http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/61/88/bcbc2913.pdf

 

 Diskrimineringsutredaren Paul Lappalainen

98

Finnar och tornedalingar

I cirka sju hundra år var Finland en del av Sverige. Sedan Finland

avskildes från Sverige under 1800-talets början har Sverige haft en

stor finsktalande minoritet. Mot slutet av sextonhundratalet börjar,

i likhet med synen på samerna, den svenska synen på finnarna bli

allt mer negativ och de uppfattas som ett folk skilt från – och underlägset

– det svenska. Ett drastiskt exempel är häradstinget vid

Fryksdalen i Värmland där man deklarerar att varje finne som vägrar

lära sig svenska ska få sitt torp nerbränt (Catomeris, 2004:78).

 

Enligt Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg (se nedan)

tillhörde finnarna de underlägsna raser som de högre stående

svenskarna inte borde beblanda sig med och vars invandring därmed

borde förhindras (Catomeris, 2004:91).

Många finnar kom under 1950- och 60-talen till Sverige som arbetskraftsinvandrare.

Stereotypen om dessa som knivbärande och hetsiga till humöret

spreds tillsammans med de vandringssägner om finnar som bröt

upp parketten för att odla potatis, en myt som sedan skulle komma

att appliceras på utomeuropeiska invandrare. Finskan har länge

SOU 2005:56 En inblick i rasism och strukturell diskriminering i Sveriges historia

setts som ett andra klassens språk i Sverige. Exempelvis förekom

ända in på 1960-talet förbud på skolor i Tornedalen mot att prata

finska på rasterna (Catomeris, 2004:105).

 

100

2.4 Rasbiologi och politik

Under 1800-talets första hälft utvecklade svensken Anders Retzius

metoder för mätning av mänskliga kranier. Han delade in kranierna

i två huvudkategorier, lång- och kortskallar. Långskallar ansågs ha

fler positiva egenskaper än kortskallar. Nordens och Tysklands folk

var långskallar medan till exempel finnar, samer och slaver var kortskallar.

Anders Retzius mätmetoder fick stor spridning internationellt

inom rasbiologin, och användes snart för att upprätta ett sy-

SOU 2005:56 En inblick i rasism och strukturell diskriminering i Sveriges historia

101

stem där Europas befolkning definierades som överlägsen alla andra

folk och afrikaner som de lägst stående (Lindquist, 1997:36ff).

I takt med att man erövrade kolonier "bevisades" tesen. De koloniserade

folkens nederlag på slagfälten sågs som ett rättfärdigande

av erövringspolitiken. Motståndarnas militära svaghet

tolkades som underlägsenhet och oförmåga – beviset för att de inte

klarade av att styra sig själva (Lindquist, 1997:39). Herbert Spencers

teori om det naturliga urvalet – bl.a. att svaga och otillräckliga

människor hamnar på samhällets botten, medan rikt utrustade personer

klättrar uppför den sociala stegen – sammanslogs med Charles

Darwins verk om människans arv och härstamning av Darwins

kusin Francis Galton som myntade uttrycket "eugenik".

 Detta delades av tyska forskare upp i "rasbiologi" och "rashygien", där det

första begreppet rörde det vetenskapliga utforskandet av ras- och

arvsskillnader och begreppet rashygien tillämpningen av denna

kunskap (Lindquist, 1997:39-42, 179-184; SOU 1984:55 s 152ff).

Ämnet blev mycket populärt i Sverige, 1920 inrättar en enig riksdag

ett statligt institut för rasbiologi – världens första.

Rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg hade 1911 disputerat

på en avhandling om en ärftlig sjukdom på Listerlandet i

Blekinge. Lundborg ansåg sig ha visat att den lett till ekonomisk

och kulturell degeneration i bygden. Detta var också vad som hotade

Sverige, menade han, om man inte hindrade människor med så

kallade undermåliga anlag från att fortplanta sig. Enligt Lundborg

var det de som var bäst utrustade i fysiskt, moraliskt och intellektuellt

avseende som skulle fortplanta släktet. För att detta skulle

uppfyllas var det nödvändigt med rashygienisk forskning.

