Finland
På den finska sidan av Suonttavaara lapinkylä är det helt andra
betingelser för den bofasta befolkningen.
- För det första har det inte där satts någon "etnisk"
skiljelinje på vilka som får bedriva renskötsel t.ex. De bofasta
byamännen får hägna in sina marker och börja med boskapshållning
(renskötsel) om de så vill.
- Jakten och fisket bedrivs gemensamt inom Enontekis socken av lappar/kväner
och samer avgiftsfritt på byaallmänningen. Storviltsjakten tillhör enbart
markägarna enligt grundlagen om ägande och till den tillhöriga
nyttjanderätten. Dit får inga samebymedlemmar vandra in och börja jaga
och fiska.
- Förövrigt är det samma historiska bakgrund där som här på svenska
sidan, att storrenskötseln inte hade jakten och fisket som sin näring,
utan det bedrevs av ursprungsbefolkningen som var skattelands/nybygges
ägare.
- Vatten och fiskerätten i gränsälven (Muonio och Könkämä älv)
tillhör strandägarna och de säljer fiskekort dit och sköter om
fiskevården.
Norge
- Storviltsjakten och fisket inom markägarens gränser tillhör enbart
denne. I fjordarna är fisket fritt och utan avgift för lokalbefolkningen.
- Sockenmännen får även utnyttja betesmarkerna utanför sina gränser
(allmänning) till bl.a. får och getskötsel.
- Norge har gått med i ILO-konventionen 169, utan att först opartiskt
forska i vilka som är Finnmarkens urbefolkning och det har därigenom
uppstått konflikter mellan finnmarksborna och samerna om vilka som får
förvalta mark och vatten i dessa trakter.
- Nyligen har Stortinget lagt ut ett förslag på en lag för att dämpa
motsättningarna, om att Finnmarken skall förvaltas av hela befolkningen
som bor i området med lika rätt för alla. Detta har samerna protesterat
emot då de vill ha ensamrätt över områdets förvaltning.