lappmännen Nutti, Jon Mårtensson; Nutti, Anders Johansson och Labba, Jon Olsson, med påstående enligt stämningens ordlydelse om ersättning för förstörd hö, 60 Lp, tillsammanlagt värde av 30 kronor.

Vid upprop av målet av målet, däri stämningen delgivits svaranden den 28 december 1898, inställde sig käranden och svaranden Anders Johansson Nutti personligen, samt för Jon Mårtensson Nutti och Jon Olsson Labba, Nämndemannen Lars Petter Persson Nutti, som till stöd för sin behörighet att svara i målet företedde och åberopade en sålydande Fullmakt:

( Bil. 14 a ).

Till utveckling av sin talan ingav och hänförde käranden till följande skrift:" P M min….."

( Bil. 14 B ) som lästes, varjämte käranden anmärkte att svaranden väl borde känna till att ovannämnda åtalspunkt, Harrijoki, sedan många år tillbaka brukats till höbärge;

Samt att den plats där ifrågavarande skada skett tillika är belägen fyra kilometer från Karesuando by, å inom det område av en halv mils omkrets från nämnda by, angående vilket Konungens Befallningshavande jämlikt § 20 i lagen angående de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige den 4 juni 1886 förordat, att desamma icke finge använda området till bete för sina renar.

Hörd över käromålet, förmälde först Ombudet Persson Nutti att han visserligen icke ville bestrida att det varit hans huvudmäns renar som skadat kärandes hö, men vägrade utgivandet av ersättning, enär hans huvudmän icke kallats att deltaga vid värderingen av skadan, samt svaranden Johansson Nutti; Att han icke heller kunde bestrida det hans renar deltagit vid ifrågavarande skadegörelse, men vägrade för sin del att utgiva ersättning därför på den grund att han som hade vårdare för sina renar, vid tiden för skadegörelsen befunnit sig i sin lappby på en halv mils avstånd från skadeplatsen.

Angående det å höet satta värde, trettio kronor för sextio Lp hö, förmälde sig svaranden icke kunna avgiva något yttrande, enär de icke fått tillfälle deltaga i värderingen av skadan;

Varjämte de på fråga uppgivo att de hade sina renhjordar under vård av samma renskötare.

Käranden genmälde; Att han icke kunnat underrätta svaranden om deltagande i synen och att det förövrigt vore känt såsom en omöjlig sak att anträffa en lapp som visste med sig att han vållat en skada, enär denne då alltid brukade begiva sig inåt skogarna, samt begärde vittnes förhör med Nämndemannen Mattias Olofsson Tuoremaa och Inhysesmannen Petter Hendriksson Gunnare, vilka vid pårop företrädde samt fingo, då jäv mot dem icke anfördes eller kunde utrönas, avlägga vittneseden, om vars vikt de erinrades;

Varefter de var för sig hördes och berättade:

1. Tuoremaa:

Att vittnet jämte vittnet Gunnare på anmodan av käranden den 22 februari 1898, synat och värderat den skada som av renar dagen förut åstadkommits på kärandes hö å Harrijoki äng;

Att vittnena funnit, det 60 Lp hö förstörts för käranden genom nedtrampning och betning;

Att vittnena väl icke sett vems renar gjort skadan; Samt att platsen för skadegörelsen vore belägen på område inom fem kilometers avstånd från Karesuando by.

2. Gunnare:

I tillämpliga delar i överensstämmelse med förra vittnet; tilläggande på frågor att svarandes kåtor voro de som befunnit sig närmast ifrågavarande äng och att vittnet sett tydliga spår av renar från platsen för skadegörelsen leda i riktning till och från det håll varvid svarandes kåtor befunnit sig;

Att vittnet väl icke själv hade sett om vid ifrågavarande tid andra lappar än svaranden med sina renar haft sitt läger i närheten; Men hade vittnet hört omtalas att lappläger funnes på andra sidan älven Harrijoki;

Samt att från detta håll icke synts några spår av renar.

Vittnesmålen upprepades för och vidkändes av vittnena, av vilka Gunnare på begäran tillerkändes såsom ersättning för inställelsen, två kronor att av käranden genast utgivas.

Såsom i nämnden känt blev här i enlighet med kärandes begäran antecknat att Konungens Befallningshavande i Norrbottens län verkligen såsom käranden uppgivit jämlikt ovannämnda lagrum meddelat förordnande;

Käranden överlämnade därefter målet till Rättens prövning under fullföljd av sina i ovanintagna skrift intagna yrkanden.

Svaranden vidhöllo sin bestridande av käromålet, jämväl på den grund att käranden icke haft stängsel omkring sina höstackar, samt påstodo att platsen för skadan vore belägen på över 5 kilometers avstånd från Karesuando by.

Då vidare icke förekom, tillkännagavs att utlåtande skulle meddelas under morgondagen;

Då ock den 14 januari Härads Rätten efter enskild överläggning avsade följande beslutade,

Enär oavsedd om ett sådant av Konungens Befallningshavande meddelade förordnande som i målet nämnts , förefinnes, svaranden i alla fall icke gittat bestrida att till ett värde av trettio kronor uppgående skada, som i februari 1898 åstadkommits på kärandes höstackar å ängeslägenheten Harrijoki, förorsakats av deras under gemensam vård, då befintliga renar;

Alltså och då berörda skada måste anses hava tillkommit genom grov vårdslöshet vid renarnas bevakning, prövar Härads Rätten rättvist förplikta svaranden att gemensamt eller dem eller de av dem som bäst gälda gitta, ersätta icke mindre av kärandens såsom ersättning för skadan fodrade tjugo kronor, än även dennes kostnader i saken med skäliga ansedda femton kronor.

/ Den som etc………../ kort besvärshänvisning; senast tisdagen den 28 februari 1898.

§ 5

S. D. Sedan å denna dag utlovade utlåtanden i de mål som vid tinget förekommit, avlystes detsamma och åtskildes Rättens ledamöter.

År och dag som ovan

På Härads Rättens vägnar

Fullmakt för innehavaren härav, att föra vår talan inför Härads Rätten, under först infallande lagtima ting med Enontekis socken, till vilken vi blivit kallade av J. P. Pietula, med yrkande om ersättning för förorsakad skada å hö;

Hållande vi för gott vad ombudet häri uti gör och låter.

Karesuando den 30 december 1898.

        ( Bomärke )                 ( Bomärke )

Vittna:

Min fodran grundar sig på , av svarandens renar förorsakat skada å mitt hö upplagt i stackar på ängslägenheten Harrijoki, som ligger 4 kilometer ifrån Karesuando by och således inom det område som lapparna vid vite äro förbjudna att använda till betesland för sina renhjordar.

Dessutom finnes på ovannämnda äng alltid på vintern mycket hö i stackar, så att det för svarandena ej var obekant vad följden bliver då de släppa sina renar inom detta område och måste följaktligen anses vara en grov vårdslöshet av dem.

Skadan skedde den 21 februari och värderades den 22 i samma månad förlidet år.

Av hela min fodran, 30 kronor för höet, har Mathias Lango och Johannes Nutti lovat i godo betala 1/3 eller 10 kr. Varför svaranden i målet böra ersätta mig med 2/3 eller 20 kronor.

Värderingskostnader        6 -"-

Stämmningskostnader     11 -"-

Tidspillan vid tinget            5 -"-

            Summa kronor: 42:-

J. P. Pietula