I en artikel 1918 skärpte han tonen och skrev att blandning mellan två raser leder till förödande resultat. Avkomman skulle få försämrad motståndskraft mot sjukdomar och dålig karaktär. En blandning mellan tre eller flera folkslag skulle leda till "ohejdad själviskhet, tygellöst leverne och brottslighet".

Lundborg vistades i Lappland på somrarna fram till 1920. Men han fick också andra uppgifter. Uppsala universitet anställde honom som ärftlighetsforskare och rasbiolog 1915.

INSTITUT I UPPSALA

Efterhand väcktes tanken på att inrätta ett särskilt institut under Lundborgs ledning. Två likalydande motioner till 1920 års riksdag förespråkade ett Statens rasbiologiska institut. I motionerna hänvisas till flera framstående forskare som uttalat sig för ett sådant institut. Dit hörde professorerna C M Furst, H Nilsson-Ehle och T Thunberg i Lund, J V Hultkrantz, H Öhrvall och hela medicinska fakulteten i Uppsala samt rektor F Lennmalm vid Karolinska institutet.

RESULTATEN DRÖJER

Lundborgs forskningar i Lappland och Jämtland-Härjedalen stred egentligen mot direktiven för Rasbiologiska institutet, som ju skulle koncentrera sig på den svenska folkstammen. Trots det använde han stora delar av rasbiologiska institutets resurser för den så kallade lappundersökningen. Han engagerade en folkskollärare i Kiruna för det tidsödande värvet att göra familjeregister med hjälp av kyrkböckerna. I institutets årsberättelser kan man följa de resor som Lundborg och hans underlydande gjorde till Lappland och Jämtland-Härjedalen från 1922 till 1935. Det är svårt att hitta något system i valet av resmål. Lundborg och hans assistenter verkar ha gjort nedslag lite här och där som det slumpade sig.

Rasbiologiska institutet ägnade sig i fortsättningen åt genetisk forskning om ärftliga sjukdomar och gick upp i institutionen för medicinsk genetik vid Uppsala universitet 1958.

Vetenskap i rasismens tjänst

INSTITUT I UPPSALA

RESULTATEN DRÖJER