Rubrik: Lag (1909:53 s. 7)


angående marks avstående för Nomadlapparnas behov   


vid avvittring ovan odlingsgränsen     
Utfärdad: 1909-06-05
 -----------


     
Där vid avvittring ovan odlingsgränsen inom de områden av Västerbottens


och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka Konungens


befallningshavande ännu icke meddelat avvittringsutslag, finnes nödigt


att för tillgodoseende av nomadlapparnas behov av renbete,


renskiljningsplats eller flyttningsväg för renarna taga i anspråk till


hemman eller nybygge hörande mark, vare ägaren eller åbon pliktig avstå


vad för ändamålet erfordras mot erhållande av annat, kronan tillhörigt


område inom avvittringslaget. Jordbytet verkställes efter måttet av


höavkastningen, beräknad enligt skattläggningsmetoden, eller, där med


hänsyn till markens värde större noggrannhet finnes nödig, efter


gradering jämlikt skiftesstadgans föreskrifter, och vare ägaren eller


åbon berättigad att av statsmedel undfå ersättning såväl för odling som


för utflyttning, där sådant av jordbytet föranledes skolande vid


ersättningens beräknande skiftesstadgans föreskrifter i tillämpliga


delar lända till efterrättelse.

















Se lagen Sveriges Riksdag:
 

Kommentar:
Lag från 1909:53 kom till för ”tillgodoseende av nomadlapparnas behov av renbete, renskiljningsplats eller flyttningsväg för renarna”
För att tillgodose dessa behov fick staten med stöd av denna lag rätt att ta privat mark i anspråk, men behoven skulle i första hand lösas på staten mark.
Om man var man tvungen att ta privat mark i anspråk, skulle den privat markägare ersättas med ny mark dvs. Det gjordes ett ”Jordbyte”. Såväl kostnad för flytt eller nyuppodling skulle bekostas av staten.
Om samebymedlemmarna har de rättigheter på privata marken som hävdas i Sören Ekströms utredning "Jakt och fiske i samverkan SOU 2005:116" och Jan Alvås Samernas sedvanemarker SOU 2006:14, har man inte behövt stifta denna lag.
 


    


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klipp från:

17 januari 2006

SOU 2005:116

Jakt och fiske i samverkan

Slutbetänkande av Jakt- och fiskerättsutredningen

Stockholm 2005

Särskilt yttrande av Lars-Göran Lövgren (Skogsindustrierna)

och Börje Waldebring (Lantbrukarnas Riksförbund)

Vi delar utredarens uppfattning att utredningsuppdraget varit komplicerat

och svårt då bl.a. tolkningen av lag och urminnes hävd skiljer

sig starkt mellan olika rättighetsinnehavare och befolkningsgrupper.

Utredaren konstaterar att det finns en delad jakt- och fiskerätt mellan

markägare och medlemmar i sameby på alla marker ovan lappmarksgränsen

i Norr- och Västerbotten samt på renbetesfjällen i Jämtland.

Vidare konstaterar utredaren att den samiska jakt- och fiskerätten är

stark, skyddad av grundlagen och att den inte kan upphävas på annat

sätt än som anges där. Vi instämmer i dessa konstateranden.

 

Debatt i NSD.

Underminera inte äganderätten

NSD-06-01-28

I dagarna så har utredningen "Vem får jaga och fiska i fjällen" presenterats. Den här utredningen berör i högsta grad våra medlemmar i LRF och skogsägarföreningen, därför finns det skäl att lägga några synpunkter på utredningens förslag.

 
Utredarens slutsats om att jakt- och fiskerätten är delad på all mark, leder till ett antal viktiga frågeställningar. Som enskilda markägare har vi en lagfart på vår fastighet av vilken det framgår vad som belastar den. Ingen enskild markägare har inskrivet att den belastas av en jakt- och fiskerätt för samebymedlemmar.


Vid det första påseendet av utredarens förslag så måste det konstateras att vi påförs här en belastning som inte är möjlig att acceptera. Som markägare har vi inte bara rättigheter utan en lång rad skyldigheter och nog måste det betraktas som en urholkning av äganderätten att vi plötsligt skall upplåta jakträtt på vår mark. Äganderätten är central i ett civiliserat samhälle och även central för en positiv samhällsutveckling på alla områden.

Lösningen med samverkansföreningar tar inte hänsyn till vårt större ansvar för fastigheten. I vårt land har vi en lång rad lagar som reglerar vårt ansvar som markägare. Vi måste ta ansvar för miljö- och naturvård, vattenvård, skogsvård och skogsskador. Med det här större ansvaret kan vi som markägare hamna helt i "händerna" på andra intressenter, detta gäller särskilt för de enskilda markägarna ovanför odlingsgränsen och detta är inte acceptabelt.

Det är nu hög tid att staten tar ansvaret för det sätt som politiken utformats mellan fastboende och samer i norra Sverige, här har staten ett särskilt ansvar att se till att vi får ett regelverk som inte skapar en osämja i våra län.

Utredningen i övrigt har inte heller klarat av att klarlägga ett antal begrepp som är centrala, ett sådant är begreppet utmark. Utredaren har avstått från att göra en djupare analys av detta centrala begrepp.

I utredningen så har LRF haft med en expert och han har gjort ett gott arbete och drivit de äganderättsliga frågorna så långt som det har varit möjligt. Han har också markerat detta genom ett särskilt yttrande, i motsats till en del andra experter som accepterat utredningen fullt ut.

Kommentar: SE tycker att det debattinlägget och särskilda yttrandet är aningen motsägelsefullt

Eftersom ett klarläggande i jakt- och fiskerätten är viktig för många av våra medlemmar så kommer vi att lägga kraft och ett seriöst arbete för att våra medlemmars åsikter ska komma fram där vi tar ställning till utredningen i samband med remissarbetet. Frågan om rätten till jakt- och fiske måste lösas.


Av Arne Lindström, LRF Västerbotten, Per Isaksson, LRF Norrbotten, Tomas Mörtsell, Norra Skogsägarna.


Om Nätverket.

Det pågår ett arbete med att bilda ett nätverk i norra Sverige som ska tillvara den enskildes rätt i
MARKÄGARFRÅGOR OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I NORRA SVERIGE.

Namnet Nätverket NORRA SVERIGE är än så länge bara ett arbetsnamn.

Verksamhet:

Mål:

        Spridning av information, opinionsbildare samt stötta enskilda och grupper i utsatta lägen.

Att nationen Sverige ska respektera det mest grundläggande i mänskliga rättigheter

 

 

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.