5.1. Egna reflektioner

Denna del av den svenska historien är något vi inte får lära oss i skolan. Synd är väl det med tanke på den senaste debatten som startades av två folkpartister i Malmö som vill förbjuda invandrare att tala sitt eget språk i skolan. Frågan jag ställer mig då är om det inte vore bra om vi kunde lära oss något av vår egen historia för att på så sätt förstå vilka konsekvenser ett sådant beslut kan få. Jag anser att Tornedalens historia är ett bra exempel på vad som kan hända om staten går in och förbjuder grupper att tala sitt hemspråk. Min åsikt är att för att kunna lära dig ett nytt språk så krävs det att du kan ditt eget hemspråk bra. Annars finns det en risk att man inte kan varken svenskan eller sitt eget språk tillräckligt bra.

Att vi idag söker oss tillbaka till gamla grupperingar anser jag är tydligt. Detta beror säkerligen till stor del på globaliseringen och den ökande individualism som vi utsätts för. I Tornedalen har exempelvis antalet ungdomar som söker sig till laestadianska väckelsen ökat genom åren. Anledningen till det tror jag hänger ihop med att man vill tillbaka till sina rötter, laestadianerna håller sina möten på meänkieli och detta tror jag kan innebära en möjlighet för språket att överleva. En av deltagarna i fokusgruppen menade att det vore bra om både kulturen och laestadianerna kunde enas och inse varandras potential. Min åsikt är att jag tror att det vore bra för kulturen och språket om detta kunde uppnås.

Min åsikt är att den svenska staten har utnyttjat den fattigdom som präglade Tornedalen under lång tid, med utnyttjande menar jag att staten använde sig av den statligt finansierade folkskolereformen för att på så sätt lära barnen svenska och få dem att glömma sitt modersmål. Den svenska staten lyckades under dessa år i mina ögon förtrycka ett helt område enbart baserat på grunderna att de talade ett annat språk. Att det finns en djup misstro gentemot staten är inte konstigt för mig utan ganska självklart. Den process att integrera Tornedalen i resten av Sverige tror jag kunde ha skötts på ett sätt som inte gjorde att den Tornedalska kulturen skulle bli lidande av det. Som jag skrev i detta kapitel är jag av den åsikten att man behöver en trygghet i språket och hemifrån för att på så sätt kunna tillgodogöra sig ett annat språk och en annan kultur. Konsekvenserna av att man på vissa ställen inte har tillåtits tala språket överhuvudtaget har blivit att man kanske känner att man inte har tillräckliga kunskaper i både svenskan och meänkieli. Detta kan göra att man känner ett komplex när man flyttar. Som tornedaling har du ett synnerligen en utstickande

dialekt, eftersom finskan bryter i många fall igenom. Detta kan vara något som blir jobbigt när man flyttar söderut och ska börja arbeta. Jag tror inte att någon av oss vill utmärka oss när vi kommer till en ny stad och ett nytt arbete. Vi vill alla anpassa oss efter nya situationer. Att den Tornedalska identiteten är kluven på mer än ett sätt anser jag tydligt framkommer, vad detta beror på tror jag är flera orsaker. Att man inte känner en stolthet över sitt språk och sin kultur tror jag beror på försvenskningsprocessen, att man sedan vill förändra sig när man flyttar till en ny plats kan bland annat bero på något annat.

När det handlar om relationen staten - Tornedalen är det enkelt att tro att man skulle få samma svar om man ställde samma fråga till vilken by, små stad eller minoritet som helst. Jag argumenterar för att det är mer komplext än så. Visst att det säkerligen finns andra grupper som känner att staten inte uppskattar dem. Det som skiljer alla åt är bakgrunden till den känslan och vad det är de kan erbjuda. Naturresurser med mera. Denna uppsats tar upp Tornedalens syn på staten och bakgrunden till den synen på staten. En av de största resurserna i Tornedalen är skogen. Det vore intressant om liknande frågor ställdes till andra grupper i Sverige, där man använder deras historia för att se hur den har påverkat och på vilket sätt den har påverkat den gruppens syn på den svenska staten.

Min åsikt är att man inte heller får glömma bort att de som flyttar från sina byar och orter i Tornedalen ner till södra Sverige kan ses som svikare. Jag tror att jantelagen spelar en stor roll i området som det även gör i hela Sverige. Anledningen till att man ses som svikare om man flyttar och hittar lyckan någon annanstans är att som boende i Tornedalen kan se detta som om man sviker Tornedalen. Om detta är rätt eller fel kan inte jag avgöra, lika lite om en liknande diskussion skulle uppkomma i mitt eget landskap som är Värmland. Att de boende sedan kanske ser dessa utflyttande som svikare tror jag beror på att man kanske anser att man borde vilja "rädda" den kultur som finns kvar och om man flyttar då sviker man sin egen kultur.

Förhoppningsvis lyckas man förändra attityden kring meänkieli och i och med det få människor att känna en stolthet över den Tornedalska kulturen. Denna stolthet hoppas jag kan göra den regionala identiteten starkare, stoltheten över kulturen kan i sin tur leda till att man känner en större samhörighet med resterande Sverige. Eftersom man känner en större trygghet och säkerhet i den man är, känslan att man måste prestera mer än andra för att motbevisa fördomarna kanske kan minska.

Jag anser att användandet av en fokusgrupp var en exceptionellt bra metod att använda sig av när man ska undersöka föreställningar av ett fenomen som identitet. För mig var det billigare att ha en fokusgrupp än det hade varit att skicka iväg enkäter. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att det tar mycket tid att få ihop en fokusgrupp, det som tar tid är det praktiska. Speciellt om fokusgruppen ska genomföras på annan ort. Belöningen för det praktiska slitet är att du förhoppningsvis får en intressant diskussion, och resultat som kanske inte hade kommit fram om man använt sig av enkäter.

Även om forskningen kring identiteter är stor idag tycker jag att identiteter fortfarande är viktigt. För idag när vi lever i en globaliserad värld blir sökandet efter identiteter viktigare för oss människor, och fler konflikter har sin grogrund i minoriteter som har varit förtryckta av en stat och sedan fått kraft att resa sig och slå tillbaka. Därför anser jag att identiteter är ett viktigt område att undersöka idag. Jag kan sedan rekommendera att använda er av en fokusgrupp om ni vill få reda på vad människor verkligen tycker och på så sätt frambringa en diskussion som kan få alla att fundera.

Mina erfarenheter av att göra en uppsats om ett ämne som det talas lite om i Sverige har varit att det är svårt. De flesta av de böcker jag har behövt har jag varit tvungen att låna från andra universitet och bibliotek. Jag kan tycka att det är konstigt att det ska vara så pass svårt att få tag i böcker som behandlar detta ämne, sedan undrar jag om identitetsforskning bland statsvetare är något relativt outforskat. Jag fann ingen typisk teorietiker eller teori som behandlar detta ämne ett statsvetenskapligt perspektiv. Detta är kanske något för framtida forskare att utveckla.