.......Paksuniemi i Jukkasjärvi sn samt i Idivuoma-Mertajärviområdet i Karesuando sn. Det mest omfångsrika fångstgropssystemet vad det gäller antal gropar är R 1382 norr om Vittangiälven.

Det är 1200 m l och består av 41 fångstgropar.

Ett omfattande komplex av stenåldersboplatser registrerades i samband med granskningsarbete vid Mertajärvi och Idivuoma. På strandpartier

intill vattendragen Ruoksojärvi, Kätkijärvi och Falijärvi framkom boplatser med ställvis rikligt med boplatsmaterial. På västra stranden vid Falijärvi finns stora områden med kraftigt vinderoderade sanddyner och här påträffades en omfattande boplats R782 vid granskningsarbetet. Skörbränd sten, avslag av kvarts och kvartsit, två skrapor samt brända ben fanns frameroderade på ca en meters djup inom sanddynområdet.

Boplatser framkom även inne i det omgivande myrlandskapet ca 100 m söder om en mindre sjö Raakejärvi. Flera

omfattande fångstgropssystem löper längs Myllijoki ner till Silasjärvi.

Vid Salamasjärvi i Jukkasjärvi sn vid ett system av mindre sjöar framkom ett flertal boplatser framförallt vid sondning av bra boplatslägen. Även här framkom en del boplatser

som ej var strandbundna. Kompletterande inventeringsinsatser måste utföras inom Karesuandoområdet p g a att inventeringsarbetet här bedrevs på ett felaktigt sätt.

.........

Av det totala antalet boplatser på 119 lämningar registrerades 60% i samband med granskningsarbetet år 2001. Drygt 50% av boplatserna påträffades i markskador efter vägar, grustäkter och marberedningar. Ett flertal boplatser påträffades också i naturliga erosionsytor som påverkats av vind och vatten som strandhak och vindblottade områden. I samband med sondning påträffades 15 lokaler vid granskning år 2001, vilket innebar att 12% av

boplatslämningarna ej har någon idag synlig markskada åstadkomna av mänsklig åverkan eller naturlig erosion. Ej fullt ett 10-tal av boplatserna påträffades i lägen som indikerar att boplatserna kan härröra från den tidigaste kolonisationsfasen av övre Norrland för ca 8-9000 år sedan.

Boplatserna var belägna intill myrar och småbäckar vilka troligen är rester efter avtappade sjöar i samband med landskapets tippningar efter inlandsisens tillbakadragande i

övre Norrlands inland.

Exempel på lokaler som skulle kunna tillhöra den här tidsperioden är R 1136 och R 1139 vid Skiljesmyren i Arvidsjaur sn, R 4330 vid Majtum i Jokkmokks sn samt

R 792 vid Raakejärvi i Karesuando sn. Koncentrationer av boplatslämningar finns t ex vid Vajmat i Jokkmokks sn, Idivuoma-

Mertajärvi i Karesuando sn, Klingersel i Råneå sn och vid Robotbasen (RFN) intill Piteälven i Älvsby sn.

Sammanlagt bedömdes 29 boplatsvallar fördelade på 24 lokaler utgöra fasta fornlämningar.

Av boplatsvallarna registrerades 8/8 i Kiruna kommun och 13/10 Bodens kommun. Övriga boplatsvallar framkom utspridda i nästan samtliga av kustkommunerna. Vid Klingersel i Bodens kommun fanns en koncentration av boplatsvallar inom nivåerna 60-90 m ö h. I inlandet fanns boplatsvallar enbart i Kiruna kommun och då framförallt vid Idivuoma- Mertajärvi i Karesuando sn.

Totalt bedömdes 38 kokgropar fördelade på 28 lokaler utgöra fasta fornlämningar. Det flesta antalet kokgropar har framkommit inom Piteå kommun med 12 gropar på 5 lokaler.

Kokgroparna är belägna på nivåer mellan 15 – 30 m ö h.

I övrigt är lokaler med kokgropar tämligen jämt fördelade inom de inventerade områdena i de olika skogsvårdsdistrikten. Inom Karesuando sn på lokalen R792 registrerades två parvis liggande rektangulära kokgropar, 3 x 0,4-0,6 m st. Vad det gäller kokgroparnas form finns samtliga former (rektangulär, rund, oval) representerade såväl vid kust som i inland.

Kokgroparna har påträffats i omväxlande miljöer t ex vid myrar, småsjöar, älvar mm. Vid kusten har de framkommit vid forntida strandlinjer. Nästan i samtliga fall har de påträffats på boplatser tillsammans med boplatslämningar som härdar och stenåldersboplatser.

Ett flertal kokgropar har reviderats genom förväxlingar med sentida stubbtäktsgropar . Vid bedömningar av kokgropar är det viktigt att vidhålla kriteriet för kokgropar. Vid sondning ska kännas en tät stenpackning och ett kraftigt kollager ska framkomma. Gropar som ej har dessa två kriterier ska ej hänföras till fornlämningskategorin kokgropar.

Totalt konstaterades 317 fångstgropar på 37 lokaler utgöra fasta fornlämningar. Det utgör ca 30% av det totala antalet fornlämningar. Fångstgroparna koncentrerades framförallt till stora fångstgropssystem vid Vittangiälven, Paksuniemi vid Jukkasjärvi samt i Idivuoma- Mertajärviområdet i Karesuando sn

Varje distriktskontor besöktes innan granskningsarbetet påbörjades och informerades om vad granskningsarbetet innebar. Samtliga distriktskontor ska ha en stor eloge för all den hjälp jag har erhållit med utskrifter av kartor m.m.

En mycket välbesökt arkeologidag anordnades i Mertajärvi, Karesuando sn. Där förevisades fornlämningar som påträffades inom Skog och Historia projektet inför ett 70-tal intresserade personer från trakten.

Resultat från inventeringarna i Karesuandoområdet omnämndes i såväl rikspress, TV, radio samt i samtliga lokaltidningar.

Utbildningsinsatser har utförts inom kursen ”Föredömlig kulturmiljöförvaltning i skogen”.

Kursen anordnades av Riksantikvarieämbetet för Fastighetsverkets skogliga personal i Arjeplog, 15 – 17 augusti 2001.Temat för kursen var:

”Staten har ställt upp olika regelverk, stödsystem, miljömål, etc. för att skydda miljön. Då är det viktigt att staten själv är ett föredöme nationellt och internationellt. Statens fastighetsverk äger och förvaltar skogar som dels är produktionsskog, dels naturskyddad skog, och dels skog som planeras att bli kulturskydd.

Läs också: SKOGENS KULTURARV I ÖSTRA KIRUNA KOMMUN

Fornsök