Måndag 17 Oktober 2005    14:18

Fler samer stämda av markägare Umeå TT  Norra Västerbotten I Umeå tingsrätt är det dags för en maratonrättegång som kan avgöra framtiden för tre samebyar. Målet rör samernas rätt till vinterbete på privat mark i Nordmalings kommun. Rättegången beräknas pågå i sju veckor. Vapstens, Rans och Umbyns samebyar har stämts av ett hundratal fastighetsägare som vill ha bort renarna från sina ägor nära Västerbottenskusten. Renarna förstör skogen hävdar fastighetsägarna. Renägarna å sin sida anser sig ha rätt att låta renarna fortsätta att beta där enligt urminnes hävd. Deras förfäder följde på vintern sina renar från fjällen ner till skogarna nära kusten och det vill de fortsätta att göra själva.123 markägare stämde Det var hösten 1998 som Vapsten, Umbyn och Rans samebyar stämdes av 123 markägare i Nordmaling. Markägarna hade tröttnat på att få sina åkrar och skogsplanteringar söndertrampade och ville en gång för alla få svar på frågan: har renarna verkligen rätt att beta på deras marker? - Här har bara enstaka renar betat förr. Därför finns det ingen sedvanerätt, menar markägarna. Målet är gigantiskt.  Sju års utredande innebär hundratals inlagor och yttranden och har redan nu kostat enorma resurser i båda lägren. Då återstår rättegången som också den är en av de mest omfattande Umeå tingsrätt hanterat. Sju veckor har avsatts för förhandlingen och både Inger-Ann Omma och Samernas Riksförbunds direktör Malin Brännström tror att sluträkningen kan landa på mellan 15 och 20 miljoner kronor. - Härjedalsmålet för några år sedan kostade samebyarna 15 miljoner. Det här målet är minst lika omfattande, säger Malin Brännström. Lån ur samefonden Men medan Nordmalingsbönderna försäkrat sig för att klara rättegångskostnaderna vid en förlust, finns inga sådana möjligheter för samebyarna. Vid tidigare mål har pengar lånats ur den statliga Samefonden, men de pengarna är egentligen till för andra ändamål och ska ovillkorligen betalas tillbaka. - Det är minst sagt bekymmersamt, konstatera Malin Brännström vid SSR. Samebyarna vet att de riskerar att åka på stora kostnader om de förlorar, men tvingas ta fajten för att inte drabbas av en tredskodom. Konflikten mellan samerna och den bofasta befolkningen i Nordmaling är inte på något sätt unik. Så sent som i augusti förlorade Tåssåsens sameby ett liknande mål mot markägare i Jämtland. Nyligen gick tre biskopar ut med en gemensam vädjan till försoning mellan parterna. De vände sig också till regeringen med ett krav på åtgärder för att rädda den hotade rennäringen. Bland annat vill biskoparna Tony Guldbrandzén, Hans Stiglund och Claes Bertil Ytterberg att staten går in och löser problemet för de samer som genom domstolsutslag tvingas att betala ersättning till skogsägare för att få utnyttja deras marker till renbete. Läsarnas kommentarer: samerna stämda Stat och kommun ska inte sponsra enskilda näringsidkare, så de här rimmar dåligt, dags att samerna tar ansvar för sitt. Finns ingen anledning att bönder och privata markägare ska betala för de renarna förstör eller att samerna ska slippa betala arrende, de får bönderna göra. Finns de någon rättvisa? renersättning Skall staten ersätta aktiebolag? rubin

Irritation över byabrev

Kartor, kartor och åter kartor. När maratonrättegången om renbetet i Nordmaling inleddes i går bläddrades det flitigt i kartor för att visa på renstråk och betesmarker. Men mest irritation skapade ett "bevis" som inte längre finns.

Det var markägarnas ombud, advokat Nils Rinander, som slängde ur sig att samebyarna gått så långt som att "hitta på bevis" för att styrka sin sak.

"Beviset" var ett åberopat byabrev från Hyngesböle år 1480. Brevet innehöll begreppet "lappskatteland", något som alltså i så fall kunde tolkas som ett tungt tecken på samernas historia i Nordmalingstrakten.

"Kom aldrig"

- Vi ville förstås titta på dokumentet, eftersom vi själva aldrig hört talas om det, säger Nils Rinander. Men trots vårt tjat kom det aldrig. Först när vi ville tvinga fram brevet tog man bort det som bevisning.

- Allt beror givetvis på att byabrevet är ett rent påhitt. Det finns inte omnämnt någonstans i samtida källor, säger han.

Samebyarnas ombud, advokat Lars Melin, säger ogillande att han "noterar att Rinander i huvudförhandlingen nämnde ett dokument som inte längre åberopas". Att det hittills obefintliga byabrevet överhuvudtaget funnits med i processen, beror enligt honom på att anlitade historiska experter hänvisat till det.

- Och vi är väldigt noga med att inte gå in på deras område. Så fort vi konstaterade att brevet inte kunde hittas tog vi bort det ur processen, säger han och avböjer ytterligare kommentarer.

170 markägare i länet tar strid mot rennäringen

Ett nätverk med markägare längs hela den svenska fjällkedjan håller nu på att bildas. Syftet är att hindra renägande samer att använda deras marker för renskötsel.

Enbart i Västerbottens län har hittills 170 stridssugna markägare skrivit under nätverkets protestupprop, berättar SVT:s Västerbottensnytt.

Markägarna planerar att göra polisanmälningar om renar tillåts gå in på deras mark. De har följt det så kallade skattefjällsmålet i Härjedalen, där markägarna vann.

- Enligt de jurister vi talat med har vi rätten mer entydigt på vår sida än i skattefjällsmålet i Härjedalen, säger Hans Lindström i Norra Fjällnäs, en av markägarna som tagit initiativet till nätverket. (tel. 0954-23055)

Grunden till konflikten är den dubbelregistrering som ger de renägande samerna rätt att använda privat mark ovan odlingsgränsen till renbete, men också till jakt och fiske.

Initiativet upprör renägare.

- Det här är en polerad fasad för en kampanj mot rennäringen. De här personerna vill ta död på rennäringen, säger Per-Gustav Idivuoma, förbundsordförande för Samernas riksförbund.

Nätverket har sin bas i Västerbotten, men Hans Lindström bedömer att det finns goda förutsättningar för att initiativet sprids i hela norra Sverige. I 15 års tid har samerna och de privata mark- och skogsägarna i Härjedalen varit indragna i en segsliten rättstvist som slutade med ett stort bakslag för rennäringen.

Hovrätten slog för några år sedan fast att det inte finns någon sedvanerätt till vinterbete i de privata markerna. Högsta domstolen meddelade senare att den inte prövar frågan.

/TT