ENONTEKIÖ KOMMUN

KOMMUNSTYRELSEN

Ounastie 165

99400 ENONTEKIÖ 2006-07-25

Tel. 0035816556111/växel

Justitieministeriet

PL 25

00023 Statrådet (fi)

Begäran om Ert remissyttrande 2006-03-02

Enontekiö kommuns remissvar för expertarbetsgruppens betänkande angående Nordiska Samekonventionen

Enontekiö kommuns svar på förfrågan enligt följande:

Innan arbetet med överenskommelsen fortsätter bör överenskommelsens praktiska följder utredas. Enontekiö kommuns uppfattning är att om överenskommelsen utformas så att samerna får konkreta rättigheter och staten skyldigheter, kommer genomförandet av överenskommelsen att försvaga kommunens självstyre och påverkar icke samernas livssituation negativt, särskild sk. Kvänernas, vilka äger dokumenterade rättigheter i marker som idag förvaltas av staten som statens mark.

Speciellt problematisk är att enligt betänkandet kan kommunen belastas av skyldigheter och kostnader där det finns risk att finansieringen hamnar på kommunens ansvar. Ett annat stort problem gällande betänkandet är att dessa till Samerna givna rättigheter även tillhör andra länders medborgare.

Enligt uppgifter som Enontekiö kommun erfar, så har Justitieministerium fått utredningen om Övre Lapplands markrättigheter som de beställt av Uleåborgs Universitet. Enligt vår uppfattning kommer utredningen att ge ett nytt synsätt på markrättighetsfrågan. Enligt utredningen är same- och kvänområdets rättigheter av enskild karaktär, av kollektivt ägande finns inga bevis.

Vid Samekonventionens förberedning har allt nationellt engagemang kring markrättigheter samt Riksdagens yttranden, blivit åsidosatt och uppfattning av markrättigheterna grundar sig i ofullkomlig och felaktig bedömning.

Vi hänvisar till den rättsliga analysen av ärendet som bifogas och som vi beställt av EU-rättens ansvarige lärare Pertti Eilavaara som framhåller att, med Nordiska Samekonventionen kan inte den nationella historien omskrivas, nytolkas eller stödjas vid historiebeskrivning.

Entydigt kan sägas att Samekonventionens utgångspunkter inte grundas i nationellt godkända eller enligt författningsrättsligt hållbara studier.

Enontekiö kommuns remissvar av vissa enstaka artiklar:

1. artikel: Enligt artikeln är konventionens avsikt att stärka samernas rättigheter. Detta inkluderar att samerna kan bevara och utveckla sitt språk, kultur, näring och samhällsliv så att hinder som orsakas av landgränserna ska vara så små som möjligt. I konventionen nämns inte hur detta ska ske i förhållanden till andra bofasta i området. Konventionen inkluderar alla näringar – inte bara de traditionella.

2. artikel: I artikeln konstateras att samerna är en ursprungsbefolkning i Finland, Norge och Sverige. I detta tas inte upp om kväner är en ursprungsbefolkning, vilka enligt dokument har starkare rättigheter vad gäller markägande och traditionella näringar.

3. artikel: Bestämmes att samerna har självbestämmanderätt som folkslag. Detta är en viktig allmänprincip som kan användas vid beskrivning av nya situationer och kräva nya regler med stöd av den. Under detta räknas även rätten att bestämma över eget språk, kultur, utveckling och bestämma över naturtillgångarna. Denna artikel förbiser statens andra självstyremodeller och ger inte någon avgränsning i förhållanden till varandra. På sätt och vis skulle enligt texten kommunens självstyre inom sameområdet upphöra, det skulle inte behövas. I verkligheten finns ingen självbestämmanderätt utan ekonomi. Det är staten som betalar, därför har andra presenterade metoder minimal påverkan.

5. artikel framställer att alla som använder offentlig makt ska följa konventionens regler. 5. artikelns utformning innefattar alla som använder offentlig makt – inte bara staten utan även regional- kommunernas och privata rättssubjekt som har offentlig makt.

16. artikel bestämmer Sametingets förhandlingsrätt med andra myndigheter. Enligt artikeln ska offentliga myndigheter förhandla med Sametinget innan beslut tas om ärendet kan tänkas ha väsentlig påverkan för samer. Utan sametingets godkännande skulle det inte vara möjligt att göra något eller tillåta något som märkbart inskränker i samisk kultur, näring eller det samiska samhällets grundförutsättningar. Konventionen innehåller två olika förfaranden: allmänna förhandlingsskyldigheten, som är bestämd och innehåller det materiella kravet att ta hänsyn till samernas näringar och rättigheter utan inskränkningar. I regleringen har inte tagits hänsyn till den finska verkligheten och ger ingen förklaring till termen "väsentlig", och det är inte heller beskrivet vilken instans som skulle kunna bedöma väsentligheten.

