Nyheter från Altaposten den 6 juni 2003
Sametinget är inte representativ för finnmarkingarna. Därför vill fylkesordföranden Arne Pedersen under Stortingets höring i nästa vecka (torsdagen den 12 juni) framföra att det är naturligt att Finnmark Fylkesting får välja vem som skall styre över land och vatten i Finnmark.
Det är viktigt att Stortinget lyssnar till Finnmark fylkeskommuner för de beslutar om den nya finnmarkslagen.
- Är fylkesutvalget enig med mig vill huvudbudskapet vara att när Staten ger finnmarkingarna egendomsrätten till 98 procent av fylkets areal, måste också det enda representativa organet för finnmarkingarna peka ut vem som skall förvalta marken, slår Pedersen fast.
Lika rätt
Fylkesordföranden menar regeringen har sviktat på ett väsentlig punkt i sitt lagförslag. De önskar att överföra grunnbokshjemmel för all statlig mark i fylket till finnmarkingarna i ett eget rättssubjekt - Finnmarksegendomen. grunden är att Finnmarkingarna själv på ett icke-etnisk grundlag tillsamman skall förvalta land och vatten så att samisk kultur tillvaratas.
- Marken ges till finnmarkingarna, och då måste också finnmarkingarna vara de som har ansvaret för förvaltningen. Det betyder att Sametinget som ett nationell organ inta kan vara central i utvalet av de som ska förvalta resurserna. Som jag ser det är det blott Finnmark fylkesting som är representativ för finnmarkingarna, understryker Pedersen.
Har stöd
I sin inställning till fylkesutvalet hänvisar han till fylkestingets beslut i 1999 som handlar om Samerättsutvalets inställning. Då slog fylkestinget fast att de vill ha ett sammanslaget förvaltningsorgan för hela Finnmark. En 5-2 modell (fem valda av fylkestinget och två av Sametinget) skulle läggas till grund för sammansättningen av styret för Finnmarksegendomen. Det innebär en klar avvisning av regeringens förslag var sametinget ges lika representation med fylkestinget, och var Staten har en representant i styrelsen utan rösträtt (3-3-1 modellen).
Fiske
Fylkesordföranden Arne Pedersen menar också att det är en logisk miss i regeringens förslag och argumentation. Där anses det viktigt med lokal kontroll och styrning med naturresurserna för att kunna säkra ett framtidsgrundlag för samisk kultur.
- Vi skall med andra ord tillsammans säkra naturgrunnlaget så att folk kan fortsätta att bo och leva i Finnmark. När regeringen då håller fiske och resurserna i havet utanför blir det fel. Det är inte möjligt att argumentera med att det materiella fundamentet för bosättning skall säkras, och samtidigt hålla fiskarna utanför, säger Pedersen och slår fast:
- Fiske betyder långt mer för bosättningen i Finnmark än rendrift.