| Postat onsdagen 19 januari 2005 - 16:52 |
|
Hej Erik Kuoksu och alla ni andra!
Här följer ett litet bidrag till vidare forskning i våra anor.
Jag har funderat över de sex kyrkbyggarna från Parakka, som nämns i
Wilhelm Tawes hembygdsbok ”Jukkasjärvi kyrka 350 år” s. 29-30, och vilka
genomförde kyrkbygget 1785 under ledning av byggmästaren Pehr Åberg från
Naisjärv i Överkalix socken. Det som byggdes år 1785 var bl. a kyrkans
sakristia, vars välvda tak av yxhuggna bräder alltid väcker besökarens
uppmärksamhet vidare predikstol, bågar under predikstolen, korsskrank med
akantslingor, ramverk kring minnestavlor, läktaren, dörrkarmar, kors mm.,
allt i en stil som är företrädd i Österbotten i Finland, (påminnande
kyrkorna i ryska Karelen, alltså drag från den bysantinska kyrkan i
öster). Åberg renoverade kyrkan efter den stil, som var vanlig i
Tornedalen och efter vilken kyrkan i hans hemförsamling, Överkalix, också
var uppbyggd år 1690.(Källa: komminister Tawe)
Kyrkbyggarna är tre brödrapar från Parakka, som jag sökt identifiera på
följande sätt:
1) Gabriel Philipsson f. 1751 och Philip d.y. Philipsson f.1753, söner
till nämndemannen Philip Philipsson-Lautakoski-Parakka f.1723, som är min
farfars farmors farfar.
2) Henrik Abrahamsson Huru, f. 1725 enligt Ljung, f.1727 enl. Kuoksu. (Min
farmors morfars farfars far) och hans bror Hans Abrahamsson. Hans kan jag
inte hitta på Kuoksus förteckning av Abraham Hindersson Heinonen-Hurus
barn. Vem är kyrkbyggaren Hans Abrahamsson från Parakka?
3) Per f.1747 och Jöns 1751 Persson, söner till Per Persson Parakkavaara
f. 1712, som kallas ”lappländare”.
På meänkieli kallar vi ”lappländare” sedan gammalt tillbaka för ”mettälappalaiset”.
Min far sade, när vi vandrade på våra ägor på Tabors berg, att dessa
”mettälappalaiset” bodde på Tabors berg och på det nära intilliggande
Kivivaara. Vi har hittat mycket lämningar på denna vår ”Vaara”, boplatser,
husgrunder, soltegar och föremål. ”Mettälappalaiset” blir ordagrant
översatt till svenska ”skogslappar”. Den nuvarande svenska beteckningen
samer fanns inte då.
På en föreläsning av Niilo Tervo, har jag hört honom hävda, att
skogslapparna och de urgamla kvänerna är samma folk. Han sade också, att
Kvänland betyder på finska ”soista maata, jossa kasvaa runsaasti ruohoa ja
heinää”, på svenska ”myraktig mark där det växer rikligen med gräs och
hö”. Det var starr- och myrhö, som man slog milsvitt omkring sin by,
Siggevaara by, till sina kor och renar.
I 1735 års jordebok får man veta, att gårdarna på Tabors berg tillsammans
hade ca 25-30 kor. Även renen var ett viktigt husdjur för kvänerna. Man
bedrev intensiv renskötsel. Någon extensiv fjällrenskötsel fanns inte på
den tiden utan först långt senare. Koncessionsrenskötseln i Tornedalen är
en kvarleva av denna gamla kvänska ursprungsnäring. Dessa
”mettälappalaiset” eller ”lappländare” är vad jag förstår registrerade i
Siggevaara by. Vid en hastig titt i en sådan längd, som Karl Lindmark
skickat efter från Riksarkivet, noterade jag följande ang. Parakka, att
Henrik (d. ä.) Mikkelsson (Vanha Mikon Heikki) anlade hemmanet på (Taborsberg?)
1642 och skattade 1657. Vidare noterade jag, att Jöns Jönsson anlade ett
hemman 1631 (Parakkavaara) och skattade 1646.
Jaakontalo, den äldsta bevarade bostadshuset i Parakka, är enl. nuv.
innehavare Karl Lindmark från 1630- talet. Min teori är, att någon av
dessa skickliga byggares kvänska förfäder (lappländare) har byggt
Jaakontalo på en gammal boplats. Pörtet i Jaakontalo är försett med
tredningstak, som jag förstod betyder, att man inte använt en enda spik,
utan låst ihop innertakets bräder. Golvbräderna är så exceptionellt breda,
så att Skansen ville ha några golvbräder. Parakka har alltid haft
byggnadskunnigt folk. Lappländarna i Parakka var också duktiga smeder.
En kornbod med årtalet 1632 inristat är nedflyttad ca 1730 från Taborsberg
och är Parakkas äldsta bevarade byggnad. Pekkarigårdens äldsta del från
1600-talets början, rökpörtet, var också nedflyttad från Taborsberg.
Jag har också noterat, att Olaus Magnus, som besökte Torneå och Pello år
1519 och träffade birkarlar, skriver i sin ”Historia om de nordiska
folken” 1555, att lappländarna/lapparna har tagit birkarlarna till sina
ledare. Han skriver vidare, att människorna häruppe kallas för kväner, som
var ett vilt folk, som for på skidor och beskattade lappbyar.
Olaus Magnus berättar följande om områdets invånare:
” Lappländarna är nämligen till stor del ätare av fisk och lever av den
outtömliga fångsten från sina produktiva vatten. Deras färd är sedan
riktad längs flacka dalar till Norge (dit de oftast färdas också),
eftersom det är den närmaste handelsplatsen och trevligare än andra till
bevarande av folkets gamla trofasta vänskap. De som kör med dessa kärror
(bild) kallas på folkspråket för kväner (Quenar) och de kan om det lyster
dem eller genom nödtvång köra på en dag 150 romerska, eller med andra ord
sagt 30 götiska eller tyska mil. ”
Med vänliga hälsningar
Harriet Pekkari