17. artikel reglerar Sametingets rätt under förberedning av olika sakfrågor. Enligt den har Sametinget rätt att vara representerad i offentliga råd och kommittéer, exempel vid lagstiftningsorgan. Vidare bestämmes att ärenden som berör Samernas intressen ska tas upp i sametingen innan besluts tas av offentliga myndigheter. Stater har själv skyldighet att reda upp om det finns behov av att Sametinget är representerade eller om deras yttranden behövs. I princip har alla lagar påverkningar inom sameområdet så förslaget är betungande och ökar byråkrati i alla instanser som ärendet berör.

22. artikel som gäller sameområdet, tar inte hänsyn till att det på området även bor andra än samer.

29. artikel. Enligt artikeln ska staterna se till att i samarbete med sametinget ombesörja att samernas hälsovård och sociala tjänster anpassas för deras språkliga och kulturella behov. Av ordvalet och artikelns motivering kan uppfattas att sametinget skulle komma att delta i hälso- och socialtjänstens organisering. Även i framtiden ska organisering av hälso- och socialtjänsten vara i kommunernas ansvar och staten ska ansvara för eventuella mertjänster som riktas till samerna.

34. artikel. Enligt artikeln grundar samernas traditionell mark- och vattenområdenas användning till individuell eller kollektiv äganderätt. Detta betyder att nyttjandet av marken berättigar till ägandet. Att lagstadga är omöjlig enligt utredningen som gjorts i Finland. Det skulle betyda att oavsett vem man är, när eller varifrån man kommit, skulle vistelse på området betyda äganderätt för mark- och vattenområdet. I Finland har inte funnits och finns inget kollektivt ägande och den nya markrättsutredningen visar detta kategoriskt. En sådan äganderätt har inte kunnat bildas på något sätt över de privata äganderättigheterna. Inte heller en Internationell konvention kan upprätta en sådan äganderätt emot nationella förhållanden, nationella författning, nationella grundläggande rättigheter och emot mänskliga rättigheter. Detta är fråga om ockupation som inte har någon som helst rätt i Finland.

36. artikel innehåller regler angående naturtillgångarnas användning i områden som 34. artikel omfattar. I detta samband kan även fastställas att Kvänerna är en ursprungsbefolkning, vilkas rättigheter inte har behandlats i texten. Artikel förpliktar förhandlingar med samer som äger eller nyttjar marken på området när det planeras skogsavverkningar, byggande av stuga utan att ens nämna vid byggande av infrastruktur. Det finns ingen skillnad om personen i fråga bor i området eller av annan person eller subjekt. Konventionen begränsar rättigheter för de bofasta i jämförelse med andra områdenas motsvarande praxis och inskränker i privata rättigheter.

37. artikel. Enligt artikeln har Samerna, som berörs, rätt till ersättning eller del av vinsten. Här är fråga om ett slags skatt eller servitutsersättning.

I praktiken kommer regler för naturskydd tillsammans med den beskrivna artikeln att stoppa utvecklingen på sameområden, om inte staten skjuter in märkbara resurser. Boende i området ligger till grund för renägande samers ersättningsrätt. Rätt till ersättning gäller även inom privata marker.

38. artikel. Enligt artikeln har Sametinget deltaganderätt i förvaltandet av området som tas upp i artikel 34. och 38. Vidare ger artikel 40. deltagarrätt för Sametinget i miljöförvaltning. Deltagarrätt döljer dock fakta om hur en sådan förvaltning kan upprättas inom privatägda markområden, som faktiskt stöds av dokument. Det är helt outrett, hur en sådan reglering förhåller sig till andra bofastas skydd för sina näringar eller näringar som grundar i grundlagen och vad är deras inbördes förhållande.

I praktiken skulle Sametinget besluta i stort sett allt som får göras eller icke göras på statens mark som finns inom sameområdet. Norges modell med markförvaltningsorgan skulle motsvara Sametingets ensidiga tolkning av ILO-konventionens ratificering. I förhållanden som finns i Finland kan inte denna konvention, avsedd att skydda i primitiva och i underkastelse levanden ursprungs- och stambefolkning, tillämpas på politiska grunder, eftersom det i Finland finns detaljerad dokumentmaterial som når ända till personnivå. Med dessa dokument som grund kan ärenden klaras upp på det enda sätt som finns enligt grundlagen, och det är att bestämma varje enskild rättighet med att bekräfta dessa dokument.

Om dessa ättlingar till renägande samer som flyttade till Finland på 1800-talet skulle ges särställning, skulle detta kränka grundlagliga rättigheter för speciellt "lapparnas" men även för andra bofasta på sameområdet. Markförvaltningmodell som Sametingets politiska ledning vill ha skulle leda till att den primära markandvändningsrätten skulle innehas av bara 350 samer. Det är antalet samer som idag lever huvudsakligen eller får en märkbar del av sin inkomst av rennäring eller av traditionell näring.