 

Det område där "rasblandning" ansågs ha förekommit i en större utsträckning

var i Lappland där det fanns samer, finnar och svenskar

som inte sällan gifte sig med varandra.

Därför inledde Lundborg rasbiologiska studier av samer och finnar i nordligaste Sverige 1913.

Tre år senare fick han ett särskilt anslag från riksdagen för att studera

rasblandningen i området. Lundborg menade att blandning av

skilda raser alltid är förkastlig från den, som han skrev, "högre rasens"

synpunkt. Avkomman skulle få försämrad motståndskraft

mot sjukdomar och dålig karaktär. En blandning mellan tre eller

flera folkslag skulle leda till "ohejdad själviskhet, tygellöst leverne

och brottslighet". Därför avrådde han från en blandning mellan

"svensk befolkning och exempelvis lappar, som äro alltför olikartade"

(Lundmark, 2002:8 f)............


Aftonbladet 06-02-01 Debatt

Törnman vill bara ha en kultur i Kiruna

Tidigare inlägg i debatten:

När hedern är viktigast Pia Sjögren: 52 äldre män i Storuman samlades för att kämpa för sin rätt att jaga

Kriminellt ge all makt till samerna Lars Törnman: Från Dalarna i söder till Karesuando i norr - nu måste vi åka till Stockholm och demonstrera!


Nu räcker det, Lars Törnman!
  Nu är Kirunapolitikern Lars Törnman ute och jagar röster inför valet i höst igen. Och åter igen gör han det på samernas bekostnad. I Aftonbladet den 25 januari vräker Lars Törnman ur sig sina åsikter om jakt- och fiskerättsutredningen. Och Törnman håller sig inte till sanningen. Bland annat skriver han att samebyarna får beslutanderätten i de föreslagna samverkansföreningarna. Men i förslaget har samebyarna ingen egen bestämmanderätt. Frågan är om Lars Törnman ens läst innehållet i utredningen. Det verkar inte så. Att utnyttja en utredning i egna smutsiga syften i förhoppningen att vinna röster i kommande val är ett lågvattenmärke.
  Vi samer vill ha en plats i det moderna samhället och ta del av utvecklingen. Vi är öppna för en dialog med andra för att få en bättre situation i de områden där vi lever. Att Lars Törnman inför varje valrörelse är beredd att bygga på motståndet mot oss på det sätt han gör är tragiskt. Vi samer beklagar verkligen att vi inför varje valrörelse blir betraktade som inte önskvärda i Kiruna kommun.
  För i Lars Törnmans Kiruna finns det inte plats för fler kulturer än den svenska. I Lars Törnmans Kiruna är rennäringen ett hinder och en belastning. I Lars Törnmans Kiruna tillför inte rennäringen och den samiska kulturen kommunen något annat än problem.
  I Törnmans Kiruna känns tongångarna igen från en av historiens största mänskliga tragedier, där ledstjärnan var ETT FOLK, ETT SPRÅK, ETT LAND. Historien förskräcker.
  Nu har det också visat sig att Lars Törnman slagit följe med Sverigedemokraterna i sin kamp mot oss samer. Vi är inte förvånade, men beklagar att han väljer det sällskapet.
  Samerna och rennäringen förtjänar respekt för vår kultur och våra näringar, inte spott och spe inför varje valrörelse. VI VÄGRAR ATT FINNA OSS I DEN SITUATIONEN LÄNGRE. Sök några andra grupper att rikta din ilska och aggression mot, Lars Törnman, om det är nödvändigt för din politiska överlevnads skull.

Per Gustav Idivuoma
ordförande Samernas riksförbund
Publicerad: 2006-02-01

.