De första tamrenägarna i bl.a. Suonttavaara lappby

År 1605

Ur register uppå lapprenar uti Torneå lappmark och Suonttavaara by år 1605 läser vi att det innehas tillsammans 46 tamrenar fördelade på 15 familjer (Suonttavaara by omfattade då både svenska och finska sidan av nuvarande riksgräns). Dessa djur bestod av kor och kalvar vilket visar att de mjölkades och användes som lockdjur till andra vildrenar (tjurar).

I det vidlyftiga reglementet av nov. 1605 föreskrivs vidare: att var birkarl, som hade renar, skulle i skatt giva var 10:de ren; att birkarlarna, två och två, på sin marknadsplats skulle "upphugga" en bod och en stuga, samt att de skulle hjälpa lapparna att uppbygga kyrka och prästgård. De blev också förbud för ogift birkarl att idka handel i lappmarken (1599); påbudet, att birkarl, som i osedligt syfte lejde eller köpte en lapps dotter, genast skulle havas inför rätta och att man skulle låta " slå huvudet av honom", samt att den samvetslösa fadern skulle straffas till livet (dec. 1603).

Kronans och "tionderenen" i början av 1600-talet

Från 1603 kan vi se att kronans systematiska rentillskott gav förbättringar i färdseln. Kronan hade egna lönade renskötare och renarna flyttades från en plats till en annan, de fanns fångstmän som betalade skatt över sin fångst, och det upplystes om slaktade renar, saltade renar m.m. Kronan hade år 1606 ett tiotal lönade renvaktare.

Från 1605-års skattelista kan man läsa alla lapparnas renantal och ägarnas namn. I listan uppges ej vems renar de sköter. När birkarlarna ej avskildes särskilt i listorna kan man utgå ifrån att de personer som hade en större antal i detta ingick också birkarlarnas dito.

Register uppå lapp renar uti Torneå lappmark, Suondavara by år 1605

Var nu renarnas ägare hur som helst, måste man från dokumenten göra den slutsatsen att den av Olaus Magnusson uppgivna storrenskötseln, eller flera hundra renar, kunde man  i Torneå lappmark bara tala om några enstaka renar som var i lapparnas och birkarlarnas vård i början av 1600-talet, och de flesta av dessa var i Jukkasjärvi området mot norska gränsen. I skogstrakterna och i nordligaste Sverige, var lapparna enbart jägare och fiskare. 

(Prof. Vahtolas doktorsavh.)

Från 1600-talet och tidig 1700-tal finns urkunder i form av tingsprotokoll bl.a. som styrker äganderätt till renbetesmarker och vildrensjakt som var knutet till vissa gårdar, släkten. De fast boende idkade småskaligt jordbruk och tämjde ett mindre antal renar som användes bl.a. som dragdjur för att ta hem starr-och fräkenhö från deras egna myrar som kunde ligga fyra mil bort.