Naturen får Raattamaborna att må bra
Ur Enontekien Sanomat nr. 19, 14 mj 2008
(rakt översatt till svenska)
Nordfinland sett ur i hälsosynpunkt ser oftast dåligt ut.
Lägesrapporten berättar dock ej åt oss allt då människornas egna erfarenheter
ej kommer fram i dessa rapporter.
Oulu högskolans projekt - Livet på platsen
- forskar om människornas egna erfarenheter och välbefinnande. Raattama by har
valts till forskningsobjekt och där bor 160 personer sammanlagt. Där finns
även egen skola.
Ounasjoki är en del av välbefinnandet
Efter vad raattamaborna har berättat så är naturen till
stor del orsaken till deras välbefinnande - det känns så att naturen får
människorna att stanna här och även återkomma hit. Raattamabornas förhållande
till naturen är mycket aktiverande och vardaglig. Annorlunda än för en stor
del av den finnländska befolkningen som den är oftast till hinder. Folk måste
företa utflykter till naturen för att de kan njuta av den.
I Raattama njuter också folk av naturen men de är mitt inne
i den i sina vardagliga göromål, säger forskaren Timo Karjalainen,
som besökt byn under renskötsel dagarna. Renskötselns göromål och
årstider bestämmer bybornas vardag; man går till rengärden, fiskar, plockar
bär och jagar. En del av bybornas välbefinnande är även Ounasjoki som rinner
genom byn, säger Karjalainen. Raattamaborna har slagits för sin älv
mot myndigheterna sedan 1980-talet och det kommer ofta fram i deras
berättelser.
Suvantoborna (en annan by i området) sörjer fortfarande de
marker som de har mistat på grund av en strömmande fallhöjd till Kemijoki,
säger Karjalainen.
Renskötare med små hjordar
Raattamabarnen växer upp till insikt i det vardagliga
livet. Samvaron med naturen lär de av sina föräldrar och andra bybor. Under
fritiden färdas de med skotrar och mopeder, går till skogen eller far ut att
pimpla.
Omgivningen kommer starkt fram när eleverna berättar om
sina upplevelser. När man talar om renar så kommer det fram att de har en stor
insikt i renskötseln och redan i småskolan är den insikten mycket välinlärd
hos eleverna, säger Fil. doktor Eeva Kaisa Hyry.
Dagiset är på samma gårdsplan och de äldre samlas här till
sina möten. Generationerna träffas och barnens uppväxts stöds av alla i byn.
Bybornas och forskarnas bekymmer är skolans kommande
framtid. Om man måste stänga skolan så skulle barnen mista en av sina länkar
till deras egen miljö och kultur.
Deras talesätt skulle försvinna och de skulle främjas från
sin egen kultur.
Det är också en fördel att klasserna är blandade med olika
årsgrupper då de äldre kan ge stöd åt de yngre eleverna. I den här gruppen får
man vara annorlunda, säger Hyry, som stöd för byskolans bevarande.
Byborna forskar
Marikaisa Kontio-Logje har två roller i
Raattama. Hon använder intervjuerna som är gjorda här till sin egen
avhandling, men är också till förfogande för andra forskares intervjuer.
Sanna Autto samlar allt i en digital bank
som sedan förvaras i biblioteket i Rovaniemi, högskolan i Oulu eller i
Raattamas egen skolbibliotek.
Autto ger också ut en bok i slutet av året som
handlar om Raattama by och dess invånarens berättelser. Boken är tänkt att
säljas till bl.a. turister som besöker byn.
Forskarna har besökt Raattama by kontinuerligt. - Vi vill
inte fördriva all vår tid i våra forsknings salar utan vill gå ut till
människorna och tala med dem och dela deras vardag, säger professor
Leena Syrjälä från Oulu högskola.
Projektet har fått medel ända till 2011. Den skall utmynna
i ett antal avhandlingar, artiklar och samlade skrivelser och media rapporter
samt lokala teatergruppers spelade stycken.