Norska modellens beslutsbefattning skulle leda till att alla befintliga arrendeavtal mellan staten och näringsidkare skulle omprövas för att skydda verksamheten för dessa 350 samer. Inte heller kan beslut av lagliga övertaganden överföras till samepolitiska organ. I en rättsstat som Finland, är det inte rättvist att tillämpa en lösning som diskriminerar den äldre bosättningens rättigheter och inte respekterar likvärdighet.

För det kommunala självstyrets del finns åtminstone följande frågor:

• Vad är det kommunala själstyret och sametingets inbördes relation nu
• Vad kommer den att bli om föredragna lagar träder i kraft, och
• Hur kommer dessa att påverka det kommunala själstyret tillsammans med andra utvecklingsprocesser.

Om de föredragna lagarna godkänns kommer situationen vara helt ny. Från kommunens sida är frågan om hur ärenden som tillhör Kommunens självstyre påverkas i verkligheten och i vilken grad avgränsas eventuella ärenden som idag tillhör kommunens verksamhet. Därför är kommunens och framförallt invånarnas syn på saken följande:

• Hur kan kommunen utöva sina näringar
• Beslutas alla ärenden som berör kommunen och dess invånare inom kommunens beslutsorgan
• I vilken mån kan ärenden som berör kommunen och dess invånare förflyttas utanför kommunens beslutsorgan i allmänna ärenden eller konkret
• Hur säkras kommunens utvecklingen tillhörande planläggningsbefogenhet, som nyligen har förstärkts med ny markanvändning- och bygglag
• Hur säkras invånarnas, dvs. bofasta innevånarnas möjlighet för att använda naturen på samma sätt som alla, och
• Hur säkras kommunens livsduglighet och utvecklingsmöjligheter i rapporten föreslagna, samhällets och kommunal utveckling.

Övre Lapplands nya markrättighetsutrednings resultat

Utredningen som Justitieministern beställt av Uleåborgs Universitet har obestridligt visat att det inte finns någon form av kollektiva rättigheter. Det är privatpersoner som äger rättigheterna, och de gäller fortfarande.

Kvänerna har varit Lapplands ursprungliga bosättare. Renägande lapparnas och renägande samernas förflyttning till området har skett i senare skede. Detta kan även bevisas med dokument. Exempelvis renarnas betesrättighet är äldre än renägande samernas invandring till området.

Termerna Kvän, Lapp, Finne och Same har ur historisk sett olika innebördan.

I Samekonventionen har dessa termer sammanfogats på ett missvisande sätt. För en tidpunkt då samerna inte fanns i området som grupp/folkgrupp, har kvänernas och finnarnas historia valts såsom samernas allmänna historia. Begreppet "språksame" är helt nytt, och kan inte ligga till grund vid definiering av näringsrättigheter.

Ny studie stärker fakta att Kvänerna har varit en ursprungsbefolkning i Lappland. Deras förfäder har ägt markerna före tiden då Finland varit under Svensk styre. Samerna finns inte med i något dokument från den tiden.

Sammanfattning

Enontekiö kommun hänvisar till föregående och den bifogade juridiska analysen av EU-rättens ansvariga lärare Pertti Eilavaara, samt av Enare och Enontekiö kommuners 2006-04-04 till olika ministerier inlämnad PM, och föreslår att man inte ska fortsätta beredningsarbete av Nordiska samekonventionen med dessa kriterier.

Markrättsfrågan i Övre Lappland kan inte lösas med ett Nordiskt fördrag mellan staterna, som inte är hållbar vare sig rättsligt, historiskt, grundlagrättsligt, juridiskt, lagstiftningsmässigt, forskningsmässigt eller enligt andra grundvärderingar. Det är svårt att förstå hurdana moraliteter och värderingar staten har, om den förnekar Kvänernas ursprung och vill skapa ett regeringssystem som tar bort rättigheter och möjligheter att påverka från en folkgrupp och motivera detta utan att höra eller ta hänsyn den öppna demokratin och rättsstatliga grunder eller forskningsstudiernas påverkan i samhället.

Nu forskningsstudie förstärker rättsinnehavarnas ställning och rättigheter. Den förutsätter och berättigar till att rättigheterna bekräftas och att de träder i kraft i sin helhet. Det är en process, där staten ska vara med som part och stödja finansiellt. Men det förutsätter att Staten startar en diskussion, söker en gemensam utgångspunkt som kan bekräftas av forskningsstudierna och handlar där efter.

Enontekiö kommunstyrelse

Pentti Keskitalo         Leni Karisaari

Kommunalråd         Kommunsekreterare

 BILAGA: Pertti Eilavaaras rättsliga analys

(Översatt från finska till svenska av Juha Pahajoki, Karesuando)