§ 19
Anno 1731 den 18 januari blev faste brev beviljat och meddelat Henrik Henriksson uppå Moskajärvi hemman under Lappskatt, som han köpt av Karl Henriksson ifrån Keinosuando för 150 dlr. Kmt. , varandes Köpeskriften där å lagfaren första gången den 16 januari 1727, andra gången den 15 januari 1728 och tredje gången den 15 januari 1729, som härmed i protokollet antecknat varder till framdeles efterrättelse.
NB
Extra judicialiter som utslutes av domboken till den höga Kongl. Hov Rätten
Till Luleå och Jokkmokks Härads Tings Rätt
S. T. Den högt ärade och Lovliga Härads Tings Rätten, äro undertecknad förmyndare och släkt nödsakade ödmjukligen föredraga, hurusom min broder och farbror, framlidne Per Mikkelsson Ulatti från Jukkasjärvi Tingslag och socken, med hustru Karin Mikkelsdotter, för många år sedan, kommit att emottaga avlidne Lappmannen Reution skatteland och Boställe, samt därför årlig skatt betalt, vid underhörigt Tingsställe och Jokkmokks uppbörds plats, utan att där uppå någon veterligen rest till Kronan eller någon annan blivit innestående som av dokumenten framgå, och således intet råkat i skattevrak eller Krono.
Denne Per Mikkelsson blev död 1716 omtränt vår tiden, var på änkan Karin Mikkelsson förestod hemmanet till 1718, då Bruks Karlen Karl Hansson under flyktings åren äktade henne, som satt med en son Per och dotter Karin vid namn, vilkas fäder ännu lärer vara oklart och hos förenämnda Styvfader Karl Hansson innestående, var på förteckning förmodas vara avlevererat till Herr befallningsman Wälbetrodde Lars Wallman. Omkring 1729 gifte sig sist omrörde Per med Karin Olofsdotter i Lansjärv och Över Kalix socken, uti vilken äktenskap honom föddes tvenne söner som ännu leva, av vilka den äldsta Karl vid namn, säges vara fem år gammal.
Nu blev denne Per Persson (Per Mikkelssons son), som var rätta Jordägaren, död 1735 om sommaren, ifrån vilken tid omrörde dess änka levat med barnen i huset, hos oftaberörde Karl Hansson uti minsta värde, befarades dag och timma att bliva utkörda och ifrån dess faders land och Boställe drivna.
Fördenskull som vi ej utan tårar kunna anse detta tillståndet, och deras välfärd oss om hjärtat ligger, varandes okunniga huruvida barnens övriga förmyndare, Hans Klemmetsson i Sautosjärämä med Israel Mikkelsson i Nattavaara, åsatta att deras rätt bevaka, är härmed vår allra ödmjukast bönfallen till Herr Häradshövdingen och den Lovliga Härads Tings Rätten, att Karl Hansson ej allenast tillställer omrörda barn deras tillständiga fäders arv i det lösa, utan och tillåter dem såsom rätta skattägande med Modern sitta odrivna på sin fasta grund och fädernes ort, skola vi där hon icke blir försörjd, vara ansvariga för alla utlagor vad namn de hava må, till dessa omrörda Pers söner; Karl och Olof, komma till sin ålder att stadga, så varken Kronan eller någon annan i dess tillständiga andel, skall under den tiden, komma att lida, i avvaktande av nådgunstiga bönhörelse och rättvist utslag, framförde;
Ädle och Högaktade Herr Häradshövdingens Underdånigaste i Ödmjukaste tjänare
Jöns Mikkelsson Ullatti ( de omyndiga barnens förmyndare och fader fader Broder).
Mikkel Larsson Ullatti (de omyndiga barnens farfars Broders son ).
På begäran hastigt uppsatt, Keino Suando den 8 januari 1737, av Karl Sadelin.
