Olovlig samlevnad

§ 15

S.D. Besvärade sig Nybyggaren Olof Persson Kuttainen, att hans hustru Karin Persdotter sökt alla utvägar att skilja sig vid honom samt i stället förenat sig med gifta Nybyggare sonen Olof Olsson Mämmi, med vilken hon i så måtto skall övat misstänkt umgänge, att hon icke allenast varit hos Mämmi samt icke kunnat övertalas övergiva sammanlevnad med honom, utan ock blivit beträdd att i skogen hava sängelag under ett täcke då de bägge varit avklädda; Yrkade således Kuttanen att hans hustru och Mämmi måtte för deras förargerliga levnad till ansvar ställas.

Karin Persdotter 33 år gammal, född lapp i Kemi Lappmark, stor till växten, av god kroppsstyrka, svarade att mannen icke som vederborde kunde föda henne, utan vore hon således nödsakad uppehålla sig i skogen då hon tillika av Mämmi njutit något biträde och underhåll för det hon hulpit honom tillrätta i dess hushållning, såvida Mämmis hustru Nybyggare dottern Margareta Johansdotter icke följt sin man åt till skogen.

Mämmi åter 31 år gammal, stor och lång till växten, av god kroppsstyrka, förklarade att han icke kunnat förmå sin hustru göra sig följe till skogs, då han med Kuttanen lagt bolag att idka fiske tillsammans, vadan ock hänt att Kuttanens hustru en enda gång, utan att Mämmi vetat därav lagt sig sedan Mämmi somnat, på en ock samma bädd under täcket; Bestridandes både Mämmi och Karin Persdotter på det högsta att de tillsammans övat köttslig beblandelse.

Sedemera förekallades Mämmis hustru Margareta Johansdotter, 34 år gammal, stor och stark till växten, vilken sade att hon såsom nybyggare dotter gift sig med Mämmi för fem år tillbaka och med honom haft ett för tre år sedan framfödd än levande pilte barn; Samt under denna tid alltid funnit sin man öm ock beskedlig ända till hösten tiden 1779, då han begynt bliva ogen och vägrat henne nödigt underhåll; Mannen har väl velat det hon skulle flytta med till skogs, men såvida hon såsom nybyggare dotter ej varit van vid lapplevnaden, har hon det vägrat och med mannens bifall förfogat sig till sin moder i Vuontisjärvi; Varöver Mämmi sig förklarade att han ej heller ämnade vistas som lapp i skogen, utan blott över sommaren idka fiske i skogsträsken, samt nekade att han någonsin undandragit sin hustru den föda i sin torftighet åstadkomma kunde.

Härvid var Kyrkoherden Ärevördige och Vällärde Herr Daniel Engelmarck närvarande och gav vid handen att han om alla förenämnda personer icke hört något ont omtalas; Men höstetiden 1779 har ryckte uppkommit som skulle Mämmi och hans hustru skilja sig i levnaden, varför Herr Kyrkoherden dem förekallat, då hustrun klagat det mannen fråntogo henne vad till livets bärgning hörde; Därpå Mämmi yttrat sig att hustrun ej som vederborde kunde hushålla med det lilla de ägde, dock hade de omsider blivit förenta samt Mämmi lovat att lämna sin hustru matvaror och det mera han ägde; Icke dess mindre har förledne vår samma klagan å nyo sig yppat, då åter Mämmi på Herr Kyrkoherdens föreställning försäkrat med sin hustru leva som äkta personer ägnade.

Därefter sade Olof Persson Kuttanen sig hava varit gift med sin hustru i fem år, utan att de barn avlat, samt åberopade till vittnen, Nämndemannen Hendrik Nilsson Niva, hans son Nils, Per Nilsson Niva och Nils Johansson i Idivuoma, vilka ojävade avlade Eden, varnades och berättade.

Hendrik Niva: Att förledit år hade vittnet tillika med Per Nilsson följt Kuttanen till skogs, att på dennes begäran skilja bolaget emellan honom och Mämmi, som ock blivit verkställt, då Kuttanen tillika bett sin hustru följa sig därifrån, vilket hon nekat, med utlåtelse att hon ej borde lämna Mämmi strandsatt; enär fiskeavelen var delt, yrkade åter Kuttanen att hustrun borde flytta ifrån skogen med honom, det hon ytterligare vägrade med föregivande att hon ej kunde övergiva Mämmi såvida hon vore till hälften hans piga, samt Mämmi lovat henne både mat och kläder; Karin hade dock föregivit att renarna skulle skingras om hon med mannen flyttat från skogen; Varpå Karin Persdotter fattat mannen om halsen och bett honom själv bliva kvar i skogen, det dock Kuttanen icke bifallit, utan med vittnen gått sin färde; Sedemera emot hösten, vid det tillfälleet åkergrödan skars, har åter Kuttanen bett sin hustru övergiva skogslevnaden med Mämmi och följa sig åt, det hon i lika måtto på det häftigaste nekat, oacktat vittnet sökt föreställa henne huru oanständigt det vore att icke lyda sin man utan istället hålla en högst misstänkt sammanlevnad med en gift karl, den där icke trivas med sin egen hustru. Uppläst och vidkänt.

Per Nilsson: Gjorde alldeles enahanda berättelse med föregående vittnet, utom de omständigheter som vid åkrarnas skärande sig tilldrog, då vittnet icke tillstädes varit; Och blev vittnesmålet i övrigt uppläst och vidkänt.

Nils Henriksson: Att han förledne höst vid Michaelis tiden, tillika med Nils Johansson i Idivuoma följt Kuttanen till skogs och om aftonen i full skymning anlänt till kåtan varest Mämmi och Kuttanens hustru Karin Persdotter legat tillsammans på en bädd under ett och samma täcke; Kuttanen har vid det tillfälle gått sakta till bädden och dragit av täcket, då vittnet sett att Mämmi och Karin vänt ansiktet nära emot varandra, varit avklädda så att låren synts nakna å Karin; Dock kunde vittnet för mörkrets skull icke med säkerhet intyga om ej Karin haft en överdel av lintyget samt strumpor på sig, efter vittnet tyckte att lika som något mörkt synts fram åt halsen och fötterna; Mämmi har vaknat vid det Kuttanen drog av fällen och sökt fatta i den samma, med utlåtelse att Kuttanen nu borde taga sin hustru, efter han ej orkade föda henne längre; Vartill Kuttanen svarat: "Nog tager jag henne". Varpå vittnet blivit kvar om natten vid en stock eld, som de i skogen uppgjort, samt om morgonen skillt Kuttanens renar ifrån Mämmis, utan att vittnet, som sedemera förfogat sig därifrån, hade sig något vidare kunnigt; Uppläst och vidkännt.

Nils Johansson, gjorde alldeles lika berättelse med Nils Henriksson vars vittnesmål upplästes och till alla delar erkändes.

Så väl under dessa vittnes avhörande som som sedemera gjorde både av Rätten och av Herr Kyrkoherden Engelmarck på Rätten begäran, Mämmi och Karin Persdotter de beveckligaste och tillika de allvarsammaste föreställningar att efter ett så misstänkt förhållande giva Gud äran och bekänna sanningen, utan att sådant kunde förmå dem till minsta tecken av rörelse eller annan utsago än redan skett; Förklarandes att de å ömse sidor ville hålla sig till sina marker, utan att deras hjärtan och kärlek i minsta mån vore förändrad även som ock Kuttanen för sin hustru och Margareta Johansdotter för sin man yttrade all försoning, om de hädanefter ville ändra deras levnad och söka anständigt förhållande.

På efterfrågan om Mämmis och Kuttanens villkor; inhämtades att de jämlikt största delen nybyggare i lappmarken voro nog torftiga och i svagaste belägenhet, dock hade de hitintills i största fattigdom dragit sig fram och skaffat sig födan; Ej heller hade något ont tillförene om dessa personer förspordt.

Därefter infodrades Prästebevis, som upplästes och då ej mera var att anföra och Länsmannen Salomon Tornberg på tillfrågan förklarat det ytterligare upplysning eller vittnen icke erhållas kunde, så lämnades alla vederbörande avträde då målet övervägades och efter inkallandet, avkunnades följande utslag:

Ehuru väl gifta nybyggaren Olof Olsson Mämmi och Olof Persson Kuttanens hustru Karin Persdotter i flerahanda måtte om ett misstänkt umgänge äro besvärande, finner dock Tingsrätten de emot dem varande omständigheterna icke utgöra fullt bevis, att hava haft köttslig beblandelse med varann plägat, varför ock de i så beskaffat mål, där edgång emot 17 Cap.29 och 30 § Rättegångsbalken, dem icke anförtros till straff för dubbelt hor icke fällas kunna, Men som det är uppenbart att både Mämmi och Karin Persdotter skillt sig ifrån sin hustru och man, utan att på flera varningar kunna förmås i sin rätta levnads art till deras äkta makar återflytta och förbliva; Alltså och i anledning av 14 Cap Giftomålsbalken, skola Mämmi och Karin Persdotter vardera böta 25 daler, som efter nuvarande mynträkning gör 8 Riksdaler 16 skilling Speice, eller i brist därav avstraffas Mämmi med nio par spö och Karin Persdotter med sju par ris, tre slag av paret; Varför dem förelägges honom sjutton par spö och henne tretton par ris, att hädanefter vistas hos sina makar i den näring varutinnan de tillförene stadd varit; Vilket allt Kong. Majsts. Och Rikets Höglovl. Svea Hovrätts vidare högrättvisa granskning i djupaste ödmjukhet underställas.

Blivande emellertid Mämmi vid 20 par spö och Karin Persdotter vid sjutton par ris, tre slag per paret, förbundet att hädanefter bo och vistas tillhopa samt med det ej vidare förargelse åstadkomma.