Ränningsvallen 15 februari 2007
Motion
Härjedalens kommun måste agera för en jämställd och diskrimineringsfri kommun med lika rättigheter för alla kommunmedborgare oavsett ursprung, ”börd”, och inte acceptera, utan protestera mot, att raslagar styr nära en femtedel av kommunens yta. Som det är nu drivs härjedalingen sakta ut från sin egen trakt.
Bakgrund
Vid avvittringen 1861 fick renägarna alla sina krav och anspråk tillgodosedda medan den markägande bondebefolkningen inte fick det. Några tiotal år senare kräver renägarna ännu mer mark. Staten köper då bland annat mark från bönderna i Högvålen under hot om expropriation.
Hundra år senare betar renarna på privatägda marker. För stora renhjordar och avbetning av lav och nedtrampning av undervegetationen har lett till att djuren söker bete på nya marker; ett intrång på privata marker. Rennäringen vet att staten med hjälp av storstadsmedier och kulturlobbyister stödjer näringens anspråk på större marker – något som kan ske på grund av okunskap om Härjedalens historia.
Markägarna i Härjedalen går till domstol och vinner. En självklarhet för de som kan det minsta om Härjedalens historia.
Rennäringslagen i praktiken – ett exempel på diskriminering och ojämlikhet eftersom den stödjer sig på ”börd”
1. Rennäringsdelegationen:
I rennäringsdelegationen sitter landshövdingen, politiker och medlemmar från
samebyar. De sistnämnda är den enda näring som har unik representation –
varför inte lika gärna låta turistnäringen eller byalag i området ha lika
många representanter i rennäringsdelegationen som det finns renägare.
Resultatet blir att medlemmarna i samebyar dikterar villkoren för alla som bor
i området och stoppar utvecklingen. Rennäringsdelegationen har under de
senaste 50 åren sagt nej till många som velat köpa tomter i området. Dessa nej
resulterar i utdöende byar och tomma gårdar.
2. Samefonden:
I mitten av 1900-talet fick skolan i Högvålen medel ur en föregångare till
Samefonden. Successivt har fonden förändrats och gagnar numera endast samiska
ändamål. Inkomster från området; jaktkort, virkesuttag med mera går till
berörd sameby eller Samefonden – övriga som bor i området får inga medel via
till exempel byalag eller branschorganisationer. Länsstyrelsen beslutar om
utdelning av fondens medel.
3. Lossenfonden:
Varje år betalar kraftindustrin en summa pengar för sjön Lossens reglering för
att kompensera skador som drabbat bygden. Det blir så kallade bygdemedel som
fördelas av länsstyrelsen efter yttrande från Härjedalens kommun. En
procentsats av dessa bygdemedel är öronmärkta för rennäringen. Alla andra
andra näringar och ändamål måste konkurrera och söka medel ur fonden och har
ingen tilldelad procentandel att plocka ur. Ett markant exempel på olika
behandling av näringar och verksamheter från statliga myndigheter.
4. Boendeformer:
De många olika boendeformer som staten upprättat i området är diskriminerande
och rasistiska. Medlemmar i sameby har gratis upplåtelse på livstid av bostad.
Staten ger medlemmar i sameby exklusiva rättigheter till jakt, fiske,
virkesuttag, ved med mera. Sådana fördelar tillfaller inga andra. Detta
resulterar till exempel i att medlem i sameby som är bosatt i Norge har långt
större rättigheter i området än söner och döttrar till de fjällbönder (som
staten tvångsköpte marker av) som bor kvar i området.
Sverige har skrivit under FN-konventionen om mänskliga rättigheter. Alla ovan nämnda exempel bryter mot den.
FN:s artikel 1:
Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro
utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda
av broderskap.
Denna fråga - om rättvisa och jämlikhet i fjällen – avgör många människors förutsättningar för att leva och verka på 17 procent av kommunens yta.
Härmed hemställes att Härjedalens kommun beslutar:
att uppvakta och kräva att regeringen ska avskaffa lagar och förordningar som
diskriminerar härjedalingar, och andra som bor i Norrland, och ensidigt gynnar
rennäringen och människor som är av "samisk börd" på bekostnad av andra.
Om regeringen inte vidtar åtgärder ska Härjedalens kommun få dessa lagar och förordningar prövade i domstol.
Om svenskt rättsväsende inte finner att detta strider mot svenska lagar och förordningar ska Härjedalens kommun föra frågan till EU-domstolen och hänvisa till brott mot FN:s artikel 1.
Olle Larsson
Motionen avslogs av Kommunfullmäktige 21 november 2007. 5 röstade för (2
SD+2 VH och 1 moderat)
9 lade ner sina röster (VH, moderaterna och enligt uppgift en ur
vänsterblocket) 32 röstade emot motionen.