(Här delar av boken)
….Omkring år 1550 företogs en genomgripande omläggning av skatteförhållandena i Finnmarken, varigenom möjlighet lämnas oss att noggrannare överblicka den svenska beskattningens utsträckning här under den äldre Vasatiden. Birkarlarnas uppdrag att vara kronans uppbördsmän upphör nämligen nu, och de olika lappmarkerna läggas direkt under kungliga fogdar (sina gamla ställning som lapparnas privilegierade handelsmän fingo birkarlarna behålla ända till dess Karl IX berövade dem även denna rätt. Se J. NORDLANDER. Om birkarlarna…..
Denna omläggning torde ha skett successivt under åren 1548 0ch 1549. I samband härmed uppgjorde 1553 över de olika lappmarkerna mantalsförteckningar och skattelängder, som äro synnerligen detaljerade och tydligen tillkommit som resultat av noggranna undersökningar (Se fogderäkenskaperna för Vesterbotten och Lappmarken1553. Sv. Kammararkivet, Norrlandshandlingar).
….I Torne lappmark upptagas följande byar: Söder Lulakylä, (=Segwara. Tingwara låg vid Jukkasjärvi)), Ronola, Ussejocke, Theno, Affewara, Lemojerff och Carckes, Lappajerff, Kuothekyllä, Ingers (=Suonttavaara lapinkylä, min anm.), Suothakylla och Kyrkele….. Dessutom upplyser 1553 års taxeringslängd om att Gustav Vasa hade egna fiskare vid Varangerfjorden, vilka vore avlönade av kronan, sådana omnämnas några år senare (1557) även på Vadsön. Uppgiften om kungliga fiskare på det förra stället möter oss för övrigt redan i 1551 års skattelängd för Västerbotten, vari som en särskild inkomsttitel upptages, vad som uppburits av ”15 finner, hvilke haffve fijskiet wti westresionn wti en fierd benempd Vårånger”.
..Inom Ingrittby eller Sundawara voro uppförda: Käre (1568), nuvarande Karejärvi (vid Karesuando, min rättelse) och Tullingsuana (1568) eller Tulingh (1576, (vid nuvarade Kuttainen, min rättelse)….
..Orsaken till att de ej gåvo Sverige skatt var helt enkelt den, att de ej brukade detta lands vare sig skog, mark, vatten eller annat utan skaffade sig bärgning av vad de fingo av ”Gud och kunglig majestät i Danmark”. Under sådana förhållanden hade lagmannen helt naturligt ansett sig böra tillhålla dem att även i fortsättningen vägra utgiva någon dylik. På vidare förfrågan vad skillnad det vore mellan lappar och finnar, hade han fått veta, att lapparna voro ett folk, finnarna ett annat. De förra bodde på fjället, medan de senare höllo till nere vid sjösidan….
…Lappfogdarna i Torne och Kemi, Nils Oravain och Lasse Henriksson hade förvägrat de norska befallningsmännen att upptaga skatt i ett antal byar i Kemi lappmark (Sundawara, Peldojärvi, Kittilä, Sodankylä, Sombio, Kemi, Manselka, Kitka- och Kuolojärvi) och förbjudit finnarna här att göra dem ”flyttning eller annan rättighet”.
Av några finnar i Alten hade han utkrävt fjällfinneskatt, vilken voro ½ daler högre än sjöfinneskatten; han hade nämligen velat göra dessa till ”kodikefinnar” (kuotokeinofinnar), ehuru de alltid brukade uppehålla sig vid sjösidan…
…Gränsen mellan Lappland och Kveneland (Finland) hade av ålder varit mellan Kuotokeino och Sundawara….
…Vad tvisten i Lappmarken beträffade, hade denna av sin konung erhållit följande upplysningar. Av Torne lappmarks byar lågo endast tvenne på svensk grund, nämligen Segwara och Sundawara, samtliga de övriga tillhörde Norge. Inom –Kemi var däremot endast Indiager eller Enare norskt…..
…De danska befallningsmännen hade strängeligen förbjudit dem, som bodde i Titisfjorden att gå svenskarnas önskemål tillmötes, förrän dessa presenterat sig för danskarna. Med lock och pock hade de dock lyckas att inkassera en del av sin fordran (Avhandling vid Vastersjon etc. av B. V. Kaldenn och Rasmus Nilsson Odat i Dan. Finnm. Hertigens nya skatteförordning mötte starkt motstånd. Finnarna i Titisfjorden förklarade sig vara båtbyggare och kunde omöjligen utgiva fisk i skatt, vilka svenskarna också funnit riktig).
…Enligt sin instruktion och den nya skatteförordningen skulle varje lapp uppbära 2 våger fisk, men då de funno gårdarna öde, finge de här taga, vad de kunde komma över, och redovisa i uppbördslängden tex. kopparkittlar, silver, renhudar, grytor, lappskor, ljusstakar m.m. Från Lyngenfjord och norrut hade man lyckats bättre, dock hade lapparna även här förklarat sig vara urstånd att lämna fisk, varför svenskarna hade fått nöja sig med den gamla penningskatten istället (Baltzar Bäcks och hans medförordnandes räkenskap för uppbörden av Vastersjöfinnarna 1607. Norrlandsh. S.K.A. Jmf. Kungliga kommissariernas till lappmarken underdåniga berättelse Stockholm i juli månad 1607, H.S.H. 39. sid. 230 ff., som tydligen avgivits av denna expedition)…