http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/61/88/bcbc2913.pdf
Diskrimineringsutredaren Paul Lappalainen
98
Finnar och tornedalingar
I cirka sju hundra år var Finland en del av Sverige. Sedan Finland
avskildes från Sverige under 1800-talets början har Sverige haft en
stor finsktalande minoritet. Mot slutet av sextonhundratalet börjar,
i likhet med synen på samerna, den svenska synen på finnarna bli
allt mer negativ och de uppfattas som ett folk skilt från – och underlägset
– det svenska. Ett drastiskt exempel är häradstinget vid
Fryksdalen i Värmland där man deklarerar att varje finne som vägrar
lära sig svenska ska få sitt torp nerbränt (Catomeris, 2004:78).
Enligt Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg (se nedan)
tillhörde finnarna de underlägsna raser som de högre stående
svenskarna inte borde beblanda sig med och vars invandring därmed
borde förhindras (Catomeris, 2004:91).
Många finnar kom
under 1950- och 60-talen till Sverige som arbetskraftsinvandrare.Stereotypen om dessa som knivbärande och hetsiga till humöret
spreds tillsammans med de vandringssägner om finnar som bröt
upp parketten för att odla potatis, en myt som sedan skulle komma
att appliceras på utomeuropeiska invandrare. Finskan har länge
SOU 2005:56 En inblick i rasism och strukturell diskriminering i Sveriges historia
setts som ett andra klassens språk i Sverige. Exempelvis förekom
ända in på 1960-talet förbud på skolor i Tornedalen mot att prata
finska på rasterna (Catomeris, 2004:105).
100
2.4 Rasbiologi och politik
Under 1800-talets första hälft utvecklade svensken Anders Retzius
metoder för mätning av mänskliga kranier. Han delade in kranierna
i två huvudkategorier, lång- och kortskallar. Långskallar ansågs ha
fler positiva egenskaper än kortskallar. Nordens och Tysklands folk
var långskallar medan till exempel finnar, samer och slaver var kortskallar.
Anders Retzius mätmetoder fick stor spridning internationellt
inom rasbiologin, och användes snart för att upprätta ett sy-
SOU 2005:56 En inblick i rasism och strukturell diskriminering i Sveriges historia
101
stem där Europas befolkning definierades som överlägsen alla andra
folk och afrikaner som de lägst stående (Lindquist, 1997:36ff).
I takt med att man erövrade kolonier "bevisades" tesen. De koloniserade
folkens nederlag på slagfälten sågs som ett rättfärdigande
av erövringspolitiken. Motståndarnas militära svaghet
tolkades som underlägsenhet och oförmåga – beviset för att de inte
klarade av att styra sig själva (Lindquist, 1997:39). Herbert Spencers
teori om det naturliga urvalet – bl.a. att svaga och otillräckliga
människor hamnar på samhällets botten, medan rikt utrustade personer
klättrar uppför den sociala stegen – sammanslogs med Charles
Darwins verk om människans arv och härstamning av Darwins
kusin Francis Galton som myntade uttrycket "eugenik".
Detta delades
av tyska forskare upp i "rasbiologi" och "rashygien", där detförsta begreppet rörde det vetenskapliga utforskandet av ras- och
arvsskillnader och begreppet rashygien tillämpningen av denna
kunskap (Lindquist, 1997:39-42, 179-184; SOU 1984:55 s 152ff).
Ämnet blev mycket populärt i Sverige, 1920 inrättar en enig riksdag
ett statligt institut för rasbiologi – världens första.
Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg hade 1911 disputerat
på en avhandling om en ärftlig sjukdom på Listerlandet i
Blekinge. Lundborg ansåg sig ha visat att den lett till ekonomisk
och kulturell degeneration i bygden. Detta var också vad som hotade
Sverige, menade han, om man inte hindrade människor med så
kallade undermåliga anlag från att fortplanta sig. Enligt Lundborg
var det de som var bäst utrustade i fysiskt, moraliskt och intellektuellt
avseende som skulle fortplanta släktet. För att detta skulle
uppfyllas var det nödvändigt med rashygienisk forskning.
Det område
där "rasblandning" ansågs ha förekommit i en större utsträckningvar i Lappland där det fanns samer, finnar och svenskar
som inte sällan gifte sig med varandra.
Därför inledde Lundborg
rasbiologiska studier av samer och finnar i nordligaste Sverige 1913.Tre år senare fick han ett särskilt anslag från riksdagen för att studera
rasblandningen i området. Lundborg menade att blandning av
skilda raser alltid är förkastlig från den, som han skrev, "högre rasens"
synpunkt. Avkomman skulle få försämrad motståndskraft
mot sjukdomar och dålig karaktär. En blandning mellan tre eller
flera folkslag skulle leda till "ohejdad själviskhet, tygellöst leverne
och brottslighet". Därför avrådde han från en blandning mellan
"svensk befolkning och exempelvis lappar, som äro alltför olikartade"
(Lundmark, 2002:8 f)............
Aftonbladet 06-02-01 Debatt
Tidigare inlägg i debatten:När hedern är viktigast Pia Sjögren: 52 äldre män i Storuman samlades för att kämpa för sin rätt att jagaKriminellt ge all makt till samerna Lars Törnman: Från Dalarna i söder till Karesuando i norr - nu måste vi åka till Stockholm och demonstrera! |
.