Karesuando 1921

Nivagården vid Laestadius pörte och prästbostället.

Karesuando sockenstämmo protokoll 1812-1843. K 1:1

Ritning över församlingshemmet och Laestadiuspörte.

Uppförande beskrivning och kostnad.

Laestadius ville flytta prästgården till Saksajärvi.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Renskrivet Kyrkostämmo protokoll från 1838.

Protokoll hållet vid Kyrkorådets sammanträde i Karesuando Prästgård den 25:te mars 1838.

S:D: Uppå ingifvelse af f.d. Nämndemannen Jonas Hendrik Grape, hade Nämndemannen Hendrik Nilsson Niva

jämte dess Hustru Valborg Bäck, blivit kallade inför Kyrkorådet, för att höras rörande dem af Jonas Hendrik Grapes

påbördande beskyllning, att de genom elaka efterväsen gifva sina barn anledning till svordomar, och ett förargeligt

lefverne, varjämte bemälte Jonas Hendrik Grape velat och begärt, att föräldrarna måtte höras af Kyrkorådet rörande

barnens snatteri.

Kyrkorådets Ledamöter och Olof Anundsson Mämmi, intygade sjelf närvarande, att Nämndemannen Hendrik Nilsson

Niva, blifvit af honom ordentligen tillsagt att infinna sig, men att han nu vore hindrad af sjukdom, hvarnest hans

hustru Valborg, närvarande, förklarade att hon till Grapes beskyllningar icke trodde sig skyldig.

Härpå begärde Grape, det hon måtte så styrka sitt påstående med ojäfviga personers intygande, hvilket till den andan

kallade och nu närvarande intygades, Pigan Gertrud Olofsdotter Gunnare, att hon aldrig hört Hustrun Valborg svärja i

sina barns närvaro, ej heller barnen i föräldrars närvaro; att hon rörande barnens snatteri icke hade sig någonting säkert

bekant.

Drängen Aron Johansson Närvä, intygade även att han icke hört någondera, hvarken föräldrarne eller barnen svärja i den andres

närvaro, samt att han rörande barnens snatteri icke hade sig någonting säkerhet bekomma.

Däremot intygade Lappigan Brita Nilsdotter Nutti, att hon visserligen hört Hustrun Valborg svärja i sina barns närvaro, men minns

icke säkert vid vilket tillfälle, äfven hade vittnet hört barnen svärja i moderns närvaro, hvarför modern väl bannat men icke agat

barnen.

Härefter begärde Grape, att äfven barnen borde höras så väl rörande svordomarna som snatteriet, hvarpå rådet efter parternas

afträdande beslöt:

att som barnen icke voro kallade, så borde Föräldrarna Hendrik Nilsson Niva och Hustrun Valborg Bäck, jämte barnen Isak, Anna Lisa och

Nils, inställa sig för Kyrkorådet nästkommande Påskdag, samma tid på dagen, som nu, vid vite af 32 sh. Banco för var och en, som förfallo-

löst uteblifven; Och skulle de redan hörda jämte flera personer, vilkas intyg Kyrkorådet på Grapes begäran äskade, äfvenledes infinna sig

de förstnämnda utan vidare tillsägelse, hvilket Kyrkorådets Beslut för vederbörande uppläst.

Karesuando i Prästgården. Datum utsupra.

På Kyrkorådets vägnar,

L. L. Laestadius P.L.

Protokoll hållet vid Kyrko Rådets sammanträde i Karesuando Prestegård den 15 april 1838.

S:D: Jämlikt Kyrko Rådets beslut af den 25 i förra månaden, hade Hustrun Valborg Bäck jämte barnen Isak och Nils infunnit sig inför

Kyrko Rådet, men fadern samt barnet Anna Lisa, hade i anseende till föregiven sjukdom uteblivit.

Hustrun Valborg förklarade nu som förra gången, att hon icke vidkände sig skyldig till de beskyllningar som f.d. Nämndemannen och

v. Klockaren J. U. Grape påbördade henne och hennes barn rörande svordomar och snatteri; likaledes förklarade barnen Isak och Nils

att de icke kunde komma ihåg att de svurit, eller på olofligt sätt tillgripit annans mans egendom.

Härefter begärde Grape, att Kyrko Rådet ville höra tillstädes kallade personers intyg i anledning hvaraf Pigan Gertrud Olsdotter Gunnare

tillfrågades, om hon sett de nu tillstädes varande Barnen Isak och Nils tillgripa något som inte tillhörde dem eller deras föräldrar, men

vittnet sade sig icke hafva sett något sådant.

Drängen Aron Johansson Närvä, intygade, att han sett Isak vara i begrepp att taga ved från vedhopen i Prästgården, men hade på vittnets

tillsägelse att låta bli, släppt veden. Äfven hade vittnet sett den yngre av dessa tilltalade, Nils, draga ved genom kyrkogärds planket i Präst-

gården, men på vittnets rop att låta bli, hade han släppt veden och sprungit bort.

Lappdrängen Nils Jakop Persson Simma intygade, att för ett par år tillbaka, han var dräng i Prästgården, sett Isak hafva en kalf rentöm,

hvilket vittnet känt igen såsom tillhörig Prestgården, men vilken kalf töm Isak ansett för sin faders tillhörig; att vittnet hade fodrat igen

Tömmen af Isak, hvilket densamma vägrat; att vittnet då med våld velat fråntaga honom samma Töm, men Isak hade icke velat lämna den

ifrån sig; att Hustru Valborg under denna tvist tillkommit samt börjat svärja och hota vittnet, att Isak jämväl svurit vid samma tillfälle och

hotat vittnet, men att modern därvid ingen anmärkning gjort mot Isak.

Såsom Grape tillkännagivit, att han väl ännu kände en och annan person, som i afseende på snatteriet kunde gifva vidare upplysning, men att

dessa nu icke kunnat tillträde komma, så fattade Kyrko Rådet efter parternas aflämnande följande Beslut:

Kyrko Rådet aktar skäligt, att för första gången varna Gustav Isak Niva för svordom ; vad angår snatteriet, och den omständighet att Hustrun

Valborg, enligt Drängen Nils Jakop Simmas intygande, samt Lappigan Brita Nilsdotter Nuttis, uti Protokoll af den 25:te mars anmärkta intygande,

skall hafva svurit i sina barns närvaro och äfven åhört sina barns svordomar utan att därför behörigen agat dem;

så anser Kyrko Rådet sig icke tillständigt att fatta något beslut i en sak, som bör stämplas af ett brottmål, utan varde målet förvist till vederbörlig

domstol eller Häradsrätten i Karesuando .

Detta beslut upplästes för vederbörande parter och varningen till Isak Niva verkställdes genom kyrkorådets ordförande.

År och dag som ofvan, på Kyrkorådets vägnar,

L. L. Laestadius

Enontekis lagtima Härads Rätt den 9 mars 1840

Ärekränknings mål

§ 21

S.D. Föredrogs till ytterligare handläggning, uppskjutna målet mellan hustru Niva, Ersdotter Valborg, i Karesuando, kärande, och förre Nämndemannen Grape, Jonas Hendric i Maunu, svarande, rörande ansvar för ärervöriga beskyllningar;

Varvid parterna sig infunne av vilka käranden inlämnade uppskovsprotokollen och framställde till vittnet i målet Fru Laestadius Pastorskan, Åhlin, Kronolänsmannen, Mämmi, Isac Olofsson och Holm, Johan Johansson, som då något jäv emot dem icke förspordes, fingo avlägga vittneseden, varnandes för missbruk därav och hördes var för sig, berättade:

Pastorskan Leastadius:

Att för tre år tillbaka, då vittnet besökt svaranden i Maunu, hade svaranden sagt att om Nivas son varit ensam, så hade han ej tagit så mycket, "men den där satans Marakattan hade varit med honom", skolandes svaranden omtalt vid samma tillfälle att han några veckor förut, mistat det ifråga ställde mjölet och i sammanhang därmed haft berörde utlåtelse.

Krono Länsman Åhlin:

Att 1837 om sommaren hade svaranden sänt till Pehr Pehrsson Niva här i Karesuando 18 Lispund korn, att malas till mjöl att då sedemera, genom Fru Pastorskan Laestadius fått höra att mjölet blivit bortkastad så hela han tagit anledning misstänka käranden hustrun för tillgreppet därav: och att svaranden i sitt husfolks närvaro bestämt sagt att kärande hustrun stulit det, att tillika förment att Anna Larsdotter Marakatt varit med i tillgreppet.

Upplästes. Erkände.

Svaranden bestridde vittnesmålet, med undantag att den omständigheten att Fru Laestadius omtalt tillgreppet.

Isac Olofsson Mämmi:

Att för några år tillbaka sedan vittnet genom Nämndemannen Hendrik Josefsson fått höra att sägas, skulle finnas uti den ifrågaställde qvarnbaken, eftersett huru sig därmed förhålle och erfarit att säd verkligen varit i baken och såsom vittnet ansett, hade det varit rågsäd.

Uppläst och erkänt av vittnet, som påminde om kostnadsersättning.

Johan Johansson Holm:

Att vittnet varit dräng hos svaranden Grape, då han förlorat det ifrågasatta mjölet och hört honom säga att kärande hustru hade stulit det. Skolande avhörde vittnet Åhlin vid samma tid varit i svarandes hus, men om han varit tillstädes, då svaranden haft berörde yttrande, kunde vittnet nu icke minnas.

Uppläst. Erkände.

Avhörde vittnet Åhlin kunde ej heller minnas om vittnet Holm närvarit, då Åhlin hört svaranden hava omnämnt tillvitelsen, men tillade att då käranden hustruns man samma år kommit från fjället och besökt svarandens gård, så hade svaranden sagt åt honom att han borde lära sin hustru och sina barn att icke stjäla.

Vartill kärande hustruns man svarat, att han ej rådde för vad som hände. Uppläst.

Begärande vittnet Åhlin ersättning för sina kostnader för inställelse.

Uppå anmaning kommo nu parterna i godo därom överens att svaranden Grape återtager sina ord och frikallar kärande hustrun från den misstanke, som han emot henne haft, samt gottgöra hennes rättegångs umgälder, efter Härads Rättens beprövande, vilken förening upplästes från protokollet och godkändes av parterna.

Därpå, sedan vittnet Holm påmint om ersättning för sitt uppvaknings besvär, Rätten fattade sådant beslut:

Härads Rätten låter bero, vid emellan parterna ingångna förening och ålägger svaranden att betala kärandes rättegångs kostnad, med 6 Rd, då käranden själv försörjer sina vittnen med 16 sh. åt Åhlin, 8 sh. åt Mämmi, 1 Rd. 16 sh. åt Holm, allt Banco. Som avsades.

--------------------------------------------------------------------

Markkinas historia Sockenstämmo protokoll 1812-1872

Syneprotokoll och händelser 1784-1899, från Enontekis domsaga.

Karesuando Häradsrätts arkiv.

Småprotokoll SE/HLA/104003 A/A /II/1 år 1849-1869

Bouppteckning efter Anna Stina Pehrsdotter Niva.