§ 23
Uti den av Bonden Johan Karlsson Palosaari ifrån Tervolla eller Lappiniemi Kyrkolän i Kemi socken, emot Bonden Nils Nilsson Niva med hustrun Sigrid Henriksdotter i Karesuando förlidne år anhängige gjorda saken om någon redbar egendom som han uti en wacka (skrin) år 1733 över Julhögtiden skall med deras lov och tillstånd här vid kyrkan (i Markkina) insatt under förvar, låst med nyckel i deras Kyrkostuga, vilken sig efter Palosaaris angivande wackan inberäknat, utom Tennflaskorna, skall bestiga till en summa av 360 dlr. Koppm. som förlidne års protokoll vidare fömäler uti den 9 §.
Skrinet innehöll följande persedlar; Nämligen ungefär 110 dlr. Koppmt. kontanta penningar, samt Kilkoler på utborgat gäld i Kemi Lapmarken hos åtskilliga Lapskatt dragare därstädes, varest jag några år rest, bestigande ungefär 200 dlr. Koppmt. och ett halvt lispund till rese tobak och annat smått för 30 dlr., Tennflaskor 3 st. av vilka 1 stopflaska och de andra två qvartesflaskor, ett st. Bessman om 2 lispund som kostade en plåt eller 6 dlr., ett st. förgylld Silverring varföre jag givit en plåt eller 6 dlr., Silverskrinet har kostat mig 8 dlr., allt i Kopparmynt. Vilket skrin eller s.k. Wacka, jag under den tiden jag var i Prästegården bortmiste.
Så all den stund saken kom att vila till detta Tinget efter berörda hustru då befanns ligga i barnsäng och Niva alldeles nekade honom emottagit Palosaaris skrin annorlunda än på dess eget äventyr som berörda protokoll omrörer, varemot käranden förmente sig igenom vittnen kunna intyga, det Niva godvilligt och på sitt ansvar skrinet med persedlar emottagit, som för honom nu borta är, blevo nu Parterna framkallade av vilka käranden sig inställde så väl Svaranden Sigrid Henriksdotter, befullmäktigad av Mannen Nils Niva som befinnes ligga sjuk hemma.
1733 näst emot Julhögtiden skall han kommit till Nils Nivas gård, (en gammal mil härifrån Kyrkan belägen) och då frågat Matmodern hustru Sigrid Henriksdotter om han skulle få hava sina saker i deras Kyrkstuga i Markkina över högtiden, vartill hon samtyckte med förmaning att själv taga vara på dem eftersom stugan var gammal och odugligt lås för henne. --------- Därpå skall Johan Palosaari sagt till honom, vi vilja gå till Prästgården ty Herr Henrik Ganander har bjudit oss till sig, var till vittnet samtyckte, då hustru Sigrid bjöd Palosaari nyckeln till stugan, varpå han svarade, mina saker bliva inte rörda fastän de skulle stå mitt på backen, varpå Nils Niva till sig tagit nyckeln, sägandes att de hade en kammare hemma med matvaror uti som denna nyckeln gick åt, bedjandes dem att taga vara på sin egendom eftersom låset var elakt och intet att lita på, och strax Niva jämte hustru med häst och släde hem därifrån till sin gård, en gammal mil härifrån belägen.
Resolverades:
Såvida Johan Palosaari ifrån Kemi socken inte gitter legitimera sitt påstående som skulle Bonden Nils Niva med hustru Sigrid Henriksdotter uppå försäkran att så äventyrligt emottagit dess bortkomna skrin 1733 natten emellan första och andra Juledagen, utan fast mera emot deras lov och minne inträngt det samma i spisen uti deras förfallna Kyrkostuga, var om de icke allenast själva honom förständigat med nyckelns tillbjudande då de reste hem och förrän han gick i Prästegården, utan och Capellanen hr. Henrik Ganander honom troligen varnat att taga vara på sin egendom så vida dörren haft odugligt lås att hästar tagit den opp med tänderna. Och Palosaari jämväl själv desererat saken lämnandes den uti Guds händer; bliver berörda Nils Niva med hustrun icke allenast för all vidare ansvar härför frikänd, utan hade Palosaari bordt förnöja dem den gjorda tidspillan och omkostnad som de sig reserverat men icke utnämnt, såframt de icke den själva godvilligt avstår och lämnar, varmed de i detta målet varda åtskilda, som parterna tydligen företolkas.