Kuivakangas

 

Medeltida diplom och 1500-talets jordeböcker Jordeboken 1543 tar upp Kuivakangas och bynamnet skrevs då Kwiuikangiis. Antalet hemman var 20 st (Pellijeff 1996). Lantmäteriakter

Det kartmaterial som utgjort underlag för inventering och analys av bebyggelseutvecklingen är storskaliga lantmäteriakter från år 1788 - 1875. De flesta i skala 1:4000.

 

På 1640-talet gjordes avmätningar för den geometriska jordeboken över Västerbotten.

Även byarna i Tornedalen karterades (Å2) men kartbladen över bl a Kuivakangas är

utskurna ur jordeboken och det är ovisst om de finns kvar. Eventuellt kan de finnas i

Finland (dåvarande Ryssland). Från år 1673 finns en småskalig karta över Tornedalens

byar. Åren 1788-89 genomfördes en avvittring av inägor och utmark i Kuivakangas.

Lantmätare var L. E. Bergner. Laga skifte genomfördes 1875 av Oskar Wennberg.

..................

Bebyggelseutveckling

Kameral utveckling

Tornedalen koloniserades från mellersta och sydöstra Finland under 1000-1100-talet. Områdena kring nuvarande Hedenäset och Övertorneå fick tidigt stora bosättningar (Wallerström 1995, s 109 och 145).

Särkilax socken som var föregångare till Övertorneå socken betecknades 1482 som egen socken (Pellijeff 1995, s 27) och det visar att området var betydelsefullt. Kuivakangas är en av de medeltida byarna och den har alltid varit en av de största i Tornedalen när det gäller antalet hemman. Redan på 1500-talet fanns det 20 hemman i byn. Den största ökningen ägde rum under 1700-talet då antalet ökade till 49. Av 57 hemman 1801 låg 13 på den östra sidan av älven och dessa förlorade byn vid gränsdragningen mot Finland år 1809 (Pellijeff 1995, s 77).

 

år           1546/47   1606/09   1667 1699   1783   1801   1825     1878

hemman      20         23          22     26      49       57       44        44

mantal        258*      312*      540    570    700     722     529       557

* =öresland, övriga i 96-dels mantal

 

Figur 3. Utdrag ur1788 års avvittringskarta med ägo- och gärdesindelning.

 

Markanvändning, bebyggelse och rumslig organisation

1673 låg bebyggelsen koncentrerad på den sydöstra sluttningen av moränryggen mellan

Torneälven och Kuivajärvi (södra delen av nedre Kuivakangas) och på den norra delen av

Haapakylänsaari. Norr därom låg fem hemman spridda längs den västra älvstranden, ett

låg på Palosaari och vid östra stranden av Soukolojärvi fanns tre hemman.

 

1875 genomfördes laga skifte och den mer typiska bilden av ägofördelningen i

Tornedalen blir gällande även i de bydelar där marken legat i ägoblandning. Varje gård

fick nu sin åker samlad i anslutning till gårdsbebyggelsen. Ängsmarken hade man fördelad

på flera skiften. Utmarken som tidigare varit gemensam skiftades nu efter de olika

hemmanen.