Jag har faktiskt försökt hitta belägg på att "finne" använts för same i svenskan och har bara anträffat ett fall från Ångermanland. I det fallet syftar källan dock på en "finne" som bodde i det då norska Jämtland.
En tanke. Ordet "finn" har ungefär, så vitt jag vet, den etymologiska betydelsen "jägare, samlare vandrare" (jämför med tyskans finden och engelskans find och svenskans finna). Tanken är lockande att när man nämnt finnar i historiska källor och/eller ortnamn inte syftar på en etnisk grupp utan en ekonomi (detta skulle även förklara varför ordet "finn" finns i både Finnmark, Finnveden och Finland). Detta innebär självklart inte att "finn" aldrig har syftat på finnar eller samer som grupp/folk/osv eller att dessa jägare/samlare inte var samer men det manar till försiktighet.
/Johan
Apropå ordet finnar, så kan man hos Tacitus hitta en beskrivning av folket Fenni, som bor norr om ett annat folk som kallas för Veneti de i sin tur lever norr om ett folk som kallas bastarner, och ett annat namn har bastarnerna också. Om det är Tacitus som först beskriver Fenni låter jag vara osagt (Tacitus hade Ceasar och Plinius den äldre som förnämsta källor), men det anses att beskrivningen av det folket väldigt väl passar in på samerna. (Veneti skulle man väl kunna tänka är de nuvarande finländarna, det finns de teorierna också faktiskt, en engelsk historiker dr Bell nämner detta). Tacitus beskriver också men mycket kortfattat Suitonerna eller Sitonerna, ett folk som lever nära Svionerna.
Tacitus beskriver suitonerna som ett folk med en kvinna som härskare, och han anser att "så djupt har de sjunkit..." Önnerfors som översatt detta skriver i sin kommentar att detta är troligen det folk som kan ha stått som modell för andra skribenter när de nämner Cwener, kväner queener, etc. Sita heter den samiska gamla klanorganisationen och bysamfundet. Därför anser man att även sitonerna är ett "samiskt" folk.
Då kommer jag till ordet Svitjod, Suitiod, etc. iod är detsamma som öd, dvs land. Suitiod har tolkats som svionernas land men jag anser att man bättre kan tolka det som suitonernas land.
När man läser Tacitus får man en bestämd känsla av att svionerna är ett folk av Aesti stammar. Det finns ju skriver Tacitus tre stora stamförbund, varav Aesti är ett. Se Tacitus "Germania", översättning av Önnerfors, med orginaltexten parallellt.
Spørsmålet blir jo da om denne prosessen var fullført da de første referansene til Finn stedsnavnene kom til i sydlige Skandinavia, Tacticus berettninger ligger innenfor tidsrommet da samisk språk allerede kan ha vært spredt utover store deler av Fenoskandia og dens jeger og fangstbefolkning. Uansett så er det ifølge språkforsknngen en betydelig grad av kulturell kontinuitet fra den før-samiske jeger og fangstbefolkningen til tross for den etniske konsolideringen og den samiske befolknigen.
En sådan hypotes är beroende av att språket likställs med en gemensam kultur/etnicitet/identitet, men kan man verkligen säga att alla som pratat samiska under exempelvis järnålder var samer? Troligtvis skulle inte dessa/denna grupp människor kalla sig själva för "finnir", jag kan ju ha fel men grupper av människor brukar inte uppkalla sig själva efter sin ekonomi.
Tacitus var aldrig på plats i Norden själv och fick förlita sig på andras berättelser, vad säger att han (eller hans sagesmän) inte klumpade ihop de som beskrivs utifrån hur de försörjde sig? Jag har inte påstått att det inte är förfäderna till dagens samer som han beskriver, vad jag däremot påstår är att man kanske ska höja blicken och reflektera över möjligheten att han beskriver flera grupper av människor med en gemensam ekonomi.
Vidare måste man ta med möjligheten att undanträngda eller assimilerade grupper av jägare/samlare pratat ett språk som inte finns bevarat.
Návdi: Vidare är det djupt problematiskt att prata om etnicitet och identitet 6000 år tillbaka i tiden, i alla fall när det gäller arkeologiskt material som ju hällmålningar och hällrisningar är, vilket även lagts fram i en annan diskussion på detta forum.
/Johan