När jag säger att min dröm är att få upprättelse för mina förfäder, mig själv och mina barn, så handlar det egentligen om upprättelse för fjällfolket.

Vad menar jag med det?
Jo, i århundraden har Staten trampat på det folk som likt den seniga krokiga fjällbjörken försökt att skapa sig ett liv häruppe i denna karga del av Sverige.
Vi kan börja med att Staten körde över ägandet av lappskattelanden med avvittringen, trots att denna del av Sverige redan var uppdelad, så delade man upp det igen.
Sedan har Staten bit för bit kränkt de rättigheter som fjällfolket erhöll vid avvittringarna.
Detta fjällfolk som livnärde sig här med jakt, fiske, småskalig renskötsel och/eller småskaligt fjälljordbruk.
En urbefolkning som kallades för Lappar, och som försvann………………….

På 30-talet började ett annat nomad folk som livnärde sig på en annan sorts renskötsel att flytta in hit.
Lappar de också, men med sina rötter från ex Norge, sedan Karesuando
Dessa har kommit att sedan dess dominera renskötseln här i mina hemtrakter.
De har tagit över den Lappby där mina rötter är som starkast, trots att de inte hade en fullständig styrelse. Men de har fått all tänkbart stöd och hjälp från Länsstyrelsen i Västerbottens län.
Sedan de tog över Lappbyn och bildade samebyn i början av 1970- talet, har de styrt över all jakt och fiske på mina förfäders marker.

När jag växte upp fick jag veta av ungarna på sameskolan, att jag var en ”Datch”, skällsord för svensk, och att mina förfäder trängt undan och stulit samernas marker. På den tiden visste jag inte vad en same var för nåt. För vi pratade bara om Lappar, och det fanns inget nedvärderande i det. Jag visste inte då att mina förfäder var Lappar. Det var ingenting jag funderade över heller. Min mormor brukade sjunga vaggvisor för oss på lapska, men jag var för ung för att förstå att hon kanske ville förmedla någonting mer till mig.
Det har jag inte förstått förrän långt senare, och då var hon redan borta.

Jag tror att ens rötter blir allt viktigare ju äldre man blir. För mig har det då varit så, jag har saknat pusselbitar i mitt liv, men inte brytt mig om att finna dem förrän jag var mot 30 år.
När jag nu tänker tillbaka på uppväxten, så upprör det mig väldigt, att mina förfäder bespottades som inkräktare på de marker där de funnits så länge någon kan minnas, sedan urminnes tider, av de riktiga inkräktarna. Och att jag inte kunde stå upp för dem, att jag inte visste bättre.
Men nu vet jag, och ingen renskötarunge säger till mina ungar att de trängt undan deras förfäder.
Mina ungar vet vilka de är och varifrån de kommer.
Rakt ut från dessa marker sedan flera hundra år tillbaka.

Varför jag inte visste??
Ja därför att vi ägde ju inga renar och då var vi ju inga ”riktiga samer” ett begrepp som kommit i och med den nya extensiva, stor renskötsel som Staten ville ha, och bejakar än i denna dag.
Här har det skett folkmord i det tysta, och jag drömmer om upprättelse, att rätt ska vara rätt.
Att även vi utanför renskötseln ses som de vi är, ursprungsfolk, Lappar/Samer.
Att vi får tillbaka våra rättigheter som våra förfäder kämpade för när Staten avvittrade redan uppdelad mark.
Allt detta finns på pränt, från Lappskattelanden till i dag.

Det är en ren lögn att säga att renskötseln inte finns dokumenterad sedan gammalt tillbaka.
Att man säger så beror nog mera på att dagens renskötare inte vill att de dokumenten ska synas. De berättar nämligen en annan historia. De berättar inte om dagens renskötsel som det ursprungliga. Det berättar om ett strävsamt folk som livnärde sig på flera olika sysslor, och som aldrig tog mer än vad naturen hade råd att ge.
Alla dessa oförrätter mot fjällens folk har skapat en misstänksamhet ja, rent av en fientlighet mot myndigheter, men också tyvärr Lappar emellan.
Vi har tröttnat på att Samebyarna med hjälp av Länsstyrelsen styr över jakten och fisket, bränner ner och beslagtar våra förfäders viste, Boställen och kojor i fjällen, och jagar sönder älgstammen.

Vi har tröttnat på lögnen om Sveriges ursprungsfolk som stor renskötare!
Sveriges ursprungsfolk har aldrig sysslat med extensiv rennäring.
Vi vet vilka vi är, och vi vet att vår etniska identitet inte sitter i ett djur, utan i själen och hjärtat och det vi känner för den jord vi fått förmånen att beträda.