Tvist om arvsrätt till Hemman
§ 4
S. D. Efter stämning yrkade Olof Olsson Baas i Palojoensuu att fadern Olof Olsson för flera år tillbaka skall avstått till honom 1/3 i Hemmanet därstädes, varpå ock sonen skall byggt hus, samt nedlagt både arbete och kostnad däri; men beklagade att fadern nu alldeles drivit honom ifrån Hemmanet, det som sonen påstod att till hälften få tillträda.
Fadern Olof Olsson svarade att han väl lovat sonen någon del i hemmanet om han beskedligen sig förhöllo, men sade tillika det sonen sedemera skall visat sig vara olydig.
Tings Rätten underrättade Käranden, att frågan om Palojoensuu Krono hemmans besittning, antingen helt och hållet eller till någon del, hörer till Konungens Befallningshavandes upptagande; men i fall Käranden därstädes icke skulle vinna någon lott i hemmanet, äger han om ersättning för sitt nedlagda arbete och kostnader med fadern efter stämning utföra bäst han gitter.
Olaglig försäljning av Hemman
§ 4
S. D. Klagade Hans Hansson i Lainio att sedan brodern Erik Hansson orätteligen sålt deras ärvda fäderne Hemman i Lainio till Mads Mikkelsson därstädes, så skall denne drivit ut Hans Hansson och hans sjuka bröder ifrån deras jord.
Mads Mikkelsson invände att han redligen med Kärandens bifall och i tre mäns närvaro handlat hemmanet, och för det betalt gäld över 44 Rdlr. samt det övriga i penningar gottgjort; Och som Hemmanet är Krono, alltså kunde Tings Rätten utan Konungens Befallnings havandes förordnande icke upptaga någon tvist som rör Krono hemmanets besiktning; som avsades.
11 februari
.......... Att Nybyggare och Lappar sinsemellan enligt författningarna böra deltaga uti fiskande uti de i Lappmarken belägna träsk, och då en del av dessa nu omtvistade ligga en halv mil nära Lainio Nybyggen och snarare 22 mil ifrån Racktus Gårdar, (i Övertorneå).
.................... Utslag:
Alldenstund Käranden (Övertorneå bönderna), vad angår deras yrkade rättighet till fiskande uti Suolajärvi, Temingijärvi, Sanginvuopio, Sattajärvi och Kefvojärvi, de den samma icke i det ringaste styrkt sig äga och ett fiskande uti dessa över 20 mil ifrån deras gårdar uti Lappmarken belägna Träsk, jämte Junnosjärvi, därtill Käranden endast jämte Vaikojärvi, med döljande av dessa tvenne sistnämndes läge, erhållit Landshövdinge Ämbetetes tillstånd; icke heller kan anses medföra någon fullkomlig ägande rätt, som då skulle skilja Nybyggarna i Lainio ifrån allt fiskande uti dessa fem först uppräknade Träsk;
Fördenskull och som det är stridande ej mindre emot en sann och verklig Rikshushållning, att en Hemmans ägare ned i landet, skall fara med fiskande uti sjöar belägna uti Lappmarken, över 20 mil ifrån hans hemvist, än emot Kong. Reglementet den 24 november 1749, som uttryckligen bjuder att de inom Lappmarks gränser belägna Sjöar och Träsk böra lämnas Nybyggarna och lapparna, vilka senare därför äro skattlagda.
Prövar Ting Rätten rättvist förklara det Racktula Hemmans åborna icke visat sig äga eller äger någon rättighet till de omtvistade Träsk, utan komma de att tillhöras och nyttjas av dem som enligt det åberopade Kong. Reglementet därtill berättigade äro, och vilket uppå K. Ms. Befallningshavandes höga omsorg ankommer. Och ehuru väl, rörande därnäst Kärandernas påstående om ersättning för utlagt taxa till ett lispund torra gäddor varje år uti sju års tid, ej annorledes än för ostridigt och utrett är att anse det Lainio Nybyggarna med ett Lispund torra gäddor tidigare understött Raktula Hemmans åbornas taxa för Jonnusjärvi och Waikojärvi Träsk, emot att de där idkat fiske.
..........Under dessa omständigheter finner Tings Rätten det svarande Lainio Nybyggarna icke kunna billigen åläggas ersätta och deltaga med Käranden uti någon utlagd Taxa, utan bliva de därför härmed frikända.
I övrigt och därnäst Käranden icke finna sig kunna för Jonusjärvi och Waikojärvi Träsk, däruti enligt förra ovannämnda Utslag den 7 aug. 1761 de äro berättigat fiske idka, den åsatta Taxan erlägga eller därmed utkomma, äga de hos Kong. Majts. Befallnings havande om upphörande därav ansökning göra.
Nr. 5
Intyg
Jag undertecknad betygar härmed att då jag förlidit år blev såsom vittne avhörd, inför Vällovl. Tingsrätten i Jukkasjärvi i tvisten emellan Nämndemannen Adam Klemetsson Racktu, Mads Eriksson Racktu och Nils Nilsson Wirkäwäineni Övertorneå socken, å den ena sidan Käranden, och Nybyggarna i Lainio å den andra, Svaranden; angående så väl Fiskerättighet, som betalning för utlagd taxa för fiskande uti Soalajärvi, Temingejärvi, Sangivuopio, Sattajärvi och Kevosjärvi; har jag att anföra att Nybyggarna i Lainiojärvi hava före de nästförflutna 7 åren utbetalt till ovan nämnda Bönder av Över Torneå Socken för fiskande i bemälde träsk, 1 lpd. gäddor såsom ersättning för utlagt Taxa, då de däremot i de senaste sju åren alldeles försummat att erlägga samma utgift, oaktad de att de fortfarande nyttjat samma fiskevatten.
Att ovannämnda utgift blivit av Nybyggarna i Lainio betalt år 1739; kan jag såsom åsyna vittne även intyga.
Kangosfors den 3 februari 1783
Olof Josefsson i Kango (bomärke)
Byggnings Balk Kap. 10
8 §
........Den ränta av hemmanet äger, hava där inseende å.
Alla skattemän, vad de innehava hemman som redan ifrån Kongl. Maj:t och Kronan äro försålda eller hädanefter kunna försäljas, eller ock urgamla Skattehemman, äga över Skattehemmanet och dess genom laga revning och rågång fastställda byamål, både uti in- och utägor samt skog och mark, med därå varande fiske, jakt och djurfång, uti allt orubblig ägande- och lika fri dispositionsrätt, som frälseman över frälsehemman, enligt Privilegier, Lag och Författningar;
Ägare av Skatt- Frälsehemman må njuta lika fullkomlig, fri och obehindrad ägande- och dispositionsrätt över sitt Skatte- Frälsehemman, som om Skatte i allmänhet.
Är räntan kommen från Kongl. Maj:t och Kronan uti frälsemannahand, genom byte köp eller annan laga fång, vare då om räntans utgörande till frälseman samma, som om Kronoskattehemman är fastställd.
Är åter frälseskatte-egenskapen så tillkommen, att ofrälse man, genom köp eller annan avhandling, förvärvat sig äganderätten av Frälsehemmanet, med eller utan beting om räntans innehavande eller utgörande till särskilt belopp;
Då erhålles uti everledliga tider därutinnan efter de emellan kontraheterna slutna avtal och avhandlingar, vilka efter ordalydelsen, utan någon rubbning eller förtydning, skola bliva bestående. Kungl. Förordn. Den 21 februari 1789, § 5.
En lika fri ägande-, dispositions- och uppodlingsrätt över enskilt skog och mark, som skattemän enligt Kongl. Förordn. Den 21 februari 1789, skola jämväl Skatte-Frälseägare med samma villkor åtnjuta enligt vad Lagen i B. B. 13 kap. 1 § utsätter.
Kungl. Förordn. Om skog den 1 augusti 1805, § 18.
Såväl Krono-skatte som Frälse-skatte förunte förmåner icke i någon måtto minska eller förändra, stadgar Kungl. Förordn. Om skog den 1 augusti 1805, § 76.