Kläder från 1800-talet

År 1809 den 28 februariinfant sig undertecknade uppå begäran att uppteckna och värdera den lösa egendom som aflidne Niva , Hendriksdotter Anna i Karesuando efter sig lämnat till delning emellan dess efter lämnade barn sonen Per Hendriksson och dottern Margaretha gift med Johan Johansson Raatamaa, uppgivande Per Hendriksson egendomen i följande ordning.

.................

År 1810 den 26 november infant sig undertecknade uppå begäran att uppteckna och värdera den lösa egendom som aflidna Nifva, Sigrid Hendriksdotter efter sig lämnat till delning emellan dess efterlämnade maka Gunnare, Olof Olofsson den äldre samt sonen Olof och dottern Ella, uppgivande änklingen Olof Olofsson Gunnare egendomen i följande ordning.

.....................

Åsne Stakken

År 1817 den 3 december upptecknades och värderades den egendom som ogifta Drängen Riska, Magnus Magnusson efter sig lämnat.

(Bland annat)

--------------------------------------------------------

Enontekis Lofl. Tingslag 1819
N:r 4

År 1819 den 3 och 4 februari upptecknades, värderades och fördeltes den egendom Nämndemannen Nils Henriksson Nifvas avlidne hustru Anna Persdotter Vasara, vilken förlidne december månad avlidit, efter sig lämnat till delnings mellan dess man Nils Henriksson och myndige sonen Henric samt döttrarna Anna vilken varit gift med Lars Larsson Marakatt, Stina gift med Per Samuelsson Riska, Sigfrid gift med Per Eriksson Bäck från Muonionniska och Greta ogift, vars rätt bevakades av Olof Persson Niva. Alla arvtagarna voro personligen tillträdes förutom Per Samuelsson Riska vars hustru iakttog dess rätt.

............................................................

---------------------------------------------------------------

Mandal Veveri

År 1829 den 5 september, inställde sig undertecknade till att uppteckna och värdera den egendom som avlidne Nämndemannen Närvä, Johan Mickelsson, efter sig lämnat genom ett inbördes Testamente av den 2 september 1828, till sin Hustru Lainio, Margret Månsdotter,

...................................................

-----------------------------------------------

Enontekis Lofl. Tingslag den 28 september 1854

Nr. 2

År 1854 den 28 september upptecknades, värderades och fördelades den kvarlåtenskap som avlidne Nybyggare hustrun Anna Pehrsdotter Niva eller Kurkiu efter sig lämnat, till delning emellan efterlämmnade mannen Isac Perhsson Kurkiu och den avlidnes moder Enkan Ella Maria Johansdotter Niva.

Egendomen uppgavs av Änklingen i följande ordning:

...................................................

Gång och sängkläder

Randiga ylleskjortor

Ylle klänningar och en kappa

Vadmals rock

-------------------------------------------

KLÄDEDRÄKT

Birkarlarna verkar, enligt illustrationerna till Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken", vid 1550-talets

mitt ha klätt sig på orientaliskt eller östeuropeiskt sätt; de bar oftast toppiga mössor, men kunde även ha runda

europeiska baretter. Huvudplagget var en knälång rock eller kolt, vilken kunde ha en stor uppvikt krage, som på

baksidan hade fyrkantig skärning. Hängande från bältet hade birkarlarna ofta en broderad väska eller börs, samt,

på väster sida ett svärd, en dolk eller likande sidovapen.

den moderna europeiska mansdräkten; kavaj, väst och byxor. Kvinnodräkten bestod in på 1900-talet av kjortel (livstycke), kjol och huvudduk.

År 1728 ägde en förmögen nybyggarhustru i Enontekis följande kläder (språket har moderniserats):

"Av kläder en kjortel av "polmit", dito tröja av "polmit"; en tröja av rött kläde; 2 stycken vadmalskjortlar,

den ena ny, den andra halvsliten; 1 stycke fåskinnspäls; 1 stycke nytt snörliv av "rött öwer Kyklika", med

3 par små silvermaljor; 1 kvinnfolksmössa av plysch; 2 stycken huvor av slessing; 2 halsdukar av "Sarwet

och dräll".

1758 hävdar Abraham Hülphers att klädedräkten i Västerbotten var den prydligaste och kostsammaste i hela

riket. Husbönderna hade rockar av blått kläde eller färgad vadmal; på vintern bar man pälsar överdragna med

blått eller brunt tyg. Även drängarna var välklädda; de bar klädesrockar och blåa västar med tennknappar och

hade på huvudet röda filtmössor.

Klädedräkten i Övertorneå och Jukkasjärvi vid 1800-talets början.

1788 skriver botanikern Samuel Liljeblad att männen i Övertorneå hade rund mössa av sammet eller svart

vadmal; sömmarna klädda med färgade band. De bar lång rock med brokiga gördlar. Kvinnorna bar många hals-

kedjor ock pärlband; de hade förkläden, koftor och klädeshuvor; "Mycket röda kläder älskades". Liljeblad be-

skrev helgdagsklädseln.

Vardagsdräkten var mer anspråkslös. J. W. Zetterstedt reste 1821 i Tornedalen. Han beskriver Jukkasjärvi-

nybyggarnas vardagsdräkt som bestående av en grov blågarnsskjorta, vadmalsbyxor, ullstrumpor och kängor.

Utomhus bar de lång vadmalskolt eller kort tröja. På huvudet bar de hatt eller filtmössa. Kvinnorna bar kjortel

och tröja av ylle, och förkläde av linne eller kattun [bomull]. Runt halsen bar de ett lärftkläde eller en bomulls-

duk. Typiskt för Jukkasjärvi var att kvinnorna var en bindmössa av kattun, som gick ner över öronen, knöts

under hakan, och i pannan hade en lång snibb, men annars kunde de också knyta ett stort tygstycke kring

huvudet.

Klädnaden är vida skilt från förtidens enkelhet, som då bestod av valmars eller stickad ylle tröja, ylle Kjortel, Lärfts halsduk och Cattuns (tunt bomullstyg) eller Satins mössa för kvinnorna. Männen brukade valmars tröjor, benklädnader av samma tyg eller renhudar, pettnilkor (ett slags mössa liknande kalotten)  och till överkäder valmars Tacki (rock), lappmuddar eller Kalvskinns pälsar, samt Keng eller lappskor. Sådan dräkt är ej mer för den yvige Hemmans ägaren utan blott för den medellösa tiggaren. Männernas högtidsklädnad, består nu av blått Stockholms eller hemvävt kläde till jacka, eller Surtout (lång överrock), Pantalonger (långbyxor) av samma färg, bomullsstrumpor, svartskor och stövlar, silkes halsduk och filthatt, en del nyttja fickur. Om vintern nyttjas Päls (kunde vara av ren eller vargskinn) med överdraget blått kläde, helskinns mössa o. s. v.

Ur boken "Resa genom Sveriges och Norges lappmarker" företagen 1821.

Befolkningens Klädseln är enkel. Alla de manspersoner bland nybyggarna, jag såg, voro klädda uti en grov blågarnsskjorta, vadmalsbyxor, ullstrumpor, kängskor ( alldeles vattentäta, och oumbärliga under vandringen i Lapplands sanka myror, köpas färdiggjorda i Torneå för 1: R.dr 24 sh. De förfärdigas av kohudar, vi vilkens beredande garvaren läre nyttja bark av Sälg-pil. Skorna går ett stycke opp på smalbenet, där det snöras med remmar. De spetsa sig framåt med en uppåt böjd näbb, äro här till färgen gulbruna, något tunna, men snyggt gjorda. De bestrykes dagligen med tran och under ifrån med tjära.), och utanpå en vadmalskolt eller tröja (med korta skört). Det om livet spända bältet, och den vid sidan hängande, i en slida instucken, halvannan qvarter långa kniven. På huvudet bära de hatt, eller vanligen filtmössa. Qvinnfolken bruka kjortel och tröja av ylletyg, och förkläde av linne, kattun, eller bomullstyg. Om halsen hava de ett lärftskläde, eller bomullsduk. På huvudet bära de en bindmössa av kattun (siden), som går långt ned om öronen, och knytes under hakan. På denna mössa utgår en lång snipp i pannan. Stundom nyttja de på huvudet ett kläde (huivi), som går under hakan, och antingen där knytes, eller uppvikas ändarna och tillknytas ovan hjässan.

-------------------------------------------------------------------------------

Utflyttade från Karesuando socken till Norge under åren 1751-1900

Grym, Emil (9501g) Nordkalottens kultur och forskningscentrum